Skrivet av: bacillen | söndag 13 september, 2009

träsktroll…

var vi idag. 😦 men inte på ett charmigt disney-aktigt sätt…
Jag red Ditte. Kerstin red Flisan. Elsa gick med tre hundar.
Allt var frid och fröjd tills vi helt plötsligt befann oss på sank mark. Ditte sjönk ner och tyckte det var väldigt läskigt. Vi kom över välbehållna och försökte hitta en alternativ väg tillbaka, men eftersom det var en, för oss, okänd stig vi var på visste vi inte hur. Vi fick vända och tro att det skulle gå bra att ta sig tillbaka igen. Det gjorde det inte. När Ditte kände att hon sjönk ner igen fick hon totalpanik och började stegra och vältra sig. Jag satt kvar en stund men det kändes som att vi var på väg omkull så jag kastade mig av åt sidan och trodde att hästen var på väg över mig. Det var hon inte utan tog sig loss och skuttade iväg. Jag hade landat i ett annat dyhål och satt ganska fast ända upp på vaderna. Ropade på Elsa efter hjälp med hon hade fullt upp med att kontrollera tre galna hundar som ville kolla vad som stod på. Jag tog mig loss och kunde gå efter hästen. Under tiden hade världens mest duktiga och samlade Kerstin suttit av Flisan och börjat gå efter Ditte för att fånga henne. Jag kom i kapp och kunde ta henne. Konstaterade att hon stod på alla fyra fötterna men att en sko sugits av i leran. Typiskt!

Glada att det ändå gick såpass bra promenerade vi hem. På hemvägen fick vi en close encounter med en MC. Han hade nog noll förståelse för lättskrämda hästar och körde oerhört nära innan han uppfattade mina signaler om att han skulle stanna. Jag var ändå rätt glad över att inte sitta på hästen i det läget.

Har ringt till hovis och lämnat meddelande, hoppas han kan komma och fixa det fort. Och jag hoppas så klart av hela mitt hjärta att Ditte inte skadats! Det ser vi tydligare i morn men i kväll märktes iaf inget.

Svårt att vara medryttare. Vi har inte pratat om hur vi gör i händelse av skada och liknande…kanske bör göra det!

Jag kände redan på vägen hem att jag var lite mörbultad. Ena handleden har tagit en smäll, likaså en överarm. Framför allt har jag stukat foten ordentligt(igen), den gör rent ut sagt skitont ikväll och jag går inte på den alls…

Känner mig inte som en höjdare i dag.

En ljusglimt var dock att Kråkan skötte sig fint i skogen trots att jag satt på hästryggen, det var en ny upplevelse för henne. Duktig kraxmaskin.

Annonser

Responses

  1. Aouch, vilken cirkus. Tur att det slutade relativt lyckligt trots allt och hoppas att dina skador läker fort. Lite trixigt det där med att vara medryttare. Tack och lov hände det aldrig något dramatiskt med de hästar jag var medryttare på, åtminstone inte när de var i min vård.

  2. Oj vilket äventyr – tur ingen blev allvarligt skadad.
    Hoppas dina blesyrer läker fort!

  3. Usch då. Detta var inte kul, hoppas det inte hänt något med hästen och att du inte är mörbultad så länge till.

    Jag skulle nog försökt gå omväg inne i skogen och inte letat efter nya stigar om man var osäker. Men det var ju tur att det gick så bra som det gick ändå!

  4. Snälla skriv ordentliga papper för händelser av olika ting hur det ska skötas och vem som ska stå för kostnaderna.
    Hoppas du inte gjorde dig illa. Sankmarker är ofta panik för hästar.
    Duktig lilla Kerstin.

    • Ja jag känner tydligt att efter det här måste vi skriva vad som ska gälla i fortsättnigen.
      Det skumma med den här sankmarken var att det inte syntes alls att det var sankt..och så fanns det inte någon alternativ väg tillbaka, om vi inte hade velat gå ännu sankare :S
      Jaa Kerstin var väldigt duktig! Hon är en klippa den ungen.

  5. Har varit med om likn händelse, hästen bara försvann och helt plötsligt stod jag med fötterna på marken med hästen under mej. Som tur var så var min häst helcool, jag satt av och smackade på henne för att komma loss. Men fy fasen så rädd man blir.
    Hoppas du kryar på dej i kroppen snabbt.

  6. Vad läskigt! Kerstin verkar ju vara en klippa i de flesta situationer. Helcool. 🙂 Där har du en till att vara stolt över. 😀
    Kram

  7. Läskigt! Kärr och dylikt är inte min grej biolog or not.
    Gött att det gick såpass bra ändå.

  8. Btw- sankmarker- kan vara värt att kolla upp och lära känna vegetation för sank och blötmark. Jag är väldigt bra på att undvika eländet- kollar bara på vad som växer där! 🙂

    • Helt klart värt att lära sig en del om skiten…
      Fast i det här fallet var det gräsväg med hallon på kanterna…inte den mest sankmarkiga vegetation jag känner till…den lurades helt klart.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: