Kråkas flygturer

Film: Ingen än så länge…G vill se Paranormal activity…

Bok: The Subtle Knife av Philip Pullman

Ponnypromenad: I djup snö

Tidning: GP

Körsång: Mäktig och jublande

Mat: Kycklingfajitas, fattiga riddare

Fika: Marängtårta

Återseende: Kär vän på msn

Händelse: Polisexamensfest

Inköp: Dyr vinflaska till den nybakade polisen

Hunderi: På rygg i soffan

Träning: Duh!? Djup snö ju…

Kvällens jättevuxna plan: Veckohandla

I går var kråkan och lilla K och jag på symöte. Jag har stickat ett helt varv på min sjal sedan förra symötet….med det tempot kommer jag bli klar….tja, aldrig

Men hur som helst, inget symöte blir riktigt bra om man inte först tränar med hundarna.

Så vi åkte till Maria och Heras ridhus(ja inte deras per definition, men ändå) för lite kul och bra lydnadsträning.

Mitt mål med Kråkan var bara att komma in i ridhuset och vara avslappnade och försöka ha roligt.

Första vändan in var Kråka klängig och ville gärna ta alla möjligheter att sticka mot utgången. Det fick hon inte utan jag klickade för bra(alltså inte kläng) kontakt och vi gick lite frivilligt fritt följ. Hon var splittrad och det kändes halvkasst.

Vi varvade med att hon fick sitta med BoT-täcke i ljummen bil.

Tredje gången vi var inne började det lossna. Hon kunde fokusera bättre på mig, utföra moment, och såg lite gladare ut. Skönt, det går att jobba med det.

Nöjda med det åkte vi hem till Maria.

Men jag hade inte varit så nöjd och heller inte tränat bra om jag inte haft de mest underbara av träningsvänner! De peppar och kommer med glada tillrop och smarta idéer hela tiden. De låter mig känna mig duktig och lyfter mig verkligen när det känns tungt. Tack och Tack!!

Det är tur att Maria har ett stort vardagsrum. Vi knödde in sju hundar där och det funkade ypperligt. De låg mest ner och slappade. Kråka var urduktig!

Jättetrevligt hade vi. Jag stickade som sagt inte så imponerande mycket Men det gör inget. Ska nog muta nån i min omedelbara närhet att göra färdigt den där sjalen och ha den klar till nästa möte Oups!

<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<

I dag började dagen riktigt trökigt.

Sur fjortis (så får man bara kalla sina barn när de uppvisar så här klassiska fjortissymptom) som vägrade gå upp i tid och som sedan tog en evig tid på sig i duschen gjorde att vi var sena ut till bilen för att köra barn till skola respektive skolbuss.

På vår lilla, otroligt igensnöade väg mötte vi så vår granne. Jag lyckades sätta vår bil i diket när vi skulle mötas.

Vi fick hjälp att dra upp bilen av snäll grannfarbror med traktor. Men skolbussen missades obönhörligt och J fick stanna hemma. Jag vågade inte köra de två milen till hans skola i snömoddet. Lilla K fick dock köras ner till skolan och var nöjd över att få åka med på simningen idag.

Resten av dagen har gått ungefär så här: Trojansk häst i ett mejl, jag är supersnorig och har dunderhuvudvärk samt att hovslagaren inte kom på utsatt tid, in fact, han kom inte alls.

Ha! Det skrev på Facebook att det inte kunde bli värre…

Fast kvällen har varit fin. Fjortisen är min goe kille igen.

Jag gick en lång, längre än jag brukar, skön kall promenad med hundarna. Kråka var springig bortom vett och sans men med massor med uppletanden i djupsnön, kattmatstorrisar och rolig kamplek lyckades jag hålla henne någorlunda under kontroll.

Hon fick bitvis gå kopplad också. När hon blir hysteriskt intensiv i sina nosanden vet man att det är fara på färde och måste brytas.

Antar att det är då jag skulle skvallerträna?? Men då måste jag ha bättre godis att erbjuda för hon blir verkligen uppslukad av dofterna. Får hon inte fäste ordentligt går det utmärkt att kalla in, men det bästa vore ju att hon kom av sig själv.

Bacillen gillade inte att bli medsläpad ut i det kalla. Han tyckte nog ändå att det var lite gott att röra på sig för han kutade rätt bra han med. Han är såå söt!

Efter en paus inne med gott fika (Hembakta vaniljbullar med saffran och kardemumma, de blev så jäkla goda! Riktiga kondisbullar ju ) skulle Mannen ut i skogen för andra gången i dag. Han kvistar och kapar vindfällor som ska bli skön torr ved nästa vinter.

Kråka och jag hjälpte till under eftermiddagspasset….

..om hjälpa till betyder leka i snön, kasta pinnar och bara ha roligt!? Det var i alla fall bra motion.

Vårt hus sett från skogen vid nedre ängen.

Nu är vi ätna (Tagliatelle med lax i vitvin och gräddsås) och har säckat ihop i soffan med varsitt glas vin.

I kväll är det robinsonfinal. Jag hejar på göteborgarn eller hon från Skara

I morn blir det ridhusträning(med en bra plan) och syjunta med tjejorna!

Fridens!

..lilla Sotis

I natt har Sotis somnat in. Hon var helt enkelt för illa där an för att våra extrainsatser skulle hjälpa.

Du var den klokaste av hönor.

Vi kommer att sakna dig.

Nu återstår bara Hilma av vår ursprungliga hönsflock. Men Sotis och Hilmas barn ”Lilla Bruna” och  Valter lever kvar och är pigga och glada.

Och så har vi Prinsessan Madelaine och det nya gänget ”Army of clones”

En ganska fin flock ändå.

Luna och Bella, originally uploaded by Bacillen.

Årslamm som förhoppningsvis är dräktiga nu och blir duktiga mammor till våren.

Sotis lever men hon är inte pigg. Hon har fått vara inne några timmar i dag också och äta lite men jag tycker inte hon får i sig så mycket som jag skulle vilja. Hon är svag. Sitter och sover på golvet i hönshuset.

I går var hon inne halva dan. Hon satt länge i lådan på spisen och åt och drack. Sedan kacklade hon till och ville hoppa ur. Med lite hjälp fick hon komma ner på golvet. Hon var nödig :S Det luktar inte hallontårta då precis…

När hon gjort ifrån sig (jag sprang bakom och försökte få det på en tidning…) fick hon komma med in till TVrummet. Där satt hon nöjt i mitt knä och kollade på när jag facebookade. Men efter ytterligare några vändor med bajstorkande började övriga familjen protestera över lukten och Sotis fick flytta ner till hönshuset igen. Jag tyckte i alla fall att hon piggnade till något när hon fått lite god mat och dryck i sig.

Jag önskar att hon kunnat vara inne mer, men den lukten…jösses

Hon får komma in en stund i morn också. Men om jag inte kan få i henne mer feta solrosfrön och hon inte piggnar till så vet jag inte…kanske får hon somna in.

I dag har vi tagit en skön men kall ponnypromenad. Kerstin red barbacka, det är skönt och varmt för rumpan. Vi har bestämt att låta Flisan vila i minst en månad nu. Bara skrittpromenader. Hon rör sig inte rent i traven och vi kan inte fortsätta rida då. Nu blir det vila och massage så får vi se om det gör nytta. Vi har också pratat om att det kanske börjar bli dags att leta ny ponny till Kerstin. En ponny som kan lite mer, och som kan hjälpa Kerstin att komma vidare i sin ridning. Svårt beslut som ännu inte är klart. Rätt ponny ska dyka upp och vi ska känna att Fly får det bra. Jag önskar så att vi kunde ha henne kvar och hon kunde få bli gammal här. Men när vi inte kan ha hästar hemma ännu så går det ju inte. Vi får se hur det blir…

Kråka fick kuta lös mycket på promenaden. Jag hade köttbullar med och hon var bra på att lyssna då . Hon har ju varit lite för flygig ett tag nu och sedan hon jagade rådjursbocken har jag inte vågat ha henne lös i skogen i samma utsträckning. Detta har gjort att hon är grymt understimulerad rent fysiskt. Hon tar varje chans till att springa. I dag gick vi över fält och hon fick verkligen sträcka ut.

På eftermiddagen gick snälla hussen ut ett spår till Kråka. Det låg i ca 45 minuter och var väl ca 250 meter långt. Två apporter i spåret och en godisburk på slutet.

Kråka spårade urfint. Kanske gick hon på synintryck några meter då och då. Men merparten hade hon låg nos och spårade verkligen. En gång provade hon ett harspår Apporteringarna var klockrena, det är kul.

Under vintern har vi latat oss. Saker har hänt som gjort att jag inte varit tillräckligt bra på att stimulera min hund. Nu är mitt primära mål med Kråka att öka motionen och öka bruksarbetet. Hennes höga energinivå blir till något negativt när vi ska jobba med lydnad i stökigare miljöer. Hon blir för utsatt för sina rädslor i det tillståndet.

Så planen är…inga ridhus där hon skräms halvt ihjäl, inga nya stökiga miljöer och så vidare. Nu ska vi försöka hitta en annan balans. ”Det man gör det tränar man på” Och om jag fortsätter att utsätta henne för sina rädslor så är det att bli rädd hon tränar på. Inte bra. Med en bättre harmoni och balans kanske hon blir bättre rustad för ljud och stökiga miljöer. När vi ”fysat” upp oss lite tar vi nya tag med lydnaden.

Nu i kväll har vi hämtat fårhö (vårt veckonöje ) På vägen ner till stallet, i ”centrala” Töllsjö, var det rena viltsafarin. Först en rejäl bit till älg bredvid vägen. Sedan ett piggt rådjur som flög över vägen framför bilen. Sist och minst, en hare i skogskanten.

..pågår nu i vårt kök.

Vår äldsta höna Sotis är skruttig. Jag upptäckte häromdagen att hon inte sitter på sovpinne på natten och att hon är väldigt mager.

Det är svårt med djur man inte hanterar varje dag och med höns är det väldigt svårt då de maskerar sjukdomar och trötthet in i det sista. När man väl ser tecken på sjukdom är det ofta för sent.

Men med Sotis vill jag ändå göra ett försök. Hon är så vacker och klok och snäll. Alltid den som kommer först fram och säger hej när man går ner till hönsen. Helt klart ledarhönan. Hon är den som tar med de andra hönorna på strövtåg i skogen och på ängarna och visar dem de bästa gömställena och  jordbadplatserna. Hon är den hönan som tydligt visar att ”Bra höna reder sig själv” och behöver ingen yr tupp som försöker göra sig till. Tuppen, han får vara på nåder

Nu sitter hon i en trälåda i köket. Hon har fått ljummet vatten, lyxig mysli, rivet äpple, lussekatt och annat smått och gott. Hon pickar glatt i sig allt vi bjuder på. Men hon är svag. Så svag att hon nog inte ens kan skutta ur lådan hon sitter i…

Vi får se om hon faktiskt är utom räddning eller om det är kylan som gjort att hon inte fått i sig tillräckligt med energi och kan kickstartas med lite extra omsorg. Jag hoppas på det senare.

Alla djur i huset är förbryllade. Katterna sitter på köksstolarna och undrar. Hundarna står med stora ögon och kollar in nykomlingen. Det ska nog gå bra under dagen…i natt får vi se hur vi ska lösa det…

Vi eldar alltså inte i vedspisen för tillfället. Däremot i vedpannan intill så hon har det gott och varmt lilla Sotis.

Sotis stark och vacker!

Fortsättning följer…

..har valt Judits kommentar som ”vinnare”. Jag sätter in 100 kronor till UNICEF

25 kommentarer blev det. Tack för dem!!

Jag hade trott att fler skulle kommentera…  ca 150 besökare per dag liksom. Men det kanske inte är unika träffar…kanske är det ni 25 som är här flera gånger per dag, inte vet jag!?

Hur som helst. 125 kronor blir också insatta hos läkare utan gränser.

Tack så mycket igen!

Man möts av gråtande kvinnor, storögda chockade barn och högar av lik.

Bilderna i media är skoningslösa och jag gråter över den maktlöshet jag känner.

Men man kan lyfta sin telefon och smsa tex Läkare utan gränser. Ge något litet av sitt överflöd till de som nu inte har något och lider så fruktansvärt.

Jag tänkte så här. För varje person som kommenterar det här inlägget skänker jag fem(5) kronor till Läkare utan gränser.

Jag drar också lott bland kommentarerna och ”vinnaren” får välja vilken hjälporganisation som ska få 100 kronor. Skriv i din kommentar vilken hjälporganisation du föredrar.

Det här gäller till tisdag kväll.

Kanske knas…men några slantar ska det väl bli.

Foto Aftonbladet