Skrivet av: bacillen | torsdag 30 oktober, 2008

Miljöombyte

Det är fina grejer det!

Jag och barna och hundarna tog tåget till mamma (Bilen är inte körduglig, men det är en helt annan historia, eller möjligt blogginlägg)

Hundarna är ganska okej med att åka tåg, de är vänligt ointresserade av främmande människor och de är relativt duktiga på att sitta stilla. Av och påstigningar går finfint också. Dumt nog fastnade Kråka med tassen på nåt mysko vis och vred till den, bara fem minuter innan vi var framme, hon ville resa sig mot fönstret och se ut men det gick åt pepparn. Hon skrek till och trodde nog att nån, tåget eller jag försökt döda henne. Skakig och lite okontaktbar blev hon och det hann tyvärr inte gå över innan vi var framme.

Hos mamma är det en totalt annan miljö än hemma. Trappuppgång, trafik, cyklister, andra hundar… Kråka brukar sköta sig bra men har ändå en högre nivå av stress i kroppen än hemma. Hon rör sig fortare och ryckigare och är allmänt stissig. När vi går promenader brukar det vara problem med att få henne att göra ifrån sig i koppel…så antingen får jag valla henne lääänge eller våga släppa henne med risk för att hon kutar efter cyklar och annat skumt… Just i de här lägen har jag verkligen inte bra allmänlydnad på min hund, och det beror helt på brist på träning.

Förra gången vi var här lyckades hon pipa i väg efter en hare runt några kvarter, jag var inte glad! 😦

Jag har dessutom inte varit speciellt bra på att passa på att träna när vi varit här eller i andra liknande situationer/miljöer.

Den här gången har det varit annorlunda! Jag har ju bestämt mig för att bygga upp en bättre lek och träningsläge hos Kråka och var kan det vara bättre att börja än i svåra stadsmiljön? 😉 Jag har haft ganska gott godis i fickorna, en klicker och en tennisboll med ut. Genom att kasta boll med henne det första jag gör när vi kommer ut i den lilla parken utanför mammas hus så har många av våra problem försvunnit! Det verkar som att hon får ur sig all stress genom att kuta efter den… Hon slutar spana efter cyklister, hon slutar att rusa maniskt runt med nosen i backen på jakt och hon börjar bjuda beteenden hos mig för att få mera bollkast! 😀 Är det inte häftigt?! Vi kan träna fritt följ i parken, det har inte funnits på kartan tidigare om jag inte tjatat på henne, och det har jag ju inte velat…

Troligen är inte detta så himla märkligt och fantastiskt i någon annans ögon, men jag har haft det lite bekymmersamt med den stressbiten, inte så att hon är galen och okontaktbar, hon har bara inte haft kontakt med mig, jag har fått pocka på hennes uppmärksamhet. Jag har ju heller inte kunnat lita på henne, självkontrollen har liksom inte varit på topp. Minsta mysko rörelse från nåt kan få henne att flyga iväg för att kolla.

Detta nya läge har lett till att jag nu har henne lös mycket mer när vi är ute här i stan, hon kommer på inkallning men hon är också mycket mer benägen att söka upp mig för att få boll, och gissa om hon får boll! Vi leker och röjer så jag är helt slut! 😀 Nu skulle man ju kunna lyfta på ögonbrynen och fråga sig om inte den vilda leken också skapar stress…men jag tycker inte det verkar så, hon får ett lugnare tempo i kroppen när hon springer fritt efteråt, hon gör inte tokrusningar och ser inte maniskt jagande ut efter lukter.. Detta känns som ett genombrott och precis som med Kråkas egen lek, som jag skrev om för några inlägg sedan, vill jag ta med mig det här vidare i träningen, till plan och tävlingsträningen.

I eftermiddag har båda hundarna duschat. Bacillen hälsar att han nästan dog och att förödmjukelsen var total 😉 Kråka tycker att hon blev fluffig och fin och tror att hon kan springa minst lika fort som tennisbollen nu! 😀

Barnen tycker också det är gott med lov. Vi myser med mormorn, kollar på film, shoppar och äter gott. Nu väntar mammas goda biffar med gräddsås och potatis… 😀

Annonser

Responses

  1. Härligt när man får ett genombrott och kommer över en ”tröskel”!

  2. Jag bara njuter med dig. 🙂

  3. Jag blir så glad när jag läser detta inlägg. Kanske är det något sådant jag ska testa med Calle? Kan ju inte ha honom lös pga allt annat som finns i omgivningarna men jag vet ochså att han älskar bollar/leksaker och kanske kan lägga mer fokus på det. Värt att testa!

    Hoppas ni får en fortsatt fin ledighet.

    Kram!

  4. Hej!

    Önskar er en trevlig helloween helg.

    Mvh Maria o Sauron Thomas o King

  5. Va härligt att du kommit på något som verkar vara en lösning!!! Underbart!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: