Kråkas flygturer

I går packade A och jag bilen med barn och hundar och åkte till Hemstaden. Vi hälsade på hos min syster M och maken C.

M&C har en trädgård som är som himmelriket. Full av bärbuskar, fruktträd och vackra blommor. Jag har motsatsen till gröna fingrar(vad nu det kan vara för färg) och är himla tacksam över att få komma och plocka bär men slippa sköta en trädgård. Körsbär, vinbär och krusbär plockade vi. En körsbärspaj i ugnen direkt vi kom hem.

En dold höjdskräck visade sig när jag klättrade upp på hög och vinglig stege, men jag är stolt att säga att jag klarade det, jag vande mig och när hinken var fylld var det inte alls äckligt att vara där uppe bland grenar och bär. Lilla K var helt orädd och klättrade upp och ner för stegen som hon aldrig hade gjort annat. Vad enkelt det är att vara liten.

Det var mycket högre än det ser ut, jag lovar…

Kråka i rågåkern

Hjälp! åkermonstret tar mig!!

Farlig vasstand

Lilla K med världens bästaste moster M

Lilla K och Pelle i gungan

Molnen i ett sprucket fönster

Lilla K sprutar vatten..

..och jag fångade vattenleken

Mina fina små

Bacillen njuter av Pelles lilla pool, men tenderar att bli marodör….

Mera bad åt små galna hundar!

Vinbär i överflöd, med den rödaste av röd.

Jag är svag för små ludna humlar, och lavendel är så vackert!

Eftermiddagen avslutades med mellanmål i trädgården

En ganska lång tid har jag haft noll lust för foto….det känns som det vänt lite nu.

en rosa plastpärla

en grön plastpärla

en vindruva

Det måste vara Pelle-Bajs!

I dag skulle äntligen Flisans hovar verkas. Äntligen på grund av att de borde verkats för över en vecka sedan och är långa nu. Hennes hovar ser ganska speciella ut, hon har en lite annorlunda benställning och hovarna ser ut därefter. Bakhovarna är långa med låga, om några, trakter. Framhovarna är sneda med mycket höga trakter. Anledningen finns troligen både i generna men också i hur hon tillbringade sina första åtta år i livet.

Fly föddes på en gård med 25 andra hästar. Där fick de väldigt lite utevistelse och inte så mycket hantering. Hovarna blev skötta bara några gånger per år och på de flesta hästarna krävdes det då sedering. Hon bodde i samma box som sin mamma tills hon blev åtta år. Till slut fick inte ägarna lov att ha kvar så många hästar och de såldes av. Mia kom dit och blev förstjust i Fly, köpte henne tillsammans med mamman. Sedan följde en lång period av att försöka få ponnyn hanterbar och inriden och utbildad. Hon var aldrig illa hanterad utan bara ohanterad så rädd för människor har hon aldrig varit. Jag är imponerad av Mia och hennes familj, att de lyckades så fantastiskt med den här lilla ponnyn, hon är ju så underbart trygg och snäll, aldrig en sur min eller galenskap. Hon har varit flera små hästtjejers första häst och kärlek.

Nåväl, jag blev besviken på hovslagaren som faktiskt glömde att komma idag. Det är inte första gången han missar oss….kanske är det inte så viktigt att komma och verka två små ponnysar… Nu dröjer det till tisdag innan det blir verkning och jag tror att Flisan ska få stå nästan hela veckan, vill inte att hon belastar fel eller vrickar sig. Tråkigt att inte kunna njuta av ridturer på en hel vecka.

Familjen B som har stallet där Flisan bor har varit i Spanien i två veckor och vi har passat hästarna. I går kom de hem och det blev ett mycket kärt återseende för lilla K och bästisen Moa!  Vad gott det är med kära vänner!

Med gästgiveriet lunkar det på, stundtals i ett högre tempo Tyvärr är inte vädret så fint ju, så det blir lite mycket inomhusliv. Barnen ledsnar väl då och då på varandra och på att ta det lugnt, men roar sig rätt bra ändå. Just nu är papporna på äventyrsbad med de stora kidsen och har kul! A och jag tar det lugnt och leker med bäbis-Pelle.

Tänk att man kan knöka in åtta personer i vårt lilla hus, nästan helt utan problem. Visst blir det rörigt, men det brukar det bli även när vi bara är fyra..

Kråka och BamBam fungerar tillsammans! Det går så himla bra, jag kunde inte drömma om att det skulle gå så himla bra! En enda gång har Kråka sagt åt Bamis, vid en kvarglömd matskål, och mycket mycket balanserat, bara en dov morrning. Ute skuttar de runt och leker eller bara filurar omkring. Otroligt skönt! Jag är stolt över min lilla kraxmaskin.

När fåren kommit i går råkade Kråka, utan att få en elstöt, ta sig in i hagen, hon sprang(helt utan att lyssna på mina rop förstås) runt fåren som var ganska långt bort och vallade dem tillbaka till grinden. Lugnt snyggt och balanserat, inte tillstymmelse till hetsjakt, bara vallning. Häftigt! Jag är dock ganska säker på att när försiktigheten inför fåren har försvunnit så skulle det bli mer och mer jakt. Jag gillar inte tanken på att Kråka tar sin in i hagen och övar vallning på egen tass…. Därför tänkte jag att det vore det fint om hon faktiskt märkte att det är el i staketet… Och knappt hade jag tänkt det förrän hon hukade sig för att smita in men råkade gå emot och få en stöt, hon skrek till och kutade ut fort som ögat, och då fick hon en pärla till. Resten av gårdagen höll hon sig på behörigt avstånd till fåren, för nog såg det ut som att hon förknippade smärtan med fåren. Inte det optimala, jag hade hellre velat att hon förstår att staketet är ont.

Bacillen lyckades också gå emot tråden lite och fick en stöt, han nästan dog och sprang in, han skulle nog aldrig drömma om att valla några får efter det….men man vet aldrig. Han tycker i alla fall att fåren verkar helt onödiga.

I morse hade Kråka nog nästan glömt det otäcka. Hon vågade gå nära staketet men var lite avvaktande mot fåren, skällde på dem när de stod nära eller stirrade på henne. Får stirrar, det är vad får är bra på, deras ögon är som gjorda för stirr, Kråka begriper inte, än mindre gillar det.

Så hände det! När jag var inne hos fåren gick hon emot igen. Rakt på med näsan tror jag. Och himmel vad hon skrek, och sprang! Så var hon puts väck!

Vi letade och ropade runt gården en bra stund och längs vår väg, ingen Kråka. Så tog vi bilarna och åkte åt varsit håll, jag åkte skogsvägen, G åkte byvägen. När jag åkt i skogen en bra stund kom G åkande med kraxet i bilen. Han hade plockat upp henne nere i byn, två kilometer hemifrån. Hon måste ha dragit rakt genom skogen. Skönt att inget hände! Man hinner tänka många tankar om hemska saker när man letar bortsprungen hund.

När vi kom hem var hon rädd och låg och ville inte vara ute. Nu på kvällen har vi varit ute och hon håller sig på avstånd när jag går till hagen, men leker med mig i trädgården. Dragningen in i huset är stor, och hon är spänd ute, vi får se hur länge det håller i sig. Jag ska naturligtvis se till att hon inte får gå nära staketet för fler stötar nu, utan får lära sig ett bra sätt att hålla avstånd när jag går till fåren. Antingen en gräns där det lönar sig att hålla sig bakom eller avancerad platsliggning, vi får se vad som blir bäst.

Dramatisk dag som ändå började bra med en ordentlig, skön och välbehövlig sovmorgon. Våra gäster gick upp tidigt för att åka iväg på heldagsutflykt till andra vänner i närheten. Jag passade då förstås på att lufsa runt i bara mässingen städa och plocka i ordning. Nu i kväll har vi njutit en underbar pastasallad, det är god sommarmat tycker vi.

Snart är vi fullt hus igen!

Nu är de här och de är görfina!!

Det här är baggen. Johan Gutenberg. Han är egentligen fortfarande ett lamm. I dag måste ha varit en jobbig dag för honom. Först blev han ryckt från sin mor, sedan blev han märkt i öronen. Efter det inföst i en transport med ett gäng elaka tackor. Efter en skakig åktur utföst i en ny hage med en ny flock, utan mamsen…. Gissa om lille “Johan” har sett förvirrad ut i kväll. Nu har jag i alla fall sett att han äter, men han ser sig omkring med stora ögon och kollar då och då under de stora tackorna om nån är hans mamma och man kan få sig en tröstande slurk… Stackaren!

Ullrumporna

Halastjärna och Johan klev upp på en sten bakom mig, tackan nosade mig i nacken, mysigt.

Det känns härligt att det är djur på våra ängar, äntligen!

Här går det bra!

Glada återseenden och kramar.

Mycket skratt och snack.

Kråka är snäll mot både bäbis och gäst-hund. Jag litar inte på henne inne så för hennes skull får hon vara i angränsande rum med galler för dörren, det tycker hon är skönt och ligger snällt och tittar eller sover. Ute skuttar hon glatt runt och struntar i BamBam. Om han kommer fram till henne, vilket han sällan gör för han är en fegis, gör hon lekinviter och skuttar iväg. Bäbisen har hon nosat på och konstaterat att den är mysko men okej. Jag är så glad för att det går såpass bra! Tar inga risker och slappnar inte av helt, men funkar det så här fint hela veckan så är allt frid och fröjd!

Vi har klippt gräset och plockat i trädgården, så nu ser det riktigt hyggligt ut här…om det inte regnade hade man kunnat njuta faktiskt

Om regnet håller upp är planen att gå och rida på Flisan, alla är nyfikna på vår nya häst och lilla K är sprickfärdig av stolthet och lust att visa upp henne!

Nu drar den mer aktiva delen av sommaren igång!

Vi väntar på gäster i dag. Det är familjen J som kommer. De vill byta väggar och ska bo hos oss ett tag.

Så nu väntar en dryg vecka av aktiviteter blandat med slappande och snack med nära vänner.

Vi har det bra!

Spännande blir det för hundarna också. I den gästande familjen finns en hund, Bam-Bam. Kråka och han gick fint ihop de två gångerna de träffats, men Bacillen har inte träffat honom och jag litar inte längre på kraxet. Vi får vara försiktiga och hålla dem isär. Tack och lov för kompostgaller.

Bäbis-Pelle kommer också, jag ska pössa på honom hela tiden!! Han är ett år nu och kutar runt och undersöker och klättrar, det blir kul!

Nu ska jag förbereda mer. Bäbissäkra och så…

G fick ett mejl från You tube…

“Universal Music Publishing has claimed some or all audio content in your video Kråka 2 år

Your video is no longer available because Universal Music Publishing has chosen to block it.”

Oj då!

vilka tjyvar vi är, snopna tjyvar…

Lite självklart egentligen. Samtidigt kan jag tycka att var och varannan video på Youtube har lånad/snodd musik.

Ja..eller vi får köpa får…

I kväll har vi varit och kollat på får. Två tackor, två tacklamm och ett bagglamm av rasen Gute. De är tama och sociala och alldeles underbara.

Vi hämtar dem i helgen.

Tänkte fota dem och be om namnförslag

En blå himmel bjöd att vi packade badkläder och fika och åkte till sjön. Vi åkte till stranden där hundarna kan vara lösa. Vi har simmat så vi nästan har simhud mellan tårna nu. Kråka mest av alla.

Hon är världens gladaste roligaste hund!