Skrivet av: bacillen | onsdag 13 februari, 2013

Fasta…

Idag är det Askonsdagen. Idag börjar fastan.

Jag skrev det på facebook och frågade om andra väljer att fasta, avstå något. Och då fick jag frågan vad fastan betyder för mig.

Jag var just på Askonsdagsmässa i församlingshemmet och fick lite hjälp i mina tankar. Försöker mig på ett svar…

En frihet. Det är så mycket vi har i vår värld och vardag. Så mycket rikedomar. Men också i så stort överflöd att det tenderar att bli allt för mycket. Då finns det en frihetskänsla i att avstå en del av det som faktiskt blivit till en börda(hur märkligt det än kan tyckas i en värld där människor både svälter och förtrycks) Tex kaffe, godis, facebook, kött, tv, ja vad som….

En andlig övning. Det kan en dag komma att ställas högre krav på mig som kristen, som en som valt att följa Jesus. Jag kan redan nu öva mig i att ta den smalare vägen. Låter kanske flummigt och besvärligt…och ja, det är det nog också lite. Alltså bra att öva.

Som en förberedelse. En dag ska jag lämna allt det här jordiska för något annat. Redan nu kan jag förbereda mig på hur det kan vara. Jag förbereder mig med glädje för när det här tar slut och något annat tar vid.

bild-8

Vi fick kors av aska tecknade i våra pannor. Som en påminnelse om att vi är stoft, att vi åter ska bli till stoft. Att vi ska omvända oss och tro evangelium.

Jaha…. Nu var jag allt väldigt religös va 🙂

Annonser
Skrivet av: bacillen | måndag 28 januari, 2013

Lilla K och porslinsponnyn

När lilla K och Ubbe får vara utan träns, sadel och annat som styr och håller fast, är de som lyckligast. En drös med slantade morötter kommer man långt med.

Jag älskar att se min dotter leka och kommunicera med sin ponny.

 

 

 

Orkar du inte kika på alla de nördiga filmerna, så kika åtminstone på den första… Och på slutet av den sista. Så fint!

Skrivet av: bacillen | måndag 28 januari, 2013

Ridhustest

Idag hade jag förmånen att ha hjälp av lilla K i vår träning. Hon fick vara tävlingsledare när jag passade på att köra igenom lydnadsklass 1. Hon har aldrig gjort det tidigare, och hon har aldrig sett en lydnadstävling. Hon klarar sig fint tycker jag! 😀

Ujuj vad det är läskigt och nyttigt att filma sin träning! Jag ger en hel del dubbelkommandon ser jag… Urk.

Men! Mycket är fint. framför allt är Perrys attityd strålande och balanserad. Inga pip, skall eller hugg i benen 😉 Han utför allt, även om matte ger lite för mycket hjälper i somliga moment. Linförigheten blev kortare än på tävling men det får vara okej för dagen. Efteråt körde vi ett riktigt långt ff med alla delar och det funkade riktigt fint. Positionen liiite långt fram men godkänd tror jag…

Det första som slår mig är att jag behöver lägga en del energi på att gå in på en ny ”arena” Bygga högre värde för det helt enkelt. Idag kom vi direkt ur bilen, värmde upp kort(kanske fem minuter) utanför ridhuset(i snöblask och regn). Han kollar ju av lokalen när vi kommer in, men samlar sig relativt fort. Om än inte så mycket att han är helt med på att vi startar…

Det andra är att jag måste förstärka starter och kommandot ”fot” bättre. Han går ofta iväg för långt efter ett par steg. När jag startar om är han genast med på noterna. Men på tävling har man bara en chans.

Det tredje: Jag har för kort koppel i linförigheten.

Nå, de grejerna är ju relativt enkla att fixa. 🙂

Vad som kräver mer arbete är dubbelkommandona. Främst under momenten läggande respektive ställande under gång. Stort fokus på det i nästa ridhuspass!

Så, hit me! Kom med pepp och idéer!

Skrivet av: bacillen | söndag 20 januari, 2013

Elitskoj!

Vi har haft andra kurshelgen i elitsatsningen för Siv Svendsen.

Sjukt kul. Och ännu mer nyttigt.

Det allra roligaste var när vi av luriga och smarta Siv blev peppade att köra igenom hela elitprogrammet.

Vi har inga hela elitmoment, alls. Men vi har påbörjat alla, mer eller mindre.

Det här kan vi:

Fritt följ: Alla svängar. Vändningar på stället. Sakta marsch. Språngmarsch. Allt mycket kortare och mer yvigt än det ska vara när det är klart 🙂

Stå, sitt och ligg under marsch: han kan stanna, lägga sig och sätta sig. Men signalförståelsen behöver bli bättre och framförallt stadgan.

Inkallande med ställande och läggande: Det här hade vi aldrig testat. Alls. Med ett rejält dubbelkommando så stannade han riktigt fint. Kom lite tveksamt och la sig på dk. Bra!

Sändande med dirigering, platsläggande och inkallning: Perry kan stå vid en kon, jag backar undan några meter och skickar åt sidan till rutan, tio meter bort. Han kan stanna i rutan.

Apportering med dirigering: Stå vid kon, skickas till rätt apport och apportera.

Apportering av metallföremål och hopp över hinder: Knappt provat tidigare. Perry gillar dock metallapporten, även om den idag var norsk och lite skum 😉 Han hoppade inte på tillbakavägen.

Vittringsprov och appportering: Blind fläck. Provade i augusti(!) senast. Har alltså inte lärt in på nåt vis alls….vilket syntes mycket tydligt. 😀

Fjärrdirigering: Vi har bara tränat skiften mellan ligg-sitt. Funkade hyfsat bra på kortare avstånd. 🙂

Så himla kul att bara ramla på och göra tokigheter i moment som är svåra och komplicerade men som vi ändå kan delar av.

Man kan träna på så många bitar fast man är långt ifrån klar med momenten. Och också tidigt lära hunden att jobba långa stunder.

Nu belönade jag rikligt under tiden. Tog ”lekepauser” och hade roligt. Vitsen var att vi skulle prova på och ha roligt, inte slita ont.

Igen. Roligt!

(spektaklet filmades…vi får se om det går att redigera ihop nåt som går att visa 😉 )

Skrivet av: bacillen | onsdag 9 januari, 2013

Växellådan

I några blogginlägg har jag nämnt att jag och Perry jobbat en del med att gå från att vara väldigt aktiva, till att varva ner i ett lugnare moment, för att sedan snabbt kunna växla upp igen.

Det var Siv som på första elitsatsningstillfället pratade om att ha balans. Bland annat balans mellan stadga och explosivitet.

Perry har inga problem med den explosiva delen, han älskar att göra saker fort och att ta i. Men vi behöver hela tiden jobba med att också ta det lugnt. Att röra kroppen lite mer kontrollerat och sakta, eller att sitta helt stilla.

Att enbart kunna ta det lugnt i lydnadsträningen är ju egentligen inte så mycket värt. En lydnadshund måste lära sig att växla upp och ner mycket fort. I olika moment krävs olika intensitet, men till och med i samma moment krävs det enormt snabba kast mellan fart och stillhet. Tex i de olika apporteringsmomenten eller i inkallning med ställande och läggande samt rutan.

Vi började vår växlingsträning med moment Perry är ganska trygg med. Dels, ett fartigt moment, att springa runt ett föremål i hög fart och bli belönad med kamplek. Dels att komma i utgångsposition, sitta stilla och sedan få fritt följ.

Som sagt, att växla upp och dra på är inget jag behöver tänka extra på, det går enkelt. Men att växla ner, att helt plötsligt från att ha rusat runt en stolpe komma in vid sidan och lugnt sitta stilla och vänta, eller röra sig mer kontrollerat vid min sida, det är svårt tycker Perry (och jag också 😉 )

Jag använder godis, smekningar och lugna ord när jag belönar hans lugn. Försöker vara mycket tydlig med vilka kriterier som gäller, tex vilken position i fria följet, eller att tassarna ska vara helt stilla när man sitter i utgångsposition.

Och jobbar jag så tills han är så lugn och fokuserad som jag vill innan det är läge att låta honom växla upp igen.

Jag försöker över lag tänka på den här växlingen när vi nu tränar. Både när vi tränar delar av moment och när vi tränar kedjor. Vilken sinnesstämning vill jag ha? Hur belönar jag? När krävs det att han växlar upp? Och ner?

Kan jag lära Perry bra signaler för detta? Så att han på tävling kan bli förberedd på att nu ska det tas i, eller nu är det stillhet och stadga som gäller? Jag hoppas det.

Men, jag är ofta rätt hopplös. Allra roligast är att trycka gasen i bott och köra för fullt så klart! Då har vi allra roligast. 😀

Full sula! Från Siv-kursen i Torsby i somras.

Skrivet av: bacillen | måndag 7 januari, 2013

Plats…

..utan pip!

Perry är en rätt intensiv hund. När vi tränar. Och när det är nåt kul på gång. Annars är han ju rätt laid back. Han ligger till exempel gärna och drar sig länge på morgonen, eller när helst jag slappar. Sover under täcket i sängen eller ligger utslagen på golvet.

Han kan alltså slappna av. Bra.

Denna avslappnade stämning ska vi nu försöka hitta och applicera på tävlingsmässig platsliggning.

Jag har ju trott att Perry har lite för hög belöningsförväntan i platsen och att det är därför pipen kommer. Jag tror fortfarande att det är nära sanningen. men efter att ha belönat med rätt tråkigt torrfoder ett tag och ändå fått pip så tror jag att det handlar mer om en allmän förväntan på kul träning. Och att han inte tycker att platsen i sig är speciellt kul.

Typ: ”Matte, kan vi få detta överstökat och gå och köra apportering eller rutan istället?”

Vi behöver flytta fokus till att det är bra och mycket värt att ligga stilla och avslappnat. (och tyst)

Så nu börjar vi om, hemma i köket. Med Perry på en speciell dyna(vänstervarvsvinst! 😉 ) och en externbelöning. Han fick först flera belöningar bara för att ligga rätt på dynan. Sen ställde jag fat med godis en bit bort och ställde upp mig. Två gånger kom pip efter tio sekunder, men varje gång ställde jag direkt bort fatet och bara pratade lugnt och klappade lite. Sen provade vi igen. 30 sekunder, 60 sekunder och 45 sekunder låg han sedan tyst och fint.

Vi kör på så här i några dagar och ser vad det ger. Jag vill gärna komma upp i tre fyra minuters tystnad och avslappning innan jag testar att ta det med ut i annan miljö.

Jag försöker känna mig lugn och trygg och ha gott självförtroende i det här. Vi har haft en hel del ljud i övrig träning också men jobbat mycket med att skifta intensitet i de olika momenten, det har verkligen hjälpt och det låter inte alls lika ofta från lydnadsagenten längre. Klart vi löser detta också!

Jag har fått flera bra tankar från träningsvännerna. Bland annat om att prova ”Hakan i backen” Det vill säga att hunden ska ligga plats med huvudet nere på marken. Det är inget dumt tips alls utan skulle kunna ge en bra förståelse för momentet. Jag avvaktar dock med det tills vi provat externbelöningskonceptet ordentligt.

Laterz Baby 😉

 

Skrivet av: bacillen | söndag 6 januari, 2013

Ridhus och träningspolare…

…bra att de finns 😀

Träffade bra hundtränarvänner och hade några effektiva timmars lydnadsträning.

Vi startade med en uppvärmning som blev riktigt bra. Jag körde baklängesmarsch för att få upp fokus, och så lite inkallningar för att få kuta ur sig lite tokighet.

Sen en platsliggning. Perry la sig med ett lite ljudande… Han låg sedan fint i en minut, då kom ett pip. Sen tyst i en minut till innan vi avslutade. Precis på slutet när jag var tillbaka hos honom skuttade en annan hund upp och fram till en tik. Det blev lite gruffanden från bruden som inte gillade sin friare, men såklart inget allvarligt. Perry brydde sig inte ett skvatt, det var skönt att se.

I slutet av träningen la jag honom igen och fick då pip nästan omedelbart.

Jaha! Så vad gör jag åt ljudandena då? Behöver tips, råd och pepp.

Resten av träningen gick hur bra som helst!

Sittande i grupp. En minut. Den här gången satt han kvar! Han brukar alltid lägga sig en gång, så jag får fela, sen förstår han och sitter fint. Men idag alltså rätt från början.

Rutan ser bra ut, fast jag får inte vara  för generös med belöningen 😉 Han vet faktiskt vart han ska och ska inte ha belöning för att springa snett in i rutan. Ibland är det ju bara allt för lätt att ge belöning för att hunden arbetar på och försöker. Jag varvade avstånd och håll flera gånger. Hjärntvätt är grejen!

Fritt följ. Positionen blir lätt framskjuten, detta eviga problem… Jag tycker dock själva att vi är på rätt väg. Jag ska vara ännu mer noggrann med att bryta när han flyter fram. Att arbeta med mycket vänstersvängar hjälper också till att få en bra position. Och så att variera sträckan jag går väldigt mycket.

Apportering med dirigering. Testade först med att kasta leksak 45 grader och skicka när han tittar på mig. Sen gick vi över till apporter för första gången. Medhjälpare la ut, först bara på en kant men sedan på båda. Han är så rolig när det handlar om apportering, det är nog nästan hans favorit! Kul moment!

Fjärrdirigering. Fina skiften ligg-sitt-ligg. Med person bakom för första gången. Jag får tänka på att belöna ofta mellan varje skifte, främst för att han väntar på kommando…han tycker det är så lajbans och byter gärna och mycket 😀 Ett riskmoment för ljud!

Metallapportering. Perfekt. 😀

Bra träningskompisar som kommer med bra och konstruktiva kritik är verkligen hur viktigt som helst. Något att vara tacksam för.

Och så hunden förstås, den lille agenten som aldrig viker ner sig och blir less. Alltid tar i och gör sitt bästa.

Tacksam är ordet för dagen.

Skrivet av: bacillen | fredag 4 januari, 2013

Hur kul…

..det än är med det här:

och det här:

Så är jag så oerhört mycket mer glad och tacksam för det här:

och det här:

Och så klart det här:

Agent Perry, som fick ett ”very good” på utställningen i stockholm och omdömet ”omogen” vann idag bästa juniorhane. Kom trea i bästa hanhund och fick ett cert.

På eftermiddagen satt vi i rasmontern igen. Perry lät sig klappas och kelas med. Massa ungar drogs till honom och det blev många svansvift och glada näspussar. Han sålde in rasen ordentligt till ett par unga familjer som sökte pigg och trevlig sällskapshund. Och jag fick frågan om han var till salu. I dag var han dock allt för dyr för någon!

 

Skrivet av: bacillen | onsdag 2 januari, 2013

Haha!

Jag tränade!

Ett medelhårt jympa-pass.

Jag kommer troligen inte ur sängen i morgon 😀

Men det var så roligt! Det är så kul att träna. På torsdagar är det träning i töllsjös jympasal, jympapass varvat med cirkelträning. Nu hakar vi på.

Skrivet av: bacillen | lördag 29 december, 2012

Rutigt

Att träna rutan är vår favorit just nu. Inte nödvändigtvis det vi gör bäst eller med mest framsteg, men det som gör oss gladast.

I går var vi på hundarenan igen med ett gäng hundtränare.

Jag fick tokspel och började med att tro att Perry kunde klara att ligga plats direkt han kom ur buren… Han låg still men var inte mycket tyst. Dåligt tänkt och tränat matte.

Skärpte till mig och gjorde en bättre uppvärmning: rut-träning! Varvade avstånd och håll. Jag tycker han är ganska jämn, men då och då tänker han lite för mkt bakåt och studsar mer uppåt än framåt. Provade också att skicka från sidan på kommando, det funkar inte riktigt än…får hitta ett mellanting..

Vi tränade läggande och ställande under gång i baklängesmarsch. Jättefina ställanden, några fina lägganden, men där smyger sig lite tvekan in ibland.

Körde kedjor ur lkl1. Han var riktigt fin! Lite långt fram i ff(detta eviga trökproblem!) och tugg på apporten. Men lugn och fokuserad nästan hela tiden. Bra!

En plats mot slutet med extremt mycket belöning för att bara ligga tyst. Kändes som att ta ett gigantiskt steg tillbaka men det är väl så det får vara ibland. Måste hitta tillbaka till tyst och fokuserad agent.

Allt som allt en bra träningskänsla.

I dag monterade hussen ihop vår julklappsruta och vi dundrade sen ner till ridhuset för lite lek och flams.

Här har vi just bytt sida. Jag skickar från halsbandsgrepp. Och får assistans i belöningen…

Ca tio meter, från sidan, med kommando. Han tänker lite för mkt på belöningen.

Vi fortsätter med vår rutiga lek!

« Newer Posts - Older Posts »

Kategorier