Kråkas flygturer

Önskelistan, framförd av F-2 på töllsjöskolan. Lilla K syns dock inte…

Ett julkort.

Jag passar också på att med varmt hjärta tacka för alla fina julkort vi fått i mejlen och i brevlådan.

Lilla K och jag tvingade oss ut i smällkalla och isiga vinden i torsdags. Inte kul, men vackert.

Det är tur att Flisan har sina benvärmare på. Hon var nog den enda som inte frös så tänderna skallrade. Ja och Kråka förstås, som hon kutar så fryser hon garanterat inte heller…

Nu när det inte blåser så illa är minusgraderna mycket skönare.

Vår korta londonresa kan sammanfattas i några få bilder.

Ett långt besök på leksaksvaruhuset Hamley’s. Vi lekte loss och drömde om att köpa de allra största mjukisdjuren!

Luciakonsert i St Paul’s cathedral. Vackert och stämningsfullt. Både svåger Andreas och svåger Jonathan var med och sjöng.

Mat på Nando’s, en kycklingrestaurang som blivit vårt favoritställe i London. Den här gången med Andreas, Jonathan, Anki och Rolf.

En kortkort resa!

När vi kom hem till lilla huset i skogen var det bara 7 grader inomhus…gissa om vi fick elda!

Vilken social helg det blev! I fredags hade vi ju glöggfesten för grannarna.

På lördagen samlades vi i stallet för julstädning och pynt. Jag gjorde kransar att hänga på boxdörrarna och satte granris över boxarna. Röda och silvriga hjärtan och stjärnor pryder vårt lilla stall också. På kvällen var vi bjudna hem till Dittes matte på glöggfest. En härlig kväll med god mat, glada skratt och massor med bäbisgos. Jag tror inte att sju veckor gamla Mathilda lämnade min eller Gabriels famn många minuter under kvällen. Vi är hopplösa bäbisfantaster.

Dagarna med blondinerna rann iväg fort. Det var ganska mysigt att ha ett så stort hundgäng. Men också lite ansträngande. Jag har varit på allerten för att inte Kråka och Diesel ska mucka med varandra och det har gott oerhört bra. Ett enda litet gruff bara och det var i söndags när vi gick över ett stort fält och Diesel började leka med Ludde. Då kunde inte Kråka hålla sig från att kuta dit och börja fräsa lite. Jag ropade dock direkt och hon gav upp iden om bråk och vände till mig för kattmatsutdelning.

Vi har lånat Elsas tennisbollskastare och vilken lattjo pryl det är! Krax har till fullo begripit det kuliga med den och joddlar när jag spänner snodden. Hon och Diesel fick gå sex ordentliga bollsök var på fältet i söndags. De jobbar oerhört fint, var och en på sitt vis. Diesel i stora slag och Kråka i lite tajtare. Båda söker dock av ytan ordentligt och framför allt så finner de bollarna. Med D är utmaningen att få henne att sluta leta när en boll är funnen och komma in med den till mig, hon fortsätter gärna och plockar in två bollar i taget. Jag fick henne att komma direkt in för kattmat nån gång iaf

I söndags eftermiddag var ett gött gäng tjejer här för en stunds hundträning och efterföljande symöte. Kråka och jag gjorde en ingång med ett kort fritt följ. Jag jobbade en del med framförgåendet och det börjar kännas bra. En knäpp grej är att hon är så taggad på belöningen framåt att hon inte märker att jag kommer upp bredvid henne…jag måste variera belöningen lite tror jag

Vi gjorde några korta platsliggningar också. Jag måste passa mig för att upprepa för många gånger under samma pass. Kråka ledsnar på hakan i backen och börjar lyfta. Inte bra.

När vi tränat klart åkte vi hem till oss för fika och symöte. Jag stickade säkert sex varv på min sjal…den kommer bli klar före min femtioårsdag, det är ett som är säkert!

Himla mysigt var det med tjejer och hundar och stickningar och pyssel i hela köket. Lilla K hann komma hem från kyrkan så hon fick göra lite julgodis med Elsa också, det uppskattades väldigt!

I måndags var det dags för hästarna att få sina tänder kollade. Jag var lite nervös för vi har inte haft tandläkaren ute hos Fly sedan vi köpte henne. Men ingen fara, det såg rätt bra ut och bara normala slitningar. Efter tandläkarbesöket blev det ponnypromenad i mörkret.

I går, tisdag var jag med Joel på utvecklingssamtal. Det är alltid spännande och roligt att höra hur det går för barnen. Joel är skärpt, pratig och lite lat. Hmm undrar vem det påminner om…? Men riktigt fina resultat på en del prov har han lyckats med och vi är väldigt stolta!

I dag har lilla K ridit i ridhuset. Flisan och hon jobbade på bra över bommar och mellan konor. Kul!

I kväll packar vi för en tripp till London i morgon. Vi bor som vanligt hos svåger A och flyger billigt med Ryan Air. På fredag ska vi på luciakonsert i St Pauls kathedral, det blir nog en upplevelse! Lite julshopping hoppas jag hinna med också innan vi flyger hem på lördag.

Hundarna lämnas i trygga händer hos Elsa.

Hej hopp!

I onsdags var Elsa här och lämnade våra favoritblondiner. Vi passar dem när E och J åker till London över helgen. Himla bra att kunna hjälpa varandra. Nästa vecka är det vi som behöver hundpassning.

Vi tränade såklart litegrann. Det blev platsliggning för Kråka. Hon har börjat bjuda ”hakan i backen” så väldigt gärna. Till och med tjuvar och piper lite. Så klart något jag måste vara uppmärksam på och få bort men samtidigt så himla roligt att hon gillar momentet. Hon ligger stadigt, inte länge än men jag ska sträcka tiden lagom fort nu.

Vi tog hela gänget ut på ett fält och lekte. Kastade tennisbollar och fotograferade.

Tungor på rad.

Galen…

snabb…

..och vacker!

Diesel är också en fantastiskt vacker hund!

En blick säger mer än…

Blondinrejs

Lek med gladaste kraxet

Leker med Elsas roliga bollskjutare. Det tog lite tid innan Kråka begrep vart bollen for

En härlig stund i härlig frost!

Blondinerna är här till på söndag. Det fungerar bra med alla hundarna. Ute går de lösa tillsammans och flickorna visar tydligt att de helst håller avstånd till varandra, inte ett enda gruff. Inomhus är de på olika sidor av galler.

Diesel och Kråka är alltså lydiga och duktiga, Ludde går sina egna vägar och låtsas vara döv, Bacillen går helst inte ut alls -är det inte lerigt och regnar så är det minusgrader…

<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<

I går ramlade jag av Ditte och smällde i huvudet. Blev rejält omskakad och kunde inte för några sekunder vare sig röra mig eller prata. När jag kunde prata sludrade jag fram till Kerstin att hon skulle försöka ta Ditte. Lilla Hjälte-K hade redan fått stopp på sin häst, hoppat av och tagit fast Ditte.

Jag låg en stund och när jag sen kom på fötter vinglade jag bort till hästen och satt upp.

Jag har aldrig tidigare fått en sån stjärnsmäll. Usch vad rädd jag blev!

Det gick bra att rida hem i sakta mak. När vi kom till stallet gjorde vi i ordning hästarna sedan tog jag hundarna med ut på fältet för att rasta dem och då kom tårarna… man blir lite chockad helt klart när det smäller.

Väl hemma lade jag mig i badet och vilade. Huvudvärken var påtaglig. Har även ont i en arm, ett lår och i käken.

Här hade det kanske varit klokt att ringa sjukvårdsupplysningen och lyda deras råd. Men jag hade planer för kvällen.

Vi hade bjudit in alla grannarna på vår väg på glöggfest och väntade alltså 16 personer på fest!

Så istället för vila blev det matfixande. Det gick jättebra, det var rätt skönt att få något annat att tänka på.

Kvällen blev väldigt lyckad! Alla åt gott och hade mysigt.

Men jag har nog aldrig haft fest här och sista timmen suttit och sneglat på klockan och undrat hur länge gästerna ska stanna… Huvudvärken var inte nådig och jag vågade inte ta nån tablett. Ville liksom känna…

När gästerna nöjda och glada gick hem var klockan sent och jag landade i soffan. På order av mamman ringde jag sjukvårdsupplysningen och fick lugnande besked. Eftersom jag inte mått illa alls och hade lika stora pupiller så var nog inte faran så stor och jag kunde lugnt ta några piller och gå och lägga mig. Skönt! Men jag var ändå lite nervös och ställde faktiskt klockan i natt för att kolla att jag vaknade….vad som hade hänt om inte jag vaknat av min klocka vet jag inte…det är nämligen ingen garanti på att G gör det heller… Nåja, jag vaknade irriterat av klockan och kunde konstatera att jag var vid medvetande

I dag finns huvudvärken där, inte lika sprängande som i går dock. Värst är lägesförändringar eller hastiga rörelser. Jag har fått order om att ta det lugnt i några dagar. Lite goa blåmärken har framträtt här och var också.

Jag måste också säga att jag inte är så rackarns sugen på mer Ditteridning. Min egen tolkning av vad som hände är att jag kom i obalans i en förhållning i galoppen och dunsade henne i ryggen. Då blev hon sne och sparkade bakut och vurpan var ett faktum. Jag är för tung, så är det nog bara. Ditte är inte riktigt min typ av häst i övrigt heller. Hon är väldigt snäll och god på backen, men på när man rider kommer fullblodet i henne fram och hon är lite för skuttig och tittig. Jag vill kunna slappna av mer och ha det skönt när jag rider…

I kväll blir det mer glöggfest, med alla i stallet hemma hos T. Det ska bli mysigt och det finns en ny bäbis att nosa på

Och så ska vi ju julpynta i stallet också! Det är mys det! Bilder kommer kanske..

Ja så har årets upplaga av träning i Nordstan i adventstid gått av stapeln.Förra året provade vi för första gången på den här galenskapen

Jag och Kråka började dagen med frukost hos Elsa och blondinerna. Mysigt med goda miniköttbullar och massor med annat gott.

Sedan tog vi bussen in till stan och mötte Jenny och Sota inne i Nordstan. (för icke göteborgare är Nordstan en stor galleria mitt i Göteborg)

Vi höll oss runt julgranen för att inte bli helt översprungna av folk.

Kråka var verkligen både och i dag. I början var hon glad och väldigt träningsbar, hade fokus på mig och tyckte inte miljön var jobbig. Sedan efter en stund blev det jobbigt, då morrade hon på många som gick förbi och kunde inte alls koppla av. Dock var hon med mig om jag bad henne göra något, tex snurra och andra töntiga, onämnbara trix Men att jobba frivilligt(bjuda beteenden utan kommando) hade hon inte direkt ro till.

Efter massivt köttbullematande och seriöst försök till slappande kopplade hon av igen och kunde släppa att det var jobbigt. Skönt att hon tar sig förbi sina issues.

Elsa hade filmkamera med och här är ett axplock av vad vi sysslade med. Minuten på Mig och Kråka är tagen mitt i det sämre streaket, hon är splittrad och har fullt upp med att kolla in vad som händer. Jag har fullt upp med att avleda…

Träning i Nordstan

Jag lånar några bilder av Elsa.

Kråka klarar att slappa en stund.

Platsliggning. Kråka bjöd så fint på hakan i backen! Hon behövde bara ligga en kortis. Duktig Krax!

Kråka ligger plats.

Det är både kul och jobbigt att åka ut och träna i sådana miljöer. Jag få jobba mycket med Kråka, men också med mig själv för att inte tycka att det är så himla jobbigt att ha en hund som inte är som en glad och öppen retriever eller cocker.

Allt som allt är jag nöjd med vår insats. Det blev jobbigt en stund men vi jobbade oss ur det och gick både in och ut ur Nordstan med glatt viftande svans!

I morse vaknade jag ganska tidigt(för att vara jag)och tänkte att det var tur att gudstjänsten är på eftermiddagen eftersom vi glömt att ställa klockan. Jag tänkte också att det var trökigt att ha ett ”måste”. Jag hade hellre haft en helt fri dag med min bästa familj. Där kom jag på att det ju är lördag idag! Inga måsten och således en alldeles fri dag men min bästa familj. Vilken bonus! (Det är inte meningen att det ska låta som att gå till kyrkan är ett jobbigt ”måste”, för det är det inte. Men ibland vill man bara slippa allt.)

Vi har slöstartat med en god äggfrukost. Det är rätt fint med hemmaägg, de är vansinnigt svåra att skala men den goda smaken och glada färgen uppväger det med råge.

Så har vi sett till djuren. Fåren har fått hö. Ett får fick vi rädda från ett balsnöre. Hon hade fastnat med det runt halsen och runt en bak-klöv. Hon stod så fint när vi skar loss det elaka snöret. Det är jag som slarvat med snörena och nu lärde jag mig den hårda vägen varför man inte får glömma balsnören i höet.

Hönsen har fått matrester och helfoder. De tackade genom att ge oss fem fina ägg. De har haft en liten svacka nu med äggläggningen men verkar ha hämtat sig. De har en så rolig(knäpp) dygnsrytm våra höns. I natt när vi la oss hörde vi tuppen gala därnere ifrån det kolmörka hönshuset. Strax efter lunch vill de sova och hoppar upp på sina sittpinnar. Fast inte det nya gänget, de kacklar runt utomhus ytterligare några timmar. I regn som…ehh…regn(det bjuds liksom inte mycket annat just nu) är de utomhus, i alla fall några timmar per dag. De är ju födda inomhus och hade inte varit utomhus alls förrän de kom hit. Nu är det som att de kompenserar för det. Våra gamla höns skulle inte drömma om att sticka näbben utanför dörren när det regnar och blåser. Men nyingarna verkar tycka om friska luften oavsett väder. De har också fattat att det är jag som kommer med käket och kommer glatt kacklande och möter mig. Det är kärlek det

Så har vi hängt upp mat till småfåglarna. Kanske är det lyx att göra det? Med den här värmen borde det inte gå någon större nöd på dem. Men det är himla roligt att ha dem utanför köksfönstret så vi ger dem äpplen, jordnötter, talgbollar och solrosfrön i alla fall.

Värmen förresten. Det är på sätt och vis skönt att slippa elda så hårt i kökspannan, vi sparar ved och arbete. Men det är så lerigt här på landet där det inte finns asfalt att man blir gråtfärdig. Jag längtar efter minusgrader så det blir hårdare i marken.

Nu är det äntligen advent. Jag älskar det! I går tog vi fram stjärnor och hängde upp i fönstren. Mitt lilla söta luciatåg fick komma fram och pryda vedspisen i köket (med följden att Blomman, vår katta, blev mäkta irriterad att hennes bästa sovplats blev upptagen. Hon älskar att ligga där och sova, alldeles bredvid den varma kökspannan)

Resten av dagen ska ägnas åt modifierande av fårens höhäck. Den måste klara en större laddning hösilage så att vi kan lägga dit flera dagars måltider. Och så ska Joel och pappan köra ett rejs runt Töllsjö för att dela ut de böcker och jultidningar Joel sålt.

En ponnypromenad i mörkret, med fick/pannlampor och reflexer, ska vi också få till.

Jag vinkar till mamman som är hemma på permis från sjukan: Heeej bästa mamman!!

Frid!

Jag är sååå seg.

Har inte gjort två knop idag. Orkar inte.

Förkylningen som plågat mig i två och en halv vecka är nästan besegrad, det är skönt. Men i kölvattnet av den kom en allomfattande trötthet.

Hösten är mörk. Mina ögon är inflammerade igen(blir det efter förkylningar). Mamma är på sjukhus igen med förmodad kronisk pankreatit.

Ska tillsammans med maken samla lite krafter och städa huset ikväll och i morn. I morn blir det hundträning i Alingsås samt ridning med lilla K och Flisan i ridhuset. På torsdag kommer Elsa hit och tränar och på eftermiddagen drar familjen till Ullared.

Känns rätt bra att ha saker planerade för annars hade jag nog krupit under täcket och gått i idé…

Over and out

Kattsing.

Han har en faiblesse för gurka. Lämnar vi gurka på bänken är han direkt där och äter sig igenom plasten och smaskar i sig gurkan.

Kattsing är en fem år gammal Europé, alltså en bondkatt med stamtavla. Han är liten och nätt i kroppen och ganska livlig. Han är väldigt kelig men det är på egna villkor. Han vill inte bli buren. En riktig slagskämpe är han och har otaliga gånger kommit hem med sår som senare blir bölder. Jag har genom Kattsing verkligen lärt mig att tömma och hålla bölder rena. Han är så snäll när jag pokar runt i bölderna, han ligger alldeles stilla och blir aldrig arg, hur ont det än gör. Ibland kommer det morrningar när det är extra ont, men aldrig mer än så. En riktig hjältekatt!

Som kattunge skadade han sig i bak-knäet. Det vreds ur led i en vild räd upp i ett träd. Kattungen fick sitta i strikt burvila i tre veckor, det var en pärs. Knäet läkte men inte riktigt som det skulle utan lite snett. Kattsing håller det ofta i en lite annorlunda ställning när han vilar, men han störs inte av det utan kan röra sig lika bra som andra katter. Möjligen kommer det bildas artros i knäet när han blir äldre, vi får ha koll.

Kattsing är alltså en riktig tjuv. Gurka står högt i kurs, men allt som går att äta går att knycka från diskbänken. De andra katterna är också tjuvar, men Kattsing är den fräckaste, mest förslagne av dem. Det kvittar vad man gör, han kan ändå hoppa upp precis bakom ryggen på en för att sno en köttbit eller liknande.  Kanske skulle man lägga ner lite energi på att verkligen förstärka det braiga att vara på golvet i köket….men jag orkar inte

Han är min knäppaste och goaste katt!