Ja, man får ju skaka av sig obehaget och gå vidare. Tack så mycket till alla som engagerat sig och skrivit konstruktiva och peppande kommentarer! Det betyder massor!

I dag var det vår i luften, det om något ger ju hopp och hjälper upp humöret.

Vi tog samma vända som i går, i dag utrustade med lina och fickan full med morotsslantar. Vi använde bara linan när vi tränade travövergångar, resten av turen gick jag bara nära.

Flisan var genomgående bra. Provade att bocka till lite i en travövergång men jag straffade det fort och lätt. 😦 Belönade fort med godis. Känns sådär att straffa men men…

Vi tränade att Kerstin gav henne godis från hästryggen, det tyckte både unge och häst var kul 🙂 -Man får ingen morot om man vänder sig om fast ungen inte sträckt sig fram och sagt ens namn 😉

Vi höll hästen sysselsatt med en del tempoväxlingar men Kerstin jobbade mest med sig själv att våga låta hästen skritta på i raskt tempo på lång tygel. I bland är bästa sättet att få kontrollen att våga släppa kontrollen.

Gick en extrasväng till en ganska brant backe, där fick de trava upp några gånger och skritta sakta med sänkt huvud neråt. Bra muskelträning och hästen fick ta i ordentligt.

Flisan var bara aningen varm när vi kom hem så det kändes som en perfekt träningsrunda.

I morgon ska jag ta henne till ridhuset för tömkörning och galopp.

Planen är att jag ska tömköra henne ordentligt två gånger i veckan och Kerstin rida i ridhuset en gång samt rida ut två eller tre gånger.

Kerstin berättade att hon hade tänkt att det var hennes fel att hästen gjorde som den gjorde i går. Och att hon tänkt att om vi inte skulle hitta Flisan så vore det hennes fel att hon var borta….. När jag tänker efter minns jag att Kerstin sa förlåt till mig när vi började springa efter hästen i går…jag tänkte ju inte på det då. Nu har vi pratat om det och jag tror och hoppas att hon inte längre tar skulden på sig. Vad säger man? Älskade unge!

Det är Bacillen, utan någon direkt överdrift. Mamma vilar mycket nu efter operationen och Bacillen har tagit det som sin huvuduppgift att vila med henne och se till att hon har det varmt om benen. Han ligger under täcket i sängen och i knät när hon sitter i soffan. Han tar det så seriöst att han inte ens vill följa med när Kråka och jag ska gå ut. Han är som en tik med småvalpar, får släpas ut för snabba kissepauser, sen som en oljad blixt in under täcket igen.

Mormorn åker hem på torsdag, jag antar att han vaknar upp ur detta märkliga tillstånd då…. 😀

Trogne Bacillen, här med lillmatte. Kortet är från i somras.

…blev jag i dag.
Kerstin och jag var på ponnypromenad.
Vi gick längs en väg och Flisan och Kerstin gick på åkerkanten. De hade kommit fram i trav några gånger och Flisan hade visat att hon var lite busig så nu skulle vi skritta resten. Rätt som det var råkade Kerstin styra hästen några meter längre ut på åkern och då passade hästen på. Sparkade bakut och bockade av lilla K och stack i väg hemåt. Galopperade över åkern, över en smal träbro och över stora plöjda åkrar, allt som allt var det nog en och en halv kilometer vi hade gått. Till sist rusade(antar jag)hon över vägen hemma vid stallet och stannade vid hagen hos Bellis.

Kerstin slog sig inte men bet sig ordentligt i tungan. Vi småsprang hela vägen hem och var helt slut när vi fann hästen svettig men i övrigt vid god vigör.

Jag är så less på galna ponnysar och på att bli så rädd och uppjagad!!

I morn är Kerstin ledig från skolan. Vi ska ta samma promenad då, utrustade med morotsslantar, då jäklar ska hästen gå fint.

Det är också jobbigt att tänka belöningstänk mitt i det här….Helst av allt vill jag skicka hästen till korvfabriken….eller nä, så klart inte…. Men vad ska jag göra?! Det hela går ju utför… Vad jag kan avgöra är hästen frisk, hon verkar inte ha ont någonstans. Hon får bra mat men inget räcerfoder. Hon är glad och nöjd i övrigt. Det känns som att hon gör så här för att hon kan. Hjälper det att en större tjej kommer och rider henne nån eller några gånger? Jag menar fixar det verkligen så att Kerstin kan rida hästen bättre? Jag känner att vi kanske mer får träna Kerstin på den nivån de klarar av som ekipage, men att då inte ens kunna skritta och trava på promenader utan att hästen ska slänga av ungen det blir ju ohållbart.

Gaaah vad ledsamt! 😦  😦  😦

Kråka var med på ponnyäventyret och hon skötte sig i alla fall väldigt bra, skönt att nån är som den ska.

…med lagom mycket pyssel.
Ridhusbesöket med ponny och lilla K i fredags gick väldigt fint. Vi tränade övergångar skritt-trav och en hel del halter. Kerstin fick rida slalom runt koner i kort trav. Hennes sits är så fin i den nedsuttna traven nu. Ponnyn var också duktig så klart!
Planen var att jag skulle galoppera henne i lina efteråt, men tyvärr kom det ett annat ekipage till ridhuset och vi fick ändra planen. I början av veckan ska jag gå till ridhuset och galoppera mera. Kanske också försöka få till lite bra filmning.

Hemma har vi städat hos både får och höns, lite vårfint. Hoppas våren fattar vinken! 😀 Vi har hämtat hem halm också, nu har vi så det räcker ett bra tag.
Jag var även duktig och städade ordentligt hemma inne, det var lite eftersatt så det var skönt att få ordning!

I dag har vi gått en ponnypromenad i snöfallet. Inte mysigt! Jo lite då..men inte på grund av vädret iaf. Flisan var kanon hela tiden, inget busande utan skrittade fint utan hets. Skönt!

Jag har hämtat mamma på sjukhuset i Gbg. Hon är trött men vid gott mod. Hon stannar här i några dar, det känns bra.

Japp, det har varit en helt okej helg.

Budweiser commercial – American Dream

För att skingra tankarna på mamman på operationsbordet for jag och tränade med L och Mille, mitt ”hjälpekipage”.
Det händer grejor med den hunden! Nu samarbetar han om leksaken, han följer fint i baklängesmarch och börjar stadigt kunna upprepar det beteende han fått belöning för i framförmappen. Kul! Matte L är också duktig, men tydligen har jag inte varit lika bra på att säga det till henne för hon frågade i dag om hon gör lika stora framsteg som Mille. 😉 Oj! Jag skärpte mig så klart och berömde matte mera! För visst är det så, matte har så klart också gjort framsteg! Det är så roligt att hjälpa till och att se framstegen!
Jag ser fram emot att ha klickerkurs till våren!

När Mille tränats klart tog vi hundarna i koppel och gick en sväng. Jag lyckades lura upp L i oländig terräng men tillslut kom vi ut på ett fält. Vi släppte faktiskt hundarna ihop. Jag hade noga kollat Kråkas reaktioner på Mille och sett att hon inte verkade känna sig hotad. Han har en naturlig pondus men samtidigt massor av glädje och bus, dessutom är han en gentleman. Det gick strålande! Ett kort gruff blev det efter en stund, Kråka fräste till och Mille sa i från tillbaka. Då slutade Kråka och allt var frid och fröjd sedan. Underbart!! De sprang tillsammans, lekte inte direkt men jag tror det kan komma om de träffas igen. Kråka var i alla fall avslappnad och inte grinig alls. Fina glada Mille, han kan nog charma vilket surkart som helst 😀

När vi kom tillbaka till klubben tog L fram kameran och fotade Kråka över hopphindret. Hoppas det blir fina bilder!
Kråka var följsam och fin. Vi fick många bra hopp över fullhögt hinder.

Nu har jag hämtat min lilla tjej i skolan och landat i soffan en stund. Har också ringt sjukhuset och kollat läget med den nyopererade. Allt har gått fint och hon har vaknat. Ska prata med henne i kväll.

Snart ska Kerstin och jag dra ner till stallet och ta Flisan till ridhuset.

Trevlig fredagskväll önskar jag er!

..om man inte räknar att jag släpar med mig mina hundar vart jag än ska…
I går hämtade jag mamman. Och i dag har jag skjutsat henne till ett sjukhus i Göteborg. Kört läskiga Korsvägen och allt 😉
Mamma ska göra en Gastric by pass-operation. Tappa massor av kilon för att sedan få ryggen opererad och slippa all överj*vlig smärta. Yay!!
Lite spänt att lämna lilla mamman där men det verkade okej.
Nu i kväll har jag och maken spelat singstar, det är ju för lajbans! Min röst havererar alltid rätt ordentligt och nu är jag sexigt hes.. 😀
Kvar av dagen är en måltid och att åka till Flisan och göra kväll i stallet.
Natti!

Karin med Kata, Alice och Carmen kom till Töllsjö för lydnadsträning i ”vårt” ridhus.

Kråka och jag började med fritt följ. Först ett gäng halter som samtliga blev snabba och raka. Sen några högersvängar där jag ömsom belönade hela svängen, ömsom belönade första vridningen i svängen. Karin tipsade om att göra en hel högersväng och sedan direkt en vänstersväng, för att hjälpa till med att snabbt få in hundrumpen efter högersvängen.

Vi fortsatte första passet med framförgående. Snedheten och tvärnitarna från i lördags var helt borta. Kråka verkar känna sig helt hemma i ridhuset och blir inte alls miljöpåverkad, kan således fokusera till hundra på rätt sak. Det är som hemma, ett gigantiskt vardagsrum att träna i! 😉  Sträckan hon kan gå före är ännu inte speciellt lång, men vi jobbar på att öka. Jag började också med att ställa upp henne och ställa mig bakom och belöna henne för fokus rakt fram.

Vårt andra pass körde jag två moment direkt efter varandra utan belöning i mellan. Först inkallning följt av nedläggande under gång. Första gången var Kråka inne på ”hakan i backen” och la sig ner när jag ställde upp. Men när jag satt henne upp var hon med på noterna. Vi upprepade denna kedja två gånger och det gick väldigt bra! Islag i mina ben i ena ingången på inkallningen, men å andra sidan bra fart. Nedläggandena var absolut tiomässiga! Detta var nog första gången jag provat att sätta ihop moment på det viset och jag är mycket nöjd med hennes fokus mellan momenten.

Vi gjorde en platsliggning också. Bredvid Carmen. Kråka låg en minut felfritt, belöning. Sen lyfte hon hakan efter 25 sekunder, jag la om henne. Sista gången låg hon ytterligare en hel minut felfritt. Felfria lugna återgångar också. Gött! Karin lämnade Carmen i tre minuter och gömde sig. Kråka reagerade inte på att Karin kom tillbaka.

Kråka fick springa en tävlingmässig budföring till Karin. Sprang bra, var helt okej med hanteringen men tjyvstartade lite. Blev återropad och satt fint tills kommando. Sprang fort till mig och lika fort tillbaka till Karin för belöning. Kanske kanske ska jag göra om hela momentet om hon tjuvstartar nån gång mer? Jag är jättenöjd med att hon låter sig bli hanterad så fint och för att hon lyssnar på kommando.

Jag är så nöjd med vår träning i dag!! Kråka var i härligt träningsfokus! Karin menar att vi är tävlingsklara förutom framförgåendet…det stämmer kanske 😉 Roligt och mycket nyttigt att träna med någon som är så tävlingsvan och tävlingsinriktad! Tack Karin, det gör vi snart om!

<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<

Ridusträning nummer två fick Flisan stå för. Jag var himla sugen på att träna galopp i töm, efter brallandet med lilla K häromdagen. Jag fick ju också så många bra råd att följa.

Flisan var pigg och glad men lyhörd. Vi skrittade och travade på två tömmar och hon var riktigt fin. Ena varvet är naturligtvis mycket bättre än det andra, men så är det väl för alla. När hon var varm och avslappnad ställde jag en fråga om galopp. Japp!! svarade hon! 😀 For iväg och brallade litgrann. Hon tyckte det var såå roligt! I ena varvet blev det väldigt fin galopp och hon lyssnade hyffsat på mina tempoväxlingar. I andra varvet funkade det inte alls, hon vände upp emot mig och det blev kaos. Jag kopplade om tömmen som en longeringslina och plockade fram en pisk. Då förstod hon och galopperade ordentligt. Jag behövde bara mota med pisken, aldrig gå på henne med den. I det varvet klarade hon dock inte att växla tempo utan öste mest på för fullt. Hon brallar en hel del i galoppen men jag såg att det gick över mer och mer.

Jag var ju också bara tvungen att se hur hon skulle reagera på att vara lös i ridhuset. Hon älskade det!! For som en gummiboll och fick upp riktig fart ibland. Men lyssnade också hyffsat på mina avsaktningar och kom till mig när jag ropade. När hon kommit fram till mig för morot var hon svår att bli av med, följde mig med mulen i min rygg när jag gick. Jag fick visa med pisken och smacka för att hon skulle ge sig iväg igen.

När hon, i mitt tycke, hade röjt klart spände jag fast henne i tömmarna igen. Körde henne i skritt på små volter och i serpentiner och nu var hon som smör i händerna på mig, helt underbart! Ett långt mjukt skrittsteg och låg avslappnad form med sug i bettet. Hääärligt!

Det här ska vi fortsätta med!

Älsklings-Flis var svettig när vi kom hem, trots en bra stunds skrittande. Hon blev masserad, frotterad och påklädd pyjamas(fleecetäcke). Så klart fick hon stå inne och tugga hö resten av eftermiddagen och kvällen.

Filmade lite busryck med mobilen.

..när ponnyn kommer travande i full fart för att möta mig vid grinden.

Det lättar upp den glåmigaste av måndagar.