Ja idag lyckades jag faktiskt följa planen! Det är fint med vänner som man kan snacka igenom planerna med innan, då blir det på nåt vis lättare att hålla sig till dem.
Jag lade ut två korta ängsspår. Ett ca 75 meter långt med en toarulle med leverpastej i.
Det andra var ca 100 meter med två preparerade toarullar.
Liggtiden blev en knapp timme.
Jag klantade mig rejält vid påsläppet och visade på fel ”starttuva” *sucka* Varför ser alla grästuvor exakt likadana ut då?
Det blev lite konstigt för kråkan då matte släppte ut henne där det inte fanns nåt spår, men efter ett kort tag fick hon spåret i näsan och drog åt höger och hittade det. Himla duktigt ju, även om det verkligen inte var det vi skulle träna på idag. Väl på spåret spårade hon flaxigt emellanåt och fint emellanåt. Kom fram till rullen och plockade upp den. Det tog dock en stund innan hon fattade att det var godis i den och att det var meningen att hon skulle ta sig tid att stycka den för att komma åt det. Kråka stod istället först och spanade ut över ängarna bort mot skolan där barnen lekte. När hon varvat ner insåg hon dock att det var smaskens och ägnade sig åt sin belöning en lång stund. Jag selade av och kopplade upp.
Så gick vi ut på vägen och bort mot nästa spår. Direktpåsläpp den här gången. Hon tog det direkt men spårade inte länge innan hon började flaxa runt. Hon känns helt enkelt inte speciellt motiverad att spåra. Första toarullen med smask gick hon helt sonika över eftersom hon egentligen inte spårade utan mest …flaxade… Men, så helt plötsligt sänkte hon snoken ordentligt och spårade de sista 40-50 meterna rakt på sista rullen. Hurrarop och applåder!! Vi festade leverpastej en stund och selade av.
Jag ska gör den här typen av ängsspår flera gånger till, med förhoppning om att öka både förståelse och motivation, just nu känns det som att hon har väldigt lite av båda.
Ska lägga ett vanligt men kort skogsspår i helgen för att se hur hon beter sig där.
Det är så länge sen vi spårade nu att det nog får anses som normalt att vi får gå tillbaka i svårighetsgrad, frågan är bara hur mycket?
Bacillen betraktar 
Min erfarenhet är att ängsspår är svårare än skogsspår.Det finns dessutom så mycket mer som kan störa i öppen terräng. Jag tror att det ganska snart kommer att fungera för er.
By: Maria on fredag 5 september, 2008
at 15:38
Tråkigt när hundarna inte har den där naturliga spårviljan (som man gärna vill att en brukshund ska ha). Kata är likadan, hon är mer för att spana i fjärran än att ”glo ner i backen” i ett spår, även om hon är helt lost på belöningen i spåret.
Med Alice har jag haft motsatt problem; pinnarna var oviktiga, spåret var allt! (trevligare problem dock).
Ha d!
By: Karin on fredag 5 september, 2008
at 18:51
Kan det vara så att hon tycker att spåret är för lätt. Har sett många hundar bli fladdriga som om de letar efter utmaingar i spåret. Du kan testa att lägga ett kort spår på grus eller asfalt. Fladdrar hon likadant där så kan du ju backa och börja lite från början. ( i spårinlärningen så klart) 🙂
By: Harriet on lördag 6 september, 2008
at 13:30