Skrivet av: bacillen | torsdag 15 januari, 2009

Hoppning, skräckminut och gentle leader

Jag tog med ponnysarna och deras mattar till ridhuset. Jag hade lovat lilla K lite hoppning så jag fick vackert bära bommar till ett litet hinder och en kavalettiserie. Kerstin har egentligen inte hoppat tidigare och är alltså helt ny på det. Men med mycket drivningar så att tempot hölls uppe fick de till det ganska bra. Flisan latar sig lite och bjuder inte direkt själv om inte Kerstin driver hela tiden, men det är bra träning att lära sig hålla om och fram hästen. Hindret de skuttade över var säkert 40 cm högt 😀 Förutom att hoppa blev det också en del galopp, då traven ibland blev så snabb att Flisan bjöd galopp. Kul, det har lilla K egentligen heller aldrig gjort tidigare, hon har heller inte vågat prova. I dag släppte det lite tror jag. En stor anledning kan vara att Flisan faktiskt busar med lilla K ganska ofta, hon sparkar bakut och bockar en del. Kerstin är duktig och reder nästan alltid ut det, bra träning för balansen och modet.

Joel var med i ridhuset. Han har köpt sig sky-runners och ville vara nere i byn på asfalt för att träna. Men det blev väl tröttsamt så han kom in i ridhuset och väntade på skjuts hem. Mitt i hoppningen, när Moa och Bellis var på väg mot ett hinder i galopp, råkade Joel komma emot ljusknappen i ridhuset. Det blev kolmörkt! Mitt hjärta slutade nästan att slå! Vad händer??!! Hur reagerar ponnysarna och vad hände med Moa och Bellis på väg mot hindret??!!!!

Flisan och Kerstin var nära mig och jag fick tag i tygeln. Bellis hade tvärnitat när det blev mörkt och kom efter en stund till mig. Moa seglade förstås av men slog sig inte och kom fram till oss också. Joel visste ju inte var knapparna satt och kunde därför inte tända direkt, dessutom är det såna där dumma långsamma lampor som tar en stund att bli ljusa. Vi tog oss ut genom dörrarna där det var lite ljusare. Sen när lamporna var tända gick vi in och hoppade lite mer, avslutade positivt. Hästarna var inte påverkade alls, men jag var omskakad. Tänk vad som kunde hänt…

Jag blev så pass upprörd att stackars Joel fick ta det. Jag visste ju att det var en olyckshändelse men nånstans fick ändå min oro pysa ut… Stackars lille Joel! Jag har pussat och kramat och bett om förlåtelse nu. Han är en förlåtande natur som säger sig förstå varför jag blev arg på honom. Gud vad jag älskar den ungen!!

<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<

Jag har köpt en gentle leader till Kråka. För att träna koppelgående. Men också för att försöka komma till rätta med hur hon beter sig när andra hundar tittar på henne.

Den kom på posten i dag.

Vi har haft fem korta pass inne och två pass ute. Inga konstigheter. Vad lätt det är att betinga ett föremål positivt med en klickerklok belöningstränad hund! Hon såg glad ut nu på kvällen när jag tog fram den och viltosttuben igen 😉 Ute tränade vi på att bara gå, att svänga/följa samt att jag svängde henne i den genom att sträcka kopplet.

<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<

Nu ska jag mysa i soffan med världens finaste pojk. Vi ska se en film.

Annonser

Responses

  1. Ser fram emot film på Joels färdigheter med sky-runner

  2. OJ förstår paniken!! Tur det gick bra.
    Ska bli intressant att följa hur det går med ”gentle leader”, framför allt om det ger ett bra resultat när man sedan går tillbaks till vanliga halsbandet. Skriv gärna hur det går.

  3. Usch ja! Det kunde ha blivit skador på både häst och ryttare. Tur att inget hände. Ja, stackars Joel man jag vet ju hur det kan vara när man blir så rädd att det bara pyser över.
    Kram

  4. Men fy så hemskt en ”gentle leader” 😉

    Jag skulle gärna gå på ridkurs hos dig, du verkar så himla duktig. Man är inte mer än människa och en helt naturlig reaktion att bli arg när det blir läskigt. Inte konstigt kanske att rädda hundar reagarar med aggresivitet. Joel är en klok kille och grejar det. Kul med sky-runers, du får filma honom. Jag är för allt som får barnen att röra på sig.

    Kram

  5. Vad obehagligt med ljuset, tur att det gick bra! Du kan väl rapportera om koppelträningen, ibland funderar jag faktiskt på att göra något åt Grevens eviga dragande i fegsnöret!

  6. Men det är ju så typiskt! Att ljuset ska slockna (oavsett anledning) just när ni håller på med hoppning?! Låter som om Myrphy flyttat till dig nu, eller åtminstone varit på besök. 😉

  7. *motar ut Murphy å det bestämdaste*


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: