Kråkas flygturer

Jag hade höga förväntningar, på kursen, men också på mig själv och hunden. De allra flesta uppfylldes, speciellt förväntningarna på kursen, men även de jag hade om hur Kråka skulle orka med träningen. Hon blev som väntat bättre och bättre under kursens gång. Lite frustrerande är det dock när hon är störningskänslig i början, tur att hon/vi jobbar sig/oss igenom det!

Teoripassen var oerhört bra! Flera aha-upplevelser fick jag…det är kul! Fanny och Tomas är duktiga på att förklara och mycket lätta att lyssna till. Lina skriver om de första teoripassen i sin blogg

Aha-upplevelser, på sätt och vis, blev det även i det praktiska. För egentligen är ju detta grejer jag egentligen är medveten om. Jag måste leka mer med min hund! Jag måste träna henne på att älska att leka med mig. Tomas sa: Om en hund inte kan leka engagerat i en svår miljö, hur ska den kunna gå fritt följ? Och det är ju så himla sant!! Grunden, att hunden alltid vill ha mina belöningar är viktigare än något annat, på det vilar all vår träning. Vi har en del att arbeta med på den biten. Kråka leker bra ofta, men hon störs ibland av omgivningen, eller om jag visar en godis tex. Hon ska få träna sig på att kampleka i alla möjliga lägen nu, kampleka för att få saker hon vill ha tex som att gå ut eller släppas lös. Den träningen ska höja värdet på kamplek och göra den till en bättre belöning för vår lydnadsträning. Dessutom känner jag att jag måste bli bättre på att älska att leka med min hund!

Aha-upplevelse nummer två i träningen var att jag är en ”curlingmatte” av hög rang. Jag ger mycket hjälp till min hund i vår träning, vilket gör henne lite bortskämd och ibland initiativlös. Om jag inte hela tiden är aktiv och talar om för henne att fortsätta jobba så blir hon gärna stående och tittar, eller ägnar sig åt att bli störd av omgivningen, hon får mig att hjälpa henne, och hon är bra på det… Meningen är ju att Kråka ska jobba på med att försöka få mig att klicka för att få belöningen. Jag ska kunna stå stilla, och inte hela tiden hjälpa till. Detta hänger förstås i hop med att ha värdefulla belöningar. Jag lärde mig mycket om hur jag ska träna bort detta och jag har gott hopp om att vi får ordning på det!

Jag började träna in en ordentlig fri-signal i helgen. Fick visat och förklarat så många lägen då fri-signalen är himla bra att ha, den gör helt enkelt träningen enklare och det är ju klart eftersträvansvärt. Jag vill vara tydlig med min hund när vi tränar och detta blir ett redskap. Vi tränade också fritt följ, jag kände att jag fick flera bra tips och att jag fick en bra känsla för vart hennes position är bra. För att få in rumpan hennes bättre ska jag göra stegförflyttningar åt höger, det var nytt för oss och funkade bra. Läggande under gång blev det också, eller iaf början till det. Där ska vi nog komma vidare fort, det kändes rätt.

Vi hade nattgäster här hemma under kursen. Väldigt trevliga tjejer och hundar! Tänka vad bra det fungerade att ha främmande hundar i vårt hus trots att Kråka är rädd/arg med hundar. Vi hade hundarna i koppel och i burar för att undvika dumheter, och det lyckades över all förväntan. Lugnt och fint gick det hela!

Kurs är världens kuligaste!! Jag vill gå hela tiden och jämt!…..fast det skulle jag förstås inte orka, för himmel vad utpumpad man blir!