Kråkas flygturer

Jag hämtade lilla K på fritids för en vända med Bianca. Småhästarna står i en hage en liten bit från stallet och när vi skulle leda hem dem kom åska och hagel! Vi blev ganska överrumplade och lite våta. Coola ponnisar som inte ens viftar på öron åt varken åska eller hagel…eller långtradare heller för den delen.

När vi borstat och myst och fixat iordning var vädret fint igen och vi kom i väg på en liten tur. Vi gick till ett stort fält och jag tog båda hundarna med mig. När jag släppte Kråka såg hon fåren i hagen en bit bort och drog förstås dit…dock tog det stopp i staketet..och hon kom direkt när jag ropade! Så fick de kuta på fältet när lilla K red. Bacillen är en hälbitare, alltså vill han bita hästen i benen för att få upp farten på den *morr* detta fick vi tala lite om! Kråka är bara gullig mot hästen! Pussar den på hela mulen för att sedan flyga en runda på fältet, så tillbaka och pussa lite Båda hundarna funkade dock väldigt bra där på fältet, där jag fick ge Kerstin och hästen min uppmärksamhet. Lilla K kämpade på med styrningen men idag vågade jag inte släppa dem lösa, på grund av att Bianca visade lite för stort intresse av att springa med hundarna! Så grimskaftet fick vara på. Himla go häst, inget verkar skrämma, allt är kul!

I stallet börjar Bianca prova om det går att skrämmas lite, hon nafsar i luften och lägger bak sina söta små lurar. Lilla K förstår ännu inte språket så hon har inte vett att bli ängslig, vilket är kanon, då kanske hästen ger sig! Mot stora mig är hon nämligen lite vänligare…men som sagt, Kerstin vet ju inte om att hon är sur så…. Däremot fick Kerstin känna på att bli trampad av shettisfötter idag…Bianca vill gärna sno gräs till och från hagen, då blev det lite olyckligt…lilla K far som en vante i grimskaftet, men en stor eloge ska hon ha för kämpaglöd!

Jag orkade med hjälpligt idag, det känns bra!

Solen sken så härligt idag att vi bestämde oss för att ta ut lilla Bianca på en liten tur. När vi ändå var på fältet passade G på att lägga ett öppet spår till Kråka.

Det gick åt pepparn med spårningen! Kraxet var förstås galen och het som en toka! Hon spårade dock perfekt ut till första pinnen som hon markerade klockrent…men sen tog det slut. Några får dök upp i en hage alldeles för nära och det var nådastöten för allt arbete… Jaja…jag selade av henne och lät henne rasa lite på fältet istället…kanske är det egentligen mest vad hon behöver- springa fort fort!! Hon tänkte dock jaga ponnysarna lite och då fick matte bli ordentligt förbannad!! Ve henne om hon gör om det!! Att hon ska kunna umgås problemfritt med småhästarna ska jag lägga massor med energi på ett tag, jag måste kunna ha hundarna med mig när jag håller på med Bianca..eller måste, men jag vill…så det ska gå!

Lilla K med sin fina Bianca

Hon är väl söt som socker!?

Lilla K fick kämpa med Bianca. Shettisen är envis och stark och går lite som hon vill. Kerstin får verkligen jobba! Nästa gång ska vi ställa ut koner så K får nåt att styra mot och runt, då blir det nog enklare. Dessutom är det svårare att få hästen lyhörd när ponnypolaren Madicken är med, då går Bianca helst efter henne som en hund…. Ponnytokan behöver jobba så nu måste vi snart fixa vagn till henne. Sen blir det full rulle!

det krävs envishet och koncentration

Lilla K fixar nu även bakhovarna själv

att pyssla med sin häst är livet
Det bästa än så länge med Bianca är nog enligt lilla K att man kan kamma och borsta i all evighet, lilla hästen älskar varje stund av grooming. Många flätor blir det!

Jag är nu helt matt av äventyret. Ska vila framför datorn och TVn, äta god mat samt moffa lördagsgodis. Jag har det bra!