Kråkas flygturer

I dag flydde vi alla måsten och jobbigheter och tog med barn, hundar, god mat och filtar till skogen.

Sveriges nordligaste bokskog ligger norr om Borås, den åkte vi till.

Att ligga på rygg en lång eftermiddag under ett tak av nyss utspruckna boklöv tillsammans med dem man älskar mest…jag lovar, mer avkopplande och underbart än så kan det inte bli.

Titta på fler bilder HÄR om du vill

Jag tog förstås en del bilder, inte massor men några bra blev det.

Kolla in ett bildspel HÄR

Glöm inte att trycka på i:et för bildtexter.

Kråka spårar i den vackraste av skogar

Söndag

Sista dagen= gööörtrött!

Efter frukost städade vi rummen, noga så att ingen skulle få icke godkänt på städningen som förra året

Så äntligen ut i spårskogen, för sista gången det här lägret. Jag gick ut ett spår själv igen. Vi har snackat en del om detta i helgen, några tycker att man absolut ska passa på att använda andra spårläggare när man har möjligheten, medans andra menar att det inte spelar så stor roll. Min uppfattning är av den senare varianten, det spelar inte så stor roll, det funkar ändå.

Nåväl, vårt spår blev 400 meter långt med 5 pinnar och godisburk, lite markskiftningar och flera vinklar. Det fick väl ligga runt en timme skulle jag tro.

Kråka spårade så bra! Bättre drag i linan så att det blev enkelt att hålla emot fint. Hon hade låg näsa och noggrant spårande. Fina vinklar, en gick hon förbi och fick vinda in, de andra klarade hon klockrent. Pinnarna är det inga tveksamheter vid, kommer hon inte rakt på dem nosar hon reda på dem. Jag var jätteglad och nöjd! Det var nog Kråkan också, vid godisburken blir hon så glad! Dessutom hade jag bollen med som vi lekte med ordentligt, det ska jag ha i fortsättningen för det älskade hon verkligen! Inte verkade hon så trött heller.

Efter lite vila i bilen gick jag en promenad med en kvinna med en ung tervhane(ja vi hade några såna blekfisar med som gäster på lägret också ) De kunde vara lösa ihop och Kråka försökte inte äta honom Han var söt och duktig på att förstå sig på bitschiga tikar, redig ”Skrutt”. Roligt för Kråka att faktiskt våga leka lite med en annan hund!

Det sista vi gjorde i skogen innan lunchen var en uppletandekorridor.

Vi vallade den i en underbar ekbacke. Ganska bred och säkert drygt fullt djup(50 meter)

I dag var jag modig och gav ingen synretning alls, hon såg mig bara promenera iväg från bilen bort på en grusväg. Jag lade ut tre föremål(inte egna) och tänkte väl skicka iaf en gång, kanske två om hon gick bra på första.

Kråka gick ut med bra fart både första, andra och tredje skicket och hade föremål med sig alla gångerna!! Jag blev påhejad av en liten entusiastisk publik att skicka tre gånger. Jag var helt överlycklig!! Nästan tårar!! Min duktiga lilla svarta pälsboll, fast det är fjärde dagen av intensiva jobbiga lägerdagar så jobbar hon bättre än någonsin! Vad säger man om det? Är det inte underbart? Jag tycker det är fullkomligt underbart!!

Tillbaka till Solhaga för sista måltiden(fniss) och lite mera städning. Så ett sista fototillfälle och sedan hemfärd!

Hemresan gick bra. Jag var görtrött sista fem milen i bilen, men vi hade allsång Kråkan och jag så det gick bra! Otroligt skönt att komma hem till man, barn och hus. Och till sötaste Bacillen förstås!

Allt som allt ett underbart läger, vi har lärt oss mycket och haft så roligt! TACK och TACK Anna och Anne!!!

Mera långt inlägg….

Lördag

Oj vad trötta vi har varit i dag, egentligen tror jag två dagar räcker med intensiv träning, i dag är dag tre…

Vi masade oss upp i morse och gick ner för vår brandtrappa. Kråka och jag bor på andra våningen och har en egen brandtrappa från vårt rum. Det är en gallerväg och en gallertrappa. Varje morgon har vi gått ner den för att gå på promenad och sen upp igen. Kråka tyckte möjligen det var lite skumt första gången men dit jag går går oftast kraxet så det var inga bekymmer.

Efter frukost åkte vi till planen för lydnadsträning. Krax var inte i samma form som igår, vad konstigt! Vi började med lite ställandeträning och kanske kanske kom vi lite framåt i det momentet…? Ganska snart märkte jag att Kråka var rätt ur form, hon fixade inte alls att koppla av när vi inte tränade, hon morrade på alla hundar som så mycket som rörde sig. Jag provade att gå undan men hon fortsatte lika illa när hon kom tillbaka. Jag blev arg, dumt nog och det gjorde att lydnaden blev lite dålig efter just den pausen. Asdumt att bråka ju!! Men sen faktiskt så blev det lite lite bättre mot slutet, kanske blev hon så pass trött samt faktiskt bildade lite flock med gänget trots allt. Då kopplade hon av fint med huvudet i backen. I alla fall tycker jag det är väldigt jobbigt, vi blir ju spända båda två och det blir säkert en ond cirkel.

Vi lekte lite med hoppet, det gick bra, hon hoppar gärna och väntar på leksak på andra sidan. Nu ska ”sitt” funka bättre på det avståndet bara så blir det himla bra!

Lite apporteringsträning blev det också, Kråka travar visst in med apporten, så kan vi ju inte ha det! Jag gav hund och apport till Anna som fick hålla henne och släppa när kråka tog apporten, då blev det galopp. Mer apportträning! Vi har tappat lite av den där hettan hon hade efter apporten för några månader sen, den ska vi ladda fram igen.

Vi gjorde en platsliggning i dag också, den här gången med hundar på båda sidorna om Kråka. Hon låg fint i två minuter. Lite orolig då och då, hon nosade och kikade runt lite, men mest höll hon görfint fokus på mig. Stolt matte!

Vi hade medhavd lunch idag också i bruna papperspåsar. Vi njöt i solen! Efter lunch blev det en låååång fotosession. Alla hundarna skulle fotas kullvis och jag vet inte allt. En megagruppbild fick vi ihop också. Det tog evigheter! Men det är kul att se alla svartingarna i en enda hög!

Efter fototjosan blev det äntligen hundträning igen. Kråka och jag hade vilat och tagit nya tag så spårträning kändes riktigt kul! Jag gick ut ett 400(??) meters spår själv till Kråka med några pinnar och en godisburk på slutet. Det fick ligga till sig ett tag och sen spårades det med intresserad uppfödare i släptåg. Det var ett fint spår med lite skiften i terrängen, lite obligatorisk blöta, finurliga vinklar, en bäckövergång och lite risig skog. Kråka spårade fint! Enda lilla strulet var en vinkel som jag gick lite för långt i så att jag gjorde det onödigt svårt för henne att hitta rätt, jag fick ta några steg tillbaka och då fann hon rätt på en gång. Resten av vinklarna gick bra, jag var dessutom bättre på linförningen det här spåret, även matten kan visst lära sig

Vi fortsatte med uppletande. Planen var ju att ge mindre synretning idag. Jag lämnade Kråka i bilen och gick till rutan som låg så att Kråka såg mig försvinna in i skogen bara. Så lade jag ut föremål och hämtade sedan hunden. Hon gick ut med bra energi och markerade första föremålet(ett plastigt näsdukspaket=mysko) men plockade inte upp det utan kutade in till mig igen! Skickade henne igen då gick hon ut på djupet och hämtade ett annat föremål. Skickade återigen och då kom hon med näsdukarna! Duktig hund, två föremål utan stor synretning! Bra fart! En klar framgång dåjag inte behövde hjälpa henne alls i korridoren!

Efter kvällsmat och nån öl och en hel del skratt och tjöt, blev det ingen sen kväll utan jag och kraxet mös i sängen sen soooov vi.

OK, detta blir långt…men jag har varnat…

Fredag

Började morgonen med att mysa i sängen med min goda tjej, så slutade vi förresten gårdagskvällen också. Kråka vill ligga på min arm en stund, tätt tätt intill, sen vänder jag mig på mage och somnar men hon ligger kvar och trycker en bra stund innan det blir för varmt och hon går ner på golvet.

Jag är ingen frukostmänniska men jag vet att jag måste tvinga i mig lite för att orka ända till lunch. I dag blev vi indelade i grupper efter vilken kull våra hundar är födda i. Jättekul att se syskonen jobba också! De är underbarast av allihop här! Jag är inte ett dugg partisk…

Så åkte vi till spårskogen, en underbar skog som vi kände väl igen från förra årets läger. Anna gick ut ett spår till kraxet, ett 300 meter långt med tre pinnar och en kattmatsburk i slutet.

Den obligatoriska uppletanderutan vallades och sen väntade vi på spåren….jag tror det blev en timme ungefär.

Kråka spårade bra! Spåret gick över markförändringar och en stig där Kråka blev lite konfunderad, men löste det fint till slut. En av vinklarna tog hon så fint! Bara en snabb koll åt fel håll och direkt på rätt spår, ja förresten så strulade det inte direkt i någon vinkel. Hon blev lite trött mot slutet och kom till mig och vilade en microvila. Sen på igen och blev glad för kattmaten! Apporterna är inga problem alls, plockar dem tveklöst utan att tugga.

Jag behöver träna MIG på att hantera linan bättre, ge henne mer motstånd i den, det kan ge henne mer sug i spåret samt att hon absolut inte får vinna mera på att vinda med hög näsa….. Jag ska vara noga med att spåra i medvind ett tag så att hon inte kan vinda, utan bara kommer framåt med låg fin näsa.

Uppletandet gick under förutsättningarna, med tröttnande hund, ganska bra. Jag gav henne mindre retning än jag brukar göra, hon fick bara se från bilen att jag gick in i skogen. Första skicket gick bra som vanligt. Andra segare….jag gick in lite i rutan för att hjälpa henne. Och då jobbade hon och fann tvåan. Trean likadant, med lite hjälp jobbar hon. Jaha!? Jag har låtit min hund framfångsrikt träna mig till att hjälpa henne i uppletandet!! Hon tycker det är svårt att jobba på avstånd från mig, alltså vill hon ha mig närmre, och om då föremålen ändå ligger långt ut måste matte komma närmre. Jäkla smarta hund! <3 Älskar henne massor! Undra om jag ska prova med ett föremål bara, med ingen eller liten retning, och när hon finner det avsluta med jubeltoner, ta en rejäl paus och upprepa….Ska sova på saken och prova i morgon. Helt klart är att mer träning är en himla bra ide!

Vi hade fått med oss lunchpåsar ut i skogen och samlades alla på en äng för att njuta av maten och solen.

På eftermiddagen har vi tränat lydnad. Jag och Kråka fokuserade på fria följet som går riktigt bra nu! I början med lite pigg hund sträckte jag längden lite och det gick med bra fokus. Så tränade vi högersvängar samt stegförflyttningar samt backa vid sidan. Just bakåt har vi inte provat förut men hon fattade precis och trampade på bakåt några fina steg. Roligt!

Jobbade med lägganden och läggande under gång. Kråka är rolig och duktig. Förstå väl inte alltid att lägga sig direkt när vi kör under vanlig march men det kommer!

Lånade en tungapport och provade lite, den vägde inte 4 kilo såklart utan snarare 1. Kråka grep och höll mycket kort men jag tyckte hon var duktig som tusan!

Tänkte att vi skulle greja lite extra med stående och ställande under gång den här helgen, det är ju ett moment vi knappt nosat på alls. Förstärkte stå framför mig flera gånger och började röra mig lite bakåt. Började också lägga in kommando för jag ser att hon stannar medvetet nu. I morn på lydnadspasset ska jag börja med ståendet så att hon är hetare, och så ska jag belöna med bollen.

Budföring är med i appellen…alltså bra att träna på! Så det gjorde vi idag, först med ”farmor” Anna och sen med Mikael. Kråka var väldigt bra! Hon kutar glatt på kommando och försöker nästan göra ingång hos mottagaren och med lite hjälp går det. De kunde mata godis, berömma och till och med klappa om henne vid sidan! Underbart!! Mikael kunde dessutom kika ordentligt i munnen på henne!

Jag har tränat en hel del plats hemma ett tag nu, främst inne, och det börjar ge resultat verkar det som. Vi lade en platsliggning med alla hundarna och Kråka fick ligga på kanten med Sauron(trygge storebror) bredvid. Jag lämnade 15 meter och stod i två(2!) minuter. Återgången gick bra och jag belönade och lämnade igen, gick också bra! Kråka ligger relativt fokuserat, kikar bort nån gång bara.

Träningspasset avslutades med en tandvisning helt tävlingsmässig, och ta mig tusan om min hund inte hade fått en tia på den!! Nu var det iofs Mikael som gjorde den och honom gillade hon ju sen budföringen, men ändå!!

Världens bästa Kråka!!!

Jag inser att det låter som att vi tränade massor, och ja det gjorde vi, men vi var på planen himla länge och pausade också massor.

Det som är jobbigt med kraxet är hennes interaktion med andra hundar. Hon vaktar mig och våra saker nåt så pass att det blir plågsamt. Dessutom klarar hon ju inte alls närkontakt med främmande hundar. Ju tröttare hon blir desto mer morrande blir det och hon kan morra på en hund på väldigt långt håll om hon tycker att den närmar sig henne eller våra saker. Tex när vi skulle lägga platsen morrade hon när flera hundar gick förbi min väska fast hon var långt bort, redan uppställd för att lägga sig ner. Jag blev nästan orolig att hon inte skulle kunna ligga, men det verkar gå bra när hon är i arbete, då fokuserar hon på mig. Tur det i alla fall.

Kvällen tillbringades med god mat, trevligt sällskap, mycket snack men som vanligt tidig läggning för mig och sötkråkan. Vi är såna partypoopers som går tidigt från festen

Vi är förstås hemma igen; kråkan och jag. Vi har haft intensiva dagar med massor av bra träning. Jag har tagit en drös med bilder som ska sorteras och redigeras. Jag har också skrivit dagbok under lägret för att komma ihåg allt vi gjort, vet inte om det är smart att lägga ut de inläggen här, de är ganska långa….

Men jag provar, de som vet att de inte gillar långa blogginlägg om bara hundträning kan ju hoppa över…

Torsdag

Lång resa, men vad härligt det är att köra bil! Jag blir fortfarande glad och upprymd över att få köra bilen! Det regnade väldigt hela resan och visst, då blir det ju lite jobbigare att köra motorväg men mest går det bra tycker jag.

När vi kom fram fick Kråka hälsa på gammelmatte Anne, Kråka känner igen henne men är ju alltid ganska sval, även mot dem hon känner bra. Jag tycker faktiskt ändå att hon hälsade väldigt fint på flera okända människor när vi kom, det är kul att se när hon klarar det.

Efter ett smörgåsfika gav vi oss iväg mot spårskogarna. Bruksfolk är inte kloka, och dessutom är vi miljöbovar så det stänker! En eller högst två personer i varje bil, tio bilar på en lång rad. Platsen som var utvald som spårställe låg väldigt nära gården vi bor på, men för att komma dig fick vi köra två långa mil på grund av ån Lagan.

Vi gick en promenad med alla hundarna, och är det en speciell känsla att gå med tjugotalet hundar av samma ras, dessutom när rasen är det vackraste man kan se! Kråka är förstås den finaste av dem alla! Hon är dessutom duktig! Går ganska fint i selen och flåsdrar inte alls. Jag förstås inte varför inte fler har sele på sina hundar? Hundar som dessutom med all önskvärd tydlighet visar att de inte klarar av att gå i koppel i sådana här lägen…. Nåja, det passar inte alltid att ånga fram som den mjukisfascist jag är, utan jag får hålla tand för tunga.

Jag gick ut ett kort spår till Kråkan, med tre pinnar och en kattmatsburk på slutet. Jag gick i en ledningsgata och bitvis blev det lite sumpigt, blöta skor på direkten… Jag lyckas visst alltid med det..?

Så vallades det uppletskorridorer och tränades upplet. Kråka fick synretning och sprang ut bra, första föremålet låg ganska nära och plockades direkt. Nästa skick sänkte hon tempot och gjorde lite annat efter en stund, jag gick med ut i korridoren och då kom hon i väg ut och fann ytterligare ett föremål, där gav jag mig sen och tänker att lägret har fler dagar med fler uppletanden.

Det har regnat mer eller mindre ettrigt hela tiden och efter uppletandet var jag pissevåt. Då var det dags att spåra… Selade på och släppte iväg, hon startade finfint fram till första pinnen, tog den perfekt och fortsatte. Fram till pinne nr två gick det också relativt stadigt. Sedan kom några tiotal meter där jag faktiskt inte vet vad hon gjorde, om hon spårade eller inte…jag tror nog inte hon gjorde det… Efter en liten bit kom hon dock helt rätt igen och fann en pinne. Sen var det upplopp fram till kattmatsburken, då spårade hon helt OK. På det hela taget ett bra startspår på en helg som kommer att innehålla fler spännande spårutmaningar för oss.

Kråka är så underbart duktig på att vara i vårt rum ensam, hon är alldeles lugn och tyst trots att det tutas en del i rummen runt omkring. Jag är stolt! Jag är överhuvudtaget mycket stolt över min Kråka, hon klarar sånt här så himla bra! Hon är lugn och glad och trygg. Visst, lite knas med en del folk blir det ibland, och massor knas blir det om nån hund går rakt på henne, men så länge alla ”sköter” sig , i hennes ögon, är hon en ängel. <3

Nu sitter jag på rummet och ska snart sova. Vi har ätit god middag, druckit lite öl och snackat. Jag är dock väldigt trött och orkar inte med nåt nattsuddande, det lämnar jag åt ”tanterna”( Anne)

jaha, det var första dagen…återkommer med fler dagboksinlägg…..

Trött lägerkråka, originally uploaded by Bacillen.

Trött lägerkråka

Nu åker jag och Kråka på kennelläger.

Vi hoppas på bra och rolig träning, härlig gemenskap och bra väder!

Vi kommer hem på söndag.

Hej då!!