Kråkas flygturer

I onsdags var Elsa här och lämnade våra favoritblondiner. Vi passar dem när E och J åker till London över helgen. Himla bra att kunna hjälpa varandra. Nästa vecka är det vi som behöver hundpassning.

Vi tränade såklart litegrann. Det blev platsliggning för Kråka. Hon har börjat bjuda ”hakan i backen” så väldigt gärna. Till och med tjuvar och piper lite. Så klart något jag måste vara uppmärksam på och få bort men samtidigt så himla roligt att hon gillar momentet. Hon ligger stadigt, inte länge än men jag ska sträcka tiden lagom fort nu.

Vi tog hela gänget ut på ett fält och lekte. Kastade tennisbollar och fotograferade.

Tungor på rad.

Galen…

snabb…

..och vacker!

Diesel är också en fantastiskt vacker hund!

En blick säger mer än…

Blondinrejs

Lek med gladaste kraxet

Leker med Elsas roliga bollskjutare. Det tog lite tid innan Kråka begrep vart bollen for

En härlig stund i härlig frost!

Blondinerna är här till på söndag. Det fungerar bra med alla hundarna. Ute går de lösa tillsammans och flickorna visar tydligt att de helst håller avstånd till varandra, inte ett enda gruff. Inomhus är de på olika sidor av galler.

Diesel och Kråka är alltså lydiga och duktiga, Ludde går sina egna vägar och låtsas vara döv, Bacillen går helst inte ut alls -är det inte lerigt och regnar så är det minusgrader…

<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<

I går ramlade jag av Ditte och smällde i huvudet. Blev rejält omskakad och kunde inte för några sekunder vare sig röra mig eller prata. När jag kunde prata sludrade jag fram till Kerstin att hon skulle försöka ta Ditte. Lilla Hjälte-K hade redan fått stopp på sin häst, hoppat av och tagit fast Ditte.

Jag låg en stund och när jag sen kom på fötter vinglade jag bort till hästen och satt upp.

Jag har aldrig tidigare fått en sån stjärnsmäll. Usch vad rädd jag blev!

Det gick bra att rida hem i sakta mak. När vi kom till stallet gjorde vi i ordning hästarna sedan tog jag hundarna med ut på fältet för att rasta dem och då kom tårarna… man blir lite chockad helt klart när det smäller.

Väl hemma lade jag mig i badet och vilade. Huvudvärken var påtaglig. Har även ont i en arm, ett lår och i käken.

Här hade det kanske varit klokt att ringa sjukvårdsupplysningen och lyda deras råd. Men jag hade planer för kvällen.

Vi hade bjudit in alla grannarna på vår väg på glöggfest och väntade alltså 16 personer på fest!

Så istället för vila blev det matfixande. Det gick jättebra, det var rätt skönt att få något annat att tänka på.

Kvällen blev väldigt lyckad! Alla åt gott och hade mysigt.

Men jag har nog aldrig haft fest här och sista timmen suttit och sneglat på klockan och undrat hur länge gästerna ska stanna… Huvudvärken var inte nådig och jag vågade inte ta nån tablett. Ville liksom känna…

När gästerna nöjda och glada gick hem var klockan sent och jag landade i soffan. På order av mamman ringde jag sjukvårdsupplysningen och fick lugnande besked. Eftersom jag inte mått illa alls och hade lika stora pupiller så var nog inte faran så stor och jag kunde lugnt ta några piller och gå och lägga mig. Skönt! Men jag var ändå lite nervös och ställde faktiskt klockan i natt för att kolla att jag vaknade….vad som hade hänt om inte jag vaknat av min klocka vet jag inte…det är nämligen ingen garanti på att G gör det heller… Nåja, jag vaknade irriterat av klockan och kunde konstatera att jag var vid medvetande

I dag finns huvudvärken där, inte lika sprängande som i går dock. Värst är lägesförändringar eller hastiga rörelser. Jag har fått order om att ta det lugnt i några dagar. Lite goa blåmärken har framträtt här och var också.

Jag måste också säga att jag inte är så rackarns sugen på mer Ditteridning. Min egen tolkning av vad som hände är att jag kom i obalans i en förhållning i galoppen och dunsade henne i ryggen. Då blev hon sne och sparkade bakut och vurpan var ett faktum. Jag är för tung, så är det nog bara. Ditte är inte riktigt min typ av häst i övrigt heller. Hon är väldigt snäll och god på backen, men på när man rider kommer fullblodet i henne fram och hon är lite för skuttig och tittig. Jag vill kunna slappna av mer och ha det skönt när jag rider…

I kväll blir det mer glöggfest, med alla i stallet hemma hos T. Det ska bli mysigt och det finns en ny bäbis att nosa på

Och så ska vi ju julpynta i stallet också! Det är mys det! Bilder kommer kanske..

Ja så har årets upplaga av träning i Nordstan i adventstid gått av stapeln.Förra året provade vi för första gången på den här galenskapen

Jag och Kråka började dagen med frukost hos Elsa och blondinerna. Mysigt med goda miniköttbullar och massor med annat gott.

Sedan tog vi bussen in till stan och mötte Jenny och Sota inne i Nordstan. (för icke göteborgare är Nordstan en stor galleria mitt i Göteborg)

Vi höll oss runt julgranen för att inte bli helt översprungna av folk.

Kråka var verkligen både och i dag. I början var hon glad och väldigt träningsbar, hade fokus på mig och tyckte inte miljön var jobbig. Sedan efter en stund blev det jobbigt, då morrade hon på många som gick förbi och kunde inte alls koppla av. Dock var hon med mig om jag bad henne göra något, tex snurra och andra töntiga, onämnbara trix Men att jobba frivilligt(bjuda beteenden utan kommando) hade hon inte direkt ro till.

Efter massivt köttbullematande och seriöst försök till slappande kopplade hon av igen och kunde släppa att det var jobbigt. Skönt att hon tar sig förbi sina issues.

Elsa hade filmkamera med och här är ett axplock av vad vi sysslade med. Minuten på Mig och Kråka är tagen mitt i det sämre streaket, hon är splittrad och har fullt upp med att kolla in vad som händer. Jag har fullt upp med att avleda…

Träning i Nordstan

Jag lånar några bilder av Elsa.

Kråka klarar att slappa en stund.

Platsliggning. Kråka bjöd så fint på hakan i backen! Hon behövde bara ligga en kortis. Duktig Krax!

Kråka ligger plats.

Det är både kul och jobbigt att åka ut och träna i sådana miljöer. Jag få jobba mycket med Kråka, men också med mig själv för att inte tycka att det är så himla jobbigt att ha en hund som inte är som en glad och öppen retriever eller cocker.

Allt som allt är jag nöjd med vår insats. Det blev jobbigt en stund men vi jobbade oss ur det och gick både in och ut ur Nordstan med glatt viftande svans!

I morse vaknade jag ganska tidigt(för att vara jag)och tänkte att det var tur att gudstjänsten är på eftermiddagen eftersom vi glömt att ställa klockan. Jag tänkte också att det var trökigt att ha ett ”måste”. Jag hade hellre haft en helt fri dag med min bästa familj. Där kom jag på att det ju är lördag idag! Inga måsten och således en alldeles fri dag men min bästa familj. Vilken bonus! (Det är inte meningen att det ska låta som att gå till kyrkan är ett jobbigt ”måste”, för det är det inte. Men ibland vill man bara slippa allt.)

Vi har slöstartat med en god äggfrukost. Det är rätt fint med hemmaägg, de är vansinnigt svåra att skala men den goda smaken och glada färgen uppväger det med råge.

Så har vi sett till djuren. Fåren har fått hö. Ett får fick vi rädda från ett balsnöre. Hon hade fastnat med det runt halsen och runt en bak-klöv. Hon stod så fint när vi skar loss det elaka snöret. Det är jag som slarvat med snörena och nu lärde jag mig den hårda vägen varför man inte får glömma balsnören i höet.

Hönsen har fått matrester och helfoder. De tackade genom att ge oss fem fina ägg. De har haft en liten svacka nu med äggläggningen men verkar ha hämtat sig. De har en så rolig(knäpp) dygnsrytm våra höns. I natt när vi la oss hörde vi tuppen gala därnere ifrån det kolmörka hönshuset. Strax efter lunch vill de sova och hoppar upp på sina sittpinnar. Fast inte det nya gänget, de kacklar runt utomhus ytterligare några timmar. I regn som…ehh…regn(det bjuds liksom inte mycket annat just nu) är de utomhus, i alla fall några timmar per dag. De är ju födda inomhus och hade inte varit utomhus alls förrän de kom hit. Nu är det som att de kompenserar för det. Våra gamla höns skulle inte drömma om att sticka näbben utanför dörren när det regnar och blåser. Men nyingarna verkar tycka om friska luften oavsett väder. De har också fattat att det är jag som kommer med käket och kommer glatt kacklande och möter mig. Det är kärlek det

Så har vi hängt upp mat till småfåglarna. Kanske är det lyx att göra det? Med den här värmen borde det inte gå någon större nöd på dem. Men det är himla roligt att ha dem utanför köksfönstret så vi ger dem äpplen, jordnötter, talgbollar och solrosfrön i alla fall.

Värmen förresten. Det är på sätt och vis skönt att slippa elda så hårt i kökspannan, vi sparar ved och arbete. Men det är så lerigt här på landet där det inte finns asfalt att man blir gråtfärdig. Jag längtar efter minusgrader så det blir hårdare i marken.

Nu är det äntligen advent. Jag älskar det! I går tog vi fram stjärnor och hängde upp i fönstren. Mitt lilla söta luciatåg fick komma fram och pryda vedspisen i köket (med följden att Blomman, vår katta, blev mäkta irriterad att hennes bästa sovplats blev upptagen. Hon älskar att ligga där och sova, alldeles bredvid den varma kökspannan)

Resten av dagen ska ägnas åt modifierande av fårens höhäck. Den måste klara en större laddning hösilage så att vi kan lägga dit flera dagars måltider. Och så ska Joel och pappan köra ett rejs runt Töllsjö för att dela ut de böcker och jultidningar Joel sålt.

En ponnypromenad i mörkret, med fick/pannlampor och reflexer, ska vi också få till.

Jag vinkar till mamman som är hemma på permis från sjukan: Heeej bästa mamman!!

Frid!

Jag är sååå seg.

Har inte gjort två knop idag. Orkar inte.

Förkylningen som plågat mig i två och en halv vecka är nästan besegrad, det är skönt. Men i kölvattnet av den kom en allomfattande trötthet.

Hösten är mörk. Mina ögon är inflammerade igen(blir det efter förkylningar). Mamma är på sjukhus igen med förmodad kronisk pankreatit.

Ska tillsammans med maken samla lite krafter och städa huset ikväll och i morn. I morn blir det hundträning i Alingsås samt ridning med lilla K och Flisan i ridhuset. På torsdag kommer Elsa hit och tränar och på eftermiddagen drar familjen till Ullared.

Känns rätt bra att ha saker planerade för annars hade jag nog krupit under täcket och gått i idé…

Over and out

Kattsing.

Han har en faiblesse för gurka. Lämnar vi gurka på bänken är han direkt där och äter sig igenom plasten och smaskar i sig gurkan.

Kattsing är en fem år gammal Europé, alltså en bondkatt med stamtavla. Han är liten och nätt i kroppen och ganska livlig. Han är väldigt kelig men det är på egna villkor. Han vill inte bli buren. En riktig slagskämpe är han och har otaliga gånger kommit hem med sår som senare blir bölder. Jag har genom Kattsing verkligen lärt mig att tömma och hålla bölder rena. Han är så snäll när jag pokar runt i bölderna, han ligger alldeles stilla och blir aldrig arg, hur ont det än gör. Ibland kommer det morrningar när det är extra ont, men aldrig mer än så. En riktig hjältekatt!

Som kattunge skadade han sig i bak-knäet. Det vreds ur led i en vild räd upp i ett träd. Kattungen fick sitta i strikt burvila i tre veckor, det var en pärs. Knäet läkte men inte riktigt som det skulle utan lite snett. Kattsing håller det ofta i en lite annorlunda ställning när han vilar, men han störs inte av det utan kan röra sig lika bra som andra katter. Möjligen kommer det bildas artros i knäet när han blir äldre, vi får ha koll.

Kattsing är alltså en riktig tjuv. Gurka står högt i kurs, men allt som går att äta går att knycka från diskbänken. De andra katterna är också tjuvar, men Kattsing är den fräckaste, mest förslagne av dem. Det kvittar vad man gör, han kan ändå hoppa upp precis bakom ryggen på en för att sno en köttbit eller liknande.  Kanske skulle man lägga ner lite energi på att verkligen förstärka det braiga att vara på golvet i köket….men jag orkar inte

Han är min knäppaste och goaste katt!

Så här ser ut på vår köksbänk om vi glömt gurka framme…

Vem??

Nu är bagglammen styckade och stoppade i frysen. A, som hjälpte oss att slakta, hjälpte även till med styckningen.

Första snitten

Rätt mycket kött blev det. Drygt 18 kg har vi stoppat i frysen. Lammen vägde 26 kilo(småpojkar) tillsammans så nästan 70% tog vi till vara. Plus det jag frös till hundarna och det de fick smaska på när vi styckade. De tyckte det var julafton! (tur de har bra magar)

Slaktarhänder (mina) i arbete

Lilla K var med och täljde bort kött från revben, det mesta av det fick hundarna.

G maler köttfärs.

Det var riktigt kul att stycka. Och inte så svårt. Det gav mersmak!

När vi har slaktat kycklingar har vi alltid känt oss mer eller mindre äcklade, det luktar inte gott om döda höns…och fjädrar högt och lågt…

Men det här var inte äckligt alls, inte alls svårt att tänka sig att äta det.

Redan idag ska det bli lammfärsbiffar med vitlök och fetaost.

<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<

I går åkte Krax och jag till klubben i regnet för lydnadsträning ihop med Maria och Hera. Det var ett tag sen vi tränade seriöst nu. Och så himla kul att träffa vännerna igen!

Maria kommenderade oss i lydnadsklass 1. Kråka gick riktigt bra! Lite ofokuserad och het bitvis på fria följet men ju längre vi körde desto bättre gick hon.

Hon fick för sig att Maria/tävlingsledaren var lite mysko och var tvungen att skutta fram och kolla läget några gånger. Det gjorde inget för hon var med mig igen på direkten och fast att det blev lite jobbigt för henne så påverkade det inte hennes arbete i momenten. Även mellan momenten var hon fin och fokuserad(utom då hon kollade in M)

Jag tror att vi hade fått okej poäng på alla moment utom apporteringen då hon ställde sig upp första försöket.

Vi körde en gemensam platsliggning också. Jag valde att belöna direkt att hon lade ner huvudet. Hon tjuvstartar lite med det, jag får jobba med det separat. Platsen blev bara 30 sekunder lång, jag ville tokbelöna för att hon inte gjorde fel. Vi har ett tag haft ett mönster där hon börjar med att göra fel redan när jag lämnar henne, för att sedan kunna ligga längre. Inget bra mönster ju… Men nu blev det jättebra!

I övrigt är det ingångar från inkallning som jag verkligen måste jobba på. Hon kommer i hög fart och dammar in i mitt ben så det smäller. Jag har släppt igenom det alldeles för många gånger. Vet inte hur mycket energi det kommer gå åt för att ändra det. Tar gärna emot tips! Apporteringen måste också filas till. Signalkontrollen är i princip obefintlig och dessutom har greppet lossat lite. Framförallt greppet ska jag jobba med då det har stor betydelse för all apportering.

Bra att ha saker att jobba med!

Men i övrigt har jag snart inte så många anledningar kvar att inte anmäla till tävling… jag är dock en himla fegis och det är det som gör att jag drar mig för att anmäla. Men jag lovar, jag jobbar på det och det blir tävling framöver.

Efter bra träning i ymnigt regnande gick vi in och fikade. Maria hade goda matiga muffins med sig, tack för det!

Gott snack som vanligt och sköna belgartjejer som inte har några direkta problem med varandra men däremot kan tänka sig att vakta tillsammans mot mystiska ljud som stör!

En ljusgirlang i filt med stjärnor från IKEA, en filtlöpare och en ny vit tomte från Village. (kortet suger, jag orkade inte joxa med stativ…)

En julfågel från IKEA.

Man ser våra gamla fönster, innerfönster med tejpremsor för att hålla draget ute. Man ser också att det är dags att tvätta fönstren…