Skrivet av: bacillen | lördag 3 oktober, 2009

Bodfäldt-träning, nya höns och rovdjur…

Krax och jag fick äran att träna för Eva Bodfäldt idag. Det var HiK som hade instruktörsutbildning och ämnet var problemhundsarbete.

Kråka var med som exempel på hund med reservation. Just reservation var vad hon visade och jag tror att det blev bra och nyttigt för instruktörerna.

Vi började med att gå upp på en veranda(under tak, det regnade) och närmade oss gruppen. Kråka morrade lågt och tyckte helt klart att det var rätt mysko. Eva hälsade på mig och då klängde Kråka på mig. Evas förklaring var att det betyder ”Matte, fixa det här, ta mig härifrån” Hon sa också att krax är en hund som får mycket trygghet i sin matte. När Eva flyttade sig bort från oss följde Kråka efter henne och nosade lite, det såg nyfiket ut men Eva menade att det mer var undersökande för att utesluta fara än ren nyfikenhet, det kan nog stämma. Efter lite prat gick jag och Krax ett varv runt huset, sedan gick vi allihop in och satte oss en stund. Kråka morrade när hon kollade på en del människor och Evas råd var att inte ”tillåta” det utan vända henne om och visa att det inte var okej. Jag fick gärna belöna rätt beteenden, dvs titta bort och ha en avslappnad hållning. När jag plockade fram köttbulle gick Kråka genast in i träningsmodus och började bjuda så smått på olika saker. Hon provade att lägga huvudet på min fot och det förstärkte jag. 🙂 Eva tyckte absolut att det var en bra väg att gå med en osäker hund, att arbeta henne in i en annan sinnesstämning och också att främmande folk kan få göra trix med henne. Precis så har jag ju jobbat, det kändes kul att få bekräftelse 🙂 (Jag har iofs själv redan sett finfina resultat av det tillvägagångssättet)

Efter mera promenad runt huset började vi på verandan igen. Jag fick sätta Kråka ner och meningen var att hon skulle sitta stilla när Eva kom och hälsade på mig. Nu är vitsen med det att man ska ha ett stadigt sitt som hunden verkligen fixar, det har inte vi *harkel* Men Kråka var duktig under förutsättningarna och satt nästan kvar 😉 Jag fick lägga godis på golvet och när kråka kikade upp på Eva sa hon varsågod. Vi varvade det med att jag gick runt ute lite och pausade. Eva hälsade olika på mig, hon kramades, hon kom och visade mig nåt i en påse med mera. Kråka blev mer och mer intresserad och hennes ögon och öron visade en annan inställning. Nu syntes mycket mer ren nyfikenhet i hur hon rörde sig mot Eva. Hon blev också mer avslappnad mot gruppen och nosade lite på flera. Den egentliga vitsen dock med den här träningen är att hunden ska lära sig att om den sitter stilla kommer ingen att hälsa, inget läskigt kommer att ske, matte tar smällen….jag var lite för släpphänt och lät Kråka ta egna initiaitiv och nosa på folk.(jag såg ju att hon fixade det) I ett läge med hundfolk kan det funka men i övrigt är det ju bättre att hunden faktiskt inte får ta kontakt alls, och att människorna definitivt inte får det.

Det hela är ju ganska lustigt. Tänk vad olika det är hur Kråka beter sig. I vissa lägen, som i dag, är hon liten och ganska ängslig. I en annan situation kan hon vara ”som vilken jycke som helst” med svansen upp och klara av nya miljöer och folk som hälsar. Tex i går på brukshundklubben, då hälsade hon ju på Lina, en främmande, som om de var polare sen länge. Eller som när vi har varit på kennelträff, då är hon skitkool och beter sig minst lika bra, om inte bättre, än de flesta av jyckarna. Uppfödarna tror ju knappt på mina berättelser om hur hon kan bete sig 😉 Eller hur Anne! 😀

Men i dag visade hon alltså den reservation hon ändå besitter och det var ju bra så att jag fick tips om hur jag kan/ska jobba. Måste ändå säga att mycket, om inte det mesta, var precis så som jag jobbat hittills. Ingen social press. Lydnad. Arbete. Jag har dock aldrig jobbat med det som rent planerade träningspass, utan mer som det kommit, det passar mig som person mera och jag upplever också att min hund funkar bättre så.

En sak som gör mig trygg i förvissningen om att Kråka trots allt inte tyckte att det var görjobbigt idag var att hon så fort hon kom ifrån situationen lekte med mig, hon gick fint fritt följ och en del andra lydnadsmoment. Hon bjöd också på lite trix. Kul!

Jag är nöjd med vad jag fick höra i dag. Eva är en mycket duktig hundmänniska, men kanske framför allt hon är duktig på att möta människor. Tack Elsa för att jag fick möjligheten till den här hjälpen.

<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<

I går var G och köpte fem nya hönor(hos storproducenten). Vi har ett tag tyckt att våra hönstanter inte lägger tillräckligt med ägg. Nu är skatproblemet i princip eliminerat men ändå ökar inte produktionen så mycket. Några av hönorna börjar bli lite gamla, kanske kan det vara en anledning. Så nu har vi köpt riktiga äggläggningsmaskiner. De är av rasen leghorn, totalt framavlade för ägg, ägg och ägg. 🙂 De är säkert glada att de hamnat här, och inte i en trång bur på en äggfabrik, där de dessutom inte får bli äldre än 18 månader. De har tackat oss genom att redan första morgonen leverera två fina bruna små nybörjarägg. De är bara 18 veckor och ska inte ha kommit igång med sin äggläggning ordentligt än.

Men inget gott som inte har nåt ont med sig eller hur heter det? I natt har vi för första gången förlorat en höna till ett rovdjur, troligen en räv.  Maräng är borta och efter lite detektivarbete hittade vi blod utanför ett av redena. Hon har på senaste tiden tagit för vana att sova där..vilket i sig kan ha varit ett tecken på att hon inte mådde helt bra eller började bli gammal. Lilla vackra Maräng, den enda av våra hönor som var riktigt handtam och den som jag absolut skulle sakna mest 😦

Rest in peace Maräng

I morgon ska Kråka och jag åka på korning. Det, mina vänner, blir en triller utan dess like. 🙂

Annonser

Responses

  1. Va kul ni haft, ja utom det med hönan då förståss 😦
    Jag får inte heller många ägg nu, det är ju höst ;o)
    Kul med Korning.

    • Ja, alltså, äggproduktionen har gått ner över en längre tid, det är inte bara nu på hösten. Våra höns har fullt upp med att rugga nu så nu blir det verkligen inga ägg. Den vilan unnar jag dem absolut!
      Har dina börjat rugga? De ser verkligen roliga ut!
      Jag ska nog ta en bild… 😉

  2. En spännande dag idag, och en spännande dag i morgon. 🙂

  3. Åh vad roligt att du fick ytterligare ett kvitto på att du jobbar helt rätt med Kråka(fast det visste vi ju redan…)!!! Villgott visar också sådan nyfikna sidor, där man ser att han är mer nyfiken för att han vill hålla koll än för att han är intresserad…Precis som du beskrev Bacillen för mig som valp, att man valde valpen som var mest framåt för att man antog att det var den som var mest social fast det egentligen var tvärt om?

    • Tack Martina! Ja just det! Nyfikenhet och att vara social kan ju se olika ut. Och det kan osäkerhet också göra. Svårt det där!

  4. Vad roligt att höra om träningen med Eva! Tråkigt med Maräng men vilket lyft för produktionshönsen! Spännande med korning, lycka till!

  5. Spännande med kursen för Eva! Tulo har ju en hel del problem med sociala möten och jag skulle gärna vilja lära mig mer om hur jag aktivt kan arbeta för att få dem bättre. Har du lust att skicka ett mail till mig och förklara mer utförligt hur man kan arbeta? Det vore guld värt!

    /Anna

    • OK Anna 🙂

  6. Jag minns ett blogginlägg där det var någon som undrade om hon var rätt Matte åt Kråka, om inte Kråka hade haft det bättre hos någon annan. Jag hoppas att Matte inte undrar längre. 🙂
    Nu har du ju fått kvitto på att ni jobbat helt rätt ju. 🙂
    Kram

    • Ja men Harriet, med en inte helt enkel hund hamnar man ju hela tiden i såna lägen då man undrar….det kommer jag säkert göra igen. Och jag väljer att uttrycka mina funderingar här 🙂

  7. Vilken dag! Måste ha varit skönt att känna att du kunde ”hantera” Kråka i den situationen på ett så bra sätt bara genom er ”vanliga” träning. Det är det jag alltid har sagt/tyckt: Du verkar träna så bra och sunt med Kråka 😀

    Håller tummarna idag! Väntar med spänning på rapporten 🙂

  8. Tråkigt med Maräng. Bissen har också lite reservation i sej, men den syns aldrig bland hundfolk. Det är väl i stort sett bara när det gäller barn som gillar hundar som det märks, såna barn brukar han inte gilla tillbaks. Med hundrädda barn som står stela som pinnar är han hur snäll som helst, funkar faktiskt väldigt bra som ”träningshund” åt såna barn… Men barn som väldigt gärna vill fram och klappa, där kan han tvärtom hoppa baklänges och morra.

  9. Va skoj att få bekräftelse att du jobbar helt rätt med Kråka, det kan vara guld värt den dag man börjar tvivla. Eva är väldigt duktig så det var skoj att du fick vara med på kursen.
    Trist med Maräng men det verkar vara baksidan med att ha höns. Se upp bara så räven inte fått smak för hönor och länsar hönsgården.
    Kramar

  10. Mycket intressant kring hundträningen, och , som många skrivit redan, så roligt för Dig att få bekräftat att ni jobbar helt rätt, Kråka och Du!!!

    Höns är så roliga att ha, trist att lilla tama Maräng försvann (troligen rävmat) men man får trösta sig med att de haft ett fint liv i jämförelse med alla instängda burhöns!

  11. Vilken trevlig blogg och vackra foton! Lycka till med Kråka och höns.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: