Kråkas flygturer

I dag sa doktorn att infektionen(som utgått från såret) visade så tydliga tecken på att ha vänt att jag får åka hem och göra resten av tillfrisknandet med hjälp av tabletter! Sårområdet ser mindre ut som en krigszon och mer ut som en läkande mage nu….

Väldigt skönt att lämna sjukhuslivet bakom mig. Det har gått bra, jag har legat på en bra avdelning med jättegullig personal. Men hur det än är så är så jobbigt att inte vara hemma, att vara sjuk, att inte kunna sova ordentligt(sanslöst oskönt med plastad madrass), att vara trevlig och tillmötesgående(jo jag känner ett behov av att vara gullig mot personalen, de möter nog så många grinfior) I lördags deppade jag ordentligt, först var familjen på besök och det var bra…men sen, när de åkt blev allt depp….bara tanken på oidentifierade bakterier och på att åka hem och vara frisk gjorde mig snyftig.

I helgen fipplade dessutom personalen en himla massa med sånt som hade med mig att göra…mediciner, temp med mera, så jag var lite irriterad, jag ska ju inte behöva ha koll på om jag fått en viss medicin eller inte!! Mina vener är svårstuckna och det är besvärligt att få i kanyler att ge medicin i…då måste de ju kanske inte skicka in undersköterskor att försöka ta blodprov!? Särskilt när de misslyckas!(stack i varenda lem nästan!)…men sedan skickar de ändå det lilla blod de fått ut till labb men meddelar mig att de inte fick nåt resultat och att det ska komma upp någon från labb för att sticka mig. Så jag börjar vänta på stickpersonen från hell!…som aldrig kommer….och sen på kvällen får jag höra att , Jo ett resultat finns och det ser bra ut! Som att jag inte hade intresse av att få höra det på direkten!? Nåja, jag antar de är människor de med…..

När jag nyss kommit innanför dörren här hemma, ringde min läkare(jag fick hjärtat i halsgropen!)och sa att svaret från blododlingen som togs i lördags(efter att jag efterfrågat att odling skulle göras i tre dagar)kommit. Jag har fått och får fel antibiotika!!! Och får nu ut en ny sort som effektivt bekämpar den typ av bakterie som härjar i min mage…..Fint!!!! Att i tio dar få fel medicin för att de inte ids ta rätt prover….*sucka*

Att ligga på sjukhus gör mig ganska ödmjuk inför saker å ting……tänk att jag är så frisk som jag är! Att min familj är frisk! Det är verkligen nåt att dagligen vara tacksam över!

Jag trodde verkligen inte när de först fann den där cystan att jag skulle tillbringa 10 nätter inlagd, men så blev det. Nu väl hemma igen ska jag lite långsamt hitta tillbaka till styrka igen. Infektionen är inte helt besegrad, en del jobb får jag göra själv med hjälp av tabletter, vila och god vilja.

Nu hoppas jag inom bara några dar orka träna lite med kråka, som är galet understimulerad. Det har egentligen inte varit synd om hundarna, de har haft min mamma hos sig hela tiden och sluppit ensamhet helt, men nog har de väntat…..

Mamma ja…vilken tur jag/vi har som har en mamma som helt osjälviskt släpper allt eget och kommer och bor här i två veckor för att hjälpa till med hundar och barn och allt annat!! Tack Mamma, detta hade ju inte funkat utan dig!!

Jag hoppas att all oro vi känt, jag, G, barnen och mamma släpper fort nu, att jag får vara hemma och vara tillgänglig för dem jag älskar! Lyssna på barnens vardagsproblem utan att behöva höra en extra oro för sjuka mamman…..

Till sist i den här underliga bloggen vill jag tack alla vänner! Internetvänner och IRLvänner! Tack för samtal och kommentarer! Väldigt stärkande för mig!