Kråkas flygturer

Har fått ordning på några av bilderna från helgen i värmland.

Goa lockiga Kiara med matte Harriet.

Lilla Dagmar blir intensivt uppvaktad av Tim.

Eva och Casper med Gaia

Hanna och Gaia

Lekinvit

Lina och Pejla tränar fasthållning av svår, mjuk, rolig och bitvänlig rulle. Men vem håller egentligen i rullen?!

Pejla räcker upp handen och säger: Det gör jag!

Lina och Pejla tränar fritt följ

Inkallning till handtarget.

I helgen virvlade Ida och jag och jyckarna(Flip och Kråka) upp till Kil i värmland för höstens upplaga av klicker camp. Det gick fint att köra, vi hade två pauser, en hundkissepaus och en matteätahamburgarepaus. När vi kom fram installerade vi oss i en stuga och hälsade på alla goa klickare som kommit, både nya och gamla ansikten. Ida och jag bodde med bästaste Lina och Pejla. Det har fungerat bra i stugan med alla tre hundarna. De har legat mycket i sina burar och det med den äran. Lugna och fina.

Lördagmorgon och upp i ottan…eller inte, för vi slappade och sov rätt länge

Jag och några med mig bestämde sig för spårläggning. Vi hade några fält till vårt förfogande och jag la två korta fältspår till Kråka. Hon spårade ovanligt bra!

Det är så roligt när det funkar! Observera snitseln och motvinden… vinden virvlade runt väldigt och just när vi skulle gå fick vi motvind. Inte det bästa för en högnäst belgartjej men hon redde ut det med näsan fint i backen nästan hela tiden.

Eftermiddagens arbete blev uppletande. Kråka gick som vanligt ut de första gångerna och letade och fann föremål. Sen blev det jobbigt, när hon inte finner föremål nästan på en gång ger hon sig och kommer tillbaka in till mig. Hon fick vila i bilen medan jag och smarta hundtränarkompisar funderade.

Vi provade med att lägga ut ett föremål i taget, det är nämligen så att Kråka plockar de enkla föremålen först och sen ligger det svåra grejer kvar i rutan när hon börjar bli trött. Nu fick hon gå ut på ett av de svårare föremålen, hittade det och när jag belönade henne kastades ett annat ut så att hon inte såg. Hon hämtade även det och så upprepade vi. Vitsen är att det sista föremålet ska bli det enklaste så att hon känner att hon lyckas. Jag ska köra så här ett tag och se om hon greppar grejen-det finns alltid en grej därute om man bara fortsätter leta.

Under dagen hann jag med ett kort pass baklängeskedjning av fritt följ. Kråka var glad och pigg och mycket följsam, det kändes så bra så bra!

Kvällen blev jättetrevlig med räkor, vin, skratt och snack. Bra kombination tycker jag Anmärkningsvärt hur man kan knöka in ett gäng främmande hundar i samma lilla stuga och det bara fungerar! Krax fick vila i vår stuga i sin bur mesta tiden men fick vara med en stund och då var hon så duktig, morrade bara lite

På söndagen tränade vi uppletande och Kråka fick öva sig i det nya konceptet. Hon jobbade finfint och hittade även en leksak som blivit borttappad av ekipaget före. Kul!

Ett kort pass fritt följ med bra störningar i form av tränande rajande kelpie   Kråka var mycket fokuserad, kul när hon är sån!

Så fick det bli hemresa då. Det är rätt skönt att åka tidigt så man slipper köra så länge i mörkret. Men ändå lite trist att säga farväl till goa vänner som vi träffar alldeles för sällan.

Tack Ida för lånet av bilderna, de är jättefina! (mina bilder blev görkonstiga…ska se om jag lyckas rädda någon av dem med hjälp av lite datakraft.. )

Jahapp…. får lite tvinga mig att blogga….är av nån anledning inte alls sugen. Men om jag inte gör det idag blir det för massivt efter helgen. Det brukar också vara rätt kul när man väl sätter igång med formuleringarna

I helgen som var var det sista helgen på canis klickertränarutbildning. Jag har sett fram emot det och varit lite pirrig också…antar att det är prestationsångest eller så.  Det har varit bra att ha haft mål att jobba mot, moment som ska vara klara en viss tid.

jag har strukurerat vår träning väl och det har blivit avsevärt mycket bättre.

I lördags mötte våra goa instruktörer oss med orden ”Välkomna till lydnadstävling, dra ett startnummer så blir det platsliggning om tio minuter”  …oookej…min puls ökade lite faktiskt. Vi skulle genomföra en lydnadsetta, med hur mycket belöningar vi ville eller behövde.

Ungefär då drog de grönklädda killarna på skjutfältet intill igång med maskingevärsträning….det pangade väldigt.

Vi lade hundarna. Kråka reste sig direkt. Jag lade om henne och såg till att sänka kriterierna så att hon klarade det bra.

När det var vår tur att köra lydnaden var jag inte alls nervös, vi hade värmt upp bra och Kråka var så mycket med mig som hon kan vara i dylika störningar (pangpangpangpangpangXflera) Vi körde på och jag belönade både i och mellan moment. Utom de tre sista, ställande under gång-apport-hopp, de körde vi i ett svep. Det gick finfint!

Jag är glad åt Kråka, att hon trots att det faktiskt är rätt läskigt(pangpangpang…ja ni minns) så arbetar hon ihop med mig. Hon håller ihop. Skönt!

Min bestående känsla efter ”tävlingen”(alla fick tior på allt) är att det inte tog så himla lång tid, att det inte var så svårt och att vi faktiskt, om man bortser från lite detalj-småpill och massor med uthållighetsträning, är bra på gång och inte mil från en tävlingsstart.

Vi fick veta att vi alla, i och med detta, var godkända på kursens GFdel. Gött!

Under följande teoripass insjuknade bästaste instruktören Lena i mysko yrsel och kräkningar och fick köras hem. Bästaste instruktören Carina fick klara resten av helgen på egen hand. Detta ledde till att vi inte hade ordentlig kurs under söndagen, utan ska få en kursdag till längre fram. Detta ledde i sin tur till att vi inte tentade av några trix alls den här helgen. Alltså kan jag inte avslöja xxx-trixet än! *publiken buar*

Men, vi tränade en hel del rätt bra saker. Baklängeskedjning bland annat. Kråka fortsatte i god stil, både lördag eftermiddag och hela söndagen.

En bra och kul grej är att burlekarna fungerar så rackarns bra. Hon driver både ut och in kanonbra. Jag behöver utmana mer och träna på att ligga kvar med öppen dörr när jag går iväg lite eller grejar med annat.

Jag är himla nöjd med helgen, trots att den inte riktigt blev som mina förväntningar eller som den var planerad.

Massor med bilder:

<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<

I veckan har vi tagit det urlugnt vad gäller hundträning. En liten paus.

I måndags hade Maria och jag kurs på brukshundklubben. Det kändes rätt bra. Duktiga hundar och folk

Vi har ponnypromenerat en del, tränat dressyr i ridhuset och gullat med finaste ponnytanten.

I dag har jag, bortskämd som jag är, varit på lunchdejt hos Elsa. God mat och bästaste Elsan. Sen körde jag bil i centrala göteborg och sen shoppade jag.

I kväll har jag bakat och fixat mat inför helgen. Jaaa för i helgen blir det lajbans igen! Klicker camp i värmland! Det har varit lite vanskligt med huruvida jag skulle kunna åka. Det var bestämt att J och S skulle åka med mig för att dela på kostnaderna(låångt och dyyrt) Men, J’s valp blev sjuk så de fick dra sig ur. Och, S meddelade i tisdags att hon inte hade råd. Liite dåligt tycker jag nog….jag säger såklart inget om att J inte kommer med, man kan ju knappast rå för att jycken blir sjuk. Men att komma fyra dar före och säga att man inte har råd…jag har heller helst inte råd att åka ensam.

Så klart löste det sig till det bästa!! Goaste Ida följer med! Det ska bli väldigt roligt. Jag ser massor fram emot att träffa alla goa klickertränare!

Jahapp, det var riktigt kul att blogga idag med.

Natti!

I går mötte jag och Kråka Maria och Hera på Alingsås BK för lite seriös klickerträning

Vi hade sjukt mycket saker med oss ner på planen…burar, korgar, väskor, hinkar, bollar, leksaker med mera. Yttepytte zigenarvarning

Vi fick till riktigt bra träning med genomgång av ”snurra” ”xxx” ”städa” och bakdelskontroll-mappen. Fast den är svår och läskig tycker vi…det är Kråka som tycker den är läskig eftersom jag trampar henne på tårna med ojämna mellanrum, jag tycker det är svårt av samma skäl

När Hera tränade låg Kråka i buren. Hon är väldigt duktig, det kommer nåt voffande när hon tycker att Hera och Maria leker för vilt men annars är hon tyst. Hon är snabb ut ur buren och med på noterna i träningen, sen driver hon bra in i buren igen på kommando.

Jag smällde av en bild på fågeln när hon sitter i utgångsposition och väntar på platskommando.

Söt!

Vi körde några platsliggningar. Kråka lyfte huvudet nån gång samt kliade sig så hon satte sig en gång, i övrigt låg hon mycket stadigt. Tiden sträcktes inte långt, högst en minut.

Det fungerar så himla fint med belgartjejerna nu. Både vi och de är väldigt avslappnade med varandra. Gött!

Vi avslutade en bra träningsstund med gott födelsedagsfika.

<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<

I dag fick jag ett telefonsamtal som sa att det nu är bäbis på gång så T behöver hjälp med Ditte i några dagar.

Jag passade så klart på att rida ut en liten sväng ihop med mina favorittjejer Lilla K och Flisan.

Ditte var väldigt mysig. Hon känns mjukare och mer avslappnad, är heller inte så snubblig längre. Hon har fått mer muskler, jag antar att det är det som gör det.

Hon har tappat skor vid tre tillfällen under hösten, två gånger när jag ridit. Nu är jag hela tiden nervös att hon ska trampa av sig en till… Men idag gick det bra!

Dittehästen i somras.

Bacillen ruvar…

De nya äggsprutorna gör oss ännu inte ett dugg besvikna. De lägger ägg. Inte var sitt om dagen men nära. I dag hämtade jag in sex ägg från två dagar.  Den gamla flocken lägger inge ägg, de ruggar nu. Ser helt loppätna ut… De två flockarna lever fortfarande helt skilda liv. Nyss när jag var nere och hämtade ägg hade de gamla gått och lagt sig(17.00) De nya var ute i hönsgården och pickade.

De två bruna äggen är från de nya stjärnorna. Det vita är från en av gotläningarna.

Tog ett mycket liknande foto för två oh ett halvt år sedan.

Det bruna är från en av Plymoth rock-hönorna, det lilla är ett av de första från vår lilla bruna gotläning. Det stora vita från en vuxen gotläning.

I går var det min tur att vara ansvarig instruktör på klubbens måndagsträff. Det innebär att finnas på plats på den fria träningen och hjälpa till med träning om någon vill.

Det kom inte så många men några goa hundar fick jag pyssla lite med Det är speciellt kul att få kontakt med lite ängsliga hundar. Tänk vad lite köttbullar och klickertänk(”gör något bra så får du gotta”) kan göra för en ängslig själ.

Jag passade på att köra inmarsch på plan med kommendering med Kråka. Hon var lite moffig och spökig eftersom det började bli ordentligt mörkt(ovant än så länge). Men ändå var hon med på noterna och visade ett riktigt bra fritt följ!

Körde ytterligare några hela moment och hon var skärpt och fin..

Efter fika och tjöt tog jag ut henne igen. Körde igenom ”sitt-mappen” och även lite trixträning. XXX-trixet börjar arta sig nu! Lite svårt att skilja kommandon åt har hon….både ”snurra” och XXX är så himla kul så hon blandar och ger lite hej vilt! Rätt gulligt ju…

Hemma, senare på kvällen började vi med ”städa”. Kråka begrep konceptet otäckt snabbt.  Kom så långt att jag kan stå med korgen vid fötterna och hon kan hämta två leksaker och lägga i. Svårast är att inte gå i med tassarna i korgen   Nu ska avståndet ökas till korgen och beteendet bli stadigare, sedan ut och prova. Jag tror absolut det sitter till helgen!

I dag blir det mer trixträning. Riktigt lajbans!

Utfärdar en varning. Känslig och personlig blogg idag…

För 14 år sedan gick jag en utbildning som hette Team Jesus generation. Ett läsår med flera veckors utbildning på folkhögskola, resten av tiden arbetade vi i en församling med barn och ungdomsarbete. Det året förändrade mig. Mitt liv tog helt nya vändningar, dels vad gäller min tro på Gud,men också i många övriga aspekter.

Till Lidköping kom det första teamet 1989, alltså 20 år sedan.

I helgen har vi haft återträff och 20-årsjubileum.

Jag tog Joel med mig i helgen. Min vackre son, som blev till och föddes under detta, för mig, turbulenta år. Det är en annan historia, men det var såklart inte alldeles enkelt att som ogift och ensamstående bli gravid under en kristen utbildning… Jag är numera sedan över elva år gift med Joels pappa…men det är också en annan historia

Så till helgen då!

Återträffen började redan i fredags men på grund av att jag hade klickerkurs på klubben i Alingsås på lördag förmiddag fick vi komma lite senare. (Kursen gick för övrigt rätt bra trots att jag blev ensam instruktör då M var dundersjuk. Kanonekipage allihop med potential utöver det vanliga)

Joel och jag klämde in ett besök hos mamma på sjukhuset före det var middagsdags på EFS-kyrkan i Lidköping. Lilla Mamma, vad jag längtar tills du får komma hem. Och hem till oss så att vi får ta hand om dig.

Kära återseenden på återträffen. Gamla vänner från teamtiden, folk jag inte träffat på många år. Och så vännerna i församlingen, där vi var med i många år. EFS i lidköping är på många sätt min hemförsamling och mitt hjärta finns verkligen där. Faktum är att jag blir alldeles rörd bara av att tänka på vad den kyrkan men främst de människorna har betytt för mig. Inte alldeles enkelt att formulera i skrift…

I lördags på kvällen återöppnade vi ”Cafe öppet hus”. Under massor av år(1992-2002??) fylldes kyrkans lokaler med ungdomar på fredagskvällarna. Det spelades rock i musikrummet och på scenen, det bakades och såldes kladdkaka och det umgicks på ett enkelt och okrystat sätt. Alla var välkomna. Jag har jobbat med cafeet både som ”teamare” och senare som anställd. Att ett kyrkligt arrangemang kan få ett sånt genomslag bland ungdomar är inte vanligt. Alla kom, både de som var tuffa och de som var töntar Både gamla och unga. Till och med en och annan alkis rullade in framåt natten för en billig kopp kaffe och några värmande ord. Föräldrar kom och fick vara med, umgås med sina ungdomar alldeles avslappnat. Men framförallt samlades vi runt musiken…..musiken som för oss i kyrkan hade sin rot i Gud. Men då ska ni inte tro att det spelades kristen musik i någon högre grad. Nej nej, rock’n roll såklart. Och hårdrock och punk. Allt funkade!:D  Och när kvällen led mot sitt slut samlades vi ganska många runt ett ljus med några gitarrer och lovsångerna till Gud. Alla ungar stannade så klart inte till kvällsandakterna, det var inget tvång, vi bedrev inte evangelisation på det viset… men jag vågar tro att ganska många gjorde kopplingar och kände saker under de här kvällarna som de kommer att falla tillbaka på senare i livet.

I går var det helt omöjligt att inte bli knäsvag över att höra musiken, smaka kladdkakan och bara känna feelingen….igen. Samma känslor.

Jag fick också visa upp ”teambäbisen” Joel. Väldigt roligt! Dels på grund av det ovanliga i att det föds en unge under de omständigheterna… Dels på grund av att Joel är en fantastisk och vacker kille som alla mer eller mindre blir imponerade av. (skryter ohejdat!!)

Per, Åsa, Erik, Larsson, Magnus, Jessica, Anna-Karin, Erland, Anna-Britta, Lisa,  Rickard, Susanne och alla som jag inte finner i minnet nu, ni har betytt så mycket och kommer alltid förbli en viktig del av mitt liv.

<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<

Jaha och så bäbisgalenskapen då. Fina vännerna H&M har äntligen fått sitt efterlängtade kärleksbarn, lilla S.

Jag dör. Mitt hjärta klarar inte nyfödda bäbisar. Det är på snudden att jag börjar laktera, det säger jag er…

Lilla S är vacker som få nyfödda! Jag ska fråga om jag får ta några bilder och visa…

I veckan ska Kerstin och jag åka hem till S och nosa på henne. Vi har blivit lovade att vi får hålla henne varsamt om vi inte är snuviga. Kerstin säger varje dag att hon bara inte får bli snuvig! Jag har dock faktiskt redan varit och tjuvnosat på lilla S, redan i veckan tittade jag in och fick hålla och beundra det då bara nio dagar gamla underverket.

Helt smärtfritt är det inte, tårarna rann hela vägen hem från bäbisnosandet. Vi kan inte få fler egna barn, min kropp har gått sönder och fungerar inte till det ändamålet mer. Jag sörjer det en del, speciellt när jag blir påmind på nära håll om miraklet det innebär att få välkomna en ny människa till världen. Jag får hoppas att ni nyblivna föräldrar i min närhet kan förlåta mitt ogenerade älskande av er lilla För kärlek är det, omedelbar och intensiv.

Personligt som sagt…

I kväll skippade jag tävlingsträningen i Göteborg. Jag känner inte för det helt enkelt… Jag prioriterar hellre att åka till goda träningsvänner och träna mer allmänt när jag ska åka långt….

Så ikväll åkte jag till Alingsås bk i stället. Fick sällskap av lilla K som var hundsugen.

Började med en liten promenad med hundar och unge, ganska trevligt. Hon babblar så man får hål i huvudet det barnet!

Så fick Kerstin vara tävlingsledare och kalla in oss på planen för en start i linförighet. Det var folk och hundar på plan så det var ordentligt störigt för Kråka. Hon visade sin osäkerhet genom att småvoffa lite, men var ändå med mig och gick riktigt bra. Minikort linförighet sedan kamplek som belöning. Så gjorde vi en lite längre linförighet som såg bra ut också. Med bra lek i mellan momenten kom Krax bort från att de fula hundarna och läskiga typerna var på plan också

Så blev det en platsliggning med en labbe. Kråka bjöd på hakan i backen men gjorde ett skall när jag lämnade henne. Jag tror det var ett vakt/rädd-skall. Hon låg rätt fint dock. Ända tills labben lyfte på huvudet och tävlingsledaren skulle gå fram till den och lägga ner hundens huvud igen. Det var ingen korrigering men uppenbarligen läskigt i kråkögon… Hon reste huvudet och började voffa, dock låg hon kvar. Jag vet inte vad som hade varit bäst här, om jag skulle gått tillbaka direkt och tagit upp henne och gjort om när det lugnat sig…?? Jag gjorde inte det. Jag väntade tills hon tystnat och tiden var slut, då gick jag tillbaka. Så repeterade jag platsen några gånger med kortare liggtid och mindre störningar för att få lyckanden.

Trots osäkerhet med voffande känner jag mig rätt nöjd. Hon låg kvar på platsen trots allt. Hon jobbade med mig i linförigheten trots allt. Inte världens bästa träning, det är ju meningen att lydnad ska vara lajbans och inte otäckt! Men det är bra att hon fixar vissa belastningar ändå.

Körde vidare med lite fler lydnasklass 1 moment. Nu hade nästan alla gått av plan och det blev enklare och enklare…

En äldre bruksräv kommenterade ”Det var ett jävla snabbt läggande du har” Det var nog att uppfatta som en komplimang va?

Tog några vändor framförgående också men nu började fågeln bli trött så det gick inget vidare

Kerstin lekte häst, vad annars…

<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<

I blåsten tidigare på eftermiddagen gick vi en ganska lång ponnypromenad.

Hösten är så vacker!!

Vi gick till ett ställe som barnen kallar ”trollskogen” Det är en bäck genom en ravin med stora och små mossbeklädda stenar. Väldigt fint och lite spännande.

Ungar, hästar och hundar skötte sig ypperligt! Hästar och tjejer galopperade en hel del och hundarna gick fint i kopplen. Ja, lite fick de vara lösa också, men jag har märkt att Kråka passar på att ta egna utflykter just på ponnypromenaderna. Antagligen tappar jag fokus och då, swisch! Så ponnypromenader är först och främst koppelträning, och ta mej tusan om det inte börjar se väldigt mycket bättre ut. Vet som jag sagt tidigare inte hur jag gjort eller vad som hänt….vana kanske?

Apropå troll så hade Kerstin sagodag i skolan i går. Förutom en noggrann genomgång av alla sagorna hördes den här betraktelsen från min dotter: ”De vuxna tror inte på troll, men vill att barnen ska tro på dem, det är konstigt.” Jaa Myggan, det är i sanning väldigt konstigt. Tydligt är att iaf det här barnet har genomskådat vissa vuxna pedagoger