Kråkas flygturer

Uhuuhum… *harkel*
Tänkte blogga lite…
Matte har fullt upp med en snabb nyårsstädning och matlagning. Gästerna är utslängda på gården och satta i arbete. Vi är väldigt tuffa vi.
Jag har länge tänkt blogga lite. Skriver på datorn gör jag ofta, men mina dokument sparas inte på internet utan är väl gömda i mattes dator. En skatt för eftervärlden sedan så klart.
Huvudanledningen till dagens bloggande, förutom att matte är indisponerad är att jag äntligen fått den plats som anstår en hund som jag.

Så här ska det se ut! Egen stol och skinktallrik. Mina människor är ruskigt väluppfostrade. Sovit i sängarna och legat i soffan under filt har jag gjort länge. De ger mig även mat när jag säger till. Men nu, det här var liksom sista beviset på min överlägsenhet och mitt rätta värde.
Annars har det varit tuffa dagar nu. Gästerna styrs av ett monster till hund..jag tror det är en hund iaf. Han talar inte mitt språk, mer snorkel och snarkel där. Det är visst nåt med genetik och avelsidioti..skönhetsideal….Beats me. Men efter att jag talat om vem som är boss så kommer vi ändå rätt väl överens. Men han limmar på min tjej, det är ingen höjdare. Matte mumlar nåt om att jag inte borde bry mig då jag inte är intakt, Hmmm undrar vem det är som inte är intakt va? i huvudet alltså!
Nåja, för att ni ska förstå vad jag får utstå visar jag en bild på ohyggligheten. Känsliga hundar varnas för starka bilder. (typ pudlar och tjejhundar)

Fattar ni?!

Nu ska jag hjälpa husse bära ved, han behöver någon som talar om hur det ska gå till, bära får han dock göra själv.

I dag kom Maria och Hera hit, till min och Kråkas stora glädje! Vi begav oss ner till ridhuset i byn och tränade lite lydnad. Kråka var vild och glad och faktiskt väldigt fokuserad i den nya miljön. Hon ger sig helhjärtat in i lek med mig och det är en bra belöning. Ibland blir finliret lidande av att hon blir för het, jag släpper igenom fel position tex. men det filas på nu och kommer att bli bra. Vi jobbade en del med fria följet och det är så bra med någon som tittar och ser hur hon går. Jag tränade frivilliga ligg framför mig och under bakåtmarsch, det gick fint. En platsliggning med lagom störning av Maria och med mig på långt avstånd gick bra. Tyvärr kunde vi inte träna så länge som vi ville då ett hästekipage kom och ville in i ridhuset. Men träning där kändes bra och tål att upprepas.
Efter lite snabbfika hemma hos oss bar det iväg till stallet för att ta emot hovis. Lite pirrigt att höra vad han skulle säga om Flisans hov var det, men allt var så bra. Det har läkt fint tyckte han och jag kan minska ner på omvårdandet av den….skööönt att inte behöva kladda med tjära vareviga dag.
På eftermiddagen blev det skridskoåkning för hugade på en sjö i närheten. Jag halkade mest runt på gummistövlar, dels är jag paniskt rädd för att ramla och bryta mig, dels är jag rädd att isen brister… Barnen däremot njöt och åkte som skållade troll! Efter isåkningen väntade middag hemma hos M&H. Kanadagås fick vi, spännande!

Sötaste vinterponnyn.

I helgen skulle vi städa…den där städningen vi inte ägnade oss helhjärtat åt före jul eftersom vi inte skulle vara hemma. Men vad trögstartade vi är när det kommer till städning! Vi gör en massa andra bra saker..som att spela singstar till exempel Vi har varit görförkylda både G och jag, men det går inte att låta bli att sjunga häcken av sig…eller snarare rösten. När vi sjungit och skrålat några timmar med tex disneysånger och 80talshits(gissa om vi är coola ) är rösterna så slut att vi bara gläfser! Men otroligt roligt är det och värt varje trasig hals! Vi sjunger nog mycket sämre än vi tror men också mycket hellre än vi någonsin anat! Istället för att städa har vi också gått på mysiga ponnypromenader, eller lekt i ridhuset med världens sötaste lilla ponnyekipage, de är sååå duktiga! Men häromdagen brallade Flisan av Kerstin på en åker…för mycket skutt i benen kan göra så med en ponny, att man bara måååste bralla och det är ju synd att barnet faller av men man bara måååste…det riktigt lös ur ögonen på hästskrället
Nå, vi lyckades städa lite i alla fall till slut, och jag stängde av dammsugaren och konstaterade att gästernas bil just körde upp på uppfarten, bra timing eller vad!

Eftersom mitt förra inlägg om spårträning på julafton inte renderade en enda kommentar utgår jag ifrån att hundbloggande inte är poppis för tillfället så jag avstår…nästan helt Vill bara berätta att Kråka och jag microtränar lydnad och det går himla bra. Framförgåendet går så fint så fint, jag är riktigt stolt.

I kväll kom alltså våra vänner från storstaden och de stannar över nyår. Så himla mysigt att få rå om dem i några dagar. Kråka gillar deras Japanese chin ”Bam-Bam” och det är jag så glad över. Det var ett halvår sedan de sågs men kände direkt igen varandra och inga sura miner alls, bara lek. Bacillen däremot är högst förolämpad av att bli tvingad att släppa in en annan hane i sitt hem, han spänner sig och reser ragg. Som tur är så är Bamis en riktigt sjysst grabb som inte hetsar upp sig över Bacis, också kallad ”tre äpplen hög”, åsikter. Kråka har haft närkontakt med Pelle, människounge på 20 månader. Han gillar stora hundar…att titta på, och det passar Kråka ypperligt.

I morgon hoppas jag att det blir lite bra hundträning med Maria och Hera, vi får se. Dessutom kommer hovslagaren till ponnyn, det blir intressant med tanke på hovrötan som enligt mig har blivit massor med bättre i min ömma omvårdnad.

Flisan slickar skålen efter jul-fruktsalladen

God Jul min lilla människa, jag tycker om dig! (jag slår vad om att det är det hon säger!)

På solig ponnypromenad i frosten

En härlig jul har vi haft men jag ska inte svamla en massa om klappar och mat och mys utan vill bara blogga om att min hund fick sitta i bilen en del timmar på julafton och därför fick det bli ordentlig aktivering på förmiddagen.
Först la jag ut ett fint spår i en gammal hage. Det var ömsom öppet fält ömsom mellan täta enar och nyponsnår. Jag la ut två pinnar och två leksaker. En hare och ett rådjur hoppade upp när jag gick där och jag tänkte att det nog blir si och så med mattespårandet, konkurrensen var liksom benhård…
När spåret låg till sig gick vi en härlig långpromenad. Kråka var lös mycket och kutade med eld i baken. Dock skötte hon sig ypperligt och vände på en femöring om jag ropade. Dutti!
Sen var det spårdax. Kråka spårade bra. Lite flaxigt där viltdofterna blev som allra värst(bäst?) Jag tränade mig i att läsa hur min hund ser ut när hon spårar mig resp vilt. Först var det svårt att se, hon har näsan likadant, men sedan märkte jag att hon ofta faller i galopp när det är vilt i näsan men travar när hon spårar rätt. Bra att veta.
Vid pinnarna slarvade hon, jag bromsade henne och väntade på att hon skulle apportera vilket hon gjorde. Men så klart ska det inte se ut så, jag får träna mer pinnplockning och öka värdet i dem igen! Leksakerna däremot plockade hon direkt med glädje.
När det var färdigspårat lekte vi med bollen och då började det panga(gevärsknallar) i fjärran. Kråka reagerade inte något och vi började gå mot bilen. Hon var lös och lekte glatt allt medan det smällde. Vid bilen gjorde vi några enkla lekuppletanden efter bollen och hon letade intensivt och fokuserat. Kanon!
Efter att hunden var såpass aktiverad kändes det inte lika hemskt att lämna henne i bilen några timmar. Anledningen till bilförvisningen heter Alice och är 4 år. Hon tycker att hundar är mysiga och vill inte förstå att mina hundar inte vill kramas med henne, ja Kråka vill ju inte ens klappas.. Därför var det klart skönast för krax i bilen, även om det sved lite i mattehjärtat. Kråka fick dock komma in när det var julklappsutdelning och hon tyckte paketen var fina men att jag skulle hålla i dem. Bacillen var galen och slet i sina paket när han äntligen fick några. Innan det gick han runt och nosade och puttade på alla andra paket för att kolla om det var nåt spännande. När han sen puttade på sitt första fick han lön för mödan, det nöffade!! Lyckan och frenesin blev total! Han är söööt!
Allt som allt hade hundarna en skön jul och vi också!!

I dag är det juldag vilket innebar julotta väldigt tidigt. Okristligt tänkte jag skriva, men det kan det ju inte vara eftersom det var till kyrkan vi gick… Hur vi sjöng med våra dunderförkylda halsar låter jag vara oskrivet men trevligt var det och en fin avslutning på en bra körtermin.

Resten av dagen har vi vilat, varit på ponnypromenad och spelat singstar och guitar hero. Fiiina julklappar som föll mamman i smaken fast de inte var till henne

Mmmmm…marabou står sig slätt mot Nordangårds julgodisfabrik.
Egen marsipan, mozartkulor och smågrisar. Citronkola, åå jag önskar ni fick smaka, den är otroligt god. Wienernougat, enklaste godaste godiset. Chokladkola, tyvärr ordentligt misslyckad och sitter fast i formen, men den är god ändå. Chocolate chip cookies snack zize, underbara kakor som smälter i munnen.
Gårdagen var ett enda samelsurium av smetar och formar och burkar. Pepparkaksbak fick vi till mitt i allt också. Några saker fick vi skjuta på tills idag för hur noga jag än skrivit inköpslistan lyckades jag inte få med allt. Mellan allt godisfix städade vi det som inte blev klart i fredags. Vad härligt det är att göra julfint. Jag önskar att vi hade så prydligt alltid….fast då vore ju inte skillnaden så stor och jultrevnaden kanske inte skulle bli lika speciell.

På förmiddagen i dag var lilla K och jag med Flisan i ridhuset. Det gick så strålande! Vi var där ensamma och Flisan var jättepigg. Ibland är hon inte alls så här pigg utan Kerstin får använda benen väldigt för att få till bra ridning. Men i dag var det alltså inte så utan hon sprang på så att K till och med fick bromsa ordentligt. Det gjorde att vi kunde träna på lite andra saker än vi brukar. Mer fokus på riktigt noggranna ridvägar och snygga igångsättningar, avsaktningar och halter på givna punkter. Otroligt roligt hade vi, fast en gång fick jag tänka till lite när Kerstin faktiskt påpekade att jag anmärkte för mycket. Oj! Men bra med tankeställare så att jag kan ändra mig! Jag vill ju att ridningen ska vara lustfylld för både häst och ryttare, ingen ska känna sig låg och misslyckad! Bra att min dotter är så tydlig med vad hon känner och att hon uttrycker det så bra!

När vi kom hem från stallet kom H&M hit för granletning och huggning och därefter åt vi lunch tillsammans. Trevligt. Kråka var vild i skogen, flög och for. Jag fick beröm för hennes snabba vändningar på inkallningarna och ja, hon är himla snabb! Duktig hund!
Eftermiddagen har vi sedan tillbringat pysslandes och vilandes. Vila är skönt!

I kväll blir det kill- resp tjej-kväll. Hos oss samlas killarna från familjen B och familjen N(det är vi ) Hos familjen B samlas då tjejerna. Spela spel, pyssla och äta gott står på programmet. Sedan blir det sen promenad hem för mig, jag tar med Kråka annars vågar jag nog inte gå genom skogen i mörkret

Ja, mitt hjärta blir varmt och stolt när jag ser bilder på Flisan och Kerstin. De är samspelta och mjuka med varandra. Flisan är eftergiven och lyhörd och Kerstin mjuk i handen och avslappnad.

Redan i advent plockar jag fram luciatåget. Granen och de flesta tomtar får vänta tills dan före dan, men luciatåget är speciellt, det får vara med hela advent.

Och jullov, härliga ord!
I går var vi i kyrkan på avslutningen och barnen sjöng som vanligt högt och glatt. En vild blandning av julsånger, gamla och nya.
Efteråt var det dags för en tur till stallet för mockning och annat. Hela familjen följde med. Kerstin i finaste finkläderna var lite upprörd över att inte få kramas med Flisan som vanligt Jag gillar att ha hela gänget med i stallet, dels hjälper de till med så mycket och dels är det trevligt. Flisan är en del av vår familj nu, det märks så tydligt. Alla småpratar med henne och gullar, det är så härligt.
Efter stallfixet blev vi inbjudna på våfflor och Moa med familj. En bra tradition att fira skolavslutningar lite extra, det ska vi ta efter.
När våfflorna var uppätna och läggdags närmade sig åkte vi hem och….städade! Vi la barnen och började röja. Ja hos oss måste man röja bland grejerna ett tag innan vanlig städning kan förekomma. Undrar om det är så hos andra? I morgon fortsätter städandet. Det är härligt att göra det fint till jul!

I onsdags var vi på ponnypromenad. Pigga glada ponnysar och fnittriga småflickor. Hundarna var med som vanligt och skötte sig med den äran. Bacillen får man passa lite på, han vill helst gå under Flisan, antar att det är kofösarhunden i honom som talar… Kråka flyger omkring men kommer som ett skott till mig både frivilligt och på kommando. Himla gött att hästarna inte bryr sig om hundarnas spring, vad jobbigt det hade blivit.
I dag ska vi försöka klämma in ett pass i ridhuset med Kerstin och Flisan, hoppas vi lyckas med det.

Lotta har utmanat mig:

Utmaningen går ut på att skiva en önskelista på tre hårda, tre mjuka och tre viktiga julklappar. Vi köper knappt julklappar åt varandra längre, men önska kan man ju.

Tre hårda klappar

* Objektiv till kameran
* Objektiv till kameran (ja jag nöjer mig inte med ett)
* Är pengar hårda? Skitsamma, jag önskar mig pengar så jag kan gå kurs.

Tre mjuka klappar

* En ursnygg och mysig fleeceponsho
* En riktigt dyr och bra hundtränar jacka
* En biabädd till hundarna (Kråka vill ha en röd)

Tre viktiga klappar

* Hälsa, åt mig och alla mina nära.
* Världsfred
* Smartare hjärnor och större hjärtan åt alla män med makt

Skickar vidare till: Lina, Madelen, Maria, Mysla