Kråkas flygturer

I går var vi hos hästarna. Idag vet jag inte om det var en bra ide. Lilla K är störtkär och vill ha flera av de små shettisarna med sig hem. Nu när det också gått upp för henne att djuren på gården inte riktigt har det bra samt att det är omöjligt att få med sig dem hem, är hon ganska ledsen. Jag är väl inte direkt ledsen, mer sorgsen över att inget kunna göra. Jag är väldigt förtjust i åsnorna och särskilt i ett fyraårigt litet sto, Luna. Fjordmärren Nydelig vill jag köpa, det har jag sagt till ägarna, men det blir nog inte så, de vill att alla djuren ska vara kvar på gården…hur länge undrar man ju då. Hur länge kan det vara hållbart? Ganska sorgligt är det. Samtidigt som det smärtar mig att djuren inte riktigt får det de behöver så känner jag en väldig ödmjukhet inför ägarens oerhörda erfarenhet och kunskap. Han har levt ett långt och hårt liv med hästen som den ständiga och trogna arbetskamraten. Började arbeta som nioåring med att köra ut mjölk och som trettonåring började han köra iskogen. Nu räcker inte orken riktigt längre…önskar så att jag kunde hjälpa mer. Han är dessutom världens mysigaste farbror som mer än gärna delar med sig av sina historier. Han och lilla K fann varandra direkt och hon var en skugga i hans spår hela dan. Att jag fick massor av beröm för min fina flicka gjorde inte saken värre. Ni förstår det dubbla i det va? Dels hur djuren har det, dels kärleken till en gammal kär människa.
Kerstin har fått prova på både åsneridning och åsnekörning samt en liten ritt på pyttelilla minishettisen zigrid. Jag körde också lite åsna, rätt skoj och rätt annorlunda.
Alla ponnysarna har blivit ordentligt borstade och kammade, Kerstin har slitit hårt. När jag borstade Nydelig ville hon helst stå med huvudet tungt på min axel och njutningsfullt bli kliad på kinderna. Ja rätt kär blir man ju…
Vi känner i alla fall tydligt att trots avståndet så släpper vi inte det här nu, vi håller kontakten och återkommer när vi kan. Inte för att vi kan göra så mycket men för att vi vill…
Så klart känns det också gott att ha återupptagit kontakten med Inger, henne och Bengt släpper vi heller inte igen.
Förutom hästeri så hade vi igår några sköna timmar på stranden. Kerstin passade på att simma med en orm… Man tänker ju att barnet, eller vem som helst, ska komma ylande upp från vattnet vid blotta misstanken om en orm i vattnet. Inte Kerstin. Hon simmar tillsammans med ormen och berättar glatt att den är snäll… Bästa unge!
Idag har vi varit på stan. Jag älskar Arvika! En precis så där sliten och småstadsaktig stad som man bara måste älska vi hittade en outletbutik med sportkläder. En hel del roliga fynd gjorde vi, i roliga storlekar
På eftermiddagen har vi kört runt i närmsta trakten och hälsat på lite ansikten och ställen från förr. Görmysigt!
Nu har vi precis ätit Ingers supergoda pannkakor med färska jordgubbar. Jag sitter på verandan med en kopp kaffe och bloggar från iphonen. Livet är gott.

I dag har vi rest till Värmland Kerstin och jag. För myggan ett spännande semesteräventyr, för mig även en resa knädjupt ner bland gamla minnen.
Resan gick fint. Vi körde på bra genom Dalsland, en ordentlig paus vid en sjö där vi badade och vilade. På bilstereron spelade vi Michael Jackson. Det är Kerstins nya favorit och hon är så besviken att hon inte upptäckte honom innan han dog.
När vi kom fram njöt vi en fin kvällsmat bestående av färsk krabba. Vi åt bär och frukt till efterrätt.
Efter en del babbel och en kort promenad ligger vi nu i sängen för att sova.
Kerstin somnade så fort hon slöt ögonen. Jag är trött, både efter bilkörningen men också efter den översköljning av minnen och känslor som drabbar mig när jag kommer hit. Kanske att jag genom att skapa nya minnen ihop med Kerstin här kan göra de gamla mindre smärtsamma.
Sov sött

…att blogga lite kort från iphonen. Kerstin och jag packar snart bilen och drar till Värmland. Skoj att kunna direktblogga kanske

Skön somrig ridtur på Ubbe och Ivve.

Vi var och hälsade på Lena och Mille i Hindås. Hundarna lekte i vattnet. Fast både Kråka och Mille villa äga pinnen lite väl mycket

Ubbes hästkompis Sander är på sommarbete i töllsjö. Ägaren Jan kom och hälsade på och vi tog en promenad till sjön. Hästarna njöt av det svalkande vattnet. Jan har ponnyerna lösa en och en och det fungerar strålande. Vet dock inte om jag törs det…

Finaste Hubbabubba på stranden.

Kvällsdopp i dammen. Kråka simmar runt mig som inte riktigt kommit i vattnet än… Det var 20 grader varmt men det kändes kallt mot varm kropp. Nakenbad är liksom ett måste när man kvällsbadar i dammen. Nästan varje kväll hela semestern, det är lyx det.

Bus!

Nybadad

Smultron, är inte det det godaste som finns?

..att blogga.

Beror på ett par olika saker:

1. Jag joggar numera. Jag har faktiskt lyckats öka farten marginellt och därför tänker jag att det är värt att kalla det för joggning. Och, detta är värt att fira genom ett blogginlägg. I dag har jag joggat 4,5 km. Sammanlagt den här veckan har jag sprungit 12,5 km. Det är inte speciellt kul att springa men känslan efteråt är väldigt skön.
2. Jag har köpt en iPhone. Jag telefonjobbar ett par dagar i veckan och i och med att jag sitter hemma och ringer blir det en viss kostnad.  Med iPhonabonnemanget kan jag ringa upp hela månadskostnaden vilket gör att den i princip blir gratis. Fånen är rätt så rolig. I början(för tre dar sen) var jag lite rädd för den, den är så hal och ser så bräcklig ut. Men nu börjar jag vänja mig vid den och börjar också förstå mig på hur man hittar saker i den, hur man installerar ”nödvändiga” appar och allt annat tjosan den kan. Dessutom finns det rätt så många ”nödvändiga” tillbehör som armband, skal och skydd och hållare.
3. Det är sommar och det är härligt! Också väl värt att fira med ett blogginlägg! Gabriel jobbar en vecka till, sedan tar pannrumsbygget fart. Det känns spännande och lite läskigt. Jag har väl marktjänst…känner inte att jag har så himla mycket att bidra med när det gäller själva byggandet. Nu till helgen ska troligen Kerstin och jag åka till värmland. I morn åker Joel till en kompis i stockholm. Dessutom har vädret varit kalas och vi har badat massor. Längre fram i sommar blir det en veckas tältande på Öland med stora delar av släkten. Vi längtar!
4. Kerstins brutna arm blir sakta men säkert bättre. Hon har långt från full rörlighet i den men styrkan börjar komma tillbaka. Hon tränar den på olika sätt. Dels genom att lyfta, vrida och bära olika saker, men också genom simning och ridning. Ridning ja…Doktorn sa att Kerstin inte fick börja rida förrän armen är helt bra…men så länge kan vi faktiskt inte vänta. Så hon rider och det går riktigt bra. Ubbe är så snäll och trygg. Jag rider ofta med ut i skogen på gode Ivve. Härliga turer har vi tillsammans! Vad gäller Kerstins arm ska jag ringa sjukgymnast för att få lite bättre övningar för rörlighetens skull.
5. Det här:    Så himla bra! Flera helt strålande covers. Man blir ju alldeles glad!
6. Påtryckningar (Du vet vem du är )

Förra inlägget var det tusende här på bloggen.

Kolt!

Jag började blogga här 8 februari 2007 och har nu alltså plitat ihop 1000 inlägg. Ingen direkt enastående bedrift. Men jag gillar att blogga och trots att jag inte är direkt flitig i perioder har jag inga planer på att sluta.

I går gjorde jag det. Det som för inte alls så lång tid sedan var näst intill en omöjlighet.

Jag joggade!

Vet egentligen inte om det kan kallas jogg…. Spring kan det nästan med säkerhet inte kallas i alla fall Lufsa är kanske det som beskriver det bäst… ?

Hur som helst. Ända till stallet spr..jog..lufsade jag. Det är nog nästan två kilometer. Jag saktade ner till gående några gånger men upptäckte att det nästan var jobbigare för då började mjölksyran strömma till i låren. Bäst var att hålla lufsandet uppe.

Jag har längtat efter att kunna springa. Och har tänkt försöka bli en sån där hurtbulle som måste springa för att må helt bra. Tycker det verkar kolt Såna människor är helt enkelt lite bättre än vanliga dödliga. Jämför bara fraserna: ”Jag måste bara ut och springa lite nu, annars mår jag så dåligt” och ” Jag bara måste ha den där chokladkakan nu annars mår jag så dåligt” Fattar ni? Den sista frasen är så mycket kolare! (OBS ironi)

Och nu har Gabriel dessutom anmält oss till en springtävling. Midnattsloppet i Göteborg. En hel mil ska man kuta…fast min plan är att lunka/gå runt och försöka överleva. Har inga som helst visioner om att kunna träna mig såpass i trim att jag kan jogga/lufsa en hel mil redan i augusti. Men jag orkar ju gå runt. Och vilken grej liksom, jag på en löpartävling. Man kan ju skratta ihjäl sig för mindre!

Tre dagar i veckan är det tänkt att jag ska lufsa runt lite. Alltså redan i morgon… Hoppas mina lår är lite mer medgörligare då än nu Fast det är skönt med träningvärk, det är ju ett tecken på att man ansträngt sig.

Och tänk vad kilona rasar.

-25kg nu. Rätt häftigt. Numera klassar jag inte in som sjukligt fet längre och det är verkligen en skön gräns att ha passerat. Mindre risker för kroppen nu alltså. Dessutom är jag ursnygg!

I dag har jag ridit för första gången sedan operationen. Det var jättemysigt att komma ut en sväng på gode Ivve. Han är en så kalasfin häst. Jag red svängen som går förbi vår gård. Där mötte Kerstin och Kråka upp och promenerade med oss till stallet. Kråka gick riktigt fint i koppel med Lilla K.

När vi gjort i ordning Ivve och släppt ut honom i hagen igen blev vi kvar där. Vi satt bland hästarna en lång skön stund. Det är en underbar frid att bara vara nära betande hästar.

I kväll blir det grillning för inte första och inte sista gången den här veckan.

…bästaste lilla Kiwan

I går fick Kiwi somna in. Matte Madelen fick till slut ta det fruktansvärt tunga beslutet att låta henne gå.  Så väl känner jag våndan och frågorna och tvivlen…

Nu har goa lilla Kiwi fått frid från smärta och oro.

Kiwi blev speciell för mig. Hon var en hund som hade ”Det”, bättre kan jag inte beskriva henne. Madelen och jag bor (allt för)långt från varandra, vi har inte träffats många gånger. Och ändå är de speciella för mig, både Madelen och Kiwi.

Fina Madelen, du tog rätt beslut.

Ja efter mina två dagar i nostalgiträsket åkte Kråkan och jag till Torsby för att vara med då Hundtränaren (med den äran) arrangerade lydnadskurs för Maria Hagström.

Kursen började med ett kort teoripass om hur Maria delar upp träning(mot ett mål) i fyra delar.

• Grundträning
• Detaljer/moment
• Kedja/helhet
• Tävlingsträning

Maria menar att de flesta hundtränare är bra på att lära in detaljer/moment, det är sällan problem på den punkten som gör att man inte lyckas på tävling. Bristerna brukar istället finnas under de andra punkterna.

Grundträning är nog min favoritpunkt, men ironisk nog är det också den punkt där jag tror att Kråka och jag som ekipage har flest brister… tillsammans med Kedja/helhet, vilket visar sig pinsamt tydligt i att vi har dålig uthållighet i vår lydnad.

Grundträningen handlar bland annat om: -Utveckla bra belöningar -Utveckla bra lek -Tydliga belöningsregler -Hunden kan jobba nära och långt ifrån mig. -Tempo och ”ta i”övningar. -Hunden är engagerad. -Hunden förstår rätt och felmarkör.

Kedja/helhet är en viktig del tidigt i träningen. Hunden ska tidigt lära sig att göra flera beteenden på raken utan att få belöning mellan varje. Tävling ska ju inte vara det svåraste man kan göra med hunden utan målet är att ha övertränat så att hunden kan prestera mer än ett lydnadsprogram utan belöning. När man kedjar blir ens svagheter avslöjade. Man ser vilka detaljer och delar man behöver träna bättre på. Ett bra tips är att kedja ihop ”nonsensmoment” för att öka uthålligheten. Det är viktigt att ha klara och tydliga målbilder för hur momenten ska se ut.

De fyra punkterna kommer inte i någon särskild ordning, man tränar dem parallellt redan med den unga valpen.

En sak som verkligen gjorde intryck på mig var när Maria pratade om vad Motivation är…och vad Energi är… Många hundar har hög energi men saknar i motivation. Först het och med på noterna, men halvvägs in i träningspasset ”dör” hunden… Jag har alltid tänkt att Kråka har lite dålig kondis och ork, att hon blir trött. Men nu tänker jag att det nog är hennes engagemang som brister och att det till stor del har sin grund i att jag tränat henne till att bete sig så. Jag har accepterat brister i engagemanget och delat ut belöningar för halvengagemang… jag har gillat läget… No more.

Jag hade tänkt träna några specifika moment under den här kursen. Men under teoripasset tänkte jag om. Det är ju engagemang jag behöver hjälp med. Och att öka uthålligheten.

Pass 1

Med fokus på enga…ja ni vet vilket ord nu va? och motivation tränade vi fritt följ. Kråka var som vanligt i början av ett pass ganska het och jag fick jobba på att placera belöningen rätt så att hon inte hamnade för långt fram. Vi jobbade på att utöka sträckorna lite.

Lek med leksak

Försök till att hålla tungan rätt i munnen?

Efter en stund började Kråka visa hur hon kan släppa kontakten och kolla lite på annat samtidigt som hon nästan gör det hon ska. Ganska tydligt att jag släppt igenom de här beteendena.

Vi tränade vidare på att tydligt visa Kråka vad som inte var önskvärt. Vid felsignal ska hunden förstå vad som var fel men inte bli ledsen. Felsignalen ska vara glad och uppmuntrande. Här behöver jag träna på att vara riktigt tajmad och tydlig.

Kråka ska belönas mycket för rätt typ av kontakt.

I en paus där jag typiskt nog stod och tänkte att nu började nog min lilla jyckefia bli trött visade Kråka med all önskvärd tydlighet hur trött hon egentligen var genom att pipa iväg över hela plan i ett hejdlöst tempo efter vad hon trodde var en katt! Katten visade sig vara en kelpie med matte som gick i skogskanten -snopet Ja snopet för mig med som trodde jag hade en så trött och slut hund.   I och för sig kan det ju vara skillnad på att vara trött i huvudet och trött i benen, men det var ändå rätt typiskt.

pass 2

Vi fortsatte med samma övningar men nu bytte vi till godisbelöning för att se om Kråka visade större motivation då. Jag fick bättra på mitt sätt att leverera godis. Kråka fick jaga efter mig och godiset, hon fick hoppa efter det och faktiskt så blev hon betydligt mer motiverad och vi kunde öka sträckorna i fria följet en del. Hon tenderade att släppa betydligt mer sällan. Det är verkligen A och O hur hunden upplever belöningen!

Lek med godis

Viktigt att bara göra 3-5 repetitioner och sedan ta en paus. Under pausen ska hunden ta det lugnt och ha tråkigt.

Paus med fokus på Fröken

Jag ska träna vändningar separat. Där är det extra tydligt att jag släppt igenom okontakt och Kråka tittar som regel bort under svängar och vändningar.

Passen var ca 15 minuter långa med en bra mix av träning och prat.

Vi tränade en och en så man fick verkligen se olika moment och olika ekipage i en bra blandning. Allt från nybörjare till elitekipage.

På kvällen hade Maria en föreläsning i ämnet Bli en bättre tränare ”Utveckla det bästa i din hund” Riktigt bra förstås! Jag antecknade men det känns för drygt att få ner innehållet här.

Dag 2 Pass 1

Nu kändes det som att var dags att jobba lite med uthålligheten med kråkfågeln.

Jag gjorde en kedja bestående av ingång på plan-ett kort fritt följ utan svängar-ett läggande under gång- en inkallning

Stort fokus på Kråkas engagemang. Att jag valde ett så kort fritt följ var för att våra svängar är så dåliga. I kedjan ska jag bara bryta för brist på engagemang, inte för detaljer som strular. Detaljerna får man träna på senare. Mellan själva momenten la vi in korta transporter som en del av kedjan. Det är viktigt att hunden verkligen behåller fokus där också.

Kråka gick riktigt fint! Vi fick beröm för hennes snabba snygga läggande och även för engagemanget. Jag kände att hon verkligen hade roligt och till och med under transporterna var hon helt med utan att jag pockade på uppmärksamhet. Klick till oss!

Vi ska jobba på: Fart i inkallningarna. Ingångar(hon slår i mig) Svängar i fria följet. Uthållighet.

Andra halvan av passet filade vi på svängar i fria följet.

Att tänka på:

• Hon sätter sig gärna snett inåt med rumpan
• Tillåt inga ljud, inga bitanden( hon blir onödigt het då och då )
• Tillåt inga hopp i vänstersvängarna( het igen…)
• Tillåt inga glapp i kontakten

Allt handlar om att ha kriterierna klart för mig, att inte belöna nåt jag inte vill ha. Elementärt käre Watson

Pass 2

Nu kändes det som att det var läge att fila på detaljer.

Vi tog oss an lite fjärrdirigeringsskiften. Jag har ganska nyss börjat kolla på det momentet. Det var ju kul att få bra input tidigt i träningen.

Först visade jag frivilliga skiften mellan sitt och ligg. Kråka var helvild och mellan sina sitt och ligg visade hon alla möjliga grejer…hoppstå, hakan i backen, xxx-trixet med mera

När det handlar om beteenden med tät förstärkning har hon i alla fall inga som helst problem med engagemanget!

Jag fick prova med kommando och det blev lite bättre men hon hade väldigt svårt att enbart sätta sig upp respektive lägga sig ner. Det kommer väldigt lätt med nån inte önskvärd rörelse som frambenstramp och annat.

Vi tittade även på hur hon sätter sig från stå. Hon har en hyfsad teknik av sig självt. Jag behöver gå in och skärpa att hon ska ha baktassarna helt låsta, den ena flyttar sig väldigt gärna.

Jag ska träna massor på att bygga värde för stadga. Det får bli en viktig kampanj framöver!

På sätt och vis hade jag gärna fått mer egen träningstid….samtidigt vet jag att varken jag eller Kråka hade orkat mer, vi var görtrötta båda två.

Jag fick med mig så mycket bra tips och så mycket motivation. Både från våra egna träningspass men också från de andras pass. Några av hundarna behövde jobba med att öka farten och där fick jag bra övningar med mig. Riktigt bra var också genomgången av hur man kan träna rutan.

Ja vad ska jag skriva mer..?

Maria Hagström är nog den bästa instruktör jag tränat för. Hon är så sjukt kunnig. Men hon har också en utstrålning och ett sätt som gör henne helt strålande. Bjuder på sig själv och har alltid ett stort leende på läpparna. Fast jag mer och mer inser att vi har tonvis med brister i vår träning och massor att ta tag i så känner jag samtidigt att vi är duktiga, att vi kan klara det här. Det blir aldrig jobbigt att visa våra svagheter, bara inspirerande att få lära mer.

Outstanding!

”Fröken”

Det sista jag hörde innan jag stängde bildörren och skulle åka hem var Maria som hojtade ”hem och kolla tävlingskalendern!”

Lilla åsneflickan Luna välkomnar mig in i det gamla stallet. Hon är en ljuvlig liten krabat med vassa tänder. Men kliar man henne gott i raggen njuter hon mer och nafsar mindre.

Zingo och Zuper Ztar blev lyckliga och vilda över att få komma ut i det gröna.

Köttbullegalopp är nog nästan det härligaste som finns att se på!

Vacker liten minihingst!

Vackra underbara lilla gråa fjordmärr. Jag blev helt förälskad!

Hennes mage är av det mer omfångsrika slaget…

Gamla åsnestoet Pia får en sockerbit av sin käre husse.

Den gamle vackre fjordhingsten med sin stolte husse.

Två gamla vänner på väg till hagen.

Inte en sekund förspilldes. Direkt ner i leran och njutning!

Och sedan massor med gräs… Hingsten har den inte så vanliga färgen vitblack, mycket vacker

Fjordhingst nummer två ut i hagen. Full rulle till rullning, några varv runt hagen och mera lerinpackning.

Än är det krut kvar i gubbarna, de är 22 respektive 26 år gamla. För tjugo år sedan red jag den ljuse av dem…

Så till sist en omtänksam och lite hårdhänt(tandad) åsnekram.

Jag har svårt att sätta ord på alla känslor det här besöket rörde upp i mig. Men helt säkert är att jag vill åka dit upp igen.