Kråkas flygturer

Jag har haft roligt på klubben idag! Och åkte därifrån med en nästan bubblande känsla i magen(en bra bubbling, inte sån bubbling som var i söndags…)

En liten grupp samlas på tisdagsförmiddagar och tränar lydnad, Maria och jag var välkomna att delta.

Kråka och jag började med budföring med Maria som mottagare. Kråka gjorde mos av Marias knän tror jag… Vi får fila på ingångar hos mottagare helt klart! M belönade för att hon fick klappa på Kråka och det gick bättre och bättre. Jag ska nog överträna det så att hon klarar att folk verkligen tar i henne. Springviljan är det inget fel på och idag funkade kommandot skitbra också.

För momentet hopp-sitt-hopp hade jag en bra plan som jag nästan lyckades följa. Kråka fick göra alla delar separat för att sedan kedja ihop dem. Mitt i allt drog Maria djupt efter andan när jag sa sitt och sen kallade in krax över hindret. -Vad duktig Du är, sa hon -Vilken is i magen! -Va? sa jag. Jag hade inte märkt att en stor schäfertik hade dragit iväg mot en tränande kelpie, jag hade bara sett en hund springa i ögonvrån. Schäfern på vift sprang sen ytterligare en gång till kelpien men då hade jag tagit Kråka i halsbandet för en micropaus. Det känns väldigt onödigt att riskera nåt…och hade den kommit till Kråka hade saker kunnat gå ordentligt överstyr. Men bra att jag inte blev rädd utan körde på med min träning!

Momentet hopp-sitt-hopp blev iaf till slut kedjat och Kråka är görduktig!

Lade en kort plats med fin attityd hos hundskruttan! Hon har inte gillat platsliggning på klubben sen hon blev rädd för pangandet, men idag gick det bra!

Pangande ja, det small faktiskt lite idag, på avstånd, och Kråka lyssnade men var totalt oberörd. Hennes skottberördhet är nog verkligen träningsbar!

Vi följde med gänget in och fikade. Trevligt!

Det blev lite intressanta diskussioner om utfall och hur man bäst hanterar det. Vi hade inte samma teorier och tillvägagångssätt alllihop, men det gör då inget bara man kan samsas om att målet är att hunden inte behöver göra nåt utfall. Om det sen är via ledarskap eller beteendeformning/betingning man når målet kanske kan kvitta Respekt och ödmjukhet för varandras kunskaper och erfarenheter känns viktigt.

Jag blev inbjuden att vara med i en sökgrupp. Och är faktiskt himla sugen på att ta upp söket med Kråka. Jag tro att hon kan växa väldigt av den träningen. Frågan är hur det går ihop med vår spårträning nu…

Efter fikat droppade alla av men jag var lite mer sugen på träning och gick ut på tom plan med glad kråkfågel.

Hopp-sitt-hopp var nu i princip 10-mässigt och det gör mig glad och stolt!

Inkallningar var snabba men med lite slarv i avsluten.

Fritt följ med bra position och attityd.

Nedläggande under gång som jag tror var riktigt snyggt, lite svårt att se när man inte får kolla över axeln.

En plats på en minut med glada miner och trygg position.

Så lekte vi över bruksstegen som avslutning.

Härlig träning!

I bilen satt Bacillen och så övergiven ut. Han fick följa med in på agilitybanan och rocka loss! Vi hoppade hinder och sprang i tunnlar för allt vad tygeln höll! Jag höll på att dö av andnöd men Baci njöt! Han hoppar så galet stora hopp! Inte så kraft och tidsekonomiskt men supersött och med full poäng för entusiasm! Jag önskar jag räckte till att träna agility med honom, han är bra och han älskar det!

Med nöjda hundar åkte jag sedan hem.