Kråkas flygturer

Lammungarna har fått namn

Vi var så klart tvungna att komma på ett tema. Det började med den första tackan som födde, Halastjärna. jag tyckte det kunde vara kul med stjärnnamn till hennes ungar. Så spånade jag…. Sirius är en stjärna…..lammungen är därtill kolsvart, Black. Sirius Black. Så kollade vi internet(så klart) efter mer stjärnnamn och finner att det finns en stjärna som heter Bellatrix. Och då blir ju naturligtvis lammungens namn Bellatrix Lestrange. Nu har helt plötsligt stjärntemat blivit ett Harry Pottertema. Tacklammet som föddes i går fick namnet Luna Lovegood.

Fint va!!

I dag har lilla K ridit. Och i dag har lilla K’s mamma begripit att den här ungen inte är en vanlig unge. Hon är gjord av stål.

Vi red ner till en av hagarna som också funkar som ridbana. Det började fint. K skrittade och travade hästen mjukt och fint. De tränade på avsaktningar och igångsättningar. Så bad jag att hon skulle fatta galopp. Då brallade Flisan och Kerstin flög av. Så travade de igen…. och så upprepades det. Inte mindre än sex (6!!) gånger flög ungen av. Några gånger var det bara avhalkningar, men minst tre gånger var det rejäla flygningar med brak i backen. En gång knockade Fly till med halsen så att Kerstins haka sprack lite. Jag kan inte ens räkna alla gånger Flisan bockade men Kerstin satt kvar i sadeln!

Dagens bästa(värsta) citat: ”mamma, jag har lite svårt att andas och min haka blöder…” Efter att hon dammat i backen med hela ryggen så att luften fullkomligt gick ur henne.

Jag vet inte…kanske skulle vi gett upp…? Inte jobbat vidare….lite mer damage controll… Men vi blev båda fyllda av jävlar anamma och ville få hästen att begripa. Till slut skärpte hästen sig och det gick att fatta en galopp utan brall. Det hela kändes dock rätt osäkert för Flisan blev ganska uppstissad av hela aparaten. Vi gick en promenad efteråt så att svetten fick torka och vi andas ut.

Jag känner mig som en riktigt kass mamma som inte bara utsätter mitt barn för det här utan också pressar henne vidare…

Samtidigt är jag så stolt över henne att det fyller hela mig! Vilken annan unge kan man se ramla av sex gånger, resa sig upp, gråta lite, men sedan kliva upp på hästen och fortsätta jobba?? Jag slutar inte lovorda henne. Hon kommer att spricka av stolthet! Och det är mycket bättre än att hon känner sig rädd inför nästa gång hon ska rida. Jag är också stolt över att vi lyckades vända nederlaget till stora stolta leenden och segerkänsla. För har man fortsatt kämpa trots att hästen fortsätter busa så har man segrat. Att inte bli rädd och lägga av är också att segra.

Att Flisan busade i dag är inte märkligt med facit i hand. Dels har vi inte ridit mycket i den hagen, dels reds hon bara två dagar förra veckan plus att gräset växer och ger energi= för mycket energi. Nu ska hon ridas på långa promenader hela helgen och sedan ska vi prova igen på måndag, men då ska jag longera henne först.

Nu ska jag fortsätta lovprisa min fantastiska mygga! Hon sitter nybadad i nattlinne och och är ljuvligast i världen!

Nya lilla lammet mår fint.

Hon äter och bajsar Efterbörden har kommit ut fint.  Mamman är lite stissig men blev glad för en extra tuss hö.

Hillevi har fått en flicka(vid första snabba kollen)

Kerstin och Gabriel upptäckte henne i morse när de skulle åka. Då var hon alldeles ny och blöt och hade nog just rest sig. Hinnorna hängde fortfarande ur Hillevi som var totalt inne i sin nya roll. Vad mäktiga instinkterna är. Detta är Hillevis första lamm, men hon låter och beter sig som hon aldrig gjort annat.

Vi försökte flytta in den nya lilla familjen i stallet genom att jag tog lammet i handen och bar henne framför tackan så att hon skulle följa. Det gick inte så bra. Halastjärna, som är mamma till de två andra lammen, blev vild och trodde detta var hennes också och följde efter och knuffade faktiskt undan Hillevi. Dessutom bäade de andra så högt att Hillevi inte kunde höra sin lammunges små bäanden. G fick helt enkelt ta Hillevi och dra in henne i stallet.

Men nu står de där i lugn och ro och pustar och lär känna varandra.

Titta på mamma Hillevis milda blick, man kan bli knäsvag för mindre….fast det kanske bara är jag…eller kanske ska upplevas i verkligheten.

Hinnorna och moderkakan har ännu inte kommit ut och det oroar jag mig lite över. Vill dock inte störa lilla familjen mera nu, utan hoppas det löser sig av sig självt. Ska gå ut om några timmar och  kolla läget.