Kråkas flygturer

..den berömda..

I dag har vi tränat trix. Hoppa igenom rockring, xxxxxxx(hemligt trix), ”svär på bibeln”. Framsteg i alla! Kråka är rolig och fokuserad. Jag köpte en pälskrage på loppis idag, den var mycket uppskattad.

Körde även lite framförgående. I går gjorde vi några repetitioner och fick ett gott litet genombrott med stannandet. I dag fortsatte vi på samma braiga bana!

På eftermiddagen var planen att jag och hundarna skulle följa med på ponnypromenad. Tjejerna skulle rida ihop med M på Ditte. Jag hade knölat ner min numera ganska fräscha fot i en sko(typ första gången på två veckor) och det funkade hyfsat…men inte för långpromenad, det kändes tydligt.

Så jag stannade kvar och gick istället ut två ganska korta ängsspår till Kråkfågeln. Jag lade godisar ganska ofta och några pinnar. De fick ligga i 45 minuter.

När jag selade på var krax het som lava. Hon började kanonfint men höll på att svimma när hon upptäckte godiset, när hon greppat konceptet fortsatte hon jobba fint. Hon spanade bara en handfull gånger, det är lite för att vara fågel Vid pinnarna låg det extra godisar som raskt åts upp, sen kom hon med pinne till matte, dutti! Utom vid en pinne, den sket hon i, det fanns ju fler godisar att jaga vidare i spåret I spår nummer två gick hon lika fint som i första, dvs engagerat men flamsigt Dock i spåret nästan hela tiden, det är en framgång. Det värsta strulet kommer i vinklarna, en i varje spår, hon verkar inte fatta att spåret kan svänga när det går på en åker…. Det är verkligen nåt att bita i.

Spåren -lekte med google maps och photoshop.

Jag är mycket nöjd med dagens träning.

Inte lika nöjd med att Kråka hoppade ur bilen hemma och drog som en avlöning rakt ut i skogen… *morra* Fast hon är söt när hon återvänder med tungan som en slips.

Kråkas halvbror ”Sauron”  Sinanju’s Barak of Gilean finns inte mer.

Mina tankar och varmaste deltagande går till matte och husse.

…kvar att träna på.

Om ett par veckor är det dags för fjärde och sista helgen i canis klickertränarutbildning.

För att bli godkänd ska man klara 60% av alla grundfärdigheter, sex tricks samt tre(eller var det fyra?) beteendekedjor. Och så den skriftliga tentan så klart, men den har jag redan lämnat in.

Jag känner att jag nog måste göra upp någon sorts plan för att säkert ha tränat igenom allt. Trixen känns faktiskt som mest besvärliga…

Så, skärpning nu!

Kråka har ju absolut kapacitet till många pass per dag, det är min begränsning det handlar om…

Den rubriken kanske drar några träffar?

Men det handlar ju såklart om något så osexigt som min sjätte mobiltelefon.

En Eriksson T300

Jag tyckte den var liten, snygg och smidig. Nu tycker jag den ser lite för knubbig ut…  Den fanns med olika färger, det var ju coolt

Med den fick jag en lite mysko kamera som man knäppte på nertill, den tog rätt miserabla bilder men var ändå en kameramobil! Typ transformers ju

Har du haft en sjätte mobil??

..bilder.

Kråka och jag lekte loss en stund. Det är skönt, man glömmer allt jobbigt runt omkring och går upp med totalt engagemang i leken.

Kråka gillar sin nya leksak med skinn på. Den är död många gånger om

Jag passade på att sitta hos fåren en stund när de fick hö. Lilla Luna var nöjd med maten, trygg bakom moster Harriet. Lammen är ganska blyga för oss, de vågar sig bara fram för att kika lite, inte kela.

Johan däremot var inte så nöjd. Jo maten var han glad i men inte i mig. Jag har inte varit i fårhagen sen jag fick såret på foten, alltså närmre tre veckor. Nu med bandage på kan jag klämma ner foten i stövlar och gå ner i hagen. Älsklingsfåren kommer så klart och ska kramas, de är så mysiga! Men Johan… Jag vet inte om han inte kände igen mig eller vad det var frågan om…ledarskap och dominans? Han stångade till mig ordentligt i ryggen direkt jag kom in i hagen. Jag var inte alls beredd och så klart inte vaksam på honom. Jag gick efter honom en stund och ryckte i pälsen på honom och domderade….tycker att det har givit effekt tidigare när han visat sig stursk. Först svarade han upp men jag tog i lite och då skärpte han sig. Jag har aldrig haft problem med Johan förut. Mot Joel kan han vara svår och Kerstin får inte ens gå in själv i hagen. Jag hoppas inte detta blir en vana utan att gamle goe Johan snart är tillbaka. Antar att detta är baksidan av att ha bagge. Det är väldigt tråkigt att bråka med djuren. Vacker är han fortfarande i alla fall. Hornen blir bara maffigare!

När jag satt i fårhagen kom en blåmes flygande. Kanske ville h*n kolla in bostadsmöjligheterna inför våren? Ute i väldigt god tid får man väl säga… Vi får mata småfåglarna bra i vinter så det blir blåmesungar i holken i vår.

Kerstin kommer ner till min säng på morgonen och kryper ner, det är väldigt mysigt. Så ligger vi där och mornar oss en stund innan hon går och kokar gröt.

I dag fick jag en dröm återberättad för mig. Hon återgav den med förbluffande exakthet…eller det vet jag ju egentligen inte, hon kanske skarvar i där hon inte minns för att den ska bli bättre? Jag vet ju själv hur man kan ha en dröm som är kristallklar de första minuterna man är vaken och man tänker att man ska komma ihåg den för den var så bra, men sen bara man varit på toa så har man glömt bort detaljerna och harbara känslan kvar ytterligare en stund. Detta verkar inte vara ett problem för lilla K, hon minns(eller fyller skickligt i)

Mina barn är knas.  De är supergulliga mot mig, nästan alltid. Men mot varandra är det minst sagt frostiga. jag fattar inte hur de orkar, eller att de inte begriper att det är pinsamt att höra…

Nåja, nu ska de få skjuts till skolan.

I går började vi ta hand om mitt sår. Det har tvättats med alsolsprit och sen fått en kompress indränkt med sprit fasttejpat på sig. Det ser redan bättre ut!

Jag borde k a n s k e gjort det för länge sen

Det är förresten Kerstin som är förste sårvårdare, hon tycker det är görkul och snackar nu om att överge den planerade karriären som massör för sjuksköterskeyrket. Det ska tilläggas att dessa karriärer är tänkta som bisysslor till huvudkarriären proffsryttare, naturligtvis

I kväll har jag gjort seriösa försök till kloning. Två möten inplanerade på samma tid. 1. Kyrkorådsmöte. 2. Föräldraföreningsmöte.

Jag hann med båda, nästan. Först en timme på kyrkorådet(hann med väsentligheterna, dvs de frågor jag brinner för ) Sedan två timmar på föräldraföreningen.

I övrigt jobbar jag på att inte oroa ihjäl mig över att mamman är på sjukhus igen

..kan förklara eller beskriva det här…

..ett välkänt begrepp. Nu har den drabbat mig totalt. En rapport från dagens träning kan jag ändå haspla ur mig

Kraxbert och jag har tränat lydnad på egen tass i dag. Egentligen skulle vi åkt till gbg för tävlingsträningsgruppen. Men jag orkade inte sitta och köra en timme dit, träna(med den anspänningen det innebär för mig) och köra en timme hem.

Vi tinade köttbullar och åkte ner till fotbollsplanerna i byn. Körde tävlingsmässiga inmarscher på plan och ett ganska långt fritt följ. Kråka var bra! Så tränade vi ställande under marsch, läggande under marsch och inkallning. Enstaka misstag men ur ett tävlingsperspektiv var attityden strålande!

Gjorde en punktinsats på fokus vid sidan och på starter. Belönade massor helt enkelt! Kråka tyckte det var jättelajbans! Jag tror att jag ibland glömmer att belöna ”självklarheter” Så klart finns det ingenting som är självklart, allt måste förstärkas mycket och kontinuerligt för att hålla hög kvalité. I dag tog sig nog vårt fokus uppåt ett snäpp.

Körde en del framförgående, men körde fast. Det momentet behöver vi hjälp med känns det som.

En hel del störningar blev det, i form av fotbollsungar och fotbollspappor.

Kråka verkar nöjd med dagens träning och det är jag också. Jag är glad att jag inte åkte till gbg. Jag känner press…från mig själv när det kommer till tävlingsträning och jag behövde nog röja lite på egen hand idag. Härligt med toppenattityd från lilla krax, det smittar verkligen!

<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<

Jag har ett sår på en fot som inte vill läka. Jag var så oerhört intelligent att jag gick barfota i gummistövlar på en ganska lång promenad för två veckor sedan. Sedan blev såret infekterat och området runt rejält svullet. Det sitter så illa till att det är svårt att några som helst skor på foten. Flipflop går bra men det är aningen opraktiskt, för att inte säga kallt.

Problemet när jag sätter på skor är att all läkning hela tiden förstörs. Sårskorpan skavs ju bort hela tiden. Såret har varat och såsat nåt alldeles grymt..hundarna är väldigt intresserade. Urk! I dag snörade jag dock på mig kängorna hårt och trots lite ont i början funkade det hyfsat.

Det verkar faktiskt som att sårkanterna närmat sig lite de senaste dagarna så nu är det kanske läkning på gång. Hoppas!