Kråkas flygturer

I dag är jag ledig…det är skönt att bara gå tre dar i veckan. Jag behöver vila också… Kanske är det så att jag är mycket mer påverkad av att ha börjat jobba igen än jag själv är medveten om…? Jag märker det på att saker omkring mig inte funkar som de brukar. Ja det finns tendenser att saker verkligen går åt pepparn! Som exempel så sket det sig med Kråka på eftermiddagen igår, hon var het efter att jag varit borta och vi mötte L med sina terriers i skogen. Jag blev så glad för jag kunde kalla in båda hundarna direkt när de såg de mötande…så gick vi en bit ihop L och jag och hundarna. Det brukar gå fint med de hundarna och mina…men i går gick det inte! Kråka gav sig på en av dem…jag lyfte förstås bort henne direkt men det var oerhört trist att det blev ett sånt misslyckande efter en sån fin inkallningssucce….

Naturligtvis har jag också svårt att sova efter arbetsdagarna…saker snurrar och jag går igenom i huvudet vad jag varit med om….tröttsamt…

Så idag…ledig dag! Hade tänkt spåra med både Kråkan och  Bacillen samt låta Kerstin rida B. Några spår blev det inte. Hundarna och jag gick en skamligt kort promenad bara…

Jag hämtade Kerstin på skolan och vi åkte till stallet. Kom på att vi kunde ta en lugn mysig tur med sulkyn, bra för hästen att få sträcka på benen ordentligt. Vi gjorde i ordning henne och hon såg så nöjd och glad ut när jag kom med selen att jag blev alldeles varm i hjärtat. När vi spände för hjälpte Kerstin till så bra, det är fint med en egen lite groom. Hundarna fick följa med, vi skulle ta vägen ner mot sjön, den är så gott som otrafikerad.

Jag vet inte säkert vad det var, men min misstanke är att Bacillens närvaro triggade kråka att vara hetare och knäppare än nånsin! Baci själv var heller ingen ängel…han kutade nära hästen och skällde. Så hände det som inte får hända! Bianca blev rädd för något, troligen en kombination av Bacillen och en ny pinne med en viftande plastbit på vid vägkanten, och började skena och kicka bakut!! Efter några tiotals meter väg med djupa diken på sidorna kom ett fält som jag lyckades styra ut på. Sedan gick det ganska fort att få stopp på henne. Hon kickade så vilt hela tiden att jag trodde att hon satt fast i bakselen eller nåt, det gjorde hon dock inte. Det var också väldigt nära att hennes bakben hamnade över ena skakeln..om det hade hänt vågar jag inte ens tänka på utgången….  När hon började skena sa jag till Kerstin att hålla sig fast hårt, så hon klamrade sig fast i min arm! Hundarna reagerade som galna hyenor på spektaklet, det gjorde inte att det blev lättare att stanna hästen!! När jag fått stopp hoppade jag av och gick fram och höll i henne, tog hennes huvud i famnen och lugnade henne, hon är så fin, hon blev kolugn och bara andades. Jag såg att hon blödde lite ur munnen, förmodligen har bettet nypt henne eller så har hon bitit sig i tungan. Hyenorna fortsatte att cirkla runt henne och jag fick hjälp av Kerstin att koppla dem för jag ville inte släppa Bianca. Kerstin hade förstås också fått hoppa ur vagnen så fort den blev stilla. Jag har en underbar dotter som håller sig iskall i krislägen, dessutom gör hon precis som jag ber henne!

När vi andats i några minuter(kråka var den enda som inte lugnade sig) satt jag försiktigt upp igen och vi skrittade hemåt. Lilla K valde att gå med Bacillen i koppel, Kråka fick gå kopplad bredvid vagnen. Bianca var lugn men skyggade för den där plastbiten igen.

Vi var ju bara några hundratal meter från stallet, körturen blev verkligen görkort, så när vi kom hem satte jag hundarna i bilen och körde iväg med häst, barn och rockard igen. Jag kände att jag ville få ett fint avslut. Vi tog samma väg, skrittade lugnt förbi samma plats där det tidigare gått i värsta rodeostil. Hon kikade på den farliga viftande plastbiten men skyggade inte. Så travade vi en sväng så att alla slappnade av i alla spända muskler….

Väl hemma i stallet fick hästen godis och många pussar och kramar! Dessutom lovade vi varandra och henne att Bacillen diskvalificerat sig från fortsatt deltagande i hästaktiviteter….. Jag orkar inte träna honom att funka i sammanhanget och Kråka funkar bra på hästturer utan honom, tillsammans blir de för mycket.

Ingen rolig dag i dag. Jag känner mig misslyckad som häst och hundmänniska. ja, som människa…

Det blir skönt att få åka till ”jobbet” i morn igen och fly en smula…. På fredag och helgen ska jag försöka hitta energi att göra hundar glada och balanserade. Och själv återfinna min balans….