Kråkas flygturer

Sista dagen på sportlovet krävde att vi verkligen vintersportade. Vi packade pulkorna med skridskor, termosar och sittunderlag och promenerade ner till Tranetjärn, en söt liten sjö mitt i skogen en kilometer från oss.

Jag åker inte skridskor, jag slår i hjäl mig då. Dessutom skälver isen när jag faller Men jag går och leker gärna på isen(om den är tjock), och när det är som idag, att isen är täckt av lite snö och därmed inte hal är det perfekt.

Barnen och pappan åker däremot, massor och snabbt.

Hundarna åker inte heller, de springer. Massor och snabbt de också.

Jag hade kameran med och det blev många fina bilder. Det trökiga är ju när man trycker av några hundra bilder att man måste ta rätt på dem när man kommer hem…

…när man kommer hem ja…Våra ungar var inte nöjda med utevistelsen på tre timmar utan stannade ute och tog pulkorna till pulkabacken en bit bort. Där lekte de i ytterligare två timmar. Hurtigt!

Jag och maken lindade, efter att ha tänt i spisen, in oss i varsin filt och njöt av lugnet och av känslan i kroppen man får efter några timmars vintersportande.

Här är iaf några bilder från i dag.

Familjen. Bacillen samarbetar som vanligt inte, men annars är vi allt ganska fina.

Glada sportlovsfirande skridskobarn

Kråka tränar på hakan i isen.

Närbild på hakan i isen.

Och sen, bollbelöning!!

Vi fick till rätt fin träning där på isen. En del fritt följ med lite bra halter. Och framförgående där tempot börjar kännas bra, mycket kvar dock, flera delar….

Hockeyhundar. Kolla Bacillens flyg!

Joel rejsade i kapp med Kråka på isen….gissa vem som vann…..

Bacillen rejsade med sig själv mest…. Jag är rätt nöjd med att för en gångs skull fånga honom på bild, skarpt är det också.

Mest av allt lekte vi på isen…det vill säga, hundarna sprang och jag hivade i väg bollen då och då!

Boll, du ska dö!

Haha! Jag är mycket snabbare än den där kråkfågeln! Omkörning på utsidan när hon minst anar det!

Så, nu har vi lekt i snön. Kan det bli vår snart?

I morn skulle jag träna med klickergänget.

Men jag har fått ändra planerna. Det får bli nästa gång.

Barnen är hos mormorn och hon skulle ha skjutsat hem dem i morgon. Så blir det inte för hon har så himla ont att det inte funkar att köra bil. Mamma har trasig rygg som gör att nerver är i kläm och ger outhärdlig smärta. Detta har lett till felbelastningar i ett knä och nu kan mamma inte ens gå. Jag önskar jag kunde byta med mamma bara för en liten stund så hon fick andas ut och vara smärtfri. Det skulle väl förmodligen inte vara en bra ide då jag är mycket mindre modig än hon och skulle dö av smärtan direkt…eller iaf klaga så högljutt så alla andra dog….

Hur som helst så får maken och jag åka och hämta barnen. Det blir en trevlig dagsutflykt och vi stannar över melodifestivalen. Kråka får en stadspromenad istället för gruppträning.

Nu ska jag se vem som åker ur let’s Dance.

…är när hussen tränar Kråka i hakan i backen när hon ska få sin kvällsmat.

Han har nyckeln till mitt hjärta den mannen!

Kråka har fått en massiv dos av hundträning i dag när vi åkte till Göteborg och träffade Karin med Kata och Carmen samt Jenny med Sota. Vi följde först med in i Karins lägenhet som var fylld med glada hundar   Kråka fick säga att hon inte uppskattar närkontakt och de andra kloka hundarna respekterade det. En surpuppa är hon men osäkerheten skiner igenom och egentligen vill hon nog verkligen inte sura… Hon är heller inte mer påverkad än att hon med hundar nära inpå sig bjuder mig beteenden för att jag ska dela ut gottor

Vi promenerade i väg till en grusplan och hundarna fick bli bundna. Kråka är rätt ovan vid konceptet ”bunden vid ny grusplan+nya hundar+hundar som tränar, springer och leker” Så hon skällde en del. Men när jag stod ganska nära funkade det ändå hyfsat. När jag var mottagare i budföring kreverade hon nästan Som grädde på moset till uppbindningsovan hund smög det runt en man på grusplanen. Hans arbetsuppgift verkade gå ut på nån sorts mätningar….? Utskälld blev han! Det blev lite lugnare när han mätt klart.

Vi började med platsliggning. Jag hade externbelöning till kraxet. Hon är inte jättevan vid det konceptet så belöningen står fortfarande ganska nära henne. Jag vet faktiskt inte om det är det optimala belöningssättet för Kråka på platsliggningen, utvärdering pågår kan man väl säga. Jag fick gå tillbaka och göra om några gånger då hon lyfte hakan, men hon låg nog fint i 30 sekunders intervaller. Hon har liksom inte helt greppat att det krävs att man håller ner hakan även ute i andra miljöer… träna vidare! Inga sura eller oroliga tendenser mot vare sig hundar eller folk, det är himla skönt.

Kråkas första pass blev ingen succé. Vi körde fritt följ med kommendering. Det har vi aldrig gjort! Kråka höll en rätt bra position men attityden var inte bäst, jag kände det som att hon sackade. Karin och Jenny sa dock att hon inte gjorde det utan det var bara attityden.  Vi körde på ändå, vet inte om det var bra…? Karin påpekade att jag ska tänka mer på att belöna svängarna bättre, inte bara halterna…Duh! Ibland tänker jag inte!  Allt går så mycket fortare när man blir kommenderad, man hinner inte förbereda sig lika bra och då blir det lätt forcerat för mig, jag missar en hel del detaljer, jag glömmer att tänka Det här ska vi träna på nu! Undrar om hussen eller lillhusen vill gå snabbkursen i kommendering?

När vi avslutat första passet och skulle gå till Kråkas plats fick hon för sig att stackars oskyldiga Carmen, som låg bunden en liten bit bort, var ond och gjorde ett anfall…men hon avbröt direkt(före närkontakt) när jag röt till. Inte kul att hon sprang dit, men kanon att hon löd mig. För att inte helt gräva ner mig och bli ledsen över hennes beteenden tänker jag ärkepositivt att med mera träning och promenader ihop med andra hundar kommer hennes osäkerhet och agression att minska. *andas djupt* På promenaderna både till och från grusplanen gick hon lugnt bredvid, framför och bakom de andra hundarna. Kata och hon delade på luktfläckar till och med så fullkomligt hopplös är hon ju inte…

Jag körde ett snabbpass fritt följ igen och då hade Kråka mycket bättre attityd utan att tappa position. Braaaa Boss!!

Budföring var det evigheter sen vi körde och det märktes! Kråka sprang gärna och rätt, ingångarna satt hyfsat, hanteringen kanon, men sen….att springa igen på kommando! Huh!?!? Hon begrep inget… Vi förenklade och använde två mottagare, en åt varje håll och växlade håll. Hon blev bättre och bättre. Jag ska låta henne kuta frivilligt mellan mig och mottagare nästa träningspass, det borde väl tända henne lite.

Inspirerad av Jenny och Sota tränade vi fart i inkallningen. Karin fick hålla och jag ropade och belönade för fart. Hon springer väl inte direkt sakta men jag vill att starten ska vara lite hetare. Nån som har bra förslag på startträning?

Det blev inte mer lydnadsmoment än så för oss. Vädret var isigt och jag är glömsk…bra bortförklaring va? Jag hade tänkt köra framförgående och ställande också men det glömde jag som sagt bort. Gjorde väl inte så himla mycket, Kråka var rätt nöjd. Det blev ju rätt intensivt för henne trots allt med hundar och miljö.

När man trotsat vädrets makter och åkt ända till Göteborg för träning får man belöna sig med Burger king på vägen hem, så det så!

Tack Karin och Jenny för bra och trevlig träning!

Bacillen mår mycket bättre i kväll. Han darrar inte. Verkar inte ha så ont…lite kanske, det är svårt att avgöra. Han äter glatt och ser överlag pigg ut. Skönt! Han har haft såna här körare ett par gånger med långt mellanrum, jag vet inte vad det kan vara alls…mer än magont…

Kråka har legat plats för kvällsmaten. 30+60+90 sekunder. Hon ligger stadigt och fint. Utan störningar verkar det inte finnas några frågetecken för henne. De störningar som finns här hemma har hon inga större problem med heller(baciller, katter, barn och husse-ljud och rörelser) Nu måste vi ut och sträcka tiden i verkliga livet
Ute har vi tränat fritt följ med högersvängar och språngmarsch. Körde en del framförgående också med fokus på att inte skena. Det gick görbra!
I morgon ska vi träffa syster Kata med matte Karin. Det ska bli himla roligt!!

…

Han är darrig och låg. Verkar ha ont. Hoppar inte upp i soffan. Lite bleka slemhinnor. Ingen temp. Lite torr. Bra avföring och kissar ordentligt.

Piggnar han inte till tills i morn eller blir värre blir det veterinären.

Min lille kille, alldeles uschlig! Han är så mesig också så han ser verkligen död ut när man talar till honom…

”ont i magen, faktiskt”

…i stan. Närmare bestämt gamla hemstaden.
Jag har skjutsat lilla K till mormorn. Hon ska vara där hela sportlovsveckan.
Kråka fick följa med och vi har hunnit med några korta men bra stadspromenader. Kråka har visat att hon eventuellt mognat lite på flygfronten. Hon kollar faktiskt numera vad det är hon flyger i väg efter. Tex så är cyklister inte längre intressanta Pulkaåkande barn eller tanter med rullatorer är också ganska ointressanta. Små små ulltussar till hundar är dock ganska spännande och leder till korta flyganfall(det kan ju vara en kanin eller nåt sånt!)….Fast! Hon vänder direkt på mitt hojtande! Ganska duktig alltså Skämt åsido så kan hon verkligen gå rätt fint lös vid sidan, och jag vågar släppa iväg henne mer och mer eftersom hon lyssnar kanon! Det är gött!
Jag hoppas att sportlovsveckan ska bjuda på massa bra hundträning! Har redan planerat in en dag i göteborg och en dag i lerum. Finemang!
Tänkte på förekommen begäran försöka filma vår träning lite också..

I går kväll såg vi Seven pounds med Will Smith. Kanonrulle! Långsam, känslofylld, strålande! Djupaste sorg, skuld och förvivlan. Och djupaste kärlek, empati, uppoffring och medmänsklighet. Rekomenderas varmt!

I dag har familjen J varit här. Goda vänner som gör oss gott att umgås med. Vi har snackat en hel massa och fikat och ätit, vilken skön dag! De är gudföräldrar till Kerstin och trots att vi inte umgås så himla mycket så har lilla K verkligen en fin och trygg relation med dem, det värmer att se. Deras ungar är också så sköna att ha här, och att prata med. Lille O har alltid världens skönaste svar på alla frågor, jag diggar honom skarpt! Dagen avslutades i stallet där stolt Kerstin fick visa upp sin häst och pojkarna fick hjälpa till med borstning och pyssel. Så gött det är med en snäll häst som finner sig i och till och med njuter av att tre småungar springer runt och borstar på henne.

Kråka har varit underbar i dag! Barnen J är instruerade att inte klappa henne och det funkar fint. Efter ett tag är hon lika god mot dem som mot sina egna ungar. Ligger lugnt när de skuttar förbi, och nog såg jag en liten pojkhand förstulet klia henne bakom örat också   Enda läskiga i dag för Kråkan var när pappa O’s rullstol nästan rullade på hennes svans. Hon skuttade upp och lade sig en bit bort. Pappa O tyckte att hon var en mycket samlad hund som inte blev arg.

Bacillen har varit fullkomligt överlycklig i dag. Han är troligen övertygad om att alla gäster är till för honom allena…. han kräver gos och lek av samtliga. Kräver…som i skäller och låter och krumbuktar sig…hela tiden..nästan. Matten får krupp på honom emellanåt Nä, han är faktiskt rätt charmig. Just Judit verkar han ha fallit lite extra för också!

Lite missnöjd är Kråka kanske över att vi inte tränat nåt idag…eller är det kanske jag som saknar det? Vi hinner nog med några sena pass efter melodifestivalen

Ha en skön schlagerkväll!!

..så vi ska inte ha nåt plutteludd här!

(Görels hundskola i Mia och Klara. 10 minuter in i programmet. Klart roligast och smartast av alla hundinstruktörer som visas på tv! )

Till nästa vecka ska alla bloggläsare ha bytt namn på sina hundar. Vi ska ha korta intensiva namn som Rocky, Hero, Zita, Jack, King, Boss.

Är det förstått?!

Braaaaaaa! *göteborska*

..kunde jag inte hålla mig från lite Hib-träning i går kväll.

Kråka fick massor med förstärkning för att snabbt lägga ner hakan direkt hon lagt sig på kommando. Nu tenderar hon att lägga hakan direkt på ligg, det tror jag är bra. Jag stod både framför och bredvid.

Jag förstärkte massor för att ligga kvar när jag lämnade henne, det funkade väldigt bra och blev stadigt.

Sedan fick hon ligga en minut utan andra störningar än nån enstaka katt som promenerade förbi i köket. Hon lyfte hakan en gång efter 45 sek men vi gjorde om från början, tog upp henne och lade om. Sedan gick det himla bra, en hel minut alltså

Sedan fick hon ligga bara 15 sekunder för sin kvällsmat. Den är så god att hon blir lite för het, därför är det inte lika stadigt som utan mat. Jag tänkte öka 15 sekunder varje måltid nu, målet är så klart flera minuter. Kan det bli riktigt stadigt med mat som belöning blir det en fin avståndsbelöning att ta med ut sedan. Kråkas mat är goooood!

Kråka ville inte sluta träna utan förföljde mig en stund och provade med att lägga hakan i backen flera gånger. Både när jag var på toa, när jag borstade tänderna och när jag satte mig med datorn en stund.  Söt!

Snart är kråka en riktig brukshund, då ska hon byta namn till Boss. Braaaaa! *bred göteborgska*