Skrivet av: bacillen | lördag 28 augusti, 2010

En häst kommer lastad och biokväll…

På förmiddagen red jag och småtjejerna en sväng. Tanken var att rida en runda som tar en dryg timma, men åskan började mullra så vi fick korta ner turen väldigt och skynda oss hem undan regnet. Efter den korta skuren klarnade det upp just över stallet och blev riktig fint en stund. Men åskan låg hela tiden i kanterna och mullrade hotfullt. Kerstin provade att rida Ubbe på ett bettlöst träns och han gick riktigt bra. Ett bra alternativ att ha på skogsturer.

Jag hade blivit ombedd att vara på plats och hjälpa T och M att lasta sin stora häst Enja. De ska byta stall och flytten gick idag. Att just jag blev tillfrågad ser jag som ett förtroende.

Enja är bara sex år och verkar inte ha de bästa erfarenheter av transporter. Inte så att hon verkar rädd…hon vet nog bara att det varken är kul att bli lastad eller att åka. Kanske har destinationerna inte heller varit så roliga, vad vet jag.

Enja är som sagt en stor häst. Problemet visade sig bli just det. Med hjälp av ett fast tag i grimman och flera goda äpplen och morötter var det inte jättesvårt att få henne upp i transporten. Men väl däruppe var hon ju inte inne helt, det var hela tiden minst en bakhov ute på lämmen. Och så fort hon gjordes uppmärksam på det bar det iväg bakåt utåt igen, med lite buller och brak någon gång, lite lugnare någon annan.

Jag har evigt tålamod med sånt där och hade utan vidare lastat och lastat tills vi lyckades med konststycket att få in hela kusen i lådan. Men den tiden fanns nog inte så jag blev först övertalad att sätta på kedja på grimmskaftet. Enja protesterade genom att hela tiden backa ifrån mig. Ingen direkt höjdare alltså. Fortsatt lite tidsnöd, eller brist på tålamod så linorna plockades fram.

Med hjälp av linor tog det ytterligare några försök innan vi lyckades trycka in hästen såpass långt i åklådan att det gick att stänga luckan.

Och inlärningsteoretisk nörd som jag är så funderar jag på vad som blev förstärkt.

Är rätt säker på att vi inte ”vann”…

Men? Hon ”förlorade” ju! Hon blev lastad? Jo…hon blev lastad. Men jag tror att det står 14-1 till Enja i kampen mellan henne och transporten.

Det hon gjorde, och med den äran, var att träna på att med sin rätt potenta kraft, backa ut ur transporten. Det hann hon bli riktigt bra på. Sedan att hon till slut blev fast är nog bara ett minor set back. Nästa gång Enja ska åka någonstans fortsätter kampen, det tror jag i alla fall.

Inga skuggor ska falla på mattarna T och M. De har alldeles nyss köpt Enja och har inte alls hunnit hjälpa henne till en bättre relation till transporter. Det tror jag absolut att de har som mål.

Jag önskar både mattar och häst massor med lycka till i sitt nya stall och hoppas att vi ska hålla kontakten!

I kväll har Kerstin och jag varit på bio i Göteborg. Vi såg Toy story 3 i 3D. Underbart rolig film. Jag älskar både ettan och tvåan och eftersom de kom för rätt länge sen känns det som att båda ungarna vuxit upp med Buzz, woody och de andra leksakerna. Att nu få se deras vidare äventyr och öden var görmysigt. Och jo…nog hade de amerikanska filmskaparna lyckats snitsa till det så att många mammor i publiken snyftade på slutet. Jag inte bara snyftade när jag tänker efter…mascaran rann faktiskt.

Det där med att växa upp och ur sina leksaker, att inte leka mer är tungt. Och att tänka på att ens barn snart växer upp och ifrån en är ännu tyngre. Tårar ett faktum.

Efter bion hämtade vi mormorn som varit på nåt jubileum i stan. Istället för hotellövernattning i stan sover hon hos oss, bra val.

Hemma hade det åskat så pass att Xboxen pajjat. Och Kråka hyperventilerat. Men när vi kom var det lugnt igen. Skönt att ha sluppit det.

Over and out.

Annonser

Responses

  1. Intressant det där med lastandet.
    För ett antal år sedan hade min moster och morbror en inackordering i sitt stall som inte heller ville lastas och ägaren hade provat det mesta och inget fungerade. Hon tog tillslut ut en ”horsemanship” (kommer tyvärr inte ihåg vad han hette men han höll till norr om Stockholm någon stans)och vi fick vara med och titta. Mycket intressant måste jag säga och det tog inte speciellt lång stund innan han fick Latigo att gå in i transporten lungt och sansat. På slutet lyckades även matte med att lasta sin häst utan problem. Så fantastiskt att se!
    Ursäkta det långa inlägget 😉


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: