Kråkas flygturer

Jag måste blogga lite mer idag. Mysla brukade kalla det för mina maratonbloggar när jag gjorde långa eller många bloggar på en gång, idag är nog en sån dag. (Men missa för allt i världen inte fotona i tidigare inlägg )

Hussen(Han, världens bästa) gick ut ett spår till Kråka. 200 meter och två godisburkar som apporter. Liggtiden blev drygt två timmar.

Kråka spårade helt utan tvekan. I spårkärnan hela tiden utom två gånger när hon valde andra sidan om träd.

Vid godisburkarna blev hon görglad och glufsade i sig. Jag såg tendenser till bytesförsvar i en rynkad näsa lite snabbt, men det är bara bra! Skitsött! Målet får gärna vara så himla viktigt ett tag! När godiset var slut fortsatte hon på spåret utan tvekan eller fundering. Två mjuka 90vinklar funkade så fint så fint.

Jag är jättenöjd med allt utom tempot. Det går lite långsamt. Men på vägen hem genom skogen fick jag en ide om hur jag kanske kan jobba på det. Hussen hade börjat på ett spår men kommit på att han skulle snitsla så han hade plockat upp godisburken han hunnit lägga ut och börjat om. Kråka var lös och hittade början på det spåret, kutade i bra fart med snoken i backen ända bort till platsen där den burken hade legat(cirkus 75 meter). Så jag tror att jag ska lägga några korta spår med burk i slutet och låta henne frispåra! Kanske kan det öka både fart, motivation och självförtroende. Jag har en plan!

På måndag ska jag ha privatträningstimme i lydnad för Lena (canis göteborg) Maria och jag ska dela på en timme. Det ska bli så roligt och inspirerande!

Fler djurparksbilder, missa heller inte tidigare inlägg.

När man tar sig tiden att stå länge vid varje inhägnad kan man få privilegiet att få se lite roliga beteenden.

Några zebraåringar lekte och stojjade.

Visst blir man glad av deras busiga upptåg

Här kommer ett par bilder till från djurparken. Missa inte tidigare inlägg.

Jag blev så förtjust i pappa-orangutangen, han har karaktär den…. För att inte tala om good looks

Inne i aphuset kom han och satte sig alldeles nära rutan, jag var bara några centimeter med mitt ansikte från hans, nån centimeter glas emellan bara. Det var magiskt. Jag smickrar inte mig själv med att han gillade mig eller så…jag vet vad han gjorde med en av sina skötare när han råkade komma lös härom året, han hade nog inte varit så gullig mot mig heller utan ruta emellan. Men att vara så nära ett så kraftfullt djur är väldigt häftigt.

Jag har en del bilder från Kerstins och mitt besök på djurparken jag vill dela med mig av.

Med en jutesäck kan en orangutangunge ha mycket roligt. Vi ville aldrig gå därifrån, det var så underbart kul att se när hon lekte. Precis som ett människobarn.

se hur hon fnissar åt sig själv

Här kommer spööööhöööket!!

Hohoho mamma?!

Mammaaaa du tittar ju inte!?

…att man har baciller i kylskåpet??

scrolla ner för svar

<

<

<

<

<

<

<

<

<

<

<

<

<

<

<

Det är (tand)spår i smöret….