Intressanta diskussioner

I klickervärldens bloggfilial pågår en himla spännande diskussion. Maria, Ann-Louise och Fanny har skrivit inlägg som är mycket läsvärda. Kommentarerna som följer inläggen är också bra.

Ibland sägs det att vissa klickertränare är si eller så, de tränar på det och det viset. Det pekas på väldiga skillnader i förhållningssätt till hunden och träningen och klickerprinciperna. Jag undrar om skillnaderna är så stora? Att det inte skulle förekomma skillnader inom klickertränares metoder är naivt att tro, men behöver man peka ut skillnaderna som allt igenom dåliga?

De klickertränare jag mött och tränat tillsammans med eller diskuterat ihop med på nätet och de instruktörer jag tränat för har alla en gemensam nämnare. De vill träna hund på ett för hund och förare glädjefyllt vis och därtill ska det vara så inlärningsmässigt effektivt som möjligt. Att inte alla kan vara lika duktiga och effektiva är inte märkligare än att jag inte fick femmor i alla ämnen i nian fast en klasskamrat fick det. Avundsjuka är aldrig vackert.

Jag tycker det är självklart att man som hundtränare/människa blir frustrerad på sin träning, på sig själv och/eller på sin hund. Klickertränare är inte per automatik skyddade från det, även om vi kanske egentligen har smartare verktyg att ta i tu med problemen. Det måste få vara okej att tala om det, om hur man genom sin träning och sitt tankesätt kan hjälpa sig själv..och kanske andra.

En sak till som är självklar för mig är att klickerträningen inom hundvärlden är rätt så ny. Det händer hela tiden saker för dem som utvecklar och jobbar med sin träning. Det som för ett år sedan sades vara väldigt effektivt och bra kanske vid närmre granskning och mer prövning inte var så effektivt, nya rön kommer. Att få vara en del av det och ta del av dessa nya rön tycker jag är ett privilegium.

I min naiva värld håller klickertränare varandra om ryggen, fasta och trygga i sin övertygelse om att de tränar hund på ett fantastiskt härligt vis!