Kråkas flygturer

Jag tänker prova att blogga mer. Och att blogga om nonsens. Tja, mitt bloggande har väl kanske inte handlat om så rackarns viktiga saker tidigare heller, men ändå mest rört hundträning och ponnyridning.

Om jag skriver om allt och inget, allt det onödiga vetandet om vår vardag, är det nån som fortsätter läsa då? Vi får väl se

Jag längtar efter Joels konfirmation. Det är två år kvar så längtan blir rätt lång… Men det är en så fin högtid! Anledningen är helt enkelt att jag varit med på en så fin konfirmationsgudstjänst i dag. Det var fullt i kyrkan, musiken var vacker och ungdomarna(jösses vad gammalt det känns att skriva så ) var helt fantastiska på att berätta vad de lärt sig och de sjöng så fint. Jag hoppas att Joel vill åka på konfirmationsläger när det blir dags, det hade jag velat göra!

Resten av dagen tillbringades på stranden. Jag har badat för första gången i år och det var riktigt skönt. Årets första dopp brukar väl inte tas i 19-gradigt vatten? Lite lagom tagen av solen är jag nu så här på kvällen när hamburgarna fräser på grillen och tack vare den sköna brisen går det att vara ute på kvällen utan att knotten blir överväldigande.

Efter stranden och före grillningen har vi hunnit med en ponnypromenad med Karin, Moa och Bellis. Nu har Kerstin och Flisan fått sån häng på det här med galopp att de vill göra det hela tiden! Töserna frågar om de får galoppa varje gång vägen tillåter det, jättekul! De får såklart inte galoppera så himla mycket och framför allt inte för fort, men de kloka gamla ponnysarna tar det varligt och verkar njuta lika mycket som barna!

När vårt lilla barn har somnat tänker maken och jag smyga ner till dammen 800 meter från vår gård och nakenbada…men Schhhhhh säg det inte till någon Kråka är också varm och ser fram emot lite vild simning.

Bara axlar har givit oss lite lagom sveda i dag, jag tycker det är rätt skönt och snart blir det en vacker brun sommarfärg.

Kråka var en ganska duktig fågel i går. Hon gillar familjen Joob, men vid ett tillfälle var hon dum mot en av pojkarna. Han klappade henne när jag gjorde det och efter det gjorde hon ett utfall mot honom. Nog bara för att skrämmas men ändå… Onödigt. Resten av tiden klarade hon av springande lekande barn utan större problem(bara lite bus när de sprang för fort )

Vi åt både lunch, fika och middag ute i går. Det blåste, så inga knott sågs till. Det gick att sitta ute ända till efter åtta och det är inte vanligt här tyvärr.

Vi grillade, och det är egentligen det som detta återigen helt onödiga blogginlägg ska leda fram till. Vi grillade nämligen kycklingvingar. För ett tag sen var jag på inflyttningsfest hos Ida och Johan. De bjöd på detta geniala grillkött. Lättmarinerat, billigt och snabbgrillat. Därtill supergott och roligt att äta(med händerna och hela ansiktet så klart )

Jag marinerade våra vingar i vittvin, soya och lite sötsur thaisås. Sen sprutade vi på lite smokey-glaze när vi grillade dem. Görgott!

De njöts i hop med färskpotatis med en kall örtsås.

Till efterrätt åt vi smulpaj på rabarber med mammas vaniljsås.

Så. Jag slår ett slag för grillade kycklingvingar. Jag planerar att leva på denna föda resten av sommaren.

(hundarna lyckades förresten sno varsina grillade vingben. Jag hoppas det inte ska märkas av alls…)

Finaste vännerna, familjen Joob, kom till lilla röda huset i skogen idag.

Det blev en dag i solen. Vi har ätit, lekt och myst ute. Efter en pastasallad till lunch åkte vi ner till stranden och fikade och lekte i strandkanten. Vattnet var inte så njutbart att några fler än barn och hundar vräkte sig i. Det fick räcka med fotbad för de gamle

Det är härligt och befriande med barn som badar nakna och leker och gräver i sanden. Men några såna bilder kan man ju inte visa på grund av perversa typer…

Hej snygging!

Kråka apporterade villigt termometern!

Bacillen tände till ordentligt på det här med bad. Han brukar bara sprattla runt i det grunda vattnet och skälla på vågor eller grävande barn. Men nu på lite äldre dar tänker han visst bli en badhund av större mått.

Drar med dödsförakt i väg efter kastade pinnar riktigt långt. Så långt att simning krävs!

Oliver

Judit

Panerad Oskar

Oliver kollar temperaturen.

Busmyggan sköljer håret.

Jag har njutit ordentligt i dag. Man vet aldrig när en dag med total avslappning tillsammans med goda vänner kommer igen.

Jag har förresten köpt mig en morsdagpresent. En röd baden-badenstol.

Solen ska lysa i morgon också!

Nu har de lagat vår lina! Ljuva internet

Vi är hemma från Tallinn. Det var verkligen en kanonresa och vi hade det så gött! Ändå var det skönt att komma hem till barn och djur så klart.

I måndags fortsatte vi sjunga. Körkonsert med Töllsjös körer. En välgörenhetsgala till förmån för Ukrainska barnhemsbarn. Väldigt lyckat och roligt!

Kråka har skött sig fint med mormorn som barnvakt. Lillhusse har också hjälpt till att hålla ordning på fågeln och även stått för motionen. Men så klart var hon taggad som en blådåre när jag kom hem. Vi har lekt en del träningslek i trädgården och hon är underbar! Helt tokig!

Nu är make och son på skolresa och jag och lilla K har varit ensamma några dar. Mysigt men tomt. I eftermiddag kommer de hem och jag längtar!

Jaha….vilket onödigt blogginlägg egentligen….men nu vet ni att jag är OK iaf

Puss!

Puss!

Vårt nät har legat nere i massor av dagar känns det som, vad otroligt beroende jag är av datorn. Allt ska man bara kolla lite…väder…nyheter…bloggar…facebook..med mera…

Men nu. Nu sitter jag på Balitc Queen i Värtahamnen och vi avgår strax mot Tallinn.

Jag och världens vackraste make är på körresa. Svenska kyrkosångsförbundet har rikskörfestival. Svärmor jobbar som arrangör för hela grejjen, vi tror att det kan ge en del ”perks”   Fyra dagar fyllda av körsång och en aning turistande ska det bli.

Vi började med att åka x2000 i dag där vi förväntansfullt packade upp våra lap tops för att äntligen få tillgång till civilisationen. Men tjii fick vi då SJ’s nätverk låg nere. Här på båten gjorde vi nya försök och jo, det finns nätverk här…men i vår lyxhytt(mer info följer) funkar inte det utan vi sitter nu några våningar ner utanför receptionen med varsin dator i knät. Inte töntigt alls.

Mer om lyxhytten då. Jag var bergsäker på en liten hytt med våningssängar. Inte då. Vi bor i ett rum med dubbelsäng och stort fönster, kanonfint! Jag behöver kanske inte vara så rädd och klaustrofobisk som annars ombord på en båt….. Jag fotodokumenterar så klart men inget naket… *ASG*

I kväll blir det buffé och om jag får bestämma en tur till karaokebaren. För att inte klaustrofobin och båträdslan helt ska få grepp om mig gäller det att intaget av starkare drycker hålls konstant…lågt, men konstant

Hemma hålls ställningarna av mormorn som passar barn och djur. De har hunnit med både bullbak och ridning redan. Mycket duktiga! I smyg erkänner jag att jag redan längtar lite efter barnen

Om en liten stund avgår båten och då ska vi lämna datorerna på rummet och gå ut på däck i solskenet och njuta avfärden genom skärgården.

Jag hoppas på internet på hotellet i Tallinn så att jag kan blogga lite då med.

En skön helg alla!!

…eller lägga ett femtusenbitarspussel.

Likheten kan vara slående.

Vi har nån sorts arbetsdagstutbyte. Syrran och hennes man kommer hit och hjälper till att måla vårt hus-vi åker hem till dem och hjälper till med montering av deras växthus. En bra deal. Det finns ganska många saker som går otroligt mycket enklare och fortare med två par extra händer. Med varsin liten skruttig gård kan det här fortsätta i evighet.

Dessutom har vi så himla mysigt ihop också.

Hundarna och barnen älskar Soldatkullen. Tomten är ljuvlig och man njuter i fulla muggar. När vädret dessutom är så fint att man äter frukost ute kan man inte önska mer.

Vi började på fredagskvällen med grillning och sedan söta filmen Porco Rosso av Miyasaki.

På lördag morgon, efter frukost i solen åkte vi på bakluckeloppis. En ursur gubbe ville ha för mycket pengar för en sparkcykel och fick stå helt utan stålar. Han påstod att han kunde få en hundring av vem som helst för den rostiga och slitna kick-biken….men inte av oss i alla fall.

Sen blev det växthusbygge för hela slanten, hela dagen.

Hundarna for runt och lekte eller försökte valla höns… Men till slut tog den friska västgötafläkten(man uttalar det ordet helt annorlunda än det stavas) ut sin rätt och de slocknade. Att Kråka somnar på en gräsmatta där barn kutar runt och de vuxna jobbar och bonkar med mera finns ju egentligen inte, så jag var lite förvånad…men det kanske ändå är nåt sorts mognadstecken?

Bacillen utsläckt på gräset. Ett något stageat kort som ska antyda att han somnat mitt i arbetet med hammaren i famnen. I själva verket smög jag dit hammaren, tog bilden, råkade sen väcka den lille hunden så att han blev görrädd för hammaren(?) och for iväg med onda blickar mot elaka men asgarvande matten. Han kom dock tillbaka nästan direkt och la sig bredvid hammaren och somnade om…

Notera Barbiehästarna högst upp i bilden….

I kvällningen packade vi in oss i bilen och drog de tio milen hem igen.

Sen såg vi Sverige och Malena Ernman bli förödmjukade i eurovisionschlagerfinalen.

Efter en lång dag med växthusbygge hos syster och svåger(skriver mer om det i morn) bänkar vi oss framför euroschlagern.

Heja Malena!

…eller som det nog borde kallas, upptagna maj…

Det händer så mycket i månaden maj. Avslutningar i barnens grupper, uppspelningar, tränarkursen, klickerkursen, ”måsten” på gården, hästen ska ridas mycket så den inte börjar busa igen, fotbollscuper, gitarrlektioner, körövningar, körkonserter, körresa, goda vänner på besök, träna den svarta faran…ja massor med roliga och viktiga saker.

Kråka har vilat i två dar efter tränarkurshelgen….det behövdes. Både mage och huvud var väl värda en liten paus. Magen är helt bra nu och huvudet har väl aldrig varit helt dåligt

Men i dag när det skulle bli lite träning var det svårt att finna känslan. Jag gjorde fel från början och följde inte vår rutin-redan där var Kråka på en annan planet. Jag tror att jag faktiskt var mer störd än hunden av att vi var i annan miljö *sucka* Vi var i stan och tränade, i en park med folk, hundar och cyklar med mera. Självklart kan inte Kråka vara lika koncentrerad där som på kända platser och självklart är hon i ännu större behov av att jag gör rätt…. Jag skulle behöva ha träningskompis med mig nästa gång som kan peppa och se till att jag håller mig på spåret. Kråka tog dock belöningarna bra i dag, särskilt gav hon sig hän i leken. Kul att den funkar trots att det är rörigt runt omkring och att jag inte är en så bra tränare.

Men jag skärpte mig lite efter en stund och fick till lite bra fritt följsträckor. Jag var noga med rätt kriterier-håll kontakten.

Försökte kedja ihop två moment tävlingsmässigt, men fick problem på inkallningen då Kråka snöade in på nåt avlägset i parken och ”hörde” inte min signal…. Sedan blev hon tveksam och kom inte nästa gång heller. Fick skita i kedjan och fokusera på snabba inkallningar i stället. Innan kedjan gick åt pepparn hade hon härliga transporter mellan momenten, bra!

Platsträning passade vi på att göra också i den störningstäta miljön. Kråka låg väldigt fint. Vi har förresten lagt ner ”hakan i backen” för stunden. Kråka ligger så fint med huvudet upp så jag låter det vara så…..fast jag känner nu när jag skriver detta att jag egentligen vill ha hakan i backen. Jag tror att det ger en större säkerhet hos henne. Jag ska fundera något varv till på saken innan jag läger fler platser. Ska jag ta tag i HiB igen måste det bli på hemmaplan så att hon minns tänket igen.

I alla fall…i parken låg hon fint i tre minuter. Kerstin och Bacillen var fina störningar som hon klarade strålande. Även omgivningen som bjöd på cyklar nära, trafik på gatan intill och  tant med tillhörande ulltuss med mera fixade hon.

Jag gjorde ännu ett generalfel i dagens träning. Jag höll på för länge. Gaaah!

Hemma har vi börjat med ett nytt trix. Jag hemlighåller det lite för dels vet jag inte om det kommer funka, dels vill jag vara först! Det är en gööörsöt grej! Jag måste skriva en kriterieplan för nya trixet, jag märkte nämligen under första passet att jag surfar runt bland kriterierna som en pingvin på blankis….inte snyggt och inte effektivt. Skärpning!

Fåren har fått knott/fästing/lus-medel i dag. Det var spännande! Alla fårskallarna stängdes in i fårboxen och en i taget fick starkt medel sprutat på huden i nacken. Ett lättare kaos!

På dagens ponnypromenad galopperade Kerstin i skogen, inte lång bit men ändå galopp och fullt kontrollerat. Braaa!!

Ja jag bloggar väl då! Fast jag är utmattad *håller mig för pannan*

Nä, jag är inte så svårflörtad, det har varit en toppenhelg och jag är mycket laddad att dela det jag fått med mig!

Det var först och främst himla roligt att träffa kursdeltagarna och instruktörerna igen. En omedelbar vi-känsla infann sig.

Lördag förmiddag går till historien som kurstillfället då Kråka inte är ett dugg störd av miljön. Hon jobbar på som en tok. Jag är fokuserad, in the mood,  i bubblan. Och vi kan göra rätt stora framsteg med vår läxa att bakåtkedja några trix. Jag satte bra kriterier, vi lyckades och Kråka var intensiv och lekte strålande i belöningarna. Jag fick beröm som gladde mig oerhört och som jag sparar i hjärtat för att plocka fram när det inte känns lika enkelt att träna hund. Med en sån start kunde helgen inte bli annat än strålande! Eller som jag nyktert påpekade…vad ska kunna toppa det här?

Vi fick ta en tidigare lunch för vädrets makter bjöd ösregn och hagelstorm en stund, en rätt lagom stund, en lunchrast. Sen sken solen igen och vi kunde fortsätta träna. Burlekar var näst på dagordningen. Jag har ju tjuvstartat med burlekandet hemma. Men nu fick jag prova dem ute och med störningar. Riktigt roligt och under helgen ökades verkligen Kråkas förståelse för värdet i att vara i buren och att springa dit fort. Signalkontrollen var fortfarande minst sagt ostadig och flera gånger snurrade hon glatt när jag kommenderade ”buren” Gulligt, men ändå inte för jag trodde att snurren var en av de saker vi har bäst signalkontroll på. Nåja…;)

Under resten av eftermiddagen fick vi träna på att skriva kriterieplaner och på att loggföra. Dessutom fick vi utmaningen att göra det på en främmande hund. Jag och Eva fick låna Musse, en treårig cattledog. Vår uppgift var att träna fotgående på högersida i minst tio meter och med två vinklar. Att skriva kriterieplan är ovant och inte enkelt. Men när man gör det och sedan omsätter den i praktiken och ser att träningen faktiskt går bättre och fortare ger det mersmak. Vi fick faktiskt Musse att gå en hyfsad linförighet på höger sida, med vinklar och allt. Ingångar och halter hoppade vi över Mest intressant med att träna någon annan hund var att jag tänkte annorlunda. Jag blev en maskin som inte tänkte på annat än beteenden. Bra att ta med sig till kråkträningen tror jag. En häftig känsla var det, och effektivt.

Efter en i sanning intensiv dag åkte jag hem till Maria för trevligt sällskap, skön kvällspromenad, och övernattning. Gott vin och god mat fick jag också. Tack! Inte lika mysigt var att Kråka blev dålig på natten. Hon kräktes upprepade gånger(tappade räkningen) mellan midnatt och 04…. Hon mådde verkligen som en säck sk*t.

På morgonen, efter alldeles för få timmars sömn, verkade dock magontet vara helt borta och när vi kom tillbaka till kursplatsen var hon som vanligt och tog godisbelöning och lekte bra. Skönt! Inte optimalt att träna på och ge godis efter en sån natt, men vad utsätter man inte sin hund för i klickerträningens tecken!? (sorry, kunde inte låta bli!) Kråka hälsar att hon lever och inte mår illa längre trots intagandet av ett ton köttbullar i dag.

I dag fick vi till uppgift att göra nya kriterieplaner. Vi skulle nu träna våra egna hundar och fick välja mellan ett antal trix. Jag och Jenny jobbade i hop. Vi valde båda att jobba med trixet slalom mellan benen-baklänges….verkade ju lätt och bra…inte Vi började fila på kriterieplanen och efter en stund insåg vi att vi tänkte helfel. Nå såna misstag är nästan roliga, bara att bryta ihop och börja om!   När vi äntligen kom ut och började träna hundarna valde vi att ha dem i burarna och varvade träning och burvilande i korta pass. Vi hjälpte varandra med att hålla ordning på antal lyckade repetitioner och de som nollades. Samt att räkna latenstiden och att allmänt peppa och hjälpa. Vi tränar olika på en del sätt men tänker lika i mycket. Vi hade givande diskussioner tycker jag, överlag trivs jag väldigt bra att träna med Jenny. Vad gäller själva beteendet var det små men lovande framsteg och det blir ett kul trix att jobba vidare med till nästa helg.

Efter lunchen delades vi in i nya par och fick välja ett av våra påbörjade beteenden/moment som ingick i våra egna mål med tränarkursen. Nogranna kriterieplaner skulle upprättas och träningen skulle loggföras. Jag valde att fortsätta med burlekarna och att kombinera dem med störningsträning då det är en av mina käpphästar och något som jag verkligen hoppas komma vidare med. På god väg redan faktiskt! Bästaste Elsa och jag tränade ihop och hon och Diesel tränade på kryp. Jättekul att se så fina framsteg! Diesel är förmodligen världens roligaste golden! Kråka fick omväxlande massor med belöning för att klara störningar i buren och omväxlande komma ur buren och leka och småträna lite enkla saker. Jag måste bli ännu mer noga med att se till att de träningspassen blir ännu mer värda. Krax klarade störningar oerhört bra. Hon låg lugnt i buren när Diesel lekte eller tränade nära(ett par meter) samt gick förbi buren bara på en halvmeters avstånd både framifrån och bakifrån. Jag höll en riktigt hög belöningsfrekvens och lät henne inte misslyckas. Diesel var inte den enda störningen för ganska nära tränade flera andra ekipage som både lekte och hojtade, Kråka klarade det lika fint. Otroligt rolig träning!

Nästa pass var det tänkt att vi skulle återgå till träningen med trixet vi påbörjat under fömiddagen. Slalom mellan benen-baklänges. Jag började med Kråka men där nånstans hade luften gått ur oss båda. Vi insåg att det inte var lönt att fortsätta och vilade i/vid buren istället. Burlekarna är nog mycket mer påfrestande för lilla krax än vad de ser ut.

Efter sammanfattning och lite utvärdering av kursen var det dags att säga hejdå. Nu är det ganska lång tid till nästa gång. Bra det, för vi har mycket att träna på tills dess. Jag har vågat sätta våra mål ganska högt nu, det går ju rätt bra. Vi har hittat rätt träningsläge och det gäller att smida när järnet är varmt. Jag kommer nog att ha en hund som vid kursens slut är väl genomarbetad vad gäller grundfärdigheter, jag börjar våga tro det nu!

Det mest värdefulla jag tar med mig från den här helgen är att vi klarade störningarna, vi var i bubblan! Min bästa Kråka och jag!