Skrivet av: bacillen | torsdag 6 augusti, 2009

Uthållighetsträning..

..är av nöd!

I går var Kraxefian och jag i Partille på träningstävling. Elsa anordnade och det var ett gäng med kända och okända ekipage som dök upp. Alla fick träna/tävla det de ville.

Vi startade med en platsliggning på två minuter. Jag hade bestämt mig att göra det helt tävlingsmässigt oavsett vad Krax gjorde med hakan… Hon låg ner fint men inte med hakan i backen. Hon var väldigt flåsig av värmen och då känns det svårt med hakan. Bra i alla fall att hon låg kvar stadigt. Det var en del störningar från olika håll som hon fixade fint. Nu blir det en rejäl funderare till över hur vi går vidare.

Vi hade beställt kommendering på inmarsch, kort linförighet, läggande under gång, inkallning och ställande under gång.

Inmarsch och linförighet fick godkänt, hon var lite ofokuserad bitvis men höll positionen bra. Läggandet gick okej, lite lite segt(oförberedd?) Inkallningen var riktigt fin. Men sen…sen tyckte krax att det var för mysko det här med att strutta runt utan belöning och med konstig matte på konstig plan…. Redan på uppställningen till ställandet tjorvade det och hon ville inte sätta sig, sedan när jag startade gå följde hon inte med så vi fick ta om, ett par gånger, innan det lossade och hon gjorde ett bra ställande. Hon skiljde bra på orden iaf.

Jag får så klart ta det på mig. Dels brister förstås träningen, men jag var också aaaalldeles för tråkig mellan momenten. Man får ju faktiskt låta och vara lite glad mellan under transporterna och jag tror att Kråka behöver det. Jag tror att jag behöver det också för att slappna av lite och inte vara fiolsträng 😉

Efteråt var jag lite grinig på mig själv och det fick Elsa ta… Förlåt Elsa! Men så klart gick det över när jag väl fått fundera över vad som hänt och varför. Mer träning helt enkelt, vad annars!? 😀

När alla tränat färdigt(Jag kommenderade Karin i lägre bruks och elitlydnad. Läskigt men kul och inte så svårt tack vare hennes lathund som är totalt enastående, allt man ska säga finns med!) tog jag fram Kråka igen, gjorde en inmarsch och en kort linförighet igen, sen bollbelöning på plan. Det gick väldigt bra! Sen körde jag ställande och läggande men inte tävlingsmässigt. Ett fel på ställandet men sen satt det. Det kändes oerhört viktigt att gå in på plan och rätta till det som blev fel första gången. Och att ha roligt!

Hela uppvärmningen blev nog fel första vändan. Jag hade Kråka framme för länge innan. Nästa gång ska jag rasta, sen sätta henne i bilen och bara plocka fram och värma upp med lek och frivilligt fotgående när nästa ekipage kör. Att sitta med mig i närheten av folk och hundar gör nog att lilla fröken varvar ur..och vem vet hur mycket av min nervositet hon dessutom blir påverkad av…?

Jag tror också att jag ska belöna tävlingslydnadsmoment mer med lek. Hon blir helt enkelt gladare och mer taggad av bolljakt och dragkamp än av godis, hur smaskigt det än må vara.

Jag lärde mig en hel del av den här träningstävlingen och ser fram emot nästa! Då ska jag vara bättre på att utnyttja överaskningsbelöning på plan.

Fram till nästa gång ska vi träna mycket på inmarscher och transporter mellan moment. Vi ska också få upp uthålligheten.

Tävlingsträning är ju askul! 😀

En gammal bild på fritt följ.

<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<

I går tog lilla K på Flisan, Moa på Bellis och jag på Ditte en ridtur i skogen. Vi skulle ta det piano eftersom Bellis stått en vecka när de varit på semester. Vi skrittade och travade lugnt. Men vid en äng blev lilla K och Flisan galoppsugna och frågade om de fick. Det fick de och de fräste i väg på egen hand, Moa och jag skrittade våra kusar. Det var första gången Kerstin galopperade iväg så utan Moa…och länge har det ju varit tvärtom, att Moa galopperat men att Kerstin inte kunnat/vågat. En härlig känsla för både Kerstin och mig! Det goa lilla ekipaget fräste fram och tillbaka, och jag tror att båda hade leenden på sina läppar 😀

Kerstin är förresten anmäld till sin första Clear round-tävling. Jag är redan illamående av nervositet…

Men före det är det ridläger! Moas mamma och jag ordnar ridläger i helgen för tjejerna. Lektioner för ridlärare, uteritter, teori, bus, lek, bad, övernattning och massor med skoj ska vi ha!

Annonser

Responses

  1. Ja är det inte märkligt hur lätt man ”låser” sig så fort det liknar tävling, även om man VET att det är tävlingsTRÄNING. Det är ju då man ska överraska hunden med belöningar mitt uppe i allt, så att den förväntar sig det även på riktig tävling. Men du är nog i gott sällskap skulle jag tro. 🙂

  2. Skitbra träningstävling blev det trots oklippt gräs, osynliga apporter och skum Kata.

    …risken finns väl att hon blir likadan om arrangörerna får för sig att ha skottmoment innan det övriga, så här gäller det att överträna stadga ordentligt!

    Vi ses nästa träningstävling!

  3. Men det var väl toppen att du hittade massa saker som du måste träna på. Det vet man inte förän man provat.

  4. Ja, det var inte så dumt! Synd att vardagen är fylld med människor, barn, dammsugare och annat otäckt istället för overaller och konstiga män i regnkläder som viftar med trasor en bit bort! 😉
    Vad mysigt med får i trädgården, har alltid velat ha mig ett gäng får!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: