Kråkas flygturer

Vi har haft familjen J här i en vecka. Det har varit intensiva dagar med snickrande på lilla stugan, god mat, ridning, shopping, prat, skratt och singstar.

I torsdags var vi på Harry Potter and the half blood prince. En fantastisk film som både Joel och jag ville se om direkt! Jag älskar trollkarlsvärlden!

Så kom helgen och det var segling på programmet. Vi skulle segla ut till Pellholmen tillsammans med H&M och lite andra goa folk.

Tyvärr så blåste det nästan ingenting på vägen ut så det var verkligen snigelfart. För att inte resan skulle ta massor med timmar i gassande solsken fick vi bogseringshjälp. Tur!

Gamle Socksy var med. Han är 14 1/2 nu och går på sista versen. Men han är glad och go fortfarande. Kråka tycker inte om honom men det gick över förväntan den här helgen. Överlag var hon strålande. Jag hade ordnat att hon skulle vara hos Elsa över helgen, jag trodde inte att det skulle vara så enkelt för henne på ön med Socksy och främmande folk och ungar. Men så kände jag när vi närmade oss torsdagen att hon började bli trött av att ha huset fullt med gäster och då kändes det mer sjysst att låta henne vara med mig på Pellholmen än ensam i en ny miljö. Jag ångrar inte det beslutet, hon har umgåtts avslappnat med alla nya människor och barn, inga konstigheter alls. Hon börjar verkligen mogna vad gäller tillgängligheten. Härligt!

Utresan bjöd på en del dramatik. 2-kronan som Oscar och Joel seglade började ta in vatten och kapsejsade ideligen. En plugg mellan innerskrov och ytterskrov visade sig vara borta. Med hjälp av Lars och motorbåten kom de till slut in i hamn, trötta och blöta.

Kvällen var alldeles fantastisk, luften var ljummen och vattnet friskt. Joel provade vattenskidor för första gången. Svårt och tungt med seglartrötta armar. Men det gav mersmak i alla fall.

En pojke och hans hund. Kråka och Joel gick på upptäcksfärd runt ön.

Kerstin mös med lilla Malva. En egen lillasyster står på önskelistan…inget jag kan hjälpa till med tyvärr….

Pelle önskar lite mer vattenmelon. Trots att inte solen sken från en helt klar himmel var det väldigt varmt och skönt. Lite läskande melon var smaskens. Gabriel och jag hade dock varit trötta och snedtänt lite när det gällde planering av mat för dagarna på ön. Vi hade tur som fick smaka på av vad de andra så rikligt hade med. Det är inte enkelt att vara trötta och vimsiga med ansvar för många…

Lilla Malva äter melon under storasysters överinseende.

H&M myser. I magen väntar bäbis på att komma ut och bli älskad bortom allt. Jag önskar så att allt ska gå bra. Och att jag får vara en viktig person i bäbisens liv, såsom H&M alltid varit i mina barns liv.

Magnus och Sandra seglar in i hamnen. Hemresan var blåsig och de välte i vågorna. Blöta och frusna fick de sedan fortsätta seglingen. Brrrr… Jag är glad att båten jag seglade inte kapsejsade, med tvååring åttaåring och tre hundar i hade det inte varit kul alls.. Joel sa att det på håll hade sett ut som vi lutade ordentligt, men det var aldrig riktigt illa, G hade koll och jag gjorde som han sade med alla snören och grejor . Vi är så duktiga!

Nu är det måndag. Huset är tomt på gäster, det är riktigt skönt . Vi har mödosamt städat upp alla småpryttlar som lille busige Pelle spritt omkring sig, samt dammsugit upp alla dammråttor det blir efter en vecka med dubbelt antal invånare i huset . Nu har Joel åkt på scoutläger, där blir han hela veckan. G snickrar på lilla stugan, mamman kommer farande vilken dag som helst för att inspektera . Det är semester.