Skrivet av: bacillen | måndag 11 april, 2011

Nummer två…

..Lille Sniff

Välkommen!

Lille Sniff, bara en minut gammal

Han kom till världen inte helt utan dramatik. Fast lite lagom så där, inte stortrumman…bara lite förhöjd puls och lite darr på handen.

Jag upptäckte på söndagseftermiddagen att mamma Hervor, som är förstagångsföderska, hade hinnor hängande i bak. Efter en koll runt i hagen efter lamm förstod jag att det ännu inte var fött. Jag fick in lilla Hervor på BB. Sen började en lång väntan. Jag ville verkligen vara med den här gången! Våra tackor är ju experter på att mörka när det är dags. De säger liksom ”Nä, inte jag!” Och ”Inte jag heller!” så fort man tittar på dem, trots att de är så spränggravida som får rimligen kan bli. Sen går man in eller åker iväg en sväng. När man kommer tillbaka står de ofelbart där med pigga lamm vid sidan. De vill föda privat, så är det bara! Och hittills har de klarat sig med den äran.

Men, tänkte jag, lilla Hervor är nybörjare, hon kan nog behöva lite övervakning. Eller…jag tänkte nog inte så mycket så utan ville bara se, bara vara med och uppleva livets under.

Timmarna gick. Hervor hade värkar med ojämna mellanrum. Jag kunde se små klövar och en liten nos, men när värken gick över gick de tillbaka in. Så höll det på.

När det gått mer än tre timmar sedan jag upptäckte henne började jag känna att det var dags att göra nåt. En koll på Alternativ.se gav att utdrivningsskedet inte bör hålla på längre än fyra timmar. Och eftersom jag inte visste när hon startat kunde ju tiden vara ute redan…

Så jag fångade Hervor och började försiktigt dra i de små klövarna. Försökte tajma med värkarna men det var svårt, det var som att Hervor tog i och krystade som en tok när hon kände att jag tog i lammet. Efter några segdraganden kom den lille ut med ett splasch. Han lät genast så jag behövde inte ens kolla om han levde. Prima liv i den lille! Hervor var genast framme och slickade och kuttrade. Jag kunde avlägsna mig ut på åskådarplats igen.

Jag har ingen aning om det var rätt beslut jag tog. Kanske hade Hervor klarat av alldeles snart att klämma ut honom? Men nu tog jag beslutet att hjälpa till och det verkar ju ha gått bra.

I fortsättningen hoppas jag att mina tackor fortsätter att mörka och smyga med sina lammningar. Det är allt rätt bekvämt att bara gå ut och konstatera att allt gått bra… 😀

På kvällen gick jag ut och kollade till den nyblivna mamman och bäbisen. Han låg ner men när jag pillade lite så stapplade han iväg till mamsen och sörplade en lång stund. Goda ljud att höra för en ängslig fårägare.

Stolta mamma Hervor visar upp sin son med snygga vita mössan.

Annonser

Responses

  1. Jag tror det var just nu du skulle vara med, det var meningen. Duktig du är!

    • Tack! Ja det var nog dags nu 🙂

  2. På kor är man ofta med och hjälper till lite om det verkar gå långsamt, (i alla fall på djur som inte blir stressade av ens närvaro) det är ju bättre för alla om det inte drar ut för mycket på tiden. Det är i alla fall himla mysigt att vara med, oavsett om man behöver hjälpa till eller inte. 🙂 Grattis till nytillskotten! 🙂

    • Tack så mycket! ja himla mysigt var det.

  3. GRATTIS till fina lammet! Det var nog helt rätt beslut du tog, härligt att det gick så bra!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: