Skrivet av: bacillen | fredag 20 april, 2012

Drivved

I stan där jag är född, finns ett torg och en kiosk,
en kullerstensgata, och älven försås
Och mänskor som trampar, till en skitig fabrik,
där den ena dan, är den andra lik
Och min pappa är död sen i våras, han skrev inte ens vart han for,
men han kommer om natten, på en månstråle,
rätt in genom fönstret, till pojkrummet , där jag bor

Han säger, du och jag, vi är av samma sort
Var vi än är, längtar vi alltid bort
Om livet är älven som löper så bred,
då är du och jag drivved, du och jag vi är drivved

I stan där jag bor nu, där bor en miljon,
här finns kyrkor och slott, med tinnar och torn
Och mänskor som strömmar, tittar alltid långt, långt bort,
ingen möter ens blick, ingen avslöjar något
Och min pojk ligger vaken till midnatt, han är rädd för att somna in
Så jag smyger mej ner, vid hans sida
Vi räknar himlens stjärnor, och jag stryker min hand mot hans kind

Jag viskar, du och jag…

Det finns två sorters människor här i världen
Dom som får stjärnhimlen när dom begär den
Och som med självklarhet, tar för sig var dag
Så finns det dom som får slåss för varje andetag
Å, lille konstnär, in känsliga själ
Du vill få världen att skratta, men den har dej ihjäl
Ett spel med märkta kort, ett spel du aldrig kan vinna
Och denna sällsamma längtan, äÄr allt du ska finna

Du och jag…

 

Annonser

Responses

  1. Jättevackert!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: