Skrivet av: bacillen | söndag 26 juli, 2009

Kennelträff och minisemester

Outhärdligt tidigt ringde klockan… Jag hade dessutom varit uppe alldeles för sent kvällen innan. G och jag har en semester(o)vana att se några avsnitt av en TVserie varje kväll (natt) Just nu är det sista säsongen av 24.

Snabbdusch och kaffe är fint för livsandarna och jag orkade hoppa in i bilen för färd mot Hässleholm och kennelträff.

Det regnade hela resan och även när vi kom fram…lajbans…

Men regn eller inte, det är alltid så mysigt att träffa Anne och Håkan och de vackra svarta. Kråka tycker också det, hon har en särskild attityd när hon är bland sina egna, lugn och avslappnad med snälla öron. 🙂 Vi började med en blöt promenad hela gänget, det är rätt skönt att bara gå ihop och bli en flock.

Jag gick ut ett spår till Kråka. Skogen bestod av bokar och stengärdgårdar. Nån greve för över hundra år sedan fick hybris och tvingade sin personal att släpa ohyggligt mycket sten till ett myller av stenmurar. Vackert men märkligt. Spåret började med tre meter fram till en mur, över den och sedan vidare 50 meter och över en till. Totalt var spåret nog 250 meter, alltså inte så långt. Det innehöll tre apporter och slutet var en godisburk. Nån gång här slutade det att regna och solen sken på oss genom lövverket.

Efter en dryg timme selade jag på och startade. Kråka gled enkelt iväg och över murarna. Jag antar att såna hinder inte är några hinder i hundarnas ögon utan bara i våra(väldigt mycket för min kropp faktiskt 😉 )… Efter andra muren väntade en liten överaskning. Där stod en annan belgarägare och kissade. Mitt i spåret(!) Jag höll in Kråka och vi väntade artigt till han var färdig 😉 Jag trodde nog att krax skulle bli lite störd men hon fortsatte som ingenting, jättebra!

Resten av spåret gick väldigt bra det också, bra tempo och urbra pinnplockningar. De pinnar hon inte går rakt på vindar hon in och apporterar glatt. Som vanligt blev hon jätteglad över godisburken. Vinklarna gick bra idag, hon gick över nån meter, kollade av åt olika håll och gick sedan rätt. Inte ett svårt eller långt spår men ett jättefint spårarbete!

När spåren var tagna vallade vi en uppletskorridor. Den hade murar på båda sidor som borde funkat som nån sorts gränser…för människor återigen, de hundar som ville kolla utanför gjorde så helt utan problem. 😀 Kråka fick tre föremål utlagda av Anna(farmor) och min plan var att vara nöjd om hon hämtade två. Upplet har ju strulat lite för oss… I dag gick hon ut riktigt fint och fann föremål fort och lätt både på fullt djup och på mitten, alla tre! I fortsättningen ska hon inte få färre än tre föremål. Kan syrran finna sex ska väl  inte krax vara sämre va! 😉

Angie kommer in med föremål.

När bruksnördarna tränade lekte mormorn och Kerstin hela tiden i skogen och i bilen. Prinsess- och hästlekar för hela slanten! 😀 Några svampar plockades och blåbär moffades. Kerstin hjälpte till med vallning av uppletsruta i full galopp och hade fälttävlan i en ruin. 😉

När alla bruksat klart åkte vi in till Hässleholms brukshundklubb. Intill klubben pågick gigantiska agilitytävlingar. Det hade varit skoj att kolla lite tävlingar men det blev inte av.

Vi åt lunch tillsammans och det delades ut diplom åt de ekipage som tävlat till sig lite bra resultat. Vilken morot va! 😀 Nu kan vi kanske snart få ändan ur vagnen.. 😀

Under eftermiddagen tränades det lydnad i olika former. Allra först fick vi lite tips om hur man kan träna in apportering. Först visades bytesträning med godis i ena handen och apporten andra, en bra metod tycker jag om än lite tålamodskrävande kanske. Även mer kravfylld apporteringsträning visades. Den metoden där man öppnar hundens mun och stoppar(tvingar) in apporten, stänger munnen och berömmer. Inte så roligt att se tycker jag. Mig kvittar det ju, jag vet hur jag vill träna hund, men de som är förstahundsägare är kanske inte lika säkra? Den unga hunden som fick prova såg inte direkt lycklig ut, snarare oförstående och lite äcklad ut. På en osäker hund borde det ju vara bättre att träna med belöningstänk och frivillighet. Argumenten att det blir en bra och ”glad” apportering köper jag inte. Klart jycken apporterar glatt…den slipper ju tvånget då. När utebliven bestraffning/tvång/hot blir en belöning då är jag inte med. Till min uppfödares försvar vill jag skriva att det inte var hon eller någon från kenneln som visade detta utan en klubbmedlem som stod och kollade och kom med tips.

Anders och Mara visar fin apportering.

Lilla K leker häst, givetvis. 😉

Kråka och jag tränade svängar i fria följet, höger ser fortsatt bra ut. Vi jobbade även med raksträckorna, det gäller att kunna gå långt, inte prova att stanna om det blir tråkigt ;). Filade även lite på ingångar i inkallningar, svårt i dag….hon börjar tveka om jag felar henne. Får plocka ner det och träna massor på bra ingångar. Platsliggning med hakan i backen gick bra, hon reste huvudet två gånger när jag lämnade henne men när hon låg kvar låg hon stadigt. En minut en gång och 45 sekunder en gång. Hunden bredvid satte sig upp men det bekom henne inte alls. I övrigt mös vi på plan med andra ekipage tränande runt om kring, bra träning!

Hela gänget. Kaosartad fotosession som vanligt 😉

När vi tränat oss nöjda och trötta och eftermiddagen började övergå i kväll tackade vi för oss och åkte mot Lerberget och lokförarnas vandrarhem(rekomenderas!!) När vi kom fram tog vi en skön promenad längs stranden. Solnedgången var makalös förstås. Lilla K hade svårt att acceptera att havet luktar lite…ehum…annorlunda 😀 Både Kråka och jag njöt i fulla muggar av havet, sanden och dofterna.

Vi sov som stockar och vaknade pigga och glada. Semester i skåne liksom, vem kan vara slö eller seg då!

Kråka passar lilla K. Hon sov hos henne nästan hela nätterna trots värmen.

Bilfärd till Höganäs och outletbutiker i parti och minut. Vi shoppade loss lite kan jag säga. Mest nöjd är jag över ett par Tretornstövlar och ett Snö-armband. Lilla K köpte fotbollskydd och vaxduk att sy regntäcke till mjukishäst av…

En sen lunch åt vi på Rusthållargården i Arild….stööön så gott det var. Jag och mamma åt smörstekt spätta med potatis, sparris och en röra med räkor, curry, koriander och vitlök. Fullkomligt himmelskt! Kerstin åt kökets köttbullar med potatis och lingon. Hon sa det var de godaste köttbullarna hon ätit 🙂

När vi åt kom det ett riktigt åskväder och det var skönt att sitta inne då. Kråka satt i bilen men den stod ganska skyddad så hon var okej.

Väder ja…det har varit ganska ostadigt men över lag har vi haft tur. När vi satt i bilen en gång såg Kerstin och jag en tromb (snabelstorm 😉 ) uppe under molnen, den såg rätt stor ut men nådde nog aldrig ner till marken och den försvann fort. Den braiga kameran låg på rummet och jag fick upp mobilen lite sent då den nästan ver helt borta. Helt klart det häftigaste väderfenomen jag sett!

Mer strandpromenad i solnedgången. Och mer god sömn. Fast före det åt vi goda majskolvar och såg på TV med vandrarhemmets stamgäster. Lilla K har föreläst om sin häst och om ridning för alla som velat lyssna. Hon har även haft dressyruppvisningar på gårdsplanen 😀 Kråka har skött sig kalasbra. Hon har varit tyst i rummet när vi varit där allihop, fast när jag lämnat henne har hon gnällt. Hon hade också den stora vänligheten att inte äta upp en urfu….söt miniterrier som var stamgäst på vandrarhemmet. Den hade visst som vana att reta upp stora svarta hundar och hade följdaktligen blivit påhoppad några gånger. Men av nån underlig anledning fattade den och Kråka tycke för varandra och dejten fortlöpte smärtfritt….dock med hjärtat i halsgropen hos en viss matte 😉

Finaste vännerna.

Under lördagen besökte vi Viken där vi fick skäll av sura hundhatande dryga stockholmstanter, Kråka gick visst för nära deras fancy piratbrallor och espadrillos… Vi badade underbart salt bad i Torekov där en miljard turister befann sig på hamnfest=parkeringsproblem. Vi handlade dyra smaskiga delikatesser i gårdsbutiken Tant Grön. Och vi åkte de långa milen hem.

Det är alltid så skönt att komma hem igen, till bästaste mannen, goaste sonen och finaste huset!

Annonser

Responses

  1. Det låter verkligen härligt! Jättefin bild på K och K 🙂

  2. Dock tycker jag man ska vara noga med att skilja på s k tvångsapportering (man vrider om örat eller drar åt stryphalsbandet, och smärtan släpper inte förrän hunden har en apport i munnen och håller fast) och s k lydnadsapportering (öppna munnen, stoppa in apporten, stänga munnen på hunden igen och berömma när den håller i). Det sistnämda, om det görs lite mjukt och fint, tycker jag inte är principiellt annorlunda än att träna in vilket moment som helst genom att VISA hunden hur den ska göra snarare än shejpa… medan det förstnämda är nåt helt annat.
    Sen är det klart att det kan finnas gränsfall mellan dom två, om man t ex stoppar in apporten i munnen på hunden på ett ganska bryskt vis. Men det är ändå olika saker som bör hållas isär.
    Jag tycker det kan vara bättre att visa hunden nåt moment (oavsett om vi pratar apportering eller nåt helt annat) ifall alla försök att shejpa har kört ihop sej… kan vara bättre än att hamna i nåt läge där man blir frustrerad själv. Hundar borde aldrig behöva stå ut med en matte som står och är frustrerad så att hunden blir orolig och undrar vad som är fel. Men man kan ju visa på ett snällt sätt.

    • Japp det är definitivt skillnad, eller borde vara. Detta var inte tvångsapportering även om det faktiskt var det ordet som användes… Men även så kallad lydnadsapportering bygger ju på att hunden inte har så mycket val, att det inte finns en hägrande belöning för att utföra trixet. Jag vet inte om jag tycker att det handlar om att bara ”visa” eftersom man också tydligt visar att det inte är okej att släppa=apporten stoppas tillbaka in i munnen. Det finns en konsekvens för att inte göra rätt som känns fel för mig.

      Frustrerad tränare är så klart inte bra.

  3. Mysigt med kennelträff och lite utflykt bara tjejerna. Jag blir alltid lite avis när jag läser om kennelträffar, nästa gång jag köper hund ska jag förhöra mig om det 🙂

  4. Vill instämma med ”dvärghundspossen” i att vi måste vara noga med att inte kalla denna metod för ”tvångsapportering”. Man håller heller inte för hundens nos, utan ska bara ge ett lätt stöd med ena handen under hakan. Belöning i form av godis ges också direkt (helst samtidigt som apporten vilar i munnen) och hållandet ska bara pågå under ett par sekunder. Förespråkar själv ”byteshandel”, men det är inte på alla hundar det fungerar. OBS! Vid den metod som min klubbkompis demonstrerade får inget som helst ”våld” förekomma och det fungerar bara om hunden ifråga är lugn i situationen. Det var absolut den hund som min kompis visade på. Konfunderad? Så klart, för detta hade den ju aldrig varit med om innan. Rädd? Absolut inte!
    Anne

  5. Men det var inte jag som kallade det för tvångsapportering, det var hon själv. Jag vet också skillnaderna. 🙂 Men som sagt det är bara ord 😉 Det är vad man gör som betyder något.

    • Anne, jag tog bort din kommentar. Jag ville medvetet inte hänga ut henne här i bloggen. Hoppas du förstår! I övrigt förstår jag vad du menar.

    • Helt OK, AK:-)
      Tänkte bara att eftersom alla som var med på vår kennelträff, redan vet vem som visade apporteringsövningen. Och vet att många av dem läser din blogg. Så isf är tjejen ifråga redan ”uthängd”, fast tycker iof inte att hon ska behöva känna det så, eftersom det hon visade oss inte på något sätt var ojuste mot hunden. Fast ABSOLUT måste man ändå få ha sin egen filosofi om vad som är rätt/fel.
      Ha det bäst!
      Hälsar
      Anne med flock

  6. Vad roligt med kennelläger! Säger som någon annan sa, nästa hund ska jag kolla om det ”ingår” 😉
    Semestern låter toppen den med 😀
    Så vill jag också kommentera det här med olika sätt att lära in apporteringen på………
    Jag har genom årens lopp provat olika varianter, lekt in apporteringen, ”lydnadsapporterat” och nu senaast en egen variant av sheiping och helt klart har bästa resultatet (minst tugg) kommit av den sista varianten. ”Problemet” tycker jag är att ska man sheipa så kräver det mer av mig som förare/tränare – det är ”enklare” att lydnadsapportera. Sen kan man ju undra för vem skull man tränar och man kanske alltid ska se till att hunden frivilligt är med på allt vi gör – den har inte valt att träna lydnadsmoment för att sedan tävla 😉

  7. Härliga bilder från er trevliga helg.
    Kul att se så många ”Kråkhundar” på en och samma bild.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: