Kråkas flygturer

…började totalkatastrofalt med panik över att åka på fest. Social fobi tror jag det heter.

Klä mig i hundtränarkläder så kan jag utan att blinka träffa miljoner nya människor….i finkläder känner jag mig helvilsen.

Men vi kom i väg och väl på plats blev det en jättefin fest! Jag hade väldigt roligt och jag hoppas av hela mitt hjärta att födelsedagsbarnet hade roligt också. Jag tror hon hade det med tanke på all dans!

Lilla k hade dispens att närvara på den i övrigt barnfria festen. Hon hade en underbar kväll, uppklädd i silverklänning och finskor. Dessutom fick hon dansa, bättre tror jag inte att myggan kan ha det!

Morgonen efter blev vi bjudna på en härlig frunch innan vi åkte hemåt.

På eftermiddagen var det kyrkdags och lilla K sjöng solo. Så fint! *tår i ögat* När kören hade sjungit och predikan startade var jag dock ”tvungen” att smita i väg till stallet så att hästarna inte skulle få mat för sent. Himla lämpligt för predikanten var en sån där som jag inte klarar… Stackars mamma, G och Joel och förstås Kerstin i kören som fick stå ut. Tänk att Guds fantastiska ord kan få bli presenterat på ett sånt vis, uselt!

OCH

I dag har vi bakat en miljard bullar (eller 150)