Spårhunden

Perry har provat spårning ett par gånger tidigare. Hittills har han inte sett ut att veta vad han sysslat med. Mest vimsat fram lite hit och dit men ändå lyckats ta sig till slutet. Spåren har varit ca 50 meter långa.

I går blev vi medbjudna ut i skogen med vännerna. Deras hundar har kommit lite längre i sin spårutbildning kan man säga. Tex så går det inte att lägga ett spår där hoffen Bråka inte reder ut det. Hon är oslagbar. En fin förebild!

Jag la två korta spår till Perry(ca 100 steg vardera). Fin ganska enkel skogsmark. Liggtiden blev ca 45 resp 55 minuter.

Första spåret var i princip rakt. Efter att ha rastat sig i spåret(skäms på matte som inte lät jycken göra det innan ) kom näbbdjuret igång bra. Genast ett högre tempo och mer målmedvetet fokus än tidigare. Mycket roligt att se. Efter en kort bit hade jag klivit över en stock…Perry ålade under En kort bit före slutet fick han antagligen vittring på slutgodisasken och blev förvirrad. Han ringade en stund men löste det bra och hittade sitt mål.

Efter en paus fick han sitt andra spår. Det gick också riktigt bra, kanske ändå bättre till och med. Något steg utanför kärnan då det var enklare att gå där det är lite mer stig (kortkorta ben) Jag måste tänka på att redan nu lägga in många möjligheter att välja ”rätt” väg, dvs spåret, fast att det är lite enklare terräng åt ”fel” håll.  Sista biten mot slutet travade han och låg på i linan. Gullhund!

Perry uppvaktar labbetiken Kaxa…

…som är måttligt intresserad av unghanens vimsande

När långbeningarna sätter fart är det inte enkelt att hänga med…

…så när man får en chans till lite one to one med bästa Figge tar man den

Efter att alla var nöjda med spår, fika, hundlek, babbel och regn avslutade vi.

Jag följde med M hem och fick pannkakor. Perry fick leka med favvo-Figge. Och så blev det lite lydnadsträning.

Ska se om jag kan filma vår apporteringsträning. Perry gör en liten bakåtförflyttning när han får apporten i munnen. Det verkar höra ihop med att jag använt rätt mycket omvänt lockande(och då vill han ju dra sig bort i från den lockande handen) men finns nu kvar även utan… Måste fundera ut en lösning.

Det är otroligt kul att träna med näbbdjuret. Han fattar snabbt och är uthållig.

Dessutom är han den gölligaste!