Kråkas flygturer

I kväll har vi ridit dressyr på Flisan.

Pga hennes hovar och lite lathet i värmen har lilla ekipaget haft en lång paus. Nu är vi så smått på gång igen. I dag red vi på gärdet. Jag ställde ut koner som ett fyrkantsspår och lilla K fick styra runt i olika mönster. Flisan var pigg och lite vild i början, hon suktade efter sin prins Bellis som var kvar uppe vid stallet. Men Kerstin fixade det väldigt bra efter lite coachning. Ännu vildare blev hästen när prinsen blev utsläppt i hagen intill och började trumpeta och kuta fram och tillbaka. Efter en liten stund lugnade de två turturduvorna sig lite, de är ju ändå lite till åren komna, men kärlek blir man visst aldrig för gammal för! Sedan gick det så himla bra för Kerstin, hon fick till fina halter och igångsättningar, styrningen funkade bra också. Roligt! Lilla ungen växte och kråmade sig vid berömmet!

Det här känns så bra!

På grund av att min laptop är på lagning kan jag inte redigera bilder alls…skärmen på lånedatorn är kass så färgerna ser galna ut… Men bilderna kommer så småningom.

Uppdaterad! G har fixat skärmen så nu ser färgerna bra ut och jag har kunnat kolla på bilderna.

Flisan med sin lilla ryttartjej

Vi målar vårt hus.

Falurött förstås.

Egentligen ska man inte behöva skrapa av sån färg, det ska räcka med att borsta av den flagiga gamla färgen….men tidigare husägaren verkar ha laborterat med egen blandning av falu rödfärg och den sitter fast i stora flagiga sjok. Så nu skrapas det. Vi ser ut som slaktoffer, eller nåt direkt ut ur en av de podcast novels jag lyssnar på..blooooood!

I går målade vi en och en halv långsida och idag skrapas det och målas sista långsidan färdigt.

I morgon kommer syster yster och svåger roger(han heter iofs inte roger) och mamma för att hjälpa till med gavlarna, den ena har en utbyggnad och det är mycket att måla…

Han har kommit hem!

För tre veckor sedan upptäckte jag en lös huggtand på honom. Jag bokade operationstid några dar framåt. Då försvann han. Vi hade gäster då och jag tänkte att det var därför han gick, men det stämde inte riktigt med Kattsing för han brukar vara social när vi har gäster.

I alla fall, borta var han och jag var orolig.

Nu är jag glad igen, min bästa kisse går här och myser igen! Han är smal men inte speciellt sliten. Undrar så var han har varit och vad han gjort…men det lär förbli en gåta.

Tanden har ramlat ut men roten är kvar så op-tid är bokad till i morgon och vi anstränger oss alla att hålla katten inne…

Oj vad kass jag är på att blogga då..

Det är varmt, får man skylla på det?

I torsdags åkte vi till mamma i lidköping för att fira hennes födelsedag på fredagen. Vi började med frukost och presenter på sängen tätt följt av en ordentlig pedikyr och fotmassage. Jag tror det var mycket uppskattat.

Förmiddagsfika med tårta hos min syster och svåger. Sen bad som var underbart!

På eftermiddagen åt vi god mat innan det var dags att åka iväg och hämta Joel som varit på scoutläger hela veckan. Han hade haft det görbra med fint väder och roliga aktiviteter. Det var fint att få hem min lille store kille, och känslosamt.

I lördags kom Tina med familj på besök. Tanken var att vi skulle träna hund när grabbarna åkte på iron maiden-konsert…. På grund av Freddies vätskande dermatit(kunde ju skrivit våtexem här, men divar mig med den medicinska termen ) och framförallt värmen blev det bara hundprat i skuggan och en skön kvällspromenad. Jag gillar Tina, klok kvinna och duktig hundtränare, underbar helt enkelt! Synd att vi bor långt i från varandra! Kråka klarade hundbesöket bra! Till och med lekte med freddie! De kutade några varv runt huset där Freddie lät Kråka jaga honom, sedan hittade han en boll som lätt konkurrerade ut den knasiga belgaren Sabina och Kråka är ungefär lika sura så de fick hålla ett bra avstånd till varandra, det gick fint!

I söndags var det dags för höskörd. Vi skördar inget eget men hjälpte våra stallhyresvärdar med deras. En massa balar kördes in, men ändå en bråkdel av förra årets skörd. Vi måste köpa mer hö, både till vår häst och till fåren. På vårt ränne ligger nu ca 800 kilo, vi behöver nästan lika mycket till… priset på hö blir inte roligt i år.  Jag passade på att köra med släp för första gången, det var kul men svårt att backa. Övning ger dock färdighet. När vi kört in allt hö hade klockan blivit över elva på kvällen och vi åkte till sjön för ett nakenbad. Så skönt att bada bort allt bös och svett! Vattnet var lika varmt som på dagen-24 grader…ljuuuuvligt!

I går vaknade vi motvilligt, trötta och slöa, men fick fart och tog bilen till lidköping igen. Vi var medbjudna ut med Anna och Gustavs nya(urgamla) båt. Vänerns skärgård är alldeles underbar! Vi låg på en pytteliten ö och var helt i fred, gott för hundarna som badade och sprang fria. Kråka badade nästan lika mycket som jag, hon är galen! Kastade sig i från båten när vi badade från den på öppet vatten. No fear! I dag har hon dock vattensvans så jag antar att det blev lite för mycket av det goda.

Jag fotade massor under en helt fantastisk dag, men bilderna måste kollas och redigeras först så de dröjer. Vi badade och njöt hela dagen och kom inte i land förrän halv tio på kvällen. Och inte brände vi upp oss heller.

Värmen hänger kvar trots att det just kom en åskskur.

Semester!

Ja jag har ju haft sommarlov ett tag redan, men nu har G semester och vi njuter!

Huset är tomt igen. Det var underbart kul och jobbigt att ha gäster i tio dagar. Fam J är våra goda goda vänner och vi älskar dem innerligt, men visst blir iaf jag lite sliten över att ha ansvaret för ruljansen så många dagar. Tyvärr var inte vädret på vår sida, vi var mer inne än ute…vilket nog bidrog till min trötthet. Vårt hus är litet.

I går kom G’s bror D med familj hit, de kom rullandes med husvagn upp för backen och stannade över natt. Ett mysigt avslappnat besök. Nästa år vill vi ha dem här längre!

På morgonen idag var klockan ställd och jag åkte till stallet. Hovis skulle äntligen komma! Han kom inte! igen… Den här gången ringde han en kvart för sent och meddelade att han var sjuk…. Nu hoppas vi att han kommer på lördag… Så otroligt surt! Flisans fötter är inte fina. Och inte Bellis fötter heller. Bådas bakre ballar är lite trasiga pga att hovarna är för långa. Inte kul alls. Det blir till att skjuta på ridningen några dar till och innerligt hoppas att ingen skada är skedd.

I dag har vi varit hos sadelmakaren för att göra en ny däckelrem till Biancas sele. Den pajade ju i olyckan och nu när B är tillbakalämnad är det hög tid att fixa selen. Sadelmakaren var en effektiv typ som fixade remmen medan vi väntade. Bra blev det, och billigt! Efter sadelmakaren drog vi till Göteborg, där fick vi hästleksaker av Karin. Tack! Lilla K är lyrisk!  Efter det blev det Huveröds och inköp av Bravo-mat till hundarna, vi har äntligen en fungerande extrafrys och bra plats för att ge riktigt bra mat. Jag köpte två likadana halsband till hundarna, görfina! De sedvanliga grisöronen och kexen handlades förstås också. Ett besök på Burger King fick bli kronan på verket innan hemfärd.

I morgon ska vi hämta 35 balar hö till fåren. I kväll ska vi röja plats på rännet för det.

Vi njuter båda av att vara lediga tillsammans och jobba hemma.

Och Joel, den store killen, han är på scoutläger sen i söndags. Ska vara borta till på fredag. Mammas lille kille ju.. Han har urkul och längtar inte hem, men ringer för att säga godnatt till oss och lillasyster varje kväll, hur sött är det va!?

Nä…ut i ladan och jobba var det ju.

I går packade A och jag bilen med barn och hundar och åkte till Hemstaden. Vi hälsade på hos min syster M och maken C.

M&C har en trädgård som är som himmelriket. Full av bärbuskar, fruktträd och vackra blommor. Jag har motsatsen till gröna fingrar(vad nu det kan vara för färg) och är himla tacksam över att få komma och plocka bär men slippa sköta en trädgård. Körsbär, vinbär och krusbär plockade vi. En körsbärspaj i ugnen direkt vi kom hem.

En dold höjdskräck visade sig när jag klättrade upp på hög och vinglig stege, men jag är stolt att säga att jag klarade det, jag vande mig och när hinken var fylld var det inte alls äckligt att vara där uppe bland grenar och bär. Lilla K var helt orädd och klättrade upp och ner för stegen som hon aldrig hade gjort annat. Vad enkelt det är att vara liten.

Det var mycket högre än det ser ut, jag lovar…

Kråka i rågåkern

Hjälp! åkermonstret tar mig!!

Farlig vasstand

Lilla K med världens bästaste moster M

Lilla K och Pelle i gungan

Molnen i ett sprucket fönster

Lilla K sprutar vatten..

..och jag fångade vattenleken

Mina fina små

Bacillen njuter av Pelles lilla pool, men tenderar att bli marodör….

Mera bad åt små galna hundar!

Vinbär i överflöd, med den rödaste av röd.

Jag är svag för små ludna humlar, och lavendel är så vackert!

Eftermiddagen avslutades med mellanmål i trädgården

En ganska lång tid har jag haft noll lust för foto….det känns som det vänt lite nu.

en rosa plastpärla

en grön plastpärla

en vindruva

Det måste vara Pelle-Bajs!

I dag skulle äntligen Flisans hovar verkas. Äntligen på grund av att de borde verkats för över en vecka sedan och är långa nu. Hennes hovar ser ganska speciella ut, hon har en lite annorlunda benställning och hovarna ser ut därefter. Bakhovarna är långa med låga, om några, trakter. Framhovarna är sneda med mycket höga trakter. Anledningen finns troligen både i generna men också i hur hon tillbringade sina första åtta år i livet.

Fly föddes på en gård med 25 andra hästar. Där fick de väldigt lite utevistelse och inte så mycket hantering. Hovarna blev skötta bara några gånger per år och på de flesta hästarna krävdes det då sedering. Hon bodde i samma box som sin mamma tills hon blev åtta år. Till slut fick inte ägarna lov att ha kvar så många hästar och de såldes av. Mia kom dit och blev förstjust i Fly, köpte henne tillsammans med mamman. Sedan följde en lång period av att försöka få ponnyn hanterbar och inriden och utbildad. Hon var aldrig illa hanterad utan bara ohanterad så rädd för människor har hon aldrig varit. Jag är imponerad av Mia och hennes familj, att de lyckades så fantastiskt med den här lilla ponnyn, hon är ju så underbart trygg och snäll, aldrig en sur min eller galenskap. Hon har varit flera små hästtjejers första häst och kärlek.

Nåväl, jag blev besviken på hovslagaren som faktiskt glömde att komma idag. Det är inte första gången han missar oss….kanske är det inte så viktigt att komma och verka två små ponnysar… Nu dröjer det till tisdag innan det blir verkning och jag tror att Flisan ska få stå nästan hela veckan, vill inte att hon belastar fel eller vrickar sig. Tråkigt att inte kunna njuta av ridturer på en hel vecka.

Familjen B som har stallet där Flisan bor har varit i Spanien i två veckor och vi har passat hästarna. I går kom de hem och det blev ett mycket kärt återseende för lilla K och bästisen Moa!  Vad gott det är med kära vänner!

Med gästgiveriet lunkar det på, stundtals i ett högre tempo Tyvärr är inte vädret så fint ju, så det blir lite mycket inomhusliv. Barnen ledsnar väl då och då på varandra och på att ta det lugnt, men roar sig rätt bra ändå. Just nu är papporna på äventyrsbad med de stora kidsen och har kul! A och jag tar det lugnt och leker med bäbis-Pelle.

Tänk att man kan knöka in åtta personer i vårt lilla hus, nästan helt utan problem. Visst blir det rörigt, men det brukar det bli även när vi bara är fyra..

Kråka och BamBam fungerar tillsammans! Det går så himla bra, jag kunde inte drömma om att det skulle gå så himla bra! En enda gång har Kråka sagt åt Bamis, vid en kvarglömd matskål, och mycket mycket balanserat, bara en dov morrning. Ute skuttar de runt och leker eller bara filurar omkring. Otroligt skönt! Jag är stolt över min lilla kraxmaskin.

När fåren kommit i går råkade Kråka, utan att få en elstöt, ta sig in i hagen, hon sprang(helt utan att lyssna på mina rop förstås) runt fåren som var ganska långt bort och vallade dem tillbaka till grinden. Lugnt snyggt och balanserat, inte tillstymmelse till hetsjakt, bara vallning. Häftigt! Jag är dock ganska säker på att när försiktigheten inför fåren har försvunnit så skulle det bli mer och mer jakt. Jag gillar inte tanken på att Kråka tar sin in i hagen och övar vallning på egen tass…. Därför tänkte jag att det vore det fint om hon faktiskt märkte att det är el i staketet… Och knappt hade jag tänkt det förrän hon hukade sig för att smita in men råkade gå emot och få en stöt, hon skrek till och kutade ut fort som ögat, och då fick hon en pärla till. Resten av gårdagen höll hon sig på behörigt avstånd till fåren, för nog såg det ut som att hon förknippade smärtan med fåren. Inte det optimala, jag hade hellre velat att hon förstår att staketet är ont.

Bacillen lyckades också gå emot tråden lite och fick en stöt, han nästan dog och sprang in, han skulle nog aldrig drömma om att valla några får efter det….men man vet aldrig. Han tycker i alla fall att fåren verkar helt onödiga.

I morse hade Kråka nog nästan glömt det otäcka. Hon vågade gå nära staketet men var lite avvaktande mot fåren, skällde på dem när de stod nära eller stirrade på henne. Får stirrar, det är vad får är bra på, deras ögon är som gjorda för stirr, Kråka begriper inte, än mindre gillar det.

Så hände det! När jag var inne hos fåren gick hon emot igen. Rakt på med näsan tror jag. Och himmel vad hon skrek, och sprang! Så var hon puts väck!

Vi letade och ropade runt gården en bra stund och längs vår väg, ingen Kråka. Så tog vi bilarna och åkte åt varsit håll, jag åkte skogsvägen, G åkte byvägen. När jag åkt i skogen en bra stund kom G åkande med kraxet i bilen. Han hade plockat upp henne nere i byn, två kilometer hemifrån. Hon måste ha dragit rakt genom skogen. Skönt att inget hände! Man hinner tänka många tankar om hemska saker när man letar bortsprungen hund.

När vi kom hem var hon rädd och låg och ville inte vara ute. Nu på kvällen har vi varit ute och hon håller sig på avstånd när jag går till hagen, men leker med mig i trädgården. Dragningen in i huset är stor, och hon är spänd ute, vi får se hur länge det håller i sig. Jag ska naturligtvis se till att hon inte får gå nära staketet för fler stötar nu, utan får lära sig ett bra sätt att hålla avstånd när jag går till fåren. Antingen en gräns där det lönar sig att hålla sig bakom eller avancerad platsliggning, vi får se vad som blir bäst.

Dramatisk dag som ändå började bra med en ordentlig, skön och välbehövlig sovmorgon. Våra gäster gick upp tidigt för att åka iväg på heldagsutflykt till andra vänner i närheten. Jag passade då förstås på att lufsa runt i bara mässingen städa och plocka i ordning. Nu i kväll har vi njutit en underbar pastasallad, det är god sommarmat tycker vi.

Snart är vi fullt hus igen!

Nu är de här och de är görfina!!

Det här är baggen. Johan Gutenberg. Han är egentligen fortfarande ett lamm. I dag måste ha varit en jobbig dag för honom. Först blev han ryckt från sin mor, sedan blev han märkt i öronen. Efter det inföst i en transport med ett gäng elaka tackor. Efter en skakig åktur utföst i en ny hage med en ny flock, utan mamsen…. Gissa om lille ”Johan” har sett förvirrad ut i kväll. Nu har jag i alla fall sett att han äter, men han ser sig omkring med stora ögon och kollar då och då under de stora tackorna om nån är hans mamma och man kan få sig en tröstande slurk… Stackaren!

Ullrumporna

Halastjärna och Johan klev upp på en sten bakom mig, tackan nosade mig i nacken, mysigt.

Det känns härligt att det är djur på våra ängar, äntligen!