Lördagen avslutades med trevlig samvaro hemma hos Elsa. Hon har, precis som jag, förmånen att ha en make som lagar mat. Smaskig tacopaj, tack för den Elsa och Johannes! Kråka var så trött att hon somnade som en stock på golvet. Jag lyckades hålla mig vaken och pigg hela vägen hem. Sen slappade jag desto mer

Söndagens första träningspass blev mera avtentning av GrundFärdigheter. Kråka och jag startade med ”GF-gå och se upp” (fritt följ). Allra först gjorde vi dock en tävlingsmässig inmarsch på plan, jag ska passa på att göra det varje gång vi ska in på en träningsplan. Kråka var fin och jobbade alldeles bra! Jag var koncentrerad och lyckades hålla både kriterier och tajming bra. Speciellt glad är jag över att jag lyckas komma ihåg att belöna bra, vi leker ofta och har himla roligt! Vi fortsatte med GF-en ”targeting” ”stå” ”ligg” ”bli” ”galopp mot föraren” Vi fick godkänt i alla delar. Vi har nu 9 hela GF godkända! Känns bra! Passet tog hela förmiddagen och i vår grupp var vi effektiva och snabba. Vi hann med tre pass vardera med två GF i varje. Bra jobbat!

Dagens teori handlade om operant och klasisk betingsning och skillnaden. Vi fick intressanta exempel att analysera. Vi gick också igenom Premacks princip.

På eftermiddagen tränade vi i stationer. Vi varvade ”inmarscher på plan” ”backa” och ”signalkontroll”. Bra organiserat så att man fick ordentliga pauser mellan varje station.

Kråka och jag började bli trötta och jag fick vara lyhörd för att sänka kriterierna ordentligt. Inmarscherna var ingen höjdare nu och jag tror det är himla viktigt att träna detta när hon är riktigt på hugget och inte under dessa omständigheter. Däremot erbjöd miljön riktigt bra träning för oss. Det var massor med folk och hundar överallt och det smällde från militärens skjutfält intill. Signalkontrollen verkar just nu vara kraxets paradgren, det går helt enkelt riktigt fort framåt. Backandet däremot, är min blinda fläck. Målet är att vi ska backa ifrån varandra i fem meter…. I nuläget backar Kråka inte alls långt och vi är fast på den nivån. Nåja, i helhet ett bra pass som ställde höga krav på mig.

Det var ett ganska utmattat gäng som avslutade en fantastisk helg. Vi ser nog alla fram emot att ses igen i oktober.

Jag känner mig inte alls nervös inför att klara resten av GF-en och de tre beteendekedjor vi måste ha. Däremot måste jag verkligen lägga manken till och trixträna ordentligt, sex trix ska vara i princip klara!

Canis tränarutbildning, helg tre, dag ett.

Jag förberedde mig och åkte på kurs utan större hopp om bra träning. Jag har varit splittrad och nere nu med mamman på sjukhus, det är, och har varit, rejält jobbigt. Dessutom har jag inte alls tränat så mycket sen helg två som jag hade planerat….av någon anledning har det bara inte blivit av. En ytterligare sak är att Kråka löper. Det har inte påverkat henne tidigare i någon större utsträckning men man vet ju inte.

Jag visste dock att även om min och Kråkas egen träning inte skulle vara så bra så skulle resten vara roligt och väldigt givande så det var med någon sorts gott mod jag åkte till Mölndal i morse.

Jag blev rätt överraskad Åh vad det är härligt att bli det!

Vi började dagen med att tenta av/visa upp några grundfärdigheter och trix som vi haft i läxa.

Kråka och jag visade vårt ”svär på bibeln”-trix, så långt vi nu kommit. Sen tentade vi av GF-utgångsposition(GF=grundfärdighet) och GF-håll fast. Kråka och jag höll oss i vår bubbla och det gick oerhört bra! Kråka var snabb och motiverad, jag var tajmad och koncentrerad. I morgon hoppas jag få tenta av fler GF, vi är på gång!

Efter teoripass om signalkontroll delades vi in i tre-grupper och gick ut och tränade. Jag, Maria och Mia var tillsammans. Numera funkar det verkligen kanon mellan Hera och Kråka. Vi använder burarna och skiftar hundar ofta.

Jag och Krax körde signalkontrollsträning på ”sitt”. Ökade långsamt tiden hon ska vänta på kommando samt började ge slaskkommandon och alternativa kommandon. Vi körde korta pass och när det var dags för paus skickade jag henne in i buren och hon hade ett härligt driv dit, fast en gång blev det en snurr först *söt* I buren var hon tyst och fick ganska tät förstärkning för att ligga fint. Hon låg fint med öppen dörr.

Andra passet signalkontrollsträning gjorde jag samma sak men med ”ligg”. Kråka var om möjligt ännu vassare och fick helt klart en tydlig förståelse för att vänta ut kommandot. Nån gång blev det fel och det begrep hon verkligen. Jag belönade omväxlande med lek och godis. En gång när jag hivade i väg snörbollen tittade jag inte först utan kastade den rakt mot en man med tre shelties som var på väg in på planen från raststigen. Bollen landade nog kanske fem meter från dem. Kråka drog med blixtens hastighet iväg efter bollen och tiden stannade på nåt matrixaktigt vis, allt stod stilla utom Kraxet! Under evighetssekunder hann jag tänka att jag skulle vara tyst och inte försöka stoppa henne, det hade kanske gjort mer skada än nytta? Kråka ignorerade sheltisarna, grep bollen, vände utan en blick på inkräktarna(vet inte om hon ens såg dem?) och återvände i full fräs till mig!Rolig och spännande träning!!

Dagen avslutades med en samling och avrundning på plan där flera av oss hade hundarna med. Kråka var fin, hon fick lägga sig ner och låg och kikade lugnt på de andra hundarna.

Det har varit en underbar dag! Jag har en strålande liten hund som verkligen gör sitt allra bästa i alla lägen och som verkligen förstärker mig till att bli en bättre tränare. Jag älskar henne så innerligt för det och mycket annat!

Nu får jag se fram emot i morgon!

Mamma är sjuk och på sjukhuset så jag åkte till gamla hemstaden för några dagars sjukbesök.

Förutom att vara hos mamman har jag och Kråka hunnit med att åka till gamla sommarstugan med tillhörande skog och svampställen. Riktigt mysigt! Vi gick långpromenad och besökte flera barndomsminnen… Några liter svamp fick vi med hem också. Kråka var så söt i skogen. Okänd skog genererar inte lika långa spring När hon sen dessutom blev trött slappade hon bredvid mig i riset när jag plockade svampar. Jag hade helt glömt bort/förträngt myggen och gick till skogs i kortbyxor och crocs :S Rutinerat! Blev så biten att jag nog kan kallas  blodgivare.

I går kväll var vi på besök på gamla brukshundklubben och hade sån tur att vi prickade in kurskväll. Många kända ansikten där. Roligt! Kråka däremot fick nåt spel och tyckte allt var väldigt obehagligt…morrade på allt som rörde sig… Men med lite bra träning med riktigt bra lek kom hon ur sin trökiga stämning. Skönt att det går att leka henne ur sånt.

De här dagarna har jag knarkat grillad kyckling från hamngatans livs, godare finns faktiskt inte!

Nu ska jag ringa mammas läkare och få en noggrann redogörelse för vad som händer med min mamma. Sen ett sista besök hos sjuklingen och sen styr vi kosan mot landet och hemmet igen.

..arbetare.

Klingar fint. Och är fint, jag tycker verkligen det. Inte bara fint utan himla viktigt också. Vad skulle hända med alla föreningar och kyrkor om inte frivilligarbetare fanns?

Jag är en föreningsmänniska, jag gillar att engagera mig.

Men ibland. Ibland tar det stopp.

När jag lagt ner timmar av min tid, engagerat mig och planerat för evenemang som sedan på grund av att de anställda är lata, fyllda av prestige, eller bara dumma, ställs in. Då blir jag arg, ledsen och trött och inte ett dugg sugen på att engagera mig mer på ett tag.

Så i dag vägrade jag. 

Dåligt planerat, dåligt uppbackat, dåligt ansvarstagande, dåligt engagemang. Dåligt!

I grunden handlar det inte ens om mina känslor, eller om min tid. Det handlar om en organisation som inte alls är bra. Om anställda kontra frivilliga, om gränser och om att göra det man borde.

…hade jag helst velat tillbringa den här dagen

I går var vi på fest. Vuxenfest Våra barn är så stora nu att de kan vara själva hemma en hel kväll. Ganska lyxigt!

Efter att ha dansat och skrattat halva natten promenerade vi hem i sensommarnattens mörker. Ganska härligt!

Jag skulle inte vilja kalla mig bakis idag ….mest bara seg av för lite och för dålig sömn

Kaninen Dennis har varit ute en stund i sin hage i dag. Han smakade på gräs och gjorde söta bakutsprång.

Nån som vet om kaniner gillar att ligga på rygg? Dennis ligger stilla när man håller honom så i famnen och blundar ofta.. Han verkar gilla det, men möjligen är han paralyserad av skräck…?

Japp! I kväll har vi tävlat! Jag skriver vi för så mycket som jag engagerat mig kunde det lika gärna varit jag som red tror jag…  Jag har varit så himla nervös, i flera dagar, men lyckades att inte vara lika nervös när det var dags. Kerstin var helt makalös! Hon verkade inte nervös alls utan gick fokuserat banan och gjorde lika fokuserat i ordning sin häst. Flisan var vild och pigg när hon kom ut ur transporten, men också lite orolig över att Bellis skulle försvinna. Den värsta oron lade sig när Kerstin började rida fram, sedan fanns bara fart och energi kvar.

Härlig bild med dalen i bakgrunden. Flisan var fin och lyhörd trots sin energi. Kerstin värmde upp med några galoppfattningar.

Framhoppningshinder. Hoppningen gick som taget ur skolboken!

På väg genom starten mot första hindret. Totalt fokus. (jag vågade knappt titta)

Fina mjuka språng över minimala hinder. 20 cm första vändan, sedan 30 cm andra gången. Ganska lagom som första tävling för liten tjej med ganska gammal häst.

Vi var båda så glada efteråt att vi bara bubblade. Vilken underbar känsla!

Rosetter!!

Det här hoppas jag att vi får göra om!

Vår nyaste familjemedlem.

Dennis

I helgen har vi haft ridläger för ponnytjejjorna i stallet. De började redan i fredags med ridning och hästfilm. Kerstin följde inte med oss på kräftskiva utan valde att starta ridlägret ihop med kompisen Moa. Bra val!

Lördag morgon och dressyrlektion för Marina.

Kerstin och Flisan tränar galoppfattningar.

Kort trav. Målet är att Flisan ska bli mjuk i kroppen och lydig för Kerstins hjälper.

Det var varmt, en härlig sommardag, och Flisan blev svettig. Kerstin svampar av henne så att svetten försvinner.

Även Kerstin svettas och får en underbar hjälmfrilla!

Efter förmiddagens ridlektion åt vi lunch, sen blev det bad i flera timmar. En skogstur med alla hästarna och sen pappa G’s hemlagade pizza. Kramar på Ludde är så klart obligatoriskt.

På söndag förmiddag stod hoppning på programmet. Marina var fröken åter igen. Kerstin och Fly var verkligen duktiga! De travhoppade några språng efter att ha mjukat upp över lite markbommar.

Travhoppar…

Och sedan i galopp. Fly är söt och glad när hon hoppar!

En liten bana på fem språng fick det bli. Kerstin och Fly red clear round två gånger.

På eftermiddagen hade vi rykttävling. Gissa vem som var domare Det var jätteroligt. Barnen slet seriöst med att få hästarna rena och fräscha. Jag satt i skuggan och läste

Myggan koncentrerar sig på att få Fly alldeles ren. Hästarna njöt av pysslet, de sov nog till och med någon stund.

Färdigfrissad Flisa med hjälmfrillad Mygga. Men de är allt himla fina!!

Bedömda och uppställda för fotosession.

Mina älsklingar! Kerstin var väldigt trött efter helgens bravader, somnade tidigare än hon gjort någon kväll i sommar