Kråkas flygturer

Att åka båt på vänern en varm julidag då vinden är minimal och stillheten och avkopplingen total kan inte bli närmare fullständig lycka. Jag saknar vattnet. Sjövattnet som är som sammet mot solvarm hud.

Det är en upplevelse att få dela varje dag med den här mannen, och att jag får göra det är jag tacksam för. Jag skulle ohämmat visa många bilder av min älskade man i badbrallor om jag nu inte visste bättre… Missa inte bacillens flört med kameran där bakom husses arm..

Min Joel, vacker och allvarlig.

Sommarbarn i sammetslent ljummet vatten. Jag älskar att bada och det gör barna med. Vi ligger i vattnet tills fingrarna blir skrynkliga och läpparna blåa. Och inte väntar vi en halvtimme efter maten med att kasta oss i igen heller.

Bacillen badar inte lika gärna, men med flytvästen på går simningen bättre. Allra helst hejjar han dock på de badande från båten. Han är en sann skeppsråtta. Dessutom är han alltid glad och gör alla runtomkring på bra humör, det är en fin egenskap jag värderar högt hos min lille hund.

Fina båten ”Ulla” och en snorklande make. Ulla var en trevlig bekantskap, sliten men ärlig och rejäl, en riktig bruksbåt.

Den här bilden blev ren magi i mina ögon. I båten satt en herre som tänkt sig ett nakenbad från ekan i kvällningen, vi störde lite när vi kom förbi. Hoppas han förlåter mig, kunde inte låta bli att ta några bilder.

Kråka gillar båtlivet. Mycket att titta på och härligt vatten inom ett hopp bara. Jo, hon badar från båten, kastar sig i med noll rädsla. Om hon fick skulle hon bada lika mycket som jag gör…och det får hon. Så mycket att hon fick vattensvans som höll i sig i flera dagar. Att sitta i båten och spana ligger högt på listan, men också att ligga i ruffen och snarka till dunkdunket. Jag är glad över att hon så utan vidare finner sig tillrätta på alla våra utflykter, vad vi än hittar på, får hundarna bara vara med är de nöjda med allt.

farten är lugn, målet är ingenting, vägen är allt.

Vi badar från båten. Att komma i var enkelt. Att ta sig upp i båten var inte lika lätt. Jag fick kämpa på bra för att frusta mig upp på däck igen. Hundarna och barnen hivades upp i händer, selar och flytvästar.

Skeppare Gustav kör båt medan drönare Gabriel njuter i fören.

Vackra Anna och Gustav. Ni är bäst! Minnena av dagen ni gav oss ska jag bära med mig länge.

En sista bild över kvällströtta sjön. Det är nästan bleke och man ser snart inte gränsen mellan vatten och himmel.

Ett bildspel med fler bilder finns här.