Kråkas flygturer

Ja i dag kändes det inget bra att spåra.

Vi har ju en himla tur att ha en husse som gärna lägger spår åt oss, men nackdelen är att det inte alltid blir riktigt som man tänkt sig…eller så är jag bara urusel på att läsa min hunds signaler…

Kråka började fint, spårade 70 meter fram till första pinnen, apporterade felfritt, spårade 70 meter fram till andra pinnen, apporterade felfritt. Men sen. Spåret gick över en äng/gammalt hygge och jag tror att det är ängen där älgarna bor för Kråka spårade nog nåt helt annat än husses spår… Tyvärr lät jag henne gå fel lite för lång bit. Sen vände vi och jag lyckades se snitseln vid tredje pinnen, jag styrde upp henne så att hon kom på spåret en bit före den och spårade fram och apporterade.

Hussen hade berättat att han gjort en 90 graderssväng vid sista pinnen och Kråka började mycket riktigt spåra 90 grader åt höger. Aha tänkte jag och trodde vi missat en pinne och nu var vid slutet. Jag avslutade och gick en annan väg ut till vägen. Men lite konfunderad blev jag över att inte tuggbenet jag bett om som slut låg som sista apport.

När jag kopplade loss Kråka efter avslutet stack hon i väg på egen jakt och jag blev arg!! Va! vilket dumt slut på ett spår….

När vi kom hem visar det sig att hunden haft rätt och matten fel. 90 graderssvängen var efter sista träpinnen, inte efter sista apporten, utan sista apporten var mycket riktigt tuggbenet och det låg åt det håll som Kråka ville spåra innan jag bröt henne för att jag trodde vi var vid slutet. GAH!!

Nästa gång får hussen följa med ut och se så vi hamnar lite mer rätt. Kråka ser nästan likadan ut när hon spårar rätt som fel(vilt) så jag behöver träna på att se rätt.

ååå vad jag känner mig misslyckad. Inte så mycket på grund av spårarbetet som ju kanske inte var så katastrofdåligt trots allt (minus vilthetsandet), nä jag känner mig misslyckad för att jag blev på dåligt humör och för att jag blev arg när hon jagade efter spåret. Hon fick nog ingen glad spårkänsla i kroppen i dag och det fick inte jag heller. SKIT! (OK lite glad är jag för hennes klockrena apporteringar)

På’t igen snart, senast till helgen!!