Skrivet av: bacillen | onsdag 16 maj, 2012

Påmind…

I går råkade jag på E i affären i stan.Hon har en kullbror till Kråka. Och det var även hon som hämtade Kråka här för i närheten av ett år sedan.

Vi småpratade lite i affären. Om min nya valp och om hennes hund. Så berättade hon att det är kennelträff på gång och att hon då kommer att träffa Kråka.

Det väcker så klart känslor. Jag saknar Kråka. Det kommer jag alltid att göra. Vilda vackra Kraxet!

I början efter att hon flyttat var det skönast och enklast att tänka på henne som borta…död. Men allt eftersom har det börjat kännas riktigt bra att hon nu är i sitt nya hem och har det toppenbra.

Och i mitt hjärta finns hon, tillsammans med alla andra hundar jag älskat. Tänk att det fungerar så. Att man kan älska en hund så mycket att det gör ont. Och sedan ändå göra det igen och igen.

Och nu. I mitt hjärta. Och i mitt liv.  Minigrisarna.

E lovade att ge Kråkan en stor puss från mig. Gott.

Annonser

Responses

  1. De sätter sig så djupt våra älskade vänner. ❤ Skönt ändå att veta att hon har det bra. 🙂

  2. Det är tur att man har mycket plats i sitt hjärta 🙂

  3. Blir allt lite tårögd ändå när jag läser det här. Kram ❤

  4. Varför har du inte Kråkan kvar?

  5. Du är så stark som tog det beslutet. Tänk på det! Hon är en fin hund!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: