Skrivet av: bacillen | onsdag 22 juli, 2009

Träning…

..två dagar i rad, nåt måste vara fel 😉

I går var hovslagaren hos hästarna. Flisans fötter är helt okej, lite fickor som jag får hålla koll på. Tjära är bra! Dittes fötter har varit fula förut under skorna, nu med bra vård ser det väldigt mycket bättre ut.

Efter hästsysslor drog jag och Kråka till Sjövik för att spåra och mysa med Maria och Hera.

Det blev ett lagom litet spår till kraxet. Kanske 200 meter med ett par vinklar, två apporter och en godisburk på slutet. Jag tränar mig på att läsa hennes arbete och att stå stilla när hon släpper spåret eller ringar i vinklarna, och att inte styra och ha mig… Hon spårade i bra tempo med bra intensitet. Tog pinnarna riktigt bra och jag tror att det berodde på att jag gjorde en ministig med pinnar före vi gick på spåret, då hon fick förstärkning för att plocka pinnar till mig. I vinklarna tappade hon och ringade lite, i den ena var det nog viltdoft som lurade iväg henne några meter, men när jag stod stilla och väntade så fann hon rätt igen. Jag funderar bara på om det är rätt att göra så eller om man ska hjälpa henne mindre och faktiskt följa efter så att det blir helfel..??

Allt som allt ett bra spår och det var på tiden! 🙂

Efter spåret fick det bli lite uppletande. Koridoren var svår. Det blåste från alla håll och det var nog ganska mycket spår från rastade hundar också. Kråka jobbade ömsom bra, ömsom inte alls…. Uppletande är så svårt..men roligt! 😀

När vi kom tillbaka till huset fick vi middag, fint med matlagande män 😉 En smaskig vinbärspaj och lite tjöt senare åkte jag hem. Tack för en bra eftermiddag, det behövde jag verkligen, på många plan.

I dag blev det lydnadsträning med Lena och Mille.

Jag tog med buren och passade på att burleka. Kråka skäller lätt för att få mig närmre(och har lyckats alldeles för ofta…). I dag fick det konsekvensen att tyget fälldes ner, var hon då tyst en stund blev det tyg upp igen. Under all tystnad blir det godisutdelning med ojämna mellanrum. Hon blev helt klart mer och mer tyst, men det är svårt för henne. Särskilt svårt när jag engagerar mig i Mille och Lena. Jag bör nog börja träna mer med öppen burdörr, kanske att det blir enklare att ligga tyst då och koncenterar sig på att vara kvar i buren…? Ska göra det nästa gång när vi tränar med Mille.

När Krax fick komma ut ur buren tränade vi svängar i fria följet. Helt plötsligt var högersvängarna heltajta…undrar hur det gick till ? Roligt! Helomvändningarna går också väldigt bra nu med den nya tekniken.  Körde frivilliga lägganden under baklängesmarsch och gjorde sedan med kommandon framlänges. I dag blev det 100% rätt på att skilja på stå och ligg! 🙂 Jobbade med inkallningar och fick fela för dundrande in i mina knän. Minskade avståndet till mig och fick det rätt. Detta ska jag jobba på en del nu, har släppt igenom alldeles för mycket bus…. En bra sak är att hon håller tempot trots att jag minskar avståndet drastiskt. Bra balans mellan godisbelöning och lek idag, jag var en bra tränare 😉 Jyckefia lekte intenisvt och bra och kom tillbaka med leksaken(nästan) direkt. Hon tenderade till lite span i fjärran men jag tjatade inte utan tog henne bara i halsbandet och vände henne bort, sen fick hon be mig om att träna igen och det gjorde hon omgående.

Det funkar så bra med Kråka och Mille. Precis när jag ställt upp buren sa hon åt honom att den var hennes, men han svarar så fint, med nerfällda öron och bortvänt huvud, på hennes grinighet att hon kommer av sig och det blir inte mer. Samtidigt vet jag att om hon skulle ta i för hårt skulle han bli arg och hon skulle få veta att man inte får bete sig hur som helst. Han har väldigt tydliga signaler och gränser. Hon gillar honom och är inte rädd. Han får stå utanför hennes bur och titta in på henne utan att hon morrar, han får dricka ur hennes vattenskål alldeles intill henne. Han har nån sorts bra blandning av styrka och försiktighet som går hem hos Kråka…och hos mig, helt klart! När vi fikade hemma hos oss efter tränignen bjöd hon honom att rejsa och leka runt huset, det gör hon verkligen inte med många hundar! De låg också ihop i gräset under bordet när vi fikade. Fine fine Mille, en sån skulle vi ha! 😉

Man kan inte annat än älska ett sånt huvud! Både insida och utsida!

Det är en gammal bild från i vintras men jag vill visa den ändå, man ser så tydligt hur snabbt Mille viker undan i en snäll lekinvit när Kråka uttrycker lite osäkerhet. Han läser henne så fint.

I morgon packar vi bilen….rättelse: I kväll packar vi bilen. Och i morgon åker vi till skåne för kennelträff. Ska bli så skojigt! Mamma och lilla K följer med och vi passar på att minisemestra några dagar också.

Annonser

Responses

  1. Jag hade nog inte hjälpt henne mer än att stått stilla i spåret. Är man i spåret får man jobba. Går man utanför händer det ingenting. 🙂 Det är mitt lilla förslag.
    Härligt med så bra hundträning. Är så avundsjuk. 🙂
    Kram

  2. Sådär gör jag med Bissen också nu, gör några rena markerings-övningar av pinne innan vi går på spåret.

  3. Härligt med så mycket hundträning 😀
    Milli måste vara en perfekt kamrat till Kråka, jag gillar att se på spelet mellan en så säker hund och en mindre säker hund – man lär sig så mycket.
    Ha det jätteskoj på lägret!

  4. härligt med båda häst och hund , ni njuter livet på landet verkligen 🙂


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: