Kråkas flygturer

Vi har sjungit i kyrkan idag. Med kören. Pastoratsdag med alla körer i en pampig blandning. Det är kul att samlas många körsångare och sjunga lite andra verk, med lite annan stil än vi brukar med vår lilla kör.

Efter kören kördes barnen ut till kompisar och hussen lade ett spår åt Kråkan.

Två och en halv timmes liggtid blev det (jag vilade ögonen en stund så tiden rann i väg litegran)

Spåret var ca 400 meter och hade 4 pinnar och 4 godisburkar. Pinnarna låg ca 15 meter före varje burk så burken blev en förstärkning på pinnplockning(om pinnplockningen hade funkat bra vill säga). Jag har haft godisburkar i Kråkas spår för att få upp tempot och öka hennes motivation, det har lyckats bra! Nu har hon ett bra tempo, fortare orkar jag nog inte med. Motivationen för att spåra är hög, hon håller inte på med mycket annat, går inte långt utanför spårkärnan och i vinklar skuttar hon raskt tillbaka efter ett par meters kontroll åt fel håll.

Nu när godisburkarna hägrar har pinnarna faktiskt sjunkit lite i värde, hon gick över en idag. Jag får göra värdeladdning och pinnplockningsövningar innan nästa spår. I nästa spår ska jag också ha fler pinnar men bara två eller en burk med gotta (bravo färskfoder, så Kråka äter middag i skogen)

Kråkas spårork ökar, men idag blev hon trött sista 50 meterna och valde då att gå lite för långt på en stig, kom dock ganska fort på att det var fel och fann raskt spåret igen, det ledde till att hon missade sista pinnen men kom rätt så att hon spårade sig fram till sista burken.

Det känns så bra att spåra med henne! Jag litar mer och mer på henne samtidigt som jag läser henne bättre och bättre. Hon är en härlig hund!

I går blev en lång dag.

Började med att åka tidigt till Göteborg och bokmässan. Jag hade fått branchbiljett av min vänlige svåger  och kunde därför(förklädd till bibliotekarie) gå in klockan nio, allmänheten fick vänta till två.

Det hade sina baksidor att komma in först. Det var så lite folk i början att man fick uppmärksamhet vid varje monter. De frågade var man jobbade och presenterade sina grejer/böcker för en som om man skulle göra beställningar eller nåt. Efter en stund tog jag av mig min namnskylt…och klev ur näbbstövlarna och tog av palestinasjalen…

Jag handlade en hel del pocketar, de är så himla prisvärda. jag fick tag på de flesta som jag tänkt på innan. En del barnböcker blev det förstås också. Efter några timmars strosande i böckernas värld blev det dags att snabbt bege mig tillbaka till verkligheten…

xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx

Jonathans begravning. Jag hämtade G på jobbet där vi bytte om, sen åkte vi till kyrkan. Vi var lite lite sena och kyrkan var smockfull. Vi uppskattade det till 500 personer…mest ungdomar. Gråtande sörjande ungdomar. Det var hemskt att se hans mamma pch pappa i deras outgrundliga sorg… Prästen talade så vackert om honom, att han var glädje och vänskap, att han var ”larger than life” och med tanke på alla dessa sörjande människor tror jag på henne. Jag sörjer att jag inte fick känna honom.

R.I.P Jonathan (spelades i kyrkan)

Efter minnesstund med god mat och en massa sällan skådade släktingar och lite intressanta berättelser från när min far var barn, lämnades G av vid jobbet och jag hämtade Judit vid bokmässan. Vi skulle ha tillbringat dagen där tillsammans men eftersom begravningen blev så fick vi improvisera. På kvällen kunde vi i alla fall hålla oss till planen att delta i en mässa i Annedalskyrkan.

Jag hittar sannerligen inte i Göteborg!! jösses alltså! Vi tog oss med hjälp av GPSen till centralstationen för att hämta upp Judits väska och sen skulle GPS-kräket ta oss till kyrkan där vi tänkte fika lite i närheten innan det började. HA! Som vi snurrade! Det gick inte att komma rätt med hjälp av den där förbaskade manicken! Vi körde fel och fel och fel…och så helt plötsligt var vi tillbaka där vi började köra fel…tillbaks på ruta ett..liksom…

Efter ett fnissigt telefonsamtal med min bästa make fick vi en bra guidning och lyckades faktiskt ta oss rätt.

Väl framme, parkerade och snabbfikade upptäckte vi att det var kö till kyrkan! waow, inte vanligt…

Mässan(som är en gudstjänst där man delar vin och bröd) heter ”she” och är sammansatt som ett firande av att det nu är 50 år sedan kvinnor började tillåtas som präster i Sverige. Mässan bygger på Emmylou Harris-låtar. Jag erkänner motvilligt att jag inte kände till denna begåvade kvinna, men efter att nu ha hört ett antal låtar är jag nog ganska tagen…

Känsloladdade texter, vackra melodier och fantasktiska röster gjorde mässan till en oförglömlig upplevelse och också precis vad jag behövde efter den jobbiga begravningen…

Sjöng gjorde Ane Brun, Ebba Forsberg och Anna Stadling. Alla tre fantastiska sångerskor med unika röster och toner.

Here I am

I am standing by the river
I will be standing here forever
Tho you’re on the other side
My face you still can see
Why won’t you look at me
Here l am

I am searching thru the canyon
It is your name that I am calling
Tho you’re so far away
I know you hear my plea
Why won’t you answer me
Here I am

I am in the blood of your heart
The breath of your lung
Why do you run for cover
You are from the dirt of the earth
And the kiss of my mouth
I have always been your lover
Here I am

I am the promise never broken
And my arms are ever open
In this harbor calm and still
I will wait until
Until you come to me
Here I am

Orphan girl

I am a orphan
on God’s highway
But I’ll share my troubles
if you go my way

I have no mother
no father no sister
No brother
I am an orphan girl

I have had friendships
pure and golden
But the ties of kinship
I have not known them

I know no mother
no father no sister
No brother
I am an orphan girl

But when he calls me
I will be Able
To meet my family
at God’s table

I’ll meet my mother
my father my sister
My brother
no more an orphan girl

Blessed savior
make me willing
And walk beside me
until I’m with them

Be my mother
my father my sister
My brother
I am an orphan girl

Be my mother
my father my sister
My brother
I am an orphan girl
I am an orphan girl

Deeper Well

The sun burned hot, it burned my eyes
Burned so hot I thought I’d died
Thought I’d died and gone to hell
Lookin’ for the water from a deeper well
I went to the river but the river was dry
I fell to my knees an I looked to the sky
I looked to the sky and the spring rain fell
I saw the water from a deeper well

Well…lookin for the water from a deeper well
Well…lookin for the water from a deeper well

I was ready for love I was ready for the money
Ready for the blood and ready for the honey
Ready for the winnin’, ready for the bell
Lookin’ for the water from a deeper well
I found some love and I found some money
Found that blood would drip from the honey
Found I had a thirst that I could not quell
Lookin’ for the water from a deeper well

Well…lookin for the water from a deeper well
Well…lookin for the water from a deeper well

Well I did it for kicks and I did it for faith
I did it for lust and I did it for hate
I did it for need and I did it for love
Addiction stayed on tight like a glove
So I ran with the moon and I ran with the night
And the three of us were a terrible sight
Nipple to the bottle to the gun to the cell
To the bottom of a hole of a deeper well

Well…lookin for the water from a deeper well
Well…lookin for the water from a deeper well

I rocked with the cradle and I rolled with the rage
I shook those walls and I rattled that gage
I took my trouble down a deadend trail
Reachin’ out a hand for a holier grail
Hey there mama did you carry that load
Did you tell your baby ’bout the bend in the road
‘Bout the rebel yell ’bout the one that fell
Lookin’ for the water from a deeper well

Well…lookin for the water from a deeper well
Well…lookin for the water from a deeper well

Ja..flera länkar blev det…men ska Du bara klicka på EN länk i den här långa bloggen, klicka på den här och lyssna på Ane Brun, en sångerska jag genom bästaste Judit fått upp ögonen(öronen?) för. Njut…

K ringde i morse och frågade om jag ville följa med till Borås och öppnandet av Hööks nya affär. Bra erbjudanden på hästprylar och dessutom Anders Eriksson som skulle visa tömkörning.

Gissa om jag följde med! (skulle varit hemma och städat…)

Jag hade kunnat handla en hel del, både grejer till lilla hästen och till lilla tjejen, men höll mig ganska bra. Det enda som följde med hem var en leksak till Kråka(!!) och ett par långa strumpor till Kerstin.

Tömkörningsuppvisningen var mycket intressant! Anders Eriksson är en mycket klok hästman som jag verkligen skulle vilja gå kurs för. Han visade kort lite grunder för tömkörning och longering på två linor.

Han lade fokus på säkerhet, lugn och ro när han klädde på hästen(som han inte hade träffat tidigare) Sedan började han köra den runt sig på volten för att sen också köra långsidor. Sidvärtsrörelser och galopp fick vi också se.

Målen med tömkörning är att hästen ska ta stöd i bettet, att den ska ge eftergift och att den ska finna takt i alla gångarter. En utbildad starkare häst tränar man också att bli mer elastisk.

Han menar att fler borde jobba sina hästar från marken, det ger en bra variation till både ridning och körning, plus att en bra grundutbildning i arbete i töm förstås kan ligga till grund för alla grenar.

Han berättade att han utbildat personal på veterinärkliniker som sedan börjat jobba med tömkörning på ”rygghästar” och fått jättefina resultat. Själv menade han att man självklart ska jobba på det här viset för att slippa få problem!

Det ger en bra kontakt med och känsla för hästen att jobba den från marken.

Med detta som inspiration var det förstås självklart att jag åkte hem för att prova med Flisan.

Hon var duktig! Inte alls så van vid dressyrarbete tror jag men med fler skrittpass med fokus på att söka stöd i bettet ska vi nog kunna jobba bra ihop! Skynda långsamt, vi är nya på det båda två.

Jag har haft roligt på klubben idag! Och åkte därifrån med en nästan bubblande känsla i magen(en bra bubbling, inte sån bubbling som var i söndags…)

En liten grupp samlas på tisdagsförmiddagar och tränar lydnad, Maria och jag var välkomna att delta.

Kråka och jag började med budföring med Maria som mottagare. Kråka gjorde mos av Marias knän tror jag… Vi får fila på ingångar hos mottagare helt klart! M belönade för att hon fick klappa på Kråka och det gick bättre och bättre. Jag ska nog överträna det så att hon klarar att folk verkligen tar i henne. Springviljan är det inget fel på och idag funkade kommandot skitbra också.

För momentet hopp-sitt-hopp hade jag en bra plan som jag nästan lyckades följa. Kråka fick göra alla delar separat för att sedan kedja ihop dem. Mitt i allt drog Maria djupt efter andan när jag sa sitt och sen kallade in krax över hindret. -Vad duktig Du är, sa hon -Vilken is i magen! -Va? sa jag. Jag hade inte märkt att en stor schäfertik hade dragit iväg mot en tränande kelpie, jag hade bara sett en hund springa i ögonvrån. Schäfern på vift sprang sen ytterligare en gång till kelpien men då hade jag tagit Kråka i halsbandet för en micropaus. Det känns väldigt onödigt att riskera nåt…och hade den kommit till Kråka hade saker kunnat gå ordentligt överstyr. Men bra att jag inte blev rädd utan körde på med min träning!

Momentet hopp-sitt-hopp blev iaf till slut kedjat och Kråka är görduktig!

Lade en kort plats med fin attityd hos hundskruttan! Hon har inte gillat platsliggning på klubben sen hon blev rädd för pangandet, men idag gick det bra!

Pangande ja, det small faktiskt lite idag, på avstånd, och Kråka lyssnade men var totalt oberörd. Hennes skottberördhet är nog verkligen träningsbar!

Vi följde med gänget in och fikade. Trevligt!

Det blev lite intressanta diskussioner om utfall och hur man bäst hanterar det. Vi hade inte samma teorier och tillvägagångssätt alllihop, men det gör då inget bara man kan samsas om att målet är att hunden inte behöver göra nåt utfall. Om det sen är via ledarskap eller beteendeformning/betingning man når målet kanske kan kvitta Respekt och ödmjukhet för varandras kunskaper och erfarenheter känns viktigt.

Jag blev inbjuden att vara med i en sökgrupp. Och är faktiskt himla sugen på att ta upp söket med Kråka. Jag tro att hon kan växa väldigt av den träningen. Frågan är hur det går ihop med vår spårträning nu…

Efter fikat droppade alla av men jag var lite mer sugen på träning och gick ut på tom plan med glad kråkfågel.

Hopp-sitt-hopp var nu i princip 10-mässigt och det gör mig glad och stolt!

Inkallningar var snabba men med lite slarv i avsluten.

Fritt följ med bra position och attityd.

Nedläggande under gång som jag tror var riktigt snyggt, lite svårt att se när man inte får kolla över axeln.

En plats på en minut med glada miner och trygg position.

Så lekte vi över bruksstegen som avslutning.

Härlig träning!

I bilen satt Bacillen och så övergiven ut. Han fick följa med in på agilitybanan och rocka loss! Vi hoppade hinder och sprang i tunnlar för allt vad tygeln höll! Jag höll på att dö av andnöd men Baci njöt! Han hoppar så galet stora hopp! Inte så kraft och tidsekonomiskt men supersött och med full poäng för entusiasm! Jag önskar jag räckte till att träna agility med honom, han är bra och han älskar det!

Med nöjda hundar åkte jag sedan hem.

Jonathan

24/3-87

3/9-08

sov gott

Jag skulle suttit i skogen med en kopp kaffe och ett wienerbröd…

Jag skulle lagt några bra spår till hundarna….

Jag skulle haft sällskap av goa hundvänner…

Jag har suttit på toa stora delar av dagen, omväxlande legat i sängen, matt och trött.

Barnen verkar friska i alla fall. Och i natt kommer älskade mannen hem!

I morgon är en ny dag, hoppas den går att tillbringa nån annanstans än i toalettens omedelbara närhet.

Lördagspromenad barbacka ner till sjön. Både ponny och dotter på ett strålande humör. Och söta är de också.

Det ser ut som Flisan går och sover, det gjorde hon inte, hon var pigg och framåt men lyssnade ändå fint på Kerstins hjälper.

Mys i hagen. Flisan har inte längre så bråttom in i hagen tillbaka till Bellis. Hon står gärna kvar hos oss och samtalar och kramas lite.

Kerstin jobbar för att få Flisan att posera. Flis vill helst gå bort till mig för att se om det kanske finns nån liten äpplebit kvar.

Stor kram och puss! Vilka linslöss!

Här är en bild från vår veterinärtur. Snart på väg hem. Så skönt med en häst som är trygg i transporten. Jag kan ju inte ta åt mig äran för det alls men är inte desto mindre glad för det.

I dag är barnen hemma från skolan. J med ett skadat knä som är blått och svullet. Lilla K med en snuva från hell…

Vi skulle fått besök av familjen L/K men fick av ovan nämda orsaker ställa in.

Så nu får vi mysa själva, det går väl det med…hade dock sett fram emot lite annan social stimulans Nå, det får bli en annan dag det.

Jag tog en korv och gick ut i trädgården med Krax. Redan igår körde vi ett pass med hopp-sitt som gick bra. Delade upp i uthopp och stå på andra sidan och sätta sig på kommando och få hoppa in igen. Att hoppa ut och sätta sig funkade inte, då la hon sig bara ner…. det var igår det!

I dag var allt enklare, tänk att träning funkar va Vi började med uthopp och korvkast. Sen stå kvar och vänta på kommando för att sen få hoppa tillbaka. Sen provade jag med uthopp och sitt, då började hon att sätta sig frivilligt och rakt på andra sidan hindret! Snyggt!

Jag byggde på hindret och körde vidare. Fick förstärka uthoppet lite först, det blev tydligen lite mysko när det höjdes (mina snygga gamla hemmabyggda agilityhinder, höjningen består i princip av att två hinder ställs på varandra) Sen funkade hela momentet görfint! Och Kråka såg glad och vild ut!

Bra microträning!

I kväll ska vi äta tacos. Smaskens!

Tänk att en av fyra kan lämna ett så stort tomrum efter sig.

Det låter nog allvarligare än det är, sanningen är att maken är på jobbresa i Kroatien över helgen. Lyxigt värre är det för honom, nytt jobb som inbegriper sköna resor.

Så vi sitter här i lilla huset och känner att vi saknar vår make/pappa. Vi har det lite mysigt också men nåt fattas liksom i myset.

Kallt är det men med hjälp av goa barn har det släpats in en massa ved och nu knastrar det gott i kökspannan. Jag funderar på att tända i kakelungnen också, den ger en så skön värme. En massa värmeljus har vi tänt och de skiner så gott.

Kerstin och jag har varit på ponnypromenad för andra dagen på raken. Flisan rör sig fint, ingen hälta. Hon är väldigt pigg så jag håller henne i grimskaft för att lilla K som nu inte ridit på evigheter ska känna sig helt trygg.

Det känns gott, men än litar jag inte på att vi är hältfria…

I dag har jag givit fåren hö för första gången i höst. De såg skeptiskt på det först, inte direkt svultna. Men efter en stund mumsade de ändå i sig det mesta. Mysigt var det iaf att ge dem mat, tidigare har det ju inte varit direkt mycket skötsel av dem, de sköter sig själva på betet. Nu blir det lite mer pyssel. Jag måste bland annat köpa halm så det går att bädda i deras krypin under ladan. Livet på landet blir mysigare när det rör sig i hagarna

Tori Amos – Winter