Att morra eller inte morra…
fredag 24 augusti, 2007 at 12:58 | In hundigt | 4 Comments…det är frågan! 
Idag har hundarna och jag varit på Kallebäck och tränat. Vi mötte Jessica, lille Joel, Freud och Pixie där. Vi började med att hjälpa några för mig nya folk att valla uppletsruta…nja förresten, inte helt okända, den ena var Carina…som jag ju bytt ett och annat ord med på AH-chatten!! Kul att ses IRL! Bacillen fick vara med och valla, gött för honom!
När det var vallat och klart kändes det som fikadax 
Jessica hade gott kaffe och goda bullar med sig, Tack! Nästa gång fixar jag fikat!
Sen tränade vi! Kråka och jag började med Fritt följ och ingångar. Kråka var lite splittrad och jag inte helt fokuserad heller…då blir det sällan helt bra… vad som däremot gick bra var platsliggande Hon ligger riktigt stadigt och kikar fast jag länger sträckan lite. Kul! Hopp är kul, vi gjorde bara glada uthopp med klick på rätt avstånd ute och kast av leksak. Apportering, i dag var jag smart och tränade när Kråka inte var flåsig, jag upptäckte nämligen häromdagen att det blir för svårt för henne då…än så länge. Hon griper så fint nu! Både trä och metall! Metallen klirrar lite första gången…sen tänker hon till och håller stadigt när vi upprepar. Inget tugg! Snart ska hon få börja plocka apporterna från lite längre avstånd hemma.
Svårast i dag var helt klart att klara av störningen från Joel 2 år…Kråka tycker tyvärr att småungar är äckliga! Hon har därtill en stor lust att vakta sin(min!) väska och vattenskål…. När jag gick med Joel i handen på ena sidan och Kråka på andra var han OK, när han satt i vagnen var han OK..men inte när vi satt på bänken och han tomtade runt oss….Då morrades det på honom i omgångar…..Jag hoppas verkligen att Jessica kan tänka sig att träna mer med oss trots Kråkas beteende mot sonen!?!
Det är så för kråka, hon får helt enkelt vänja sig, lära sig, att han(och annat som hon tycker är lite farligt, tex andra hundar) är ofarlig! Jag tänker så med mycket…tränar genom att utsätta(dock bara på avstånd, inga direkta konfrontationer), vänja…Man får naturligtvis hålla koll på resultatet, om det blir bättre eller sämre…men jag tror med Kråka att det hela tiden blir bättre, ju mer hon får vara med om. Åsikter från er läsare om detta mottages tacksamt!!!
När Jessica och hennes lilla gäng åkt hem satt jag och tjötade med Carina en bra stund medan hon ”fystränade” sin hund med bollen
När hon åkt blev det lite mer apporteringsträning, men sedan var vi trötta och gav oss vi också. Nu sover båda hundarna gott!
Jag ska städa badrummet…whooppiiiii….
4 kommentarer »
RSS för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI
Kommentera
-
-
sagt
Mifflan på Julavslutning workinglabs på Julavslutning Anna Holmström på Nu är det snart jul… Maria&Hera på Julavslutning Maria&Hera på Nu är det snart jul… Foto
-
Flickr Photos
More Photos
Blogga med WordPress.com. | Theme: Pool by Borja Fernandez.
Entries and comments feeds.
Jag tror på att utsätta hunden för det läskiga i mängder!! Att helt enkelt tjata ut henne. Liksom hallå, orka hålla på och morra ständigt när den där knodden är med jämt..!?
Miljöträning är nog det enda man inte kan träna för mycket tror jag. Såvida man gör det under lugna former. Givetvis kan man inte mata på och kasta in hunden i en folksamling på en konsert direkt och tro att det funkar fint. Men jag vet ju att du tränar sånt här på ett bra sätt så jag säger bara. Fortsätt så! Du är skitduktig med Kraxet!
Comment av Mysla — fredag 24 augusti, 2007 #
På de flesta hundar så tror jag helt klart att det är kanon att utsätta dem för det läskiga i små mängder så att de får härdas och inse att det inte alls är något att vara rädd för. På min här hemma så funkar det iallafall fint och för varje hundträff jag pallrar mig iväg på så blir hon mindre skraj för främmande hundar
Så kör på ni! Skulle det inte ge det resultat du önskar så kommer du ju att märka det.
Trevlig helg!
Comment av Natalie R — fredag 24 augusti, 2007 #
Tack för idag
Det var trevligt och roligt! Joel får gärna följa med fler gånger. Han är inte rädd och jag är snabb på att haffa hund/unge om det skulle behövas.
Jag är inte bekymrad över morrande hundar. Det är bra att de säger vad de tycker, innan de gör något.
Trevlig helg, och var rädd om dig.
Kram
Comment av Jessica & Pixie — fredag 24 augusti, 2007 #
Återkommer till min kära Chili som av osäkerhet morrade åt småbarn när hon var mindre. Min taktik var att aldrig, aldrig låta henne vinna på det beteendet. Jag nonchalerade det helt enkelt. Jag tror att om man bannar hunden då så gör man det ännu värre! Samtidigt fick hon bara träffa ”hundkloka” småbarn, halvstora barn som fick lekträna lite med henne. Ge godis, tappade bullar etc så att hon så sakteliga lärde sig se barn som en tillgång. Jag såg till att hon aldrig hamnade i trängt läge!!
Idag vid 5 års ålder är hon sagolik med barn, hon följer dom hack i häl och jag litar på henne till 110 %.
Ingrid
Comment av Ingrid — lördag 25 augusti, 2007 #