Kråkas flygturer

På klickerforum och andra ställen snackas det just nu och huruvida klickerhundar är mer eller mindre väluppfostrade än traditionellt tränade hundar.

Jag har ingen aning. Kanske.

Mina hundar tycker jag själv, har en okej vardagslydnad, de kommer nästan alltid när jag ropar och går och lägger sig när jag ber dem.

Men väluppfostrade vet jag inte… De tigger vid bordet om det luktar för gott, de hoppar på folk för att hälsa och de ligger(bor) i soffor och sängar. De skäller dessutom högljutt när det kommer någon, eller när de tror att det kommer någon. De tar plats helt enkelt.

Jag har inte prioriterat annorlunda. Hade jag velat ha det på nåt annat vis hade jag tränat de beteendena, svårare än så är det ju inte.

Människor som kommer hit kan säkert ha olika åsikter om hur bra det är…

Jag är inte på något sätt främmande för att hindra mina hundar att fritt umgås med folk som inte vill det, hundarna stängs då och då in i ett annat rum för att inte skrämmas eller vara för närgångna

Men jag måste skriva om nåt bra! Om nåt härligt, nåt som gör mig varm ända in i hjärtat.

För någon vecka sedan var min svärmor och hennes make ”Prosten” här över en natt. De är inte speciellt hundorienterade alls, bara vanligt folk

Och trots att de förmodligen aldrig själva skulle välja att ha husdjur så accepterar de utan vidare mina djur som självklara medlemmar i vår familj.

Både hundar och katter hälsas på som vore de, tja inte barnbarn kanske, men i alla fall vänner som man inte träffat på ett bra tag.

På frukosten hoppade Kråka upp bredvid Prosten i kökssoffan och satte sig nära. Hon kikade längtansfullt på frukostmackan. Hon fick inte smaka men välkomnades som självklar och fick sitta och språka med Prosten en stund där på soffan. Sött!

Jag är så glad för det. Det är inte en självklarhet. Eller så är det det….

David Wilcox – Language Of The Heart

Jag tog Kråkas färskmat och använde som avståndsbelöning i skål. Så fick hon ligga en minut och på -Ja! springa och äta.

Sen två minuter och slutligen tre minuter.

Under treminutaren gick hon upp en gång. Det såg ut som att hon helst plötsligt bara glömde vad hon gjorde och gick för att kolla en grej…. Men jag gick tillbaka och la om och nollade tiden, sen gick det fint.

Tror det blir bra att börja om med att ligga här hemma och sträcka tiden. Så tar vi med skålen med gotta till klubben om ett tag och kör där.

<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<

Äggslakt

Någon eller några hackar sönder våra ägg. Under en lång period nu så får vi knappt några ägg alls, vilket blir dyrt och ledsamt i längden.

Vi har funderat på vem av hönsen det kan vara och faktiskt så har tuppen varit den mest misstänkte. Dels för att en gammel klok bonde sa att det var vanligt, dels för att vår tupp blivit iakttagen bärandes ett tomt äggskal. X-(

Så kom min svärmor på den briljanta iden att stänga in tuppen i en bur för att se om äggen förblir hela. Nu har han suttit inburad några dygn(deppad och rädd) men det blir inte mycket helare ägg.

Så!! i går!! Såg jag två skator flyga ut ur hönsgården eller hönshuset!! AHA! tjyvar!

För att säkert få veta så ska min make, ni känner honom också som ”prylnörden”, montera upp en webbkamera i hönshuset och ta tjyvarna på bar gärning.

Om det är skatorna blir det en svår nöt att knäcka hur vi ska hindra dem. Att klä in hela hönsgården i billigt blått frukträdsnät är fult och ohållbart på vintern med tung snö. Att köpa finmaskigt hönsnät och klä med blir svindyrt och jobbigt.

En annan utväg är att fråga grannbonden om han kan komma och försöka fimpa några skator med hagelbössan.

Boet som är i apeln ska i alla fall rivas, om de är de skyldiga.

Livet på landet asså… fåren är snälla i alla fall

Vi trotsade ösregnet och åkte till klubben och faktiskt så regnade det inte hela tiden vi var på plan.

I dag var planen att inte vara med på skott, leka mycket och eventuellt köra några enkla moment.

Jag är inte så mycket för att följa planer.. Nåja, skotten var vi inte med på utan kom efteråt, så långt enligt planen. Vi började med att kika på de andra som la en plats, jag ville inte lägga kråka med främmande hundar idag. Sen körde vi lite stegförflyttnignar för att känna om hon var med mig..det var hon glad och lagom på.

Då körde vi en budföring med en främmande mottagare. Inga problem alls, Kråka gjorde fina ingångar och väntade på kommandot för att sen springa fort och bra. Roligt!

Körde fritt följ och hon var fin. Jag fokuserade på vänstersvängar och helomvändningar, var noga med att inte svänga om hon inte var helt i fokus, det blev riktigt fint många gånger. En högersväng vågade jag mig på med fullt fokus, kul!

Några nedlägganden under gång provade jag också och de såg OK ut. Nästa gång ska jag vara noga med att förbereda genom att få fram lägganden frivilligt framför mig först.

Efter trevligt fika med tillhörande snack inne i klubbstugan körde vi ett pass till. Började med inkallning från sittande och första vändan fick hon syn på nåt en bit bort och sprang ganska snett, svårt att springa åt ett annat håll än dit man stirrar så då glömde hon ingången…men sen blev det fint.

Vi provade lite hopp över hinder, det var ett tag sen och det märktes. Men Kråka gillar hoppning och gör det glatt och fort. Efter lite filande på ingångarna satt inkallning över hindret som en smäck, en tia tror jag Maria menade att det var Hopp med sitt på andra sidan är en helt annan femma. Kråka kan inte sitt på avstånd, så där börjar vi. Maria stod med Kråka i koppel och jag belönade frivilliga sättanden och ökade avståndet hela tiden. Kanon! Kråka jobbade bra för kastade halva köttbullar! Efter en stund la jag även på kommando och det funkade bra det med. Då tyckte jag det vore kul att prova ihop med hopp ut från mig, men se då hade luften tagit slut hos unga damen som bara hoppade görsnett och inte alls ut till den punkt hon brukar…nåja, nästa gång blir det säkert asbra! Ska fortsätta med kommandoträning på avstånd i veckan så det är ännu säkrare tills nästa hinderträning.

Platsliggningen är ett kapitel för sig tror jag…hon har blivit lite osäker och kommer upp.. Jag ska träna hemma massor i veckan och se om det blir resultat, det borde det bli. Hon behöver bara bli säkrare igen.

I början av dagens pass var Kråka inte så himla lekbar, hon jamsade mest med leksaken och drog inte ordentligt. Det lossade dock direkt efter budföringen och sen var hon sitt vanliga kampglada jag.

En riktigt bra träning idag!! Tack M för hjälpen och tipsen! Vad roligt det är att träna tillsammans! Och värdefullt!

Inte så kul är att jag blev bortlottad från spårkursen. Jag hoppas dock på att det blir nån sorts träningsgrupp för oss som inte kom med, vi var nämligen 8 stycken. Så det håller vi tummarna för.

Idag skrittade kerstin Flisan för första gången på över tre veckor.

Det gick inte bra. Hon haltade efter ca 15 minuters lugn promenad.

Just nu känns det urpissigt, asledsamt och många fler fula adjektiv att vara hästägare åt en himla underbar men halt liten ponny.

Ännu mer dumt, naivt, blåögt och klantigt känns det att ha köpt en häst som faktiskt hade en anmärkning på veterinärbesiktningen. En liten markering på vänster bak… Och jag blev övertygad om att det innebar ingen fara, tvärtom var det inte alls konstigt att en 18årig häst visade lite stelhet och markerade i några steg vid böjprov. Nu vet jag inte vad jag ska tro men står med en halt häst som inte kan ridas. Står med en häst som vi, men särskilt lilla K kommit att älska väldigt mycket.

Nu blir det vila igen och sen kanske vi får köra till veterinären för att kolla noggrant vad som felas i kusens ben. Tur att hon är försäkrad.

Jag är så himla ledsen! Vill inte visa så mycket för lilla K, vill inte att hon ska veta att jag funderar över om det här kommer att bli bra..om hästen kommer att hålla, om vi kan ha henne kvar..  Kvar förresten, man kan ju inte sälja en halt häst så vad återstår då? himlen?   Nä, nu går jag väl händelserna i förväg men det är så ruttet det känns nu. Vad som hände med det positiva tänkandet vet jag inte, det flög sin kos, eller så kröp det upp i nåt mörkt hål och gömde sig…ja det var nog vad som hände.

Vi tog en promenad på en väg vi inte gått förut. Det visade sig bli massor av backar *pusta* Men jag antar det är nyttigt. G hade GPSen med sig och märke ut stigarna vi gick. Kul antar jag, om man är prylnörd

Hundarna flög och kutade runt som tokiga i skogen, de hade en del överskottsenergi.

Vi hittade några ynka få kantareller men drygade ut med några små fina smörsoppar. Det räckte till en liten toast med smörstekt svamp och en skiva brie på toppen, himmelskt!

Fredagskväll känns bra.

Vi har en ny söt liten kamera, en Olympus-nånting som man bland annat kan filma små snuttar med. Skitkul! Förutom att lilla K gör den ena konstnärliga långfilmen efter den andra så har jag och Kråka blivit filmade lite när vi körde lite ff. Det ser lite hafsigt ut det medger jag och skyller på dålig förberedelse och störning av grannbarn som spelar fotboll. Men ändå, en film på vår träning! Det ska bli skoj att då och då filma och se oss, se hur vi ser ut!

I kväll har kråka och jag varit på klubben igen. Nu var det öppen träning och en hel drös med folk och hundar. Roligt tycker vi!

Vad som inte var lika roligt var att Kråka visade sig berörd vid skotten. Vi stod utanför planen och hon tyckte det var äckligt. Tog en promenad så att vi ökade avstånden till smällarna, då gick det bättre. Sedan när det lades plats utan skott var vi med på plan och kollade men Kråka var helt klart påverkad och vi var inte med på platsen. Det fick bli bilen och vila för kraxet och jag hjälpte Maria Med Hera en stund.

När det var kraxigs tur igen var hon som vanligt igen, glad, laddad och tränings/leksugen! Gött!

Vi körde fritt följ och budföringar. Jag känner mig nöjd med hur det gick, hon klarade ganska mycket med tanke på.

Provade också en kort kort plats och den gick görbra den med.

Planen framöver är att strunta i skotträning ett tag och träna på med att bli bra med störningar av andra hundar runtomkring.

Jag har anmält till en kurs. Appelllydnad och spår. Hoppas vi kommer med.

jaha?

Vad nu då?

Jo, så här sa min man när jag inget ont anandes låg på hans arm i går kväll

-Du som är kommunist…

-Jaha…Va? svarade jag.

-Var Mao god eller ond?

Sedan följde en liten diskussion om kommunism, diktaturer och kejsardömen.

Vad vi kom fram till?

Inget egentligen…som ju ofta är fallet när man talar om kommunism. Fint i teorin, galenskap i praktiken…

see more dog pictures <—- Länk!!