Kråkas flygturer

..senare…

Jag är otroligt äcklig och slarvig. Jag sprider mina använda näsdukar runt om kring i huset… Jag hade blivit galen om nån annan gjorde så…sjysst va….

Jag har hållt ett lite för högt tempo i dag. Egentligen inget avancerat eller jobbigt men i dag med feber och allt blev det lite mycket.

Fick i och för sig sova rätt länge, det var skönt. Jag är dålig på att sova med feber i kroppen. Dels drömmer jag mardrömmar när jag väl sover, men framför allt blir jag orolig och rädd över att jag ska bli mer sjuk. Mina operationer för ett och ett halvt år sedan med tillhörande infektioner har gjort mig mer rädd. Och att pappa hastigt gick bort av en elak streptokock gör verkligen inte saken bättre, även om det är 13 år sen. Feberinfektioner kommer alltid att vara otäcka och ångestladdade för mig antar jag.

Vid elva mötte jag ett gäng på församlingshemmet för ett möte om pastoratsdagen i september. Det kommer att bli en härlig dag när vi väl fått ihop alla lösa ändar. Frivilligt arbete i församlingen kan vara både otroligt givande och strävsamt.

Efter det hämtades Kerstin på fritids och vi tog ponnysarna till ridhuset för banhoppning. Kerstins dröm är att starta Flisan i en clear round så småningom. Alltså måste vi prova hur det går att hoppa en bana.

Det var inte enkelt, men efter ett första försök fick myggan snits på styrningen och fick runt den lilla tanthästen i skaplig fart och säkerhet. Hästen är oftast söt och snäll, bjuder ganska bra på hinder, men kan busa eller sega mellan hindrena om inte Kerstin styr och driver på bra. Kerstin får inte allt gratis med den hästen precis, men det är nog bra i långa loppet, hon lär sig otroligt mycket.

I slutet av passet såg vi dock hur lilla hästen markerade lite på nåt framben, svårt att se vilket. Inte roligt alls! Nu ska vi vila henne några dagar, hovis kommer på lördag-han ska få kolla på hur hon rör sig. Så får vi hålla tummarna att det bara var nåt minipini som går över fort! När jag berättade för lilla K att hästen haltade lite blev hon djupt olycklig och svårtröstad…

I kväll har vi haft körfest. Vi har ätit god mat, tror jag i alla fall, jag känner ingen smak… Vi har skrattat och pratat och haft det gött ihop med sköna gänget. Jag tycker så mycket om dem!

Vi kollade på en filminspelning från konserten, det var en upplevelse att se och höra ska jag säga

Vi ska byta körledare igen. Förra året vid den här tiden berättade vår dåvarande att han skulle vara pappaledig och att det i dåläget inte var klart vem som skulle vikariera. Eventuellt kunde det bli tal om en paus för kören. Jag blev mycket olycklig, och rätt sur, för kören betyder massor för mig. Sen blev det klart att M skulle vikariera och jag blev så glad, dels för att hon är en så underbar människa och körledare, men också för att det inte blev nån löjlig oönskad paus.

Nu är J’s pappaledighet slut och M ska sluta. Men troligen kommer ändå inte J tillbaka utan han ska byta tjänst. Nu är vi alltså i samma sits en gång till och vet inte hur det blir efter sommaren. Bara ingen vågar andas nåt om en paus igen…. Jag välkomnar verkligen en ny körledare med öppna armar, bara jag och G får fortsätta att gå och sjunga i vår fina lilla kör varje vecka!

Hmmm nu när jag skriver om min dag ser jag ju att den verkligen inte innehållit så många eller jobbiga saker. Det är min snoriga snok och feberyra huvud som gör det antar jag.

I morn hoppas jag på lindring, hur som helst ska jag vila.