Kråkas flygturer

I kväll har vi varit hos våra vänner H&M. De har en hund, Z…en blandishane som är tio år. Det var han som skrämde Kråka ordentligt när hon endast var tio veckor gammal. Han snedtände på ett valppip och gav henne en rejäl omgång…hon blev förstås chockad och en del av hennes osäkerhet med andra hundar bottnar nog i den händelsen.

Sedan dess har Kråka lärt sig umgås med honom, han är egentligen en mycket vänlig, om än lite brötig, gammal hund. Hon har varit osäker men ändå hanterat situationen…trodde jag…..hon har nog bara bidat sin tid…eller nåt…

Förra gången vi sågs fräste hon åt honom ordentligt ett par gånger och jag tänkte att hon blivit såpass tuff….

Så idag….hon brakade ihop med honom två gånger…andra gången tar jag på mig helt då jag tappade fokus och såg inte att H klappade om Kråka och Z kom fram till dem, typiskt en sån situation som hon inte klarar…Och jäklar vad det small! Stackars Z svarade upp och Kråka tog i ännu mer…När jag fått i sär dem flöt blodet från den gamles öra och en bit öra låg på golvet!!  Hon gjorde en Tyson den lilla blodtörstiga hunden!! Jag satte ut henne i bilen…

Tja, vad är det man säger…What goes around comes around…

Nä skämt åsido, det är inte kul att hon är så pass osäker och samtidigt benägen att ta i så ordentligt. Jag får lära mig av detta och inte utsätta henne eller andra hundar för situationer där det kan gå åt pipan…

Nästa gång ska jag ha superkoll hela tiden, vi måste finna ett sätt för dessa två att umgås…det ska nog gå om alla är införstådda med att krax inte klarar närkontakt, speciellt inte om det finns nåt att försvara, som mat eller matte, eller i en för henne trängd situation som när hon blir klappad av nån….

Hon är så bra min hund! och rolig att träna med! och tacksam!

Jag la ett kort spår i skogen precis utanför huset, kanske 150-200 meter..?  Det har tidigare varit svårt för Kråka att fokusera på spåret så nära hemma och katterna(som hon gärna vill ha stenkoll på) Spåret fick ligga i en timma.

Jag hade linan i bilen som är med maken på jobbet så sele med flexikoppel fick duga, man tager vad man haver!

Direktpåsläpp och hon spårade så fint så fint! Första pinnen låg efter bara tio meter och hon markerade klockrent! Även resterande pinnar tog hon utan tvekan. En svårighet då jag klättrat över en rishög löste hon fint genom att kolla hur jag klättrat upp, samt sticka in huvudet i den för att undersöka, sedan gå runt och se vart jag kom ner någonstans. Visst hade det väl varit allra bäst om hon klättrat upp i den hela vägen men hon löste problemet! När sista pinnen var plockad ville hon fortsätta förstås!

Jag bjöd upp till lite lydnadsträning när vi kom ut på grusvägen. Hon var helt strålande! Jag har märkt att jag inte har haft en helt bra position i hennes fritt följ baklänges, hon har inte gått tillräckligt nära min sida….detta löste vi nästan helt idag bara genom att tänka på belöningsplaceringen. Jag kastade hela frolicar bakåt(framåt för Kråka) och denna förväntan gjorde att hon hamnade väldigt nära mitt vänstra lår. Bra! Jag längde sträckan vi gick och hon fick bättre och bättre fokus och intensitet! Gjorde sedan några vändningar så att vi hamnade framåt båda två. Även det fria följet blev himla bra! Och detta mitt i skogen med allt vad det innebär av störningar!

Jag tränar för lite! Men blir så glad varenda gång vi gör det för hon är så härlig! Hur många gånger har jag skrivit i bloggen att jag ska komma igång och träna mer? och spåra mer? jag vet inte…men flera….

Måste försöka hänga på en spårgrupp( jag har mina ideer Ni vet vilka ni är va? ) Måste ju spåra mer med denna härliga hund! och vill gärna göra det i grupp, så nu får det bli så!