Bacillen betraktar

19940603 – 20070520

Fortsätt gå jag är alldeles bakom dig.
Vänd dig inte om, du kommer inte att se mig där.
Jag är med dig fast du inte ser mig. Jag finns i dina tankar om dagen och i dina drömmar om natten.

Så fortsätt gå, för jag är alldeles bakom dig ändå.

Matilda har så länge varit min följeslagare, nu finns hon inte längre. Hon har inte varit huvudperson i mitt liv, hon var den som följde, som stöttade och som iakttog. Min syster kallade henne ”skuggan” i en kommentar i bloggen, och det är ett bra smeknamn på gamla myllis. En omistlig vän som jag nu mist. Jag har gått igenom gamla pappersbilder bilder på henne, från vårt långa liv tillsammans. Jag ska scanna in dem och lägga ut de bästa här. Men först några bilder från hennes sista år, ett år som jag tror varit skönt för henne, gammelbenssvaghet har hon haft men ändå varit väldigt frisk och pigg! Hon rusade i snön, vi kunde som vanligt inte kasta snöboll utan en grönis i armen… Hon har badat i dammen tidigt i våras! Skuttat efter bollar och pinnar, burit hem pinnar från skogen till samlingen. Hon har legat ute på vår äng och spanat på oss och på allt. Hon har varit vänlig, ständigt beredd att gosa med den som ville, för att då också ha krav på hur länge och hur goset skulle vara!

Matilda var en speciell hund, som jag tror alla gamla damer/herrar blir….

Jag saknar henne djupt

”kasta bollen NU!”

Matilda kommer alltid att finnas i våra hjärtan. Barnen har levt hela sina liv med Myllan, nu ska de förhålla sig till världen utan hennes stöd. Jag vågar påstå att det finns ytterligare en handfull människor hon också påverkade som minns henne med kärlek.