Skrivet av: bacillen | torsdag 7 januari, 2010

Men blogga då…

…människa!

Dagarna går ju, vi gör en massa saker som man helt klart kan få ihop trevliga blogginlägg om. Men gör jag det? Nej. Jag fiser omkring i underställ, gnäller över kylan och tänker att bloggning inte är kul. Sen blir jag sur över att antalet träffar sjunker här…

De förra inläggen jag gjorde ökade antalet träffar nåt oerhört och genast blev jag glad. Men det sambandet verkar inte hitta hela vägen hem för sedan får jag ändå inte tummen ur och gör nya inlägg.

Nåja, nog med gnäll.

Helgen som gick var underbart social och skoj. På lördagen kom Elsa, Johannes och blondinerna hit. I sällskap med en springertjej vid namn Mini. Kråka gillade Mini…när hon först slagit på stora trumman och talat om vem som var boss. Som om hon hade behövt det, Mini är världens gulligaste lilla hund och skulle inte göra en fluga, än mindre en kråka förnär. Det begriper dock inte fulfågeln utan hon vill trycka till lite först. Sen när det är avklarat kan man leka. 😀

Vi åt tapas tillsammans, drack en försvarlig mängd vin(vissa mer än andra, därav lite märkliga FB-statusuppdateringar) och tjötade till sent på kvällen. Mycket kul och massa trevligt.

På morgonen gav vi oss ut i skogen och hamnade i en bra backe med bobbar, barn och byrackor 😀 (Aliteration is the shit)

upp upp upp (vissa ser till att få åka, andra sliter som djur)

Ner ner ner

Krax smyger på pulkaåkare

men väljer att attackera Mini på lek

Joel blev väldigt uppvaktad i backen

och det gick ganska ofta överstyr

full sula

full sula med assistans

vi fick även jyckarna att posera lite.

Visst är de fina!

Söta Elsa, med rimfrost i håret.

När vi tinat upp med glass(!) och varm chokladsås och varma hallon åkte gästerna hem och vi vilade en stund.

På eftermiddagen kom det fler goda vänner. H&M med nya lilla S kom på middag.

Lilla K och Lilla S myser ihop.

Resten av veckan då…?

I måndags startade ett LAN här. Joel med fyra polare kopplade ihop sina datorer på vår övervåning och spelade spel hela dagen…och hela natten…och hela dagen….och hel..nä, där tog orken slut. De somnade nån gång under andra natten 😀 Jag antar att gränsen går någonstans vid 36 timmar 😀

Kerstin och jag har gått vintriga ponnypromenader. Det är nästan för kallt, men om lilla K rider barbacka och vi håller tempot uppe så går det ganska bra.

I tisdags var vi hos Maria och Hera med familj. Fika, hundträning och middag. Kan knappast bli mycket bättre.

Maria och jag tog hundflickorna och åkte till ett ridhus i närheten. Kråka började strålande! Jag till och med kaxade mig och sa att med den här attityden skulle jag våga tävla!

Så råkade M tappa brädor till hopphindret så det pangade och den fina attityden var ett minne blott. Kråka blev skiträdd helt enkelt. Det gick att fortsätta träna och leka men hon var klart illa berörd. Hon var inte rädd för hindret utan det var hela miljön som blev skitäcklig. Det hela blev ren katastrof när ytterligare en liten smäll från hindret helt fick Kråka att tappa fattningen. Hon ville sticka till dörren alternativt klänga på mig. Jag överdriver verkligen inte, hon var väldigt påverkad. Jag gick en sväng ute och när vi kom in igen var det aningen bättre men inte bra. Jag gör verkligen mitt bästa för att hjälpa henne, för att inte förstärka rädslan utan jobba ur den…. Men så här påverkad, jösses!

Det finns säkert de som tycker att jag inte ska fortsätta träna alls när hon blir rädd. Men då undrar jag…När ska jag träna? Vilka miljöer kan vi vara i? Det finns inga säkra trygga, helt tysta träningsmiljöer. Iaf inte om man vill tävla. Jag måste ju helt enkelt fortsätta jobba henne, jag kan inte ge vika för rädslorna. Jag vill att hon ännu mer lär sig att jobba förbi de jobbiga känslorna. Och det går nog men det är inte kul att se hunden så berörd.

Ja det var inte kul… Jo, hennes attityd i början av passet var helt underbar. Tänk om hon kunde vara så hela tiden.  Då är hon såå bra! Jag försöker bära med mig den känslan, från de stunderna. De känslorna är de som får oss vidare, det är jag säker på.

jahapp…det blev ett långt malande inlägg det här. 😀

Jag ska allt blogga i morn också, det är riktigt kul 😉

Annonser

Responses

  1. Vilka fina bilder det blev! Tack än en gång för den trevliga övernattningen

    • Tack själv!

  2. Hej 🙂
    Jag tycker du gör helt rätt som fortsätter fast att hon blir rädd. Man kan ju inte bädda in dom i bomull och tro att problem ska försvinna, då sätter man bara skygglappar på sig själv istället.

    • Ja jag antar att det är så jag tänker också. Så tack!

  3. Tjena,
    ja fortsätt att blogga det är så himla kul att läsa din blogg (även om jag skummar genom de tyngsta hundcoaching partierna 😉 )

    Du är min blogg guru!

    kram

    • Ojoj, blogg-guru, det om något förpliktigar!
      kramen!

  4. Hi hi – lilla heelerkulan ser ut att ha bra fart i backen 😀

  5. Ja jag tycker nog att du ska skärpa dig med bloggandet, just nu är du lite som en ketchupflaska: ingenting, ingenting och sedan allt på en gång 😉

    Superhärliga bilder, det syns verkligen hur skoj ni hade 😀

    När det gäller hundträningen så vet du att jag tycker du har helt rätt inställning. Klart du måste fortsätta träna om du vill komma någon vart. Sen förstår jag så väl hur jobbigt det är när Kråka blir sådär rädd men eftersom det uppenbarligen går att komma förbi det till en del så måste du ju försöka. Både för hennes och din skull är det ju bra om hon kan lugna sig efter att ha blivit rädd och återgå till att göra något roligt.

    Ge inte upp!!!

  6. Inte kan du sluta träna för att hon blir rädd för något. Förstår inte på vilket vis det skulle hjälpa upp situationen i långa loppet. Keep on going… 🙂

  7. ”Jag fiser omkring i underställ..” – underbart! 🙂

    Att du är en periodare när det gäller att blogga gör inte mig personligen så mycket eftersom jag är en periodare när det gäller att besöka bloggen..*fniss* I vilket fall är det alltid lika trevligt att komma hit och se vad ni har för er och inte minst för att titta på alla härliga bilder du bjuder på. Kram.

  8. Jag förstår verkligen Din ambivalenta inställning till bloggandet, lider av samma…
    Härliga snöbilder, kul verkar ni ha haft! Och så fina hundarna är när de poserar där på stenen!
    Självklart måste ni fortsätta träna, jag tycker att Din inställning verkar helt rätt, inte ömka, bara köra på…
    Keep on blogging!

  9. Härliga dagar! Går inte bloggandet i perioder. Är också rätt slö på bloggandet men mest för att jag inte har så mycket att skriva om. Ni verkar ha haft det helmysigt i veckan, dagar att ta vara på. Och visst ska du fortsätta träna. Ni har ju kommit en bra bit på väg, varför skulle det inte fortsätta i samma riktining. Bakslag får man alltid.
    Pöss o kram

  10. Ja, blogga på! Och träna på! 😀
    Väldigt fina bilder, gillar särskilt den där hundarna sitter tillsammans på stenen. Märks ju inte där att Kråkan inte gillar andra hundar…

  11. Tjohooo! Vad kul när du bloggar!
    Och vilka fina bilder!
    Keep up the good work! Kram!

  12. Kul att du bloggar lite 🙂 . Härliga bilder, Bacillen ser för skön ut där i luften 🙂 .


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: