Skrivet av: bacillen | fredag 21 januari, 2011

Det ber vi om…

Snart ska jag promenera ner till församlinghemmet.

Det är den internationella böneveckan den här veckan.

I töllsjö ber vi ett dygn. Vi ber i timslånga pass i ett litet vackert bönerum.

Jag och en god vän ska be mellan tio och tolv. Sen ska Jag, G och lilla K ner vid fem i morn bitti också. Lilla K tände helhjärtat på idén och vill också gå upp konstig tid för bön.

Så, varför gör man det här? Hur man kan tro att det fungerar? Vem är det man vänder sig till?

Är det inte så att nästan alla ber på något sätt när det är jobbigt i livet? När det riktigt krisar och man inte ser slutet…eller när slutet verkar komma emot en alldeles för fort…?

Jag tror det.

Jag tror att det finns en gud som vill lyssna då.

Och som även lyssnar även när krisen inte är överhängande.

Därför väljer jag att gå ner till församlinghemmet och be.

Men först myser jag i soffan med ett glas vin och fina familjen.

Utom tonårsbarnet som verkar bli sjuk. Han gick och la sig före nio, det kan aldrig vara friskt…

Ber du?

 

Annonser

Responses

  1. Jag kan ärligt säga att jag vet inte om jag ber ! Låter flummigt men om man riktigt tänker efter så gör jag nog det ! Ber alltså…

    Jag VET att jag bad – när vi skulle ta bort våran goe gamle Elvis.
    Vet inte säkert vad jag ber till.. men måste man veta det?

    • Nej, det tror jag inte att man måste veta.

  2. Japp, jag ber och går gärna (men tyvärr alldeles för sällan) till vår vackra Klosterkyrka för en stunds stillhet och närhet.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: