Skrivet av: bacillen | fredag 19 november, 2010

Day 03-your parents

Mina föräldrar…

De skilde sig ganska tidigt, jag var 6 år och syrran bara 1,5

Som jag minns det började jag åka till pappa då och då redan från början medans min syster var för liten för att göra det. Att det hade påverkan på hennes relation med pappa kan man ju räkna ut med lillfingret.

Så klart påverkade skilsmässan även min relation till min pappa.

Pappa var under väldigt många år den roliga pappan man åkte till på loven. Vi hade aldrig någon vardag tillsammans, aldrig nåt allvar.

Pappa stod för natur, lek, frihet och skratt på många sätt. Han var natur och djur ut i fingerspetsarna. Mycket av mina starka intressen och mycket av mina kunskaper kring djur och natur har jag från honom.

Inte förrän jag börjat bli lite vuxen började jag ställa krav på pappa att vi skulle ha en annan relation. Prata om det som betydde något. Jag började starkt ifrågasätta varför han aldrig tog initiativ till att jag skulle komma till honom och varför det ibland kunde gå ett halvår mellan kontakterna. Att han då och då glömde födelsedagar gjorde ju faktiskt ont.

Jag fick egentligen aldrig några bra svar men att jag bråkade om det gjorde ändå på något vis att vår kontakt blev bättre. Vi hade tätare och tätare telefonkontaker.

Så, när jag var 21, blev jag gravid med Joel. Och berättade det för pappa. Det blev också sista gången vi sågs. När han vinkade av mig på bussen hem önskade han att vi skulle vara rädda om oss, båda två…

Vårt sista telefonsamtal minns jag också mest för att han önskade just det; var rädda om er. Jag kände att det betydde något för pappa att han skulle bli morfar.

När jag var i sjunde månaden gick han plötsligt bort, drabbad av en antibiotikaresistent bakterie. Det gick fort och mycket chockartat.

Och så fick mina barn ingen rolig morfar. Och jag har ingen jag kan ringa och fråga om fårslakt och tusen andra saker. Fortfarande, femton år efter hans död, tänker jag: det där skulle jag vilja fråga pappa om.

Mamma då?

Ja mamma finns där, alltid.

Vi står varandra så nära att jag har svårt att skriva om det. Vill inte lämna ut och skriva om det där nära nära bandet.

Jag älskar dig mamma.

Annonser

Responses

  1. Okej att jag har lätt för att böla – nu har jag extra lätt. Vad fint allting, trots det svåra!
    Saknar dig, du skulle ju varit här nu om jag inte vore så skum nu… 😦

  2. Det är olika skeden i livet…om 10 år kanske du känner dig närmare din pappa. vem vet?

  3. Judit, det är ju inte pga dig jag inte är där…andra trökiga omständigheter helt enkelt. Nästa gång är det du och jag!

    Ylva, vet inte riktigt om jag förstår, hur ska jag känna mig närmre min döde far menar du? Annars håller jag med om att livet verkligen har olika skeden. 🙂

  4. Men jag tycker att det låter som om Du haft en fin relation med Din pappa, om än tidvis för sällan… Självklart grubblar man över vad man kunnat göra eller säga, sen när det är för sent… men det leder ju ingenstans.. Bättre att glädja sig åt det som var och det man har, än det som aldrig blev…

  5. Så är det nog för många i vår generation som har skilda föräldrar… nu för tiden är det väl vanligare att man verkligen försöker dela på ansvaret. Min svärfar har separerat från en kvinna han har två barn med, men dom bor bara två tunnelbane-stationer från varandra just för att barnen ska kunna bo växelvis, men ha samma skola och fritidsaktiviteter hela tiden. Men förr var det väl liksom en självklarhet nästan att skilsmässa=mamma får ta hela ansvaret med barnen, pappa är bara nån man ”hälsar på”.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: