Kråkas flygturer

Så!
Nu är det klart.
Nu är de vaccinerade mot blåtunga.
Fåren var hungriga och lät sig med något få undantag stickas utan motstånd. Johan var förstås mycket skeptisk och krävde lite lurendrejerier för att fångas.
Jag känner mig lite dubbel angående honom. Han är rädd för oss och det är inte kul, det blir dessutom svårare att hantera honom. Å andra sidan har jag hört att baggar ska vara lite otama, de blir lätt för tama och stångiga annars, och det vore ju jättetråkigt mest med tanke på barnen.

Veterinären var en glad tjej med lancashire heelers hemma! Hon blev så klart glad i Bacillen och vi ska höras av framöver. Skoj!

I går var vi bjudna till församlinghemmet på en jullandgång. Det är så mysigt att vara tillsammans med glada vänliga människor. Jag tycker om, och har saknat, församlingsgemenskap. Efter god mat och glad julmusiktävling gick vi över till kyrkan och fick njuta av Borås Lucia. Det var vackert både för ögon och öron.

Här hemma förbereder vi oss lite långsamt för julspurten, i går skrevs listan över vad som ska göras och när. Jag gillar listor och de hjälper till att hålla eventuell stress borta.

Snart kommer det veterinär hit för att vaccinera våra får mot blåtunga. Lite pirrigt är det. Jag hoppas innerligt att fårskallarna är lika tama och trevliga som vanligt.

Så himla mycket hundträning blir det inte nu, tur att hundarna är nöjda och glada bara över att få vara med mig hela tiden. De är busiga och leker mycket, både med varandra , med barnen och med mig. Någon dag den här veckan ska vi i alla fall få till bra träning tillsammans med Maria och Hera, det ser jag fram emot.

Nacken är bättre, men knyter fortfarande till sig ibland så det flimrar för ögonen. Jag behandlar med varm vetekudde, massage av gulliga familjen och voltarengel. Bäst är det när jag sovit, då verkar allt det spända försvinna helt nästan.

Jag har så jävulusiskt ont i nacken att det flimrar framför ögonen när jag rör mig fel.
Det började redan på tåget upp till stockholm i fredags. Resan var annars mysig. Vi checkade in på hotellet och åkte sedan till kontoret och festade. Kontor förresten, festfixarna hade verkligen lyckats gömma undan kontorslandskapet och skapat en jätteglittrig och fin festlokal. God, men annorlunda mat, rolig underhållning och rätt så mycket att dricka gjorde kvällen på det hela taget trevlig. Att jag fick tillbringa kvällen bland en miljard nördiga ingenjörer var ganska ok. Just ja, vi dansade som galningar också! Nacken skärpte sig när den fått…tillräckligt under västen…om man säger så
Sedan på natten var det dock omöjligt att sova på grund av ontet, inget sätt fanns att ligga skönt.
Hela lördagen var likadan och följande natt likaså. I dag är det lite lite bättre.
Jag har i alla fall klarat av kvällens musikgudstjänst med kören. Solosång och duett och allt

Om hundarna skriver jag inte så mycket i dag. Det känns helt enkelt inte så bra att göra det.
Men!
Jag knycker den här från Lotta
En högst hypotetisk fråga till dig som har hund:

Om du fick fem minuter (per fyrfoting) då du kunde prata på alldeles vanlig svenska med din hund, föra ett logiskt resonemang och förklara saker och ting; hur skulle du disponera dessa fem minuter?

Själv skulle jag ägna de fem minuterna åt detta:
Till Kråka skulle jag förklara min stora kärlek! Jag skulle förklara hur ofarligt det är med höga ljud samt berätta för henne hur mycket jag uppskattar hennes förmåga att lära sig blixtsnabbt! Jag skulle ta tillfället i akt att höra vad hon tycker om mig som matte och vad jag kan göra för att bli bättre.
Till Bacillen skulle jag säga att han gärna får skälla lite mindre men att han är världens coolaste och smartaste lille hjärteknipande sängvärmare.

Ridhusträning med ponnytjejerna i dag.
Redan i stallet fick jag min belöningstränaranda ifrågasatt, inte på ett otrevligt sätt dock. Min kompanjon ponnymamman berättade att hon läst att man inte ska belöna hästar med godis, för det är inte bra att hästen förknippar en med godis utan belöningar ska komma från människan i form av klapp och beröm. Jag slog förstås direkt bakut och avfärdade det som det gamla vanliga ledarskapsdravlet om att djuret ska jobba för mig för att det älskar mig så ovillkorligt. Jag gick kanske ut lite hårt… Eller inte kanske, jag gjorde helt klart det…
Jag hade en tanke inför tösernas ridning, och den gick i stort ut på att leka i ridhuset med kavalettibommar och koner och belöna ungarna med godisar.. Jag ville göra ridningen totalt lustbetonad och enkel och kravlös, och så klart ändå tanka ungarna fulla med träning Min ide föll väl inte i direkt god jord efter mina kommentarer om belöningar….
Men i väg till ridhuset kom vi trots olika syn på belöningar
Kerstin och Flisan tränade på allt möjligt, de red olika ridvägar och ökade och minskade tempo, de red över bommar och slalom mellan koner. Kerstin fick göra i princip vad hon ville, jag hejade mest på och hjälpte där det behövdes. Det är enkelt att vara positiv tränare när man tränar lilla K, hon är grym och svarar så gott på beröm (det gör väl alla ungar egentligen) Skryt igen, men hon är verkligen duktig! Hon har bara ridit i ett drygt år men kan så mycket ändå och sitter så snyggt. Dessutom är hon lugn och trygg som tusan. Flisan har sina stunder då hon inte vill gå framåt alls utan blir lite svår, stegrar lite ibland till och med. Kerstin är dock helt lugn när det händer, bara väntar ut och rider vidare. Så skönt med en unge som inte tänker bestraffning så fort djuret inte samarbetar. Både Kerstin och jag tycker dessutom att Flisans tråkiga stunder blir färre och mer lätthanterliga, det känns gött.

I morgon tar jag och världens finaste man tåget till stockholm för julfest. Det är huvudkontoret som bjuder och nog är det ganska generöst att respektive får följa med, hotellövernattning och allt!
Ha en skön fredag! (det tänker jag ha)

Följ min blogg med bloglovin

Jag och hundarna åkte till klubben i dag.

Jag skulle träffa en kvinna med hund och försöka hjälpa dem lite med deras träning.

Men först tränade jag mina vildar.

Bacillen fick sitta på filt och tjänstgöra som avbytare/peppare när Kråka inte var på bettet. Det funkar bra, hon fattar att det gäller att vara med och då blir jag en mycket bättre tränare som inte pockar på hennes uppmärksamhet och det mesta fungerar bättre. Med Bacillen tränar jag mest följsamhet och lite frivilliga ligg och sitt. Vi är lite rostiga men det blir bättre.

Med Kråka tränade vi först på att sluta upp vid min sida och få lekbelöning. Det blir bättre och bättre, hon flyter knappt i väg alls utan vill vara på rätt plats och jobba. Särskilt när alternativet är att bli uppbunden och Baci får leka istället *evil*

Sen la jag några platsliggningar, utan Bacillstörning men med långt avstånd. Kråka var bra men vid några tillfällen provade hon att resa armbågarna högt för att kunna spana på nåt i fjärran. Jag gick tillbaka och gjorde om och till slut kunde vi få till det utan att sänka kriterierna. Hon börjar inte lyfta armbågar förrän jag ökar avståndet fullt ut och i dag var det ju avstånd jag ville träna.

Jag började träna framförgående i dag. Hade tänkt göra det väldigt grundligt med stadga i stå så att jag kunde gå runt och ställa mig bakom och sedan shejpa fram steg framåt. Men jag hade inte tålamod utan började shejpa från gående. Efter några bra belöningsplaceringar med bollen över öronen bara hon kollade framåt började Kråka gå ut framför mig och efter hand gick det fortare och fortare ut framför mig. Jag provade från frivilligt fotgående och började sedan lägga på kommando ”före” Vi fick till det så bra att hon skuttar ut rakt framför mig på kommando!  Jag är så glad för att jag fick till det så bra på första träningen! Nu ska jag forma det lite bättre och få ännu mer säkerhet i det och sedan ska kopplet på. Men tänk vad fort inlärning går med rätt kriterier och bra belöning plus rätt belöningsplacering, då måste man inte älta i myrsteg i all evighet, som jag gjort med en del annat. Jag skryter nu…men låt gå! Jag är så himla nöjd med dagens träning!!

Vi lekte lite med metallapporten också, hon tar den fint men lite löst, men inget tugg eller tveksamheter alls. Hon både håller vid sidan samt springer bra ut och griper. Lite slarv vid ingångarna. (som för övrigt går igen i all träning nu…måste ta fram klossen och skärpa till *note to self*)

När vi var färdigtränade fikade vi i bilen och sen kom Lena och Mille.

Mille är en störtskön boxer som gärna leker ensam med leksakerna. Vi satte i gång med bytaträning och lite doggie-zen.  Genom att belöna med godis före han fick ta bollen ökade vi hans glädje för godisbelöningarna. Jag tycker det blev klara framsteg, det är kul! Jag tror att vi kommer att ses igen och träna vidare.

Jag har haft en så härlig helg!

Den började lite stressigt med att jag inte hittade parkeringsplats nära stationen. Paniken var nära men jag var som tur var ute i god tid och hann med tåget. När jag satte mig satt en långhårig man i klänning bredvid mig, tvärs över gången, Tomas Di leva!  Han blev dock direkt ombedd att flytta på sig då någon med platsbiljett kom.. Typiskt!  Jag bedrev sedan lite försiktig stalking på tåget för att se vart han hamnade men vågade inte gå fram och fråga om jag fick ta en bild… Jag är för blyg för att stalka kändisar för hårt, vem kunde tro det?

På stationen strålade jag samman med Madelen och Lina.

Vi tillbringade eftermiddagen med shopping, ätande och fikande. Och en del prat och skratt blev det, vad märkligt!

Hotellet var bra, små rum men sköna sängar och TV. Frukosten var lite fattig, det var synd, hotellfrukost vill man ju ska vara lite extravagant.

Vi köpte fredagsmys som sedan intogs på mitt rum. Gissa om vi också tjötade hund och annat så det nästan blödde ur våra öron!

Lördagsmorgon började vid 8 (efter lite diskussion ) Vi åt den fattiga frukosten och gick sedan till mässan.

Oj vad kul det är med så mycket olika hundar! Jag blir mest glad, men emellanåt ser man hundar med uppenbar motvilja eller obekvämhet och det är trist.

Vi kollade lite agility och lite mer lydnad. Elitlydnad inomhus är lajbans, man kommer så nära och det verkar så svårt! Men väldigt inspirerande ändå!

Jag shoppade en del, julklappar till hundarna(vi provlekte en luddig grej när vi kom hem, shyyyyy ) och en del hundgodis och tuggisar.

På kvällen var vi hembjudna till Tina. God mat och trevlig sällskap! Jag tycker så mycket om Tinas familj, men allra bäst är Freddie. Synd att Tina också tycker det…annars hade jag nog snott honom. Vi blev alla tre ordentligt upphånglade av den glade labradåren! Jag är heltänd på rasen och i framtiden ser jag en vild, kärvänlig, arbetsglad och stabil jaktlabbe här.

Vi drack gott vin och hade trevligt, sen lyxade vi oss med taxi hem till hotellet. Jag var vaken för länge och drack för mycket vin så segheten jag upplevde på morgonen var obeskrivlig. ändå var det inte jag som var sen till frukosten….

Söndagen var ungefär som lördagen, fast mer människor. Och jag var tröttare också.  Men kul hade vi i alla fall och trots tröttheten var det lite trist att skiljas åt på centralen och åka tåg hem. Jag tycker så mycket om mina klickervänner i cyberrymden och i verkliga livet! Det är verkligt synd att avstånden är långa.

Tack Lina för helgen och tack Madelen för att du var med och gjorde den oförglömlig!

(Nu ser jag fram emot My Dog i Göteborg i januari! Jag och Bacillen ska ha hand om lancashire heelermontern. Den utställningen pågår i fyra(!) dagar och nu har jag  ju övat i två…)

Inget blev av idag. Ingen reklamation hos frissan, ingen tandläkare och framförallt, ingen rolig träningsdejt hos Maria.

Min magkatarr slog till med full kraft i natt. Jag vankade runt med ont i magen i några timmar.

Ingen medicin eller proviva fanns hemma heller.

Jag får dessutom sån gräslig ångest av magont. Det påminner så om när jag blev akut sjuk förra året och allt det förde med sig..

Så, i dag fick det bli vila och uppladdning inför helgen. (Stockholmsresa)

Ja jag laddar för att reklamera klippningen. Jag är lite nervös, det känns svårt. Men jag ska göra mitt bästa att förklara att jag inte är nöjd. Frisyren i sig är säkert inte asful…det är bara inte på långa vägar vad jag ville ha.

I dag har lilla ponnyn fått tömkörningsträning. Joel filmade en stund men det går inte att visa, dels var det så mörkt dels var det i början av passet när hon fortfarande leker rodeohäst som inte kan överleva en meter ute på fältet utan sin prins Bellis.

När hon lugnat sig fick vi till jättefin skritt med mjuk nacke och schvung i steget. Traven blir inte bra än, bara spring och utbrytningsförsök i volthalvan mot stallet. Vi får vänta med trav tills hon(och jag) lärt sig och är helt mjuk och formbar.

Den här hästen kan vara lat när hon blir riden, men med tömmar på är hon ett krutpaket. Massor med energi och bjudning som jag ska lära mig att förvalta. I dag jobbade jag mest med att få en lugn takt i skritten och att ställa rätt samt rakrikta. Nog så svårt. Otroligt roligt är det i alla fall och jag tror att jag ska anstränga mig och få till ett par såna här pass i veckan. Ska prova hur det funkar att arbeta i ridhuset också.

Kråka hon tränar platsliggning. Med Bacillen-störning. Baci är bra, han stannar inte länge på samma plats. Han stör genom att skälla och genom att gå och dra i Kråkas avståndsbelöningar. Allt det måste man klara om man är krax… och det är svååårt. Efter något felande fick vi till det! Nu ska vi jobba med tiden också, jag har nog belönat efter en dryg minut lite för många gånger för jag ser på henne att hon börjar skruva på sig lite där… Skärpning

Vi har också tränat fritt följ med lite kvalitetsprövning. Jag stör med leksak i handen och så, det går omväxlande bra och direkt dåligt Men det blir säkert bättre med massor av träning

I morn ska jag förutom att reklamera frissan också gå till tandläkaren..urk!

Men efter det besvärliga blir jag direkt belönad med träning hemma hos M. Kul!