Kråkas flygturer

I går kväll var det inte lika enkelt att ha kontakt med Kråkan, i parken satt två harar som inte ville flytta på sig. Kråka fick naturligtvis inte vara lös och var allmänt okontaktbar. Det går inte ens att vänta ut kontakt och belöna med att få gå mot hararna, hon är för blockerad. Det hade nog fungerat om vi hade kunnat ha ett annat avstånd till hararna. Jag orkade heller inte gå någon annanstans för kvällsrastning så jag stod ut… När äntligen hararna ville skutta bort hoppade Kråkan på bakbenen för att se dem länge nog!

I dag var vi tillbaka i bra läge! Kråka verkade inte ha några stora minnesbilder av hardansen och kunde vara lös och leka med bollen. Vi tränade fritt följ och läggande under gång och inkallning. Hon var jättehärlig! Hundar passerade på gångvägarna och tanter med rullatorer gnetade sig förbi, inget av det bekom kråkan i träningsläge. Mitt i ett rejs med bollen satte hon sig att kissa, med bollen i munnen!

<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<

I går var hovslagaren i stallet. Karin som äger stallet var där i stället för mig. Hovis förstod att Flisan hade ont i hoven för det var ganska djupt. Han verkade upp hålet en bit gjorde rent och stoppade i lin. Han återkommer om en vecka för att kolla hur det läker och under tiden ska jag hålla det rent och behandla med tjära. Angående att byta hovslagare eller inte känner jag att om han kan få det här att läka fort är allt förlåtet. Det verkar komma med yrket att komma sent och vara smått opålitlig, så kanske vi helt enkelt får acceptera det och vara nöjda med att han är duktig på det han gör och bra med hästarna. Så går mina tankar nu i alla fall….

G har varit så duktig när vi varit borta. han har varit hästskötare på hög nivå och skött Flisans hovar. Jag har givit noggranna instruktioner och allt verkar ha gått så bra. Han har rengjort och spolat med jodopax samt stoppat i bomull med tjära. Mest förvånad var han att hästen var så snäll och stod så stilla. Jag också om jag ska vara ärlig. När jag har skött hovarna har hon inte stått helt stilla utan provat om hon verkligen måste hålla upp dem, men med G har hon stått som ett ljus, fint! Fast G är allergiker och inte har nån vidare djurerfarenhet så hanterar han alla djur med den största naturlighet. Det är nog så att vissa människor har det.

<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<

Nu går lovsemestern mot sitt slut och vi ska åka hem i morgon. I kväll kommer G, det ser jag fram emot <3 Vi ska hem till min syster och svåger på middag och kattungemys. Men först ska barnen och jag se på ”Kråkguldet”, den från sextiotalet, minns ni?

Det är fina grejer det!

Jag och barna och hundarna tog tåget till mamma (Bilen är inte körduglig, men det är en helt annan historia, eller möjligt blogginlägg)

Hundarna är ganska okej med att åka tåg, de är vänligt ointresserade av främmande människor och de är relativt duktiga på att sitta stilla. Av och påstigningar går finfint också. Dumt nog fastnade Kråka med tassen på nåt mysko vis och vred till den, bara fem minuter innan vi var framme, hon ville resa sig mot fönstret och se ut men det gick åt pepparn. Hon skrek till och trodde nog att nån, tåget eller jag försökt döda henne. Skakig och lite okontaktbar blev hon och det hann tyvärr inte gå över innan vi var framme.

Hos mamma är det en totalt annan miljö än hemma. Trappuppgång, trafik, cyklister, andra hundar… Kråka brukar sköta sig bra men har ändå en högre nivå av stress i kroppen än hemma. Hon rör sig fortare och ryckigare och är allmänt stissig. När vi går promenader brukar det vara problem med att få henne att göra ifrån sig i koppel…så antingen får jag valla henne lääänge eller våga släppa henne med risk för att hon kutar efter cyklar och annat skumt… Just i de här lägen har jag verkligen inte bra allmänlydnad på min hund, och det beror helt på brist på träning.

Förra gången vi var här lyckades hon pipa i väg efter en hare runt några kvarter, jag var inte glad!

Jag har dessutom inte varit speciellt bra på att passa på att träna när vi varit här eller i andra liknande situationer/miljöer.

Den här gången har det varit annorlunda! Jag har ju bestämt mig för att bygga upp en bättre lek och träningsläge hos Kråka och var kan det vara bättre att börja än i svåra stadsmiljön? Jag har haft ganska gott godis i fickorna, en klicker och en tennisboll med ut. Genom att kasta boll med henne det första jag gör när vi kommer ut i den lilla parken utanför mammas hus så har många av våra problem försvunnit! Det verkar som att hon får ur sig all stress genom att kuta efter den… Hon slutar spana efter cyklister, hon slutar att rusa maniskt runt med nosen i backen på jakt och hon börjar bjuda beteenden hos mig för att få mera bollkast! Är det inte häftigt?! Vi kan träna fritt följ i parken, det har inte funnits på kartan tidigare om jag inte tjatat på henne, och det har jag ju inte velat…

Troligen är inte detta så himla märkligt och fantastiskt i någon annans ögon, men jag har haft det lite bekymmersamt med den stressbiten, inte så att hon är galen och okontaktbar, hon har bara inte haft kontakt med mig, jag har fått pocka på hennes uppmärksamhet. Jag har ju heller inte kunnat lita på henne, självkontrollen har liksom inte varit på topp. Minsta mysko rörelse från nåt kan få henne att flyga iväg för att kolla.

Detta nya läge har lett till att jag nu har henne lös mycket mer när vi är ute här i stan, hon kommer på inkallning men hon är också mycket mer benägen att söka upp mig för att få boll, och gissa om hon får boll! Vi leker och röjer så jag är helt slut! Nu skulle man ju kunna lyfta på ögonbrynen och fråga sig om inte den vilda leken också skapar stress…men jag tycker inte det verkar så, hon får ett lugnare tempo i kroppen när hon springer fritt efteråt, hon gör inte tokrusningar och ser inte maniskt jagande ut efter lukter.. Detta känns som ett genombrott och precis som med Kråkas egen lek, som jag skrev om för några inlägg sedan, vill jag ta med mig det här vidare i träningen, till plan och tävlingsträningen.

I eftermiddag har båda hundarna duschat. Bacillen hälsar att han nästan dog och att förödmjukelsen var total Kråka tycker att hon blev fluffig och fin och tror att hon kan springa minst lika fort som tennisbollen nu!

Barnen tycker också det är gott med lov. Vi myser med mormorn, kollar på film, shoppar och äter gott. Nu väntar mammas goda biffar med gräddsås och potatis…

..så jag kokar, och faktiskt gråter.

Ponnyn Flisan visade ju lite hälta för en vecka sedan och jag fann ett hål i hoven typ lamellrandsröta. Jag ringde Hovslagaren som rekomenderade mig tjärbehandling tills han skulle komma en vecka senare, alltså idag. Jag har kletat och joxar med tjära varje dag och kommer troligen att lukta som en båt för all framtid…

En stund före 5 var jag i stallet och tog in hästen och pysslade. Klockan gick och gick… Hovis skulle till ett annat stall här i byn innan han skulle till oss. Vid kvart över 6 ringde vi till det stallet och han hade varit där redan….vid typ 14 idag! Jag ringde genast hovis vars kommentar var ”OJ, det glömde jag, ja det är sånt som händer”  Va?

Jag var ju arg som ett bi men behärskade mig ordentligt. Sa att det var ganska surt att sitta och vänta så länge för ingenting. Det förstod han sa han, jo tjena! Så sa han att han ska till ett annat stall i Töllsjö på torsdag och kan ta våra hästar efter det.

Grejen är att jag och barnen, som har höstlov, ska åka till min mamma imorn och alltså inte är hemma på torsdag. Det känns urdumt att inte vara med när han ska verka Flisans fötter och fixa iordning det där hålet. Tänk om det är allvarligt!? Men lika dumt känns det ju att ställa in resan till Mamma…

Jag är så arg! Och ledsen.. Jag är en sån där som gråter av ilska, men jag gråter också för att jag har varit så nervös inför att hovis skulle komma, nervös inför att höra om Flisans hovar, hur illa det är. Så nu släppte all den spänningen och tillsammans med ilskan..ja, ni kanske förstår..?

Jag vill byta hovslagare nu, den här har varit i tid kanske en enda gång på ett år, och ett par gånger har han inte dykt upp alls. Man undrar ju hur mån han är om sina kunder. Jag är dessutom sån att jag nu börjar bli tveksam om hans kompetens, misstron smittar ju liksom av sig. Men det är inte enkelt att få en ny hovslagare att komma ut och verka två ponnyer. Jag vet en jag vill ha, den som verkat Flisan hela hennes liv, men det är tveksamt om han vill och dessutom är han mer än dubbelt så dyr som den vi har. K som har den andra ponnyn är inte så sugen på att byta heller.

Fy vad dumt det här är! Jag stannade hemma från kören…orkade inte tramsa dit rödgråten och hästig, jag hann ju inte duscha när det blev så rackarns sent.

Så jag bloggar.

Och ska kolla på Shrek med mina barn.

ingen skickar ju den här utmaningen vidare till mig så nu snor jag den från Madelen!

Vilken bok läste du senast?

Skumtimmen av Johan Theorin

Är det övervägande kvinnliga eller manliga författare i din bokhylla?

50/50 skulle jag tro

När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor det är kvar eller tänker du, “nu har jag en fjärdedel kvar”, “en tredjedel”, “hurra, bara hälften kvar”…

Det beror på. En riktigt bra bok, en sån där som man lever i, vill man ju aldrig ska ta slut. En sämre bok kan jag tänka att det börjar bli skönt att det inte är så många sidor kvar.

Hur väljer du böcker du vill läsa?

Så otroligt olika. Ibland väljer jag nya böcker av författare som verkar bra. Ibland klassiker och ofta ramlar jag bara över böcker som jag vill läsa. Ofta får jag en hög av mamma eller svärmor, som också har bra boksmak

När blir en bok för lång?

Nä, en bra bok kan inte bli för lång. Jag har gråtit för att böcker tagit slut….

Läser du lika gärna på engelska som på svenska?

Det där går i perioder. Jag läser gärna på engelska, och ännu hellre lyssnar på ljudböcker på engelska.

Vilken bok blev du senast berörd av?

Skumtimmen

Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig?

Ja, det har hänt, men jag återvänder ofta för att se om det verkligen inte går att komma in i den, oftast går ju faktiskt det. Sällan en bok är helt igenom dålig.

Vilken bok lämnade du senast?

Det minns jag inte..

Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla/lånar du ofta?

Dött lopp mellan deckare och relationsskildringar. Skräck är kul också…och historiska böcker…

Rekommendera fem författare!

Johan Theorin, J.R.R Tolkien, Marianne Fredriksson, Inger Alfvén, Vilhelm Moberg

Rekommendera fem böcker!

Hummelhonung av Torgny Lindgren, 1984 av George Orwell, Hanteringen av odöda av John Ajvide Lindqvist, Musselstranden av Marie Hermansson, Huset med den blinda glasverandan(1a delen i en trilogi) av Herbjörg Wassmo

Utmana fem andra bokläsare!

Mysla, Belgarfans, Tina, Lojs, Vallterrier

Kråka har en egen lek.

När jag sitter i soffan hämtar hon grejer till mig, och får godis i utbyte. Godiset kan vara allt från smulor från ett fat jag just ätit ifrån till äppleskruttar…

Ibland arrangerar jag ju också lite och har hundgodis(katttorrisar)i fickan.

Grejerna hon hämtar varierar lite. I gårkväll var det en BH(!) från badrummet, en fjärrkontroll från fåtöljen, ett dvdfodral från golvet, en hundleksak från golvet, den bärbara telefonen(vet inte vart hon hittade den). Hon försökte också hämta min laptopväska men gav upp. Hon hämtar helt på eget initiativ och jag pekar inte eller något, hon får leta själv.

Vi varvar leken igår med ordförståelse på ligg och sitt. Kråka roade sig kungligt och jag med!

Jag borde fundera ut vad det är som gör henne så triggad. Varför hon kan jobba så görlänge utan avbrott för ganska lite lön. Något jag skulle vilja ha med ut när vi tränar lydnad!!

*tänka tänka*

I regn och rusk kom Maria med söner hit för lite hundträning och mys.

Vi gick ut i ”vår” skog och lade spår. Lilla K ville följa med och lägga spår åt Bacillen. Ett 50 meters spår med en godisburk blev det.

Till Kråka gick jag ut ett spår med 4 pinnar i början, kanske 15-20 meter mellan dem, sedan 150 meter bara spår, med två 90graders vinklar och en godisburk som avslutning.

Maria la ett spår till Hera som blev ca 300 meter långt.

Medan spåren låg till sig passade vi på att fika. Jag hade improviserat ihop en kaka med mandelmassa som blev riktigt misslyckat god, så där kladdig och härlig.

Spårens liggtid blev nog lite mer än 1 1/2 timme tror jag.

Vi började med Bacillen. Han började fint men efter en kort bit insåg han att lillmatte höll i linan och jag stod kvar på vägen, då försökte han vända Kerstin övertalade honom dock att fortsätta och de fann godisburken!

Hera spårade sitt spår i bra tempo som vi såg från vägen iaf.

Kråka var het när det var dags för henne. Hon hade sett både Baci och Hera spåra så nu var hon laddad. Hon började lite vimsigt men tog de två första pinnarna ganska okej. Jag belönade med supersmaskig skinka. Sen ökades motivationen på de två sista pinnarna och hon högg dem direkt. Resten av spåret var som taget direkt ur skolboken Den första vinkeln gick hon över två meter för att slå en liten cirkel och komma rätt. Den andra vinkeln gick hon i precis. Som vanligt blev hon glad och girig vid godisburken, hon gillar verkligen sina burkar!

Jag tycker det blev ett himla bra kråkspårande idag! Intressant att se hur intensiteten och motivationen ökade efter hand. Nu ska vi börja öka på spårlängderna ordentligt!

Baci ska få spåra mer med Kerstin, de hade roligt ihop! Nästa gång ska vi snitsla så att lilla K också vet vart hon ska

Efter skogsarbetet var vi lite våta och det var såklart skönt att komma in. Maten stod nästan på bordet. Det är lyxigt att ha världens bästa G som fixar mat åt hundnördarna!!

Så klart var vi inte riktigt färdigtränade utan körde lite klickerträning i köket efter maten. Tyvärr är ju inte Kråka och Hera så goda vänner så det går inte att ha dem tillsammans. Vi fick träna i korta pass med en hund i taget förpassad till vårt sovrum, sällskapad av Bacillen och vilande G.

Kråka och jag tränade lite framförmapp, att byta mellan beteenden. Hon var helt okej…blev lite störd av Heravoffanden, men i övrigt i bra träningsläge. Vi körde också targetsticka och targetöverföring, det verkar som hon köpt konceptet nu och upprepar beteendet när targeten försvinner. Roligt! Lite vajsing och slarv blir det när jag släpper igenom lite tuggande och ”munnande” på targetpinnen…men om jag är skärpt och inte slarvar så gör ju inte hunden det heller

Maria ville att jag skulle visa hur vi använder omvändt lockande i ståträning så det försökte vi göra. Kråka är hjälpberoende och jag vet inte hur man kommer ifrån det??? Kanske genom ren shejping på alla fyra tassarna helt stilla….? Iaf blir ståendet hela tiden bättre när jag använder omvändt lockande som hjälp. Snacka om förstärkande för matten…

Hera köpte snabbt konceptet omvändt lockande och jag tror att Maria får ett bra redskap i ståträningen, dessutom så lär hon nog inte fastna i det som jag gjort med Kråkan…

Nu är vi lite trötta efter en mysig hundig dag.

Kvar är bara att mata får och åka till stallet för dagens sysslor där.

Den vanligaste reaktionen lilla K har fått på sin nya frisyr är att hon är sååå lik J, storebror.

Så här kommer en jämförelse.

Joel för fem år sedan, 7år

Ja, jag ser likheten, men den är inte så man ramlar av stolen väl?

Lilla K, aka Myggan, och jag har sen i somras prata om hur häftigt det vore om hon klipptes kort-kort. Hon har blivit mer och mer ihärdig och entusiastisk kring idén.

Vi har talat om att det visst inte bara är killar som kan ha kort hår, och att det är snyggt och fräckt och gulligt med kort hår. Vi har också talat om att man inte kan ångra sig, och att det tar tid innan det växer ut igen. Vi har talat om att en del människor kanske inte kommer att säga att det är fint.

Så eftersom hon fortfarande ville kändes det hela ganska genomtänkt.

I går tog vi fram klippmaskinen och körde av hela kalufsen!

Volia! Nya Myggan!

Vi tycker förstås att hon ser helt ljuvlig ut. Hon själv är supernöjd och tycker att hon är snygg! I skolan kläcktes det förstås några fjantiga kommentarer, men det verkar ha gått bra att skaka dem av sig.

Glada underbara lilla K, som verkar ha en alldeles god självkänsla.

I dag när jag kom hem var fåren i hönsgården(!), där fanns det tydligen godare gräs än i deras hage…? När de såg mig blev de glada och kom skuttande upp på gräsmattan. Smickrande förvisso…

Då ringde telefonen och det började regna så jag gick upp på trappan och in i hallen. Det gjorde fåren också! Där hittade de en bärkasse med äpplen som de glatt gick loss på.

Jag avslutade fnittrande samtalet och backade in i köket och grabbade tag i kameran. Med mig följde….ja ni gissade rätt, fåren! Tre av tackorna var med hela vägen in i köket. Harriet, Hedvig och Hillevi.  Harriet som är äldst blev lite orolig när ytterdörren gick igen, men de två småtjejerna som är flaskmatade och troligen vana vid inomhusmiljöer verkade görglada över att komma in.

-Åhå, får vi komma in och få godis kanske?

Älskade fårskallar!

Fåren blev utfösta/lockade ur köket och ut i trädgården igen, där de lufsade runt och smakade på diverse höstvissna växter en stund. Sedan lockade jag in dem i hagen och strödde ut pellets på marken. Typ ”godisupplet” för får…Jag tänkte det skulle hålla dem ockuperade tills hussen kom hem. Det funkade fint!

Hussen kom hem och installerade det nya elagregatet och inga får har rymt mer i eftermiddag!

<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<

Efter kören i kväll skulle det bedrivas seriös hovvård i stallet. Jag hade handlat på mig allt möjligt som ska kunna få Flisis hovar bättre. Tjära, bomull, jodopax med mera…

Planen var att rensa ur hoven och sedan bada den i jodopaxlösning en stund. Jojo… -Under inga villkor sätter jag ner foten i en hink! skrek lilla ponnyn och välte ut jodopax över mig och halva stallet… Kompromiss snickrades kvickt och jag sköljde foten i lösning(nyblandad) istället.

Sedan skulle jag doppa bomullstuss i tjära och peta in i det rena hålet. Tjära är sjuuukt kladdigt! Fastnar i…ja typ allt. Jag hade tänkt att bara använda två spikar och peta med, hade glömt gummihandskarna hemma nämligen. Men snart fick jag ge upp spikerifipplandet och pilla med fingrarna. Himmel! Det blev dock ganska bra i hoven tyckte jag. I morn gör vi om det roliga!

Resten av hovarna penslade jag med tjära på hela undersidan, det ska väl torka ut eventuell begynnande röta.

Lilla Flis tyckte inte om mig efter hink och jodopaxincidenten, jag fick mata många morötter innan blicken blev mild igen, lilla hjärtat <3

Fåren vet nu att de kan skutta ut i trädgården när det vankas mat. De är väldigt enkla att få tillbaka i hagen igen som tur är, men därimellan är det ett himla liv! I går var Kråka med och hjälpte till, men i ärlighetens namn var hon mest förvirrad och lite rädd. Rädd för fåren har hon ju varit sen elstaketsmällen i somras och nu när hon helt plötsligt befann sig mitt i flocken såg hon inte så stor ut. När sedan några av tackorna såg ut som att de funderade på att trycka till henne bad jag henne gå in.

Idag närjag gav dem mat hade jag tur, för de befann sig längst ner ihagen när jag kom. Jag hann plocka fram all mat och gå in i hagen innan de kom farande i full karriär.

Snart kommer det nya elagregatet, det blir bra det.

<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<

Vi har varit och ridit en sväng med Flisan. Jag tyckte att jag såg ett visst obehag hos Flisan i vissa steg under ridturen, absolut ingen hälta, bara nåt vagt…

När vi sedan kom hem och grejade i stallet såg jag att obehaget satt i höger framhov. Det syntes när hon stod. Jag hittade ett hålrum mellan hovvägg och hov. Kratsade ur den och spolade med jodopax, sen stoppade jag in rikligt med tjärsalva.

Jag ringde vår hovslagare och berättade. Han sa att jag kan fortsätta på samma sätt varje dag, så kommer han på redan bestämd dag nästa vecka.

Typiskt! När vi precis kommit igång ordentligt med ridningen så kommer det nåt nytt. Jag hoppas hoppas hoppas att detta blir fixat i och med hovis besök. Bianca och Madicken hade liknande hålrum innanför hovväggarna men hade aldrig ont…Både shettisarna och Fly är barfotahästar, undrar om det kan ha med saken att göra? Kan det vara vätan i hagen som gör det…nån sorts röta… Jag har aldrig varit med om det tidigare…

Nu blir det hovvård för hela slanten!