Skrivet av: bacillen | fredag 31 december, 2010

Så går ett år…

..och kommer aldrig åter.

2010

Ja vilket år det varit.

I början av året låg snön tjock och vintern hade verkligen ett fast grepp om oss.

Många härliga skid och pulkåkningar blev det.

I feruari hade vi seriöst börjat fundera på att sälja vår älskade Fly och började då att kika på ersättare. Vi var och provred Ubbe första gången.

I mars föddes årets första lamm. Alla tackor klarade sig själva även i år.

Vår kökspanna gick sönder och vi fick ta beslutet att bygga ut huset med nytt pannrum och badrum. Nytt värmesystem i hela huset. Bygget startas så smått på vårkanten…

I början av april åkte jag upp till Stockholm för att göra Gastric By Pass-operationen. Det som höll på att ta en ände med förskräckelse har i efterhand visat sig vara en stor välsignelse, för mig personligen så klart, men att jag tog det här steget i livet har också påverkat min omgivning och mina relationer på ett mycket påtagligt vis.

Vi sålde Fly. Det var tungt och smärtsamt. Som vi hade kommit att älska den där lurviga lilla ponnytanten. Än blir jag lite rörd när jag tänker på hur det var de där dagarna innan och efter hon for.

Jag vet dock att hon har det toppenbra i sitt nya hem. Att de älskar henne minst lika mycket som vi och att hon kommer få bli kvar där resten av livet.

Ubbe flyttade till Töllsjö och vårt hästeri tog en ny vändning. Mer fart och fläkt, mer krav, mer tårar men också mer kunskap och erfarenhet. Och ny kärlek. Han är en mycket speciell herre som har tydliga krav på sin omgivning. Bakom den ibland mycket griniga ytan klappar dock det godaste hästhjärta och han visar oss ofta att vi är hans speciella människor.

I maj drog fotbollsäsongen igång på allvar och det kombinerat med en häst som krävde stimulans många dar i veckan hade vi händerna fulla. Plus resten av vardagen så klart.

I maj åkte jag på en riktigt bra kurs för Maria Hagström. Färden gick till värmland och jag passade på att besöka Inger, som min pappa var gift med när han levde.

Jag hälsade också på i det stall där jag hängde som tonåring när jag var hos pappa. Det var ett bitterljuvt återseende.

När jag var i värmland passade Kerstin på att ramla av hästen och bryta armen. Så pass allvarligt att en operation var nödvändig. Så gick det med både fotbollsträning och ridning. Men lilla K är inte den som tappar modet och blev en hejare på att göra allt hon ville trots gipset. Försommaren blev riktigt bra trots arm i paket.

Jag fyllde ännu ett år och jag måste säga att det är jag så glad för!

När jag ser på bilden på mig från födelsedagen i juni ser jag livsglädje.

I juli åkte jag och Kerstin på egen liten semester. Joel var på scoutläger och pappan började bygga ut huset. Så det passade bra med en tjejresa.

Vi åkte till värmland. Igen. Jag ville så gärna visa Kerstin var jag bitvis vuxit upp. Jag ville också att hon skulle få lära känna Inger samt träffa originalet Göran. Vi hade helt otroliga dagar, starka minnen.

I augusti gjorde Kerstin tävlingsdebut med Ubbe. Dels en clear roundhoppning i bollebygd, dels en dressyrtävling på hemmaplan. Otroligt roligt och spännande. En sak vi lärde oss är att det krävs lite mer träning och kontroll och lydnad innan vi ska ut och tävla igen. Men vad stolta vi var över rosetterna!

Under semestern slet Gabriel med utbygget och kom en bit på väg.

Vi åkte på en fantastisk semestertur till Öland. Hade underbara dagar i solen och träffade sedan hela stora släkten under några lite regninga men ändå strålande dagar.

Under hösten fortsätter bygget att ta form. Vi har några set backs med inte så skickliga hantverkare med mera, men långsamt går det framåt ändå.

I oktober åker Kerstin, mamma och jag till London. Trots min gigantiska nervositet över resan fixar vi det galant och vi får såklart helt ljuvliga dagar i storstaden.

Ubbe och jag åker på två tömkörningsclinics med Anders Eriksson. Otroligt roligt och lärorikt. Jag kan nu hjälpa Kerstins ridning med en del saker från marken.

I november fyllde min otrolige make 40år och vi ställde till med maskerad för många vänner och tjocka släkten. Ett mycket lyckat spektakel!

Så kom vintern. Alldeles för tidigt och alldeles för bekant.

Vi hann inte klart med pannrummet och har därför haft det lite kyligt i huset. Men det går, vi klarar det.

Vi gick luciatåg med hästarna i stallet. Otroligt mysigt.

Advent är skön, min bästa tid på året på flera sätt.

Barnen får ett efterlängtat jullov. J tar emot sina första betyg med den äran. Stolta föräldrar.

Och så jul. Bästa julen.

I morgon är året slut.

Jag ser fram emot ett nytt år, med nya utmaningar och mål.

Jag har inte tränat så mycket hund under senare delen av året. Inte mina egna i alla fall, däremot lite privatekipage. Men mina hundar hänger med på allt familjen gör, de är alltid med på ponnypromenaderna och jag tror att de lever ett gott liv. Kanske önskar jag mig inför det nya året lite mer motivation till hundträning, men om det inte blir så så är det ändå ok.

Jag har några kilon kvar att gå ner innan jag når min målvikt. Men jag är ju såklart alldeles jätteglad och nöjd över den förändringa min kropp genomgått. Jag njuter av mitt nya utseende och av nya kläder.

Inom mig finns också en förändring. Jag har djupnat tror jag. Jag finner också en lite ny styrka och djup i min och Gs relation. Det vi gått igenom tillsammans har stärkt och enat. Det finns inget vi inte kommer klara av tillsammans,

Med de orden slutar jag sammanfatta året som gått och börjar istället se fram emot det nya. Tillsammans.

Annonser

Responses

  1. Gott nytt år! =O)

  2. Kärlek 🙂

  3. Gott nytt år!

  4. Gott nytt år, Fining 😉


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: