Kråkas flygturer

Maken gnällde över att bloggen inte uppdaterats sen i onsdags så jag får ju förstås skärpa mig och skriva ett inlägg. (nöjd nu G?)

Gäääsp det är tidigt…

Jag håller på att packa träningsväskan för en helg med klickerträning. Det är dags för andra helgen i Canis tränarutbildning.

Kråka har känts fin hela veckan men vi har inte riktigt nåt fram till våra uppställda mål tycker jag, vi får se.

I kväll åker jag med Maria hem och sover över. Ska bli mysigt med en tjej/hundsnackskväll!

Ha en trevlig helg!

I dag fick vi besök av Elsa och Diesel. Jag bjöd på frukost och det var fint att ha sällskap.

Det regnade katter och hundar, men Elsa kom med det eminenta förslaget att träna i ridhuset. Smaaart, det hade jag ju helt glömt bort!

Vi tränade igenom grundfärdigheterna sitt, stå och ligg. Båda hundarna jobbade fint men framför allt var Elsa och jag bra tränare som satte bra kriterier och pausade med lek tillräckligt ofta. Vi var över lag ganska stolta över oss i dag! Vi var fokuserade och strukturerade som sällan förr när vi två träffas

Kråka och jag behöver träna på ställande från sitt och ligg, det är ett beteende jag öht inte förstärkt så det satt ganska långt inne. I övrigt sitter de tre GF-mapparna bra.

Vi gjorde lite tävlingmsässig träning också. Kedjade ihop momenten inkallning med läggande under gång. Kråka var väldigt bra! Särskilt transporterna såg jättefina ut. I inkallningen ryckte hon till på tävlingsledar-Elsas ”kalla in” men satt kvar. Hon gör inte världens finaste ingångar hos mig, tacklar lite. Men farten är bra! Läggandet under gång är nog så gott som tiomässigt, vårt stabilaste moment! Det är så himla kul att träna tävlingsmässigt! Jag får alltid lite adrenalinpåslag och fjärilar i magen fast det bara är träning. Jag har tyckt att det är töntigt att jag reagerar så, men nu har jag kommit på att det är asbra! Min hund vänjer ju sig vid att jag är nervös och kan jobba bra ändå.

Vi la en kort plats med hundarna långt isär. Diesel bjöd på riktigt bra störningsträning genom att skälla till ett par gånger och även resa sig upp. Inte så kul för Elsa och Diesel men bra för Kråka som det inte bekom alls.

Efter en kort promenad avslutade Elsa och jag daten med en liten fika. Hundarna fick vara i bil respektive bur, de var sjukt smutsiga av ridhussanden….

<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<

På eftermiddagen blev det ridhusträning med lilla ponnyn och lilla K. Jag byggde tre små hinder. Sen blev det hoppning för hela slanten! Flisan blev pigg och glad och nästan lite het, men inte värre än att Kerstin kunde styra bra. Kerstin fick träna på att se vart hon skulle och att ge bra eftergift i sprången. Nån sorts rekord både i hinderhöjd och i antal skutt blev det! Mycket nöjd Mygga(och mamma)!

Nu har vi varit i Alingsås på Joels elgitarrlektion. Nästa vecka är det uppvisning och det ska bli så skoj att se och höra lite rock’n roll!!

Kort paus….sen blir det mockning av hästhage. Lajbans…..inte.

Ditte, ett halvblodssto har flyttat in i lilla stallet. I dag släpptes hästarna i samma hage efter att ha gått några dar och spanat på varandra.

Ponnyduon tyckte såklart det var spännande.

De bjöd nykomligen på en stunds ordentligt rejsande. Jag fotade så klart och ska bara sortera de bilderna lite, sen kommer det några här.

Fredag

Åkte hemifrån tidigt, ja I min värld urtidigt! Men ska man iväg på såna kuligheter som kennelläger är det ju väl värt det!

GPSen gjorde ett gott jobb ihop med min braiga ljudbok så resans två timmar gick på ett kick. Destination Skillingaryd.

Kråka och jag fick installera oss i ett eget rum, skönt att vara i fred och sova gott. Kråka är så rackarns duktig på att bo borta. När jag bäddat sängen och lagt in våra saker är hon helt okej med att vara där. Hon är till och med tyst när jag lämnar henne själv i rummet, trots hundar som skäller i rummen bredvid och människor som går förbi och pratar utanför.

När alla kommit och installerats åkte vi till skogs. Ett spår lades ut av gammelmatte Anne. Kråka spårade fint, missade en pinne och klarade vinklarna bra.

En uppletskorridor vallades och Kråka fick gå ut efter tre föremål. Lite extra spring och vims blev det men ett okej letande ändå.

På kvällen blev det pizza och öl och trevlig samvaro.

Lördag

Kråka och jag sov gott på natten!

Utfärd till sökskogen. Sökgänget bestod av mig och Kråka, Karin och Kata, Git och Xantha och Margareta och Gaia.Göran var med som inlånad figge. Ett litet men gott gäng.

Jag hade bestämt att fokusera på att få till bra belöningar för Kråka, inget fick gå fel hos figgarna. Kråka sökte lite krokigt men fann sina figgar och markerade dem. På påvisen kopplade jag och älgade med ut till belöningen som funkade kanon hos båda figuranterna! Himla roligt!

Ett uppletande hanns nästan med före lunchen, men vi bestämde att man fick komma lite sent…och körde över en halvtimme

Kråka fick bara gå ut efter ett föremål, ville spara henne och inte behöva fela henne för dåligt engagemang. Det enda skicket gick rätt bra dock och bra av mig att då inte fortsätta.

På eftermiddagen lades det spår igen. Kråkan fick ett Git-spår med väldigt lite snitslar(läs inga) och väldigt mycket vilstpår(läs överallt) Kråka spårade dock inte helt dåligt och fann tre av fem pinnar.

Kvällen tillbringades med grillning, kubbturnering(jag var pinsamt dålig men skyller på Eva som hällde i mig för mycket vin ) och ännu mer trevlig samvaro. Ganska för sent blev det faktiskt och jag glömde dricka vatten….

Söndag

Hej skallebank. Vaknade redan vid femtiden och drack vatten och knaprade tabletter…

När klockan var dags att kliva upp var jag marginellt fräschare. Men eftersom man inte vill ha gliringar skärpte jag mig duktigt, tog en dusch och gick med ett frejdigt steg till frukosten

Spårdags igen. Jag övergav lilla sökgänget till förmån för spårande. Något jag var väldigt tacksam för när dagen var över, men det är att kliva händelserna lite i förväg

För först skulle den årliga fotosessionen avklaras. Uppfödare som samlar många av sina valpar på läger vill fota dem alla! Så man fick spotta upp sig och finna sig i att bli fotad i olika släktkonstellationer Rätt rörigt och rätt kul! Kråka klarar det ganska bra…kan bli lite stissig och morrig om nån läskig halvsyrra(läs Kata) sitter nära och morrar dovt

När våra foton var avklarade vallade jag och Karin en uppletsruta för dem som var klara eller fortfarande väntade. Kråka var inte på uppletsplaneten just då och fick efter lite spring springa rakt in i bilen igen.

Så var alla bilder tagna och vi virvlade ut i spårskogen igen.

Jag la själv ett spår till Kråka. Det blev nog mellan fyra och femhundra meter långt. Fem pinnar och flera vinklar. Det gick över två större stigar och det bytte underlag flera gånger, från mossa till hygge till barrskog.

Spåret fick ligga i en timme ungefär innan jag släppte på Kråkefian.

Påsläppet blev ingen höjdare. Hon vimsade runt som en yr höna i ca femtio meter och jag blev varse att jag visst gått nästan rakt över en älglega…gissa om det fanns vittring där!

Men så efter femtio meter hände nåt och krax bestämde sig för att spåra. Sen gick det nästan som på räls. Jag har nog aldrig sett henne spåra så koncentrerat förut. Hon var nog inte i spårkärnan hela tiden och ringade lite i vinklarna, men hon var fokuserad på spåret hela tiden, sysslade inte med annat. Vid pinnarna blev hon intensiv i kroppen och glad när hon fann dem Jag belönade bra och hade med vatten som hon begärligt drack. Hon hade inga problem att orka hela spåret och jag tror att vattningen hade en roll i det.

Jag har nog aldrig tidigare känt den där speciella samhörigheten när vi spårat, inte känt harmonin. Nu gjorde jag det och det var härligt! Vid spårslutet hade vi det roligt och mysigt, vi lekte med bollen och vilade en stund. Jag fick faktiskt tårar i ögonen för att vi hade det så bra och var ett sånt bra team.

Efter spårningen figgade jag för ett par sökhundar. Kråka fick dock inte mer sök den här helgen. Det braiga spåret fick räcka!

Det blev eftermiddag och dags att åka hemåt. Kråka avslutade med att flörta hejdlöst med uppfödare Anne ”Mårrmårr” (sagt på bred skånska) och ”farmor”Anna(ägare till kråkpappan) Att Kråka är söt visste jag men att hon så gärna bjuder på allsköns beteenden(klättra på stol, snurr, ligg bl.a.) för att få köttbullar av andra än mig visste jag inte.

På hemvägen blev jag så rackarns sömnig att jag stannade en stund för att vila. Det var nog av nöd tvunget för jag däckade en halvtimme. Stärkt av tuppluren fortsatte jag min färd och kom hem välbehållen. Bra av mig att känna efter noga och inte försöka pressa vidare!

Stort tack till Anne på kennel Dark’n Smart och Anna på kennel Gileans som ordnat med läger på ett strålande vis!! Tack också för Kråka!

Jag uppdaterade Matildas minnessida med en dikt jag fann hos Anna

Fortsätt gå jag är alldeles bakom dig.
Vänd dig inte om, du kommer inte att se mig där.
Jag är med dig fast du inte ser mig. Jag finns i dina tankar om dagen och i dina drömmar om natten.

Så fortsätt gå, för jag är alldeles bakom dig ändå.

Så bra den passar min trogna följande Matilda…Det är två år sen nu och jag  saknar henne.

Jag är nyss hemkommen och uppfylld av bra hundträning och riktigt trevligt umgänge med knasiga belgarfolk

Kråka har varit finfin!

Men jag är himla trött, så inget mer bloggande om helgen förrän tidigast i morgon

Några bilder bara..

Allra finaste kraxet ligger plats

Flört med ”Mårr-mårr” (mormor, uppfödare Anne)

Och en puss!

Kråka visar baktassarna i uppletanderutan (Tack Karin för fotohjälp)

In med föremål (Tack Karin igen)