Kråkas flygturer

Det hostas och harklas fortfarande, men inte lika illa. Bacillen fick hostmedicin en kväll och det tog verkligen skruv…han hostar mycket mindre nu. Jag tror så klart inte att det är medicinen som fortfarande gör att han hostar mindre, utan det sammanföll väl bara så.

Kråka är sjövild. Hon tycker det är värdelöst att vara sjuk. Så fort jag gör en antydan att resa på mig eller gå mot dörren är hon redan där och smäller ner handtaget och virvlar ut i hallen….ungefär då har hostan hunnit i kapp henne och hon gör ordentliga frustanden. Hon gör bocksprång ute i trädgården och tjurrusningar mot grinden som att hon hoppas kunna övertala mig att ta med henne ut.   Härom kvällen frågade jag henne om hon ville gå lite fritt följ och hon joddlade av lycka och förutom ljudet var det nog hennes snyggaste ff hittills!

Bristen på stimulans har också gjort att hon fallit tillbaka i sin destruktiva ovana att slakta mina tröjor om hon kommer åt. En skön och snygg grå munkjacka föll offer den här gången. Antalet fleecetröjor som hon gjort hål i är stort…

Troligen går det att låta henne anstränga sig lite mer om bara några dagar. Men jag tror verkligen på att konceptet total(så total som det går…) vila är bra, de har ju inte alls hostat så illa som det kan bli, inte så himla länge heller.

Bacillen vet jag inte om han vill anstränga sig mer, han är rätt nöjd med att ligga nerbäddad under en filt hela dagarna och under täcket i sängen hela nätterna. Han kommer bara fram för att äta och lunka ut och kissa. Är det ingen som ser honom när han ber om att gå ut tar han kattluckan… Men hostan vill han garanterat slippa, finns ingen som kan se så miserabel ut som den hunden

Det här drömmer nog båda om, bus och röj och skrål!

Ja här hostas det ordenligt nu. Kennelhosta.

Kråka blev smittad för snart två veckor sedan och hann i sin tur smitta ytterligare ett par jyckar innan jag visste att hon blivit exponerad och det bröt ut på henne i lördags.

Efter två dagar började Bacillen också hosta och han är så klart mycket mer illa däran än Kråka. Han hostar hela tiden, så fort han rör sig det minsta och även mycket på nätterna. I kväll ska han nog få lite hostmedicin men jag är lite osäker på doseringen….han är ju inte så stor.

Stackars mina älsklingar!

Ja kanske!

Väldigt gott! Jag är inte den största diggaren av mörk choklad, men blandar man mint i är jag med!

Den med hallon är också god!

Har fått ordning på några av bilderna från helgen i värmland.

Goa lockiga Kiara med matte Harriet.

Lilla Dagmar blir intensivt uppvaktad av Tim.

Eva och Casper med Gaia

Hanna och Gaia

Lekinvit

Lina och Pejla tränar fasthållning av svår, mjuk, rolig och bitvänlig rulle. Men vem håller egentligen i rullen?!

Pejla räcker upp handen och säger: Det gör jag!

Lina och Pejla tränar fritt följ

Inkallning till handtarget.

I helgen virvlade Ida och jag och jyckarna(Flip och Kråka) upp till Kil i värmland för höstens upplaga av klicker camp. Det gick fint att köra, vi hade två pauser, en hundkissepaus och en matteätahamburgarepaus. När vi kom fram installerade vi oss i en stuga och hälsade på alla goa klickare som kommit, både nya och gamla ansikten. Ida och jag bodde med bästaste Lina och Pejla. Det har fungerat bra i stugan med alla tre hundarna. De har legat mycket i sina burar och det med den äran. Lugna och fina.

Lördagmorgon och upp i ottan…eller inte, för vi slappade och sov rätt länge

Jag och några med mig bestämde sig för spårläggning. Vi hade några fält till vårt förfogande och jag la två korta fältspår till Kråka. Hon spårade ovanligt bra!

Det är så roligt när det funkar! Observera snitseln och motvinden… vinden virvlade runt väldigt och just när vi skulle gå fick vi motvind. Inte det bästa för en högnäst belgartjej men hon redde ut det med näsan fint i backen nästan hela tiden.

Eftermiddagens arbete blev uppletande. Kråka gick som vanligt ut de första gångerna och letade och fann föremål. Sen blev det jobbigt, när hon inte finner föremål nästan på en gång ger hon sig och kommer tillbaka in till mig. Hon fick vila i bilen medan jag och smarta hundtränarkompisar funderade.

Vi provade med att lägga ut ett föremål i taget, det är nämligen så att Kråka plockar de enkla föremålen först och sen ligger det svåra grejer kvar i rutan när hon börjar bli trött. Nu fick hon gå ut på ett av de svårare föremålen, hittade det och när jag belönade henne kastades ett annat ut så att hon inte såg. Hon hämtade även det och så upprepade vi. Vitsen är att det sista föremålet ska bli det enklaste så att hon känner att hon lyckas. Jag ska köra så här ett tag och se om hon greppar grejen-det finns alltid en grej därute om man bara fortsätter leta.

Under dagen hann jag med ett kort pass baklängeskedjning av fritt följ. Kråka var glad och pigg och mycket följsam, det kändes så bra så bra!

Kvällen blev jättetrevlig med räkor, vin, skratt och snack. Bra kombination tycker jag Anmärkningsvärt hur man kan knöka in ett gäng främmande hundar i samma lilla stuga och det bara fungerar! Krax fick vila i vår stuga i sin bur mesta tiden men fick vara med en stund och då var hon så duktig, morrade bara lite

På söndagen tränade vi uppletande och Kråka fick öva sig i det nya konceptet. Hon jobbade finfint och hittade även en leksak som blivit borttappad av ekipaget före. Kul!

Ett kort pass fritt följ med bra störningar i form av tränande rajande kelpie   Kråka var mycket fokuserad, kul när hon är sån!

Så fick det bli hemresa då. Det är rätt skönt att åka tidigt så man slipper köra så länge i mörkret. Men ändå lite trist att säga farväl till goa vänner som vi träffar alldeles för sällan.

Tack Ida för lånet av bilderna, de är jättefina! (mina bilder blev görkonstiga…ska se om jag lyckas rädda någon av dem med hjälp av lite datakraft.. )

Jahapp…. får lite tvinga mig att blogga….är av nån anledning inte alls sugen. Men om jag inte gör det idag blir det för massivt efter helgen. Det brukar också vara rätt kul när man väl sätter igång med formuleringarna

I helgen som var var det sista helgen på canis klickertränarutbildning. Jag har sett fram emot det och varit lite pirrig också…antar att det är prestationsångest eller så.  Det har varit bra att ha haft mål att jobba mot, moment som ska vara klara en viss tid.

jag har strukurerat vår träning väl och det har blivit avsevärt mycket bättre.

I lördags mötte våra goa instruktörer oss med orden ”Välkomna till lydnadstävling, dra ett startnummer så blir det platsliggning om tio minuter”  …oookej…min puls ökade lite faktiskt. Vi skulle genomföra en lydnadsetta, med hur mycket belöningar vi ville eller behövde.

Ungefär då drog de grönklädda killarna på skjutfältet intill igång med maskingevärsträning….det pangade väldigt.

Vi lade hundarna. Kråka reste sig direkt. Jag lade om henne och såg till att sänka kriterierna så att hon klarade det bra.

När det var vår tur att köra lydnaden var jag inte alls nervös, vi hade värmt upp bra och Kråka var så mycket med mig som hon kan vara i dylika störningar (pangpangpangpangpangXflera) Vi körde på och jag belönade både i och mellan moment. Utom de tre sista, ställande under gång-apport-hopp, de körde vi i ett svep. Det gick finfint!

Jag är glad åt Kråka, att hon trots att det faktiskt är rätt läskigt(pangpangpang…ja ni minns) så arbetar hon ihop med mig. Hon håller ihop. Skönt!

Min bestående känsla efter ”tävlingen”(alla fick tior på allt) är att det inte tog så himla lång tid, att det inte var så svårt och att vi faktiskt, om man bortser från lite detalj-småpill och massor med uthållighetsträning, är bra på gång och inte mil från en tävlingsstart.

Vi fick veta att vi alla, i och med detta, var godkända på kursens GFdel. Gött!

Under följande teoripass insjuknade bästaste instruktören Lena i mysko yrsel och kräkningar och fick köras hem. Bästaste instruktören Carina fick klara resten av helgen på egen hand. Detta ledde till att vi inte hade ordentlig kurs under söndagen, utan ska få en kursdag till längre fram. Detta ledde i sin tur till att vi inte tentade av några trix alls den här helgen. Alltså kan jag inte avslöja xxx-trixet än! *publiken buar*

Men, vi tränade en hel del rätt bra saker. Baklängeskedjning bland annat. Kråka fortsatte i god stil, både lördag eftermiddag och hela söndagen.

En bra och kul grej är att burlekarna fungerar så rackarns bra. Hon driver både ut och in kanonbra. Jag behöver utmana mer och träna på att ligga kvar med öppen dörr när jag går iväg lite eller grejar med annat.

Jag är himla nöjd med helgen, trots att den inte riktigt blev som mina förväntningar eller som den var planerad.

Massor med bilder:

<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<

I veckan har vi tagit det urlugnt vad gäller hundträning. En liten paus.

I måndags hade Maria och jag kurs på brukshundklubben. Det kändes rätt bra. Duktiga hundar och folk

Vi har ponnypromenerat en del, tränat dressyr i ridhuset och gullat med finaste ponnytanten.

I dag har jag, bortskämd som jag är, varit på lunchdejt hos Elsa. God mat och bästaste Elsan. Sen körde jag bil i centrala göteborg och sen shoppade jag.

I kväll har jag bakat och fixat mat inför helgen. Jaaa för i helgen blir det lajbans igen! Klicker camp i värmland! Det har varit lite vanskligt med huruvida jag skulle kunna åka. Det var bestämt att J och S skulle åka med mig för att dela på kostnaderna(låångt och dyyrt) Men, J’s valp blev sjuk så de fick dra sig ur. Och, S meddelade i tisdags att hon inte hade råd. Liite dåligt tycker jag nog….jag säger såklart inget om att J inte kommer med, man kan ju knappast rå för att jycken blir sjuk. Men att komma fyra dar före och säga att man inte har råd…jag har heller helst inte råd att åka ensam.

Så klart löste det sig till det bästa!! Goaste Ida följer med! Det ska bli väldigt roligt. Jag ser massor fram emot att träffa alla goa klickertränare!

Jahapp, det var riktigt kul att blogga idag med.

Natti!

I går mötte jag och Kråka Maria och Hera på Alingsås BK för lite seriös klickerträning

Vi hade sjukt mycket saker med oss ner på planen…burar, korgar, väskor, hinkar, bollar, leksaker med mera. Yttepytte zigenarvarning

Vi fick till riktigt bra träning med genomgång av ”snurra” ”xxx” ”städa” och bakdelskontroll-mappen. Fast den är svår och läskig tycker vi…det är Kråka som tycker den är läskig eftersom jag trampar henne på tårna med ojämna mellanrum, jag tycker det är svårt av samma skäl

När Hera tränade låg Kråka i buren. Hon är väldigt duktig, det kommer nåt voffande när hon tycker att Hera och Maria leker för vilt men annars är hon tyst. Hon är snabb ut ur buren och med på noterna i träningen, sen driver hon bra in i buren igen på kommando.

Jag smällde av en bild på fågeln när hon sitter i utgångsposition och väntar på platskommando.

Söt!

Vi körde några platsliggningar. Kråka lyfte huvudet nån gång samt kliade sig så hon satte sig en gång, i övrigt låg hon mycket stadigt. Tiden sträcktes inte långt, högst en minut.

Det fungerar så himla fint med belgartjejerna nu. Både vi och de är väldigt avslappnade med varandra. Gött!

Vi avslutade en bra träningsstund med gott födelsedagsfika.

<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<

I dag fick jag ett telefonsamtal som sa att det nu är bäbis på gång så T behöver hjälp med Ditte i några dagar.

Jag passade så klart på att rida ut en liten sväng ihop med mina favorittjejer Lilla K och Flisan.

Ditte var väldigt mysig. Hon känns mjukare och mer avslappnad, är heller inte så snubblig längre. Hon har fått mer muskler, jag antar att det är det som gör det.

Hon har tappat skor vid tre tillfällen under hösten, två gånger när jag ridit. Nu är jag hela tiden nervös att hon ska trampa av sig en till… Men idag gick det bra!

Dittehästen i somras.

Bacillen ruvar…

De nya äggsprutorna gör oss ännu inte ett dugg besvikna. De lägger ägg. Inte var sitt om dagen men nära. I dag hämtade jag in sex ägg från två dagar.  Den gamla flocken lägger inge ägg, de ruggar nu. Ser helt loppätna ut… De två flockarna lever fortfarande helt skilda liv. Nyss när jag var nere och hämtade ägg hade de gamla gått och lagt sig(17.00) De nya var ute i hönsgården och pickade.

De två bruna äggen är från de nya stjärnorna. Det vita är från en av gotläningarna.

Tog ett mycket liknande foto för två oh ett halvt år sedan.

Det bruna är från en av Plymoth rock-hönorna, det lilla är ett av de första från vår lilla bruna gotläning. Det stora vita från en vuxen gotläning.